Svar på 44 frågor.

Än en gång, it´s all about me hörrni!

1. Gillar du blå ost?
Blå vaddå? Stavas det inte Edamer, Hushåll eller VB vet jag inte vad vi pratar om.
(Eller vänta ett ögonblick, Mozarella, Brie och Halloumi kan vid något tillfälle också ha slunkit ned,
vid närmare eftertanke.)
Om någon eller några av ovan nämnda ostar räknas till blå ost kommer jag givetvis
att hävda att jag självfallet visste det, att jag bara missförstått frågan, alternativt
formulerat svaret fel.

2. Har du rökt någon gång?
Nej, faktiskt inte. Däremot gör jag bäst i att lämna de höga hästarna i stallet
då det någon gång om sänder händer att jag snusar.
(Däremot kan jag i någon typ av postpubertal rebellisk anda tycka att det ser rätt coolt ut ibland.)

3. Äger du något vapen?
Nej. Eller tja, frågan är vad man skulle kunna träna Alicen till? Jag återkommer på den.

4. Vilken är din favoritsmak på glass?
Choklad är min första tanke. Självklart choklad.
Men när jag tänker på saken så beställer jag (vid ätande av kulglass) alltid melon,
alternativt polka… himmel, är det såhär identitetskriser känns?!

5. Är du nervös innan läkarbesök?
Tandläkaren – ja. Gyn – som satan. Övriga besök – nej.

6. Vad tycker du om varmkorv?
Väldigt gott.
Har i sann 2016-års-anda (ni vet, året då alla gränser breddas) till och med testat
varmkorv med senap på, vilket inte var helt fel.
Djärvt, tycker ni inte?

7. Favoritfilm?
Låt mig nämna tre favoritfilmer åtminstone!
Sin city, Pan´s labyrinth och Breakfast club är filmer som sticker ut oavsett
hur många bra filmer som än tillkommer.

8. Vilken dryck föredrar du på morgonen?
Vatten. Jag har nämligen en tendens att må illa av all annan dryck på morgonkvisten.
Jag skulle gärna dricka mjölk eller något annat gott när jag vaknar, men den mer sansade delen av mig väljer vatten just för att slippa magknip, vilket jag anser är ett pissigt sätt att starta en dag på.
Kaffe är dock aldrig ett alternativ. Jag kommer aldrig att lyckas lista ut hur något
som luktar så fantastiskt gott kan smaka så illa. Det borde inte vara möjligt!

9. Gör du armhävningar?
Ja, 50 varje morgon och varje kväll. Eller vänta, det gör jag ju inte.
(Jag höll just på att förväxla önsketänkande med verklighet, sorry för den!)

10. Vilket är ditt favoritsmycke?
En ring som jag köpte för 17 år sedan med pengar jag fått av Moster Inga.
(Min mammas numera avlidna moster. En väldigt fin kvinna som mer var min mormor
än mammas moster, då min riktiga och underbart fina mormor dog då jag var 10 år.)
Fast egentligen är det ringen jag har i näsan som är mitt favoritsmycke. Skulle jag
bara ha möjlighet att behålla en av mina piercingar är det min septum-sådana.
Den är jag.
(Jag antar att det mer är läget där smycket är placerat som är min favorit än själva
smycket i och för sig, men det är en helt annan berättelse som vi kan ta en annan dag.)

11. Favorithobby?
Spendera tid i skogen, umgås med folk jag gillar. Se serier. Äta gott. Och blogga, fast
det senaste halvåret inte riktigt synts. Om sådant kan räknas till hobby, vill säga.

12. Har du ADD?
Nej.

13. Nämn en sak du inte tycker om med dig själv?
Jag tycker inte om min problematik med gränssättning.
Den försätter mig i allt från lustiga situationer till irriterande, obehagliga
och skrämmande sådana.
Sedan är jag inte heller überförtjust i min morgonandedräkt. ;)

14. Vilket är ditt mellannamn?
Jag har två mellannamn. Sara och Anna.
Anna var givet, både min mormor och farmor hette Anna.
(Mormor kallades Britta, men var döpt till Anna-Britta.)
Sara kom däremot till av personalen på BB. Jag är nämligen född 8 veckor för tidigt.
Idag är det ingenting, men 1974 var det en stor sak. Så jag låg på lassa i dryg
1.5 månad innan jag fick komma hem.
Personalen ville inte kalla mig ett nummer så de kallade mig Sara. Vilket gjorde
att mamma och pappa kände att jag givetvis borde ha det som mellannamn då jag
blivit kallad Sara så länge.

15. Nämn 3 tankar om idag?
1. Tänk om jag skulle se ett avsnitt av Bates motel likafullt. Jag menar, Erika
behöver ju aldrig få veta det.
2. Jag behöver verkligen duscha.
3. ”Cherry bomb” med The Runaways är en riktigt jävla kick-ass-låt.
Jag lyssnar på den exakt nu när jag skriver den här raden.

16. Nämn 3 drycker du dricker regelbundet?
Vatten, Coca Cola och O´boy.
(O´boyens regelbundenhet innebär en sisådär 3 gånger per år.
Jag mår alltid fruktansvärt dåligt när jag dricker den, men några gånger per
år anser jag det vara värt det.)

17. Nuvarande oro?
Om jag bestämmer mig för att smyg-se ett Bates-avsnitt, kommer jag då att lyckas hålla
mig till bara ett eller leder det till att jag kör hela säsong 3 rakt av?
Vilket kan bli knepigt att mörka för Erika.
Inte för att jag på något sätt är en varken ärlig eller uppriktig person, men tja vissa
saker blir knepiga att mörka, även för mig.

18. Nuvarande irritationsmoment?
Mina underkläder. Jag är sååå i behov av en dusch. (Sorry för allas eventuella
kräkreflexer som just gick igång.)
Samt att jag hängt i stugan sedan i söndags, vilket gör att i stort sett allt mina
föräldrar säger och gör är irritationsmoment.
Jag borde kanske fara hem till stan för några dagar…

19. Favoritstället att vara på?
Stället kvittar i stort, bara jag får vara med människor jag tycker om. Eller helt själv.
Men absolut; en metalfestival, i soffan hos goda vänner, i skogen med Alice eller i en
tatuerings/piercingstudio är ställen som alltid är helt rätt.

20. Hur firar du nyårsafton?
Med människor jag tycker om. Som regel även ihop med god mat och god dryck ovanligt uppklädd.

21. Vart skulle du vilja resa?
Jag skulle vilja prova på någon av världens utposter, varför inte Grönland eller Sibirien?

22. Nämn 3 personer som själva kommer att göra den här listan?
Ingen aning, men det vore underhållande att läsa någons sådana lista.

23. Äger du några tofflor?
Foppatofflor, fakevarianten á la 29.90:-.
De är ett måste i stugan.

24. Vilken färg är det på tröjan du har på dig just nu?
Klatchigt svart.

25. Tycker du om att sova på satinlakan?
Absolut. Den härligt svala varianten som hotellsängar har är precis min melodi.
Vilket också återfinns i min säng hemma givetvis.
Höie-krepp är en annan favorit.

26. Kan du vissla?
Mja… väldigt dåligt faktiskt. Busvissla är jag däremot betydligt bättre på. Vilket är
en vettig sak att vara bra på då Alice inkallning fungerar väldigt bra på busvissling.

27. Vilken är din favoritfärg?
Svart. Men också rosa.

28. Skulle du kunna vara pirat?
Om det innefattar att en av mina händer måste ersättas med krok och att ett av mina
ben behöver vara av trä istället för det befintliga känner jag mig tveksam.
Skulle det dessutom innebära att jag behöver sticka ut ett öga för att ingen
ska kunna avslöja mig som fake när de lyfter på ögonlappen så blir svaret; nej.
Den typen av bodymod är (i nuläge) smulans för hardcore för mig.

29. Vilka sånger sjunger du i duschen?
Förmodligen den låt jag hörde alldeles innan jag klev in i duschen.
Med lite tur innehåller den höga toner. Mina höga toner gör sig nämligen väldigt bra
i duschen, om jag får tycka till själv.

30. Favoritflicknamn?
Ia, Julia.

31. Favoritpojknamn?
Samuel, Alexander.

32. Vad har du i fickan just nu?
En hundbajspåse. 99 av 100 gånger är det svaret på den frågan.

33. Vad skrattade du åt senast?
Hur väl jag hanterar småkryp.
(Efter att jag rejält flaxande med armarna ihop med en löparsträcka på en sådär fem
meter lyckats skaka av mig den myra jag upptäckte på min hand.)

34. Favoritleksak som barn?
Den första sak jag kan minnas att jag tyckte om var en pilbåge.
Jag har för mig att den var av gul plast och istället för pilspets hade sugflärpsgrej.

35. Värsta skada du haft?
Jag skadade ryggen för några år sedan då jag åkte skoter.
Precis då det hände och timmarna efteråt är bland de värsta någonsin i mitt liv.
Jag trodde på fullaste allvar att jag hade brutit ryggen, för i det inledande skedet
kunde jag inte röra mig.
Jag kunde inte tänka klart. Skrikande, skrikande vansinnig smärta och en djävulsk
rädsla var allt som var innan morfinet tog udden av det hela.
Röntgen skulle senare visa att inga frakturer fanns på någon kota. Tvärtom, jag
hade klarat mig fint med endast en ihoptryckt kota i bröstryggen samt en
inflammation i ländryggen.
(Den här typen av skada kallas höghastighetsskada fick jag senare veta.
De blir fula och våldsamma kollisioner då hastigheten är hög och smällen kommer
underifrån.)
Jag skrev ett inlägg enbart om den händelsen för några år sedan, ni hittar det här.
Idag har jag inga besvär av den smällen. Jag kan inte ligga på mage
utan att ryggen låser sig, men det behöver självfallet inte vara kopplat till olyckan.
Däremot är jag mer rädd om ryggen nu än jag var tidigare. Jag blev liksom medveten
om att min kropp kanske inte fixar allt, något som jag aldrig tidigare reflekterat över.

36. Vart skulle du vilja bo?
Någonstans där jag lever utan synliga grannar och där allt är tyst.
Där jag är helt privat. Och ändå inte har alltför långt till grannar och samhälle.

37. Hur många tv:ar har du?
En tjock. Som jag inte använder.

38. Vilket är din mest högljudda vän?
Linda. Hehe, låt mig förklara.
Man missar inte henne helt enkelt. Hon är inte högröstad, hon är inte skrikig,
hon är bara färgstark och social på det sättet att alla i ett rum eller på en fest
uppfattar henne.
Jag är totalt imponerad, och även smulans avis, av hennes fantastiska sociala förmåga.
Så högljudd i ordets riktiga bemärkelse stämmer kanske inte in på henne, men likafullt
är det hon som passar in här, hänger ni med?

39. Hur många hundar har du?
En. The one and only Alice. Aka; Alicen, supersnorkan, lillgurkan och nu även saltgurkan,
(japp, Patrik döpte om henne senast jag hängde på Jössgatan.)

40. Litar någon på dig?
Den frågan borde nog hellre ställas till andra i min omgivning.
Jag vet inte hur väl mina nära och kära anser mig förvalta deras förtroenden
eller i vilken mån de tycker att jag finns där när de behöver en vän.

41. Vilken bok läser du för tillfället?
Senaste Milleniumboken ”Det som inte dödar oss”.
Jag har förvisso bara läst prologen som är på några få rader, men jag anser att det
likafullt kvalar in till att kallas att jag läser den, right?

42. Vilken är din favoritgodis?
Dumle. Alla kategorier.

43. Vilket är ditt favoritlag?
Då jag i stort sett är ointresserad av sport är det här lite av en icke-fråga för mig.
Men å andra sidan är jag patriot. Vilket absolut gör (S)AIK till mitt lag.

44. Favoritmånad på året?
September. När hösten kommer. Jag älskar när röten går ur och lämnar luften kall och klar.
Jag tycker om när kretsloppet börjar om, vilket det gör för mig då löven lämnar sina
grenar och faller till marken.

Sådär ja, 44 frågor är härmed svarade på.
Låt oss alla ha en finfin afton!

Sommar á la Degerman.

Semester är finfina grejer mina vänner!
Den här sommaren är i största allmänhet sannerligen en finfin sådan.
Först och främst är temperaturen härlig.
De riktigt varma dagarna överstiger sällan 22 grader i skuggan, vilket är hanterbart.
(Allt över det, not so very much. Drömmar om kallare breddgrader börjar genast hägra då.)
I solen är det givetvis olidligt varmt fastän skuggraderna stannar på 22, men
jag har utvecklat en talang för att hitta skugga även på helt öppna fält vilket gör
att jag klara mig fint.
Någon solbränna kan jag därmed givetvis inte stoltsera med i år. Heller.
Det gör mig för det mesta inget, men ja någon gång sådär blir jag påmind
om min huds faktiskt sjukligt bleka nyans. :) Nåväl.

Jag har haft möjlighet att umgås en hel del med roliga vänner och bekanta.
Camilla, hembesökande vän från Stockholm, hann jag njuta lunch ihop med.
Att umgås med henne bjuder alltid på en hel del skratt och massvis med prat.

Jag har även haft turen att kunna luncha vid olika tillfällen med både Anneli
och Lisbeth. Vilket alltid bjuder på de mest oväntade ämnen och roligheter.

Familjen Skogly (Cirkus Skogly) har jag vid många tillfällen parkerat mig själv hos också.
Vi har sett klart Lost. Serien med många och fenomenala avsnitt tog till sist slut.
Vilket, som vid alla längre seriers avslut, lämnade ett gigantiskt tomrum. Den där
högst oangenäma känslan som drabbar oss alla serieknarkare.
Det ledde till att vi djärvt och rappt gav oss på Erikas nästa och jäkligt
bra förslag; Bates motel.
Om ni inte ser den rekommenderas den varmt!
Alla gillar vi väl fullblodspsykopater, right?

Jag har också varit med och lagt golv i deras inglasade altan.
(Johodå, hela 1 minut utspritt på 2 dagar. Vilket definitivt gör att jag anser
mig förtjänat rätten att titulera mig assisterande golvläggare, håller ni inte med?)

Vi har även ätit väääldigt god mat, samt umgåtts på allra mest trevliga sätt.
Har även tajmat in gånger då Signe och Harry varit där, vilket har varit kul!

Anette, min vän Solstrålen, även hon hemvändande Stockholmare träffade jag igår för
en god surströmmingslunch hos Linda ute på Ängarna.
Vi spenderade eftermiddagen proppmätta och i fullskalig njutning på makarna Widmarks altan.

Linda, Anette och jag. Inte igår, utan när vi träffades för precis ett år sedan.

Senare fick jag även chansen att promenera kring vackra Lidträsket, samt träffa
Anettes föräldrar Åke och Aina. De som under tonåren kom att vara väldigt viktiga
för mig. Det är sannerligen förvånande att se att de inte åldrats en sekund.
Och deras värme är precis densamma. Det är något nästan märkligt magiskt med att
liksom bara kliva rakt in i någons hem och känna sig som hemma.

För en sjöälskare som jag är läget på deras stuga absolut fenomenalt!
(Jag gillar när andra tar bra foton som jag får låna, Anette är fotograf här.)

På väg hem från Lidträsket ändrade ett telefonsamtal aftonens planer, vilket fick
mig att svänga in i Kåge istället.
Det visade sig vara fenomenal tajming på det hela då Patrik och Anna just grillade
klart middagens kött.
Vilket resulterade i att jag inte kom hem förrän vid 23-snåret, fortfarande
mätt av det grillade samt god efterrätt. En hel del musik avverkades givetvis också.
Sannerligen oplanerat och väldigt, väldigt trevligt.
(Patrik och Anna gifte sig för två helger sedan, vilket var en härligt varm och väldigt
fin tillställning. Jag kommer att skriva mer om den kvällen så fort jag lyckats sno
åt mig några av de bilder Linda och Erika tog.)

Hehe det blir smulans missvisande och märkligt när jag staplar upp det hela såhär.
Det ser det ut som jag umgås med folk mest hela tiden, vilket på inget sätt stämmer.
Många timmar och dagar spenderas nämligen i stugan.
Liggandes görandes absolut ingenting. Promenerandes i skogen. Doppandes fötterna
i sjön. Plockandes något ogräs här och där. Målandes diverse ytor som behöver bättras på.
Allmänt stughäng helt enkelt. Och väldigt långt ifrån ovan nämnda umgänge.

Det är en bra balans det här. Att vara i stugan och göra allt i det tempo som passar
en själv. Till att andra dagar vara omgiven av andra.
Pappas och min relation är som bekant inte alltid friktionsfri, vilket är tydligt när
jag hänger hos dem i stugan. På det stora hela går det hyfsat, och när det inte går
lika hyfsat längre passar det bra att åka hem till stan någon dag.

Fredag, mina vänner!
Stuga i kväll. Casa Hawk i morgon.
Låt oss alla ha en helg att gilla!

Rödvitrutigt är färgen!

Mina vänner, min kylbag är återfunnen!
Inte så att jag hittade den här hemma på något vis. Nej, nej. Det var det någon
helt anna(n) som hittade den.
Den här kommentaren dök upp på min Facebook strax efter att jag postat
gårkvällens inlägg.
Ordningen är återställd, hallelujah!
… och med mitt minne är det sannerligen lite si och så med. ;)

Tack Anna!

Förresten, har ni sett finalavsnittet av Game of thrones?
Utan att spoila något vill jag tillägga att ”Light of the seven” av Ramin Djawadi, som ackompanjerar Cerseis sätt att handskas med de som sätter sig på henne och
hennes ambitioner, är fantastisk.
Den går runt runt på min Spotfy. 10 minuter ren njutning.
Jag gissar att ni liksom jag hör den grymma och obevekliga beslutsamheten i de mjuka
såväl som drivande vackra tonerna.
Lurarna på mina vänner och njut!

Med de skrivet, humöret är betydligt bättre idag än igår. Tack och lov!
Strax är det dags för umgänge på Casa Hawk.

Låt oss alla ha en finfin torsdag!

Hier kommt die sonne.

Min fina (läs; enda) kylbag är borta.
Vilket inte borde vara möjligt.
Jag bor på 27 (hyfsat) välstädade kvadrat. Till det har jag två (hyfsat) välstädade förråd.
Saker kan helt enkelt inte försvinna hos mig.
Har jag (uppenbarligen helt felaktigt) ansett.
För den rödrutiga kylbagen låter sig inte finnas någonstans.
Vilket gör mig på ruskigt dåligt humör.
Faktiskt på ett sådant där jag-får-lust-att-slå-sönder-saker humör.
(Vilket jag inte gör, jag städar istället, det känns terapeutiskt nog.
Samt lyssnar på Rammstein jäkligt högt. Sammantaget godtagbart som substitut
till att slå sönder saker faktiskt.)

Alicen har sedan två dagar en ”svullnad” (i brist på bättre beskrivande ord) där hon inte ska ha en.
Kanske gör det att mitt humör inte är det minsta bra.
Att hon är som vanligt gällande aptit och leklust hjälper inte riktigt.
Jag har beställt tid hos veterinären, så på fredag hoppas jag få veta vad
denna svullnad beror på. Samt att den är lika övergående som ofarlig.
Men fram tills dess fortsätter jag nog hitta mina tankar vandrandes på väldigt
mörka ställen bitvis.

Alice-den fotogeniska.
(Här kan ni läsa när hon, efter enträget tjatande, fick ta över
tangentbordet för ett inlägg.)

Det hjälpte heller inte att jag idag såg hur min bil än en gång hittat ett sätt att
berätta för mig att den behöver mer kärlek än jag ger den.

Jag tycker som regel om den förfärligt mycket.
Idag not so very much.
Alltihop gjorde att jag fick ett sammanbrott när jag en bostad samt två
förråd senare genomsökta inte hittade min kylbag. Jajamänsan, är det inte charmigt så säg…
Så nej, idag är en skitdag om någon frågar mig.

Nåväl.
I morgon kommer delar av dagen att bestå av god lunch på Casa Hawk samt Lost-maraton. Gillas! Sista säsongen inleds officiellt då.
Mer trevligheter är också på ingående, helgen kommer nämligen att bestå av bröllop.
Patrik och Anna ska gifta sig på lördag, vilket ska bli jättekul!
(Såvida jag i morgon hittar outfiten till bröllopet vill säga… ute i tid? Inte jag inte.)

Låt oss alla ha en kväll utan fler missöden hörrni.

Under en och samma mening.

… jag har börjat stamma.
Inte mycket, men märkbart.
Är inte det väldigt märkligt?

Något skumt försiggår i min hjärna när jag pratar.
Som om något inte riktigt kopplar rätt.
Mina tankar gör tvärnit mitt i sin kedja, med resultat att talet stannar
mitt i sin meningen.
Som om jag har en tanke och utifrån den påbörjar en mening, där min hjärna mitt
i alltihop tappar fokus och flyter ut i tanken.
Vilket resulterar i att jag liksom stannar mitt i ett ord, provar det igen, men det har slutat
fungera eftersom tanken tagit en helt annan riktning.
Mitt tal hinner inte med i tankens svängningar.
Jag blir förvirrad, mina meningar blir halva, ofullständiga, eller bara
allmänt märkliga.
Med resultat att jag stannar på ord, stammar på ord, samtidigt som jag kämpar
för att få fatt på de riktningar tanken splittrats i.

Det har varit såhär det senaste halvåret. Kanske längre.
På sista tiden har jag blivit mer medveten om det.
Jag vet inte vad det beror på.
Men jag är absolut inte okej med det.
Tankarna som brukar flyta fritt gör det inte längre.
Och mitt sätt att prata avspeglar det.

Det händer med nära vänner, det händer med okända människor.
Det händer när jag känner mig nervös, det händer när jag känner mig lugn.
Jag vet inte vad som går göra åt saken, så i nuläge får det bero.
Det vore väldigt trevligt om det hela är något övergående som löser sig av sig självt.

I vilket fall, sol och sommar bjuder denna morgon på.
Semestern låter dock vänta på sig ytterligare ett tag, men gissa om
jag redan nu drömmer om mornar som inte störs av någon väckare!

God morgon på oss alla!
Det var länge sedan senast. Närmare bestämt en hel månad.

Sjön.

Lite oförhappandes blev jag ledig både torsdag och fredag.
Vilket gjorde att jag direkt efter avslutad dag packade väskan och drog
iväg till stugan.
Här sitter jag alltså nu och känner mig sådär jordad som man gör ibland.
Jag hör sannerligen hemma här.
Särskilt när jag är helt själv. (Helt själv innefattar givetvis Alicen också.)
Stugområdet är fyllt med fågelkvitter, men inte en människa så långt varken
ögon eller öron når.

På helgerna är det givetvis annorlunda, då kommer folk ut till sina stugor.
Ju närmare sommaren veckorna tar oss desto fler flyttar ut för säsongen.
Då är det inte riktigt lika behagligt här om det är det tysta och stilla man är ute efter.
Bara ordet stugområde berättar att det handlar om flera stugor. Man skulle
kunna beskriva det som ett villaområde i miniatyr, mitt i naturen. Ungefär.

Jag trivs allra bäst här då Alice och jag är helt själva.
Skulle några av de mer avlägsna grannarna vara här också gör det mig inget.
Jag ser dem inte, utan vet bara att de är här. Det ger en viss känsla av trygghet på något vis.
Tack och lov har jag turen att inte vara speciellt mörkrädd.
(Förutom då Erika och jag maraton-ser rysare, då är jag mörkrädd mitt på blanka dagen
promenerandes genom stan.)
Förvisso att jag känner av mörkret när jag är här själv under årets mörkare månader.
Då kan en orolig känsla svepa över mig och jag kan definitivt hoppa till av en skugga
eller vid ett oväntat ljud.
Just de sekunderna kan det helt tomma stugrådet kännas skrämmande ensligt.
Men på det stora hela är jag väldigt förtjust i att vara här helt själv.

Alice och jag går omkring i stugområdet, vi följer strandkanten så långt vi kan och
vi är ute i skogen.
Just den här perioden på året är det tyst på det där fantastiska sättet, där fåglarnas
härliga kvittrande är en del av tystnaden.

Det här tysta dagarna och kvällarna är dock strax ett minne blott.
Sommaren är på väg och då står denna tystnad i stark kontrast till de där riktigt
vackra sommardagarna där precis alla gästar sina stugor och där vänner, barn
och barnbarn kommer på besök.
Hela området lever. Bilar kommer och far, det klipps gräsmattor, spelas olika
trädgårdsspel, grillas och skrattas samt badas i massor.
Ljud överallt.
Trevligt egentligen, i lagom dos. Om man gillar människor.
Men min ensamvargs-ådra och stresskänslighet slås på rätt fort och jag får
ett enormt behov av att komma bort från allt.
Vilket jag enkelt löser genom att ta med Alicen i skogen. Där är det åter tyst på det
där djurlivsaktiga sättet.
En timme eller två på det viset rustar mig fint för att återvända till stugområdets
liv och rörelse.

Vad jag verkligen gillar med stugan är att den ligger vid en sjö.
Jag är med andra ord på många sätt uppvuxen med att ha vatten alldeles i min närhet.
Vilket har kommit att vara väldigt viktigt för mig.
Jag tycker om att se vattnet. Jag tycker om luften som blir när vatten finns i närheten.
Jag tycker om (de tyvärr lätträknade) gångerna då isen hunnit bildas innan snön kommer.
Det gör nämligen skridskoåkning möjligt.
Jag har alltid gillat att åka skridskor, och att då ha tillgång till kilometer efter
kilometer av en hel sjö att åka på!
Jag gillar att fiska. Både på sommaren och på vintern, att då ha en sjö utanför
dörren är väldigt praktiskt.
(Att jag däremot inte klarar av att maska på är en helt annan sak… )
Paddla kanot gör jag också gärna, det är otroligt rofyllt.
Tyvärr gick vår kajak sönder. Den gillade jag smulans bättre än kanoten eftersom
man paddlar den själv samt endast sitter några få centimeter ovanför vattenytan.
Men kanoten funkar fint den med.
Skoter och sjö är också kul, särskilt om man kört länge i skog och därför haft en
lite mer långsam takt ihop med mer fysisk körning, då är det jäkligt skönt att
bara få sträcka ut över en sjö.
Det finns alltså väldigt mycket jag gillar med sjö.
Allt från det vackra med den, till det man kan göra tillsammans med den.
Många kanske också förknippar sjö med bad, men jag tillhör inte badankornas släkte så
sjö för mig betyder inte bad. Förutom det väldigt behagliga med att vada ut till knäna. ;)

Jag har svårt att tänka mig att bo där jag inte har direkt tillgång till vatten på
något vis.
Sjö är det ultimata, men en älv eller å skulle kunna fungera också.
Hav däremot är inte för mig, inte där man ser horisonten i alla fall. En havsvik
eller liknande skulle däremot funka fint.
Just det där med att se horisonten gör det ogreppbart stort för mig.
Jag fixar inte att det inte tar slut. Utan att vattnet bara fortsätter och fortsätter…
Jag har ingen aning om varför jag känner så, jag bara gör det.
Samtidigt njuter jag absolut av havet med sin horisont, det är sannerligen en vacker utsikt.
Likafullt, jag behöver uppfatta sjöns gränser omkring mig. Det är trygghet.

Tills alldeles nyss trodde jag att alla kände för sjö precis som jag.
Gissa om jag blev förvånad när några vänner och jag satt och pratade och det visade
sig att de på inget sätt känner likadant inför sjö som jag.
Absolut att de gillar vatten, en sjö att besöka och bada i, fiska i, grilla vid,
njuta av, men inte nödvändigtvis att ha som närmaste granne.
Haha, för mig är det så självklart att vilja och behöva bo vid vatten att jag av
någon outgrundlig anledning aldrig ens tänkte tanken att andra inte känner så.

I soffan kan jag sitta långa stunder och bara titta ut över vattnet.
Låta tankarna vandra helt utan mål samtidigt som jag har vattnet framför mig.
Tilläggas ska att vyn är många gånger inte ens speciellt vacker.

Precis i skrivande stund.
Som nu i afton där vädret är allmänt regngrått, då är inte sjön utanför spektakulär
på något vis, den ser hellre väldigt kall ut.
Men likafullt sitter jag gärna och tittar över den. Den är mjuk för själen även nu.

Andra gånger, med fördel tidig morgon eller sen kväll, då är sjön magnifik.
När vinden är helt stilla och gör vattnet spegelblankt. Och när himlen som vissa
sommarnätter står i brand speglar sig i den vindstilla ytan…
Jag har sett vyn i precis hela mitt liv. Och blir ståendes tittandes varje gång
sjön är spegelblank.
Kväll efter kväll, morgon efter morgon, som om jag kan inte kan se mig mätt på den.
Den är lika vacker varje gång jag ser den på det viset.
Den trollbinder mig ungefär som om det vore första gången jag såg den i all
sin skönhet.
En av sommarmornarnas mer vanliga vyer. Vid 8-tiden är det ofta vindstilla nämligen.


Ibland är det vindstilla även mitt på dagen.


Taget mitt i natten kring 01.30 innan solen börjat gå upp.


Tidig morgon vid 04-tiden innebär ofta dimma.



Bilder tagna någonstans mellan sen natt och tidig morgon.

Jag stannar till, kanske bara för en halvminut, för att ta in det jag ser.
Jag hämtar ofta telefonen för att fota. Jag måste ha hundra bilder av sjön.
Jag får ett så enormt behov av att ta bilder på det underbara, som om det vore sista
gången i livet jag ser sjön så vacker. Fastän sannolikheten är väldigt stor att jag får
se samma skådespel redan morgonen eller kvällen efter.

De gånger storspoven hörs samtidigt som jag står vid stranden och tittar ut
över sjöns oändliga skönhet tänker jag att såhär måste det se ut i himmelriket.

Låt oss alla ha en finfin onsdagsafton!

Sista etappen. Må den bli lyckad!

Historien om min krånglande piercing kan idag ha nått sitt slut.
Om jag har tur.
Idag nåddes nämligen sista etappen vilken innebar rätt längd på smycket.
Funkar det kommer jag att bli väldigt glad!
Funkar det inte tar jag helt enkelt ut den och låter den växa igen.

I afton känns det bra. Då den blev ”knölad med” tidigare idag och numera
alltså har ett klart kortare smycke känner jag av den, men inte på ett oroande vis.
Jag hoppar att den kommer att fortsätta kännas såhär bra, jag gillar den
nämligen väldigt mycket. Den är våldsamt vacker i sin placering.
Jag är otroligt nöjd med samtliga piercingar för övrigt.
Balansen skapad mellan dem tilltalar mig väldigt mycket.

Skulle den dock börja krångla på något sätt, ja då får jag helt enkelt
acceptera att den inte fungerar på det stället av läppen ihop med den längden
på staven.

Julia har varit suverän i den här processen som pågått under dryga tre månader.
(Jag gillar det faktum att Skellefteå har en så otroligt skicklig och erfaren piercare.)
Hon har från dagen det inleddes varit klar och tydlig med vilka alternativ vi
hade, hur det hela skulle gå till, vad som kunde förväntas och i vilket skede
den skulle vara tvungen att släppas.
Här hittar ni hur allt började.

Samma dag som hudfliken insida läpp tagits bort.
Hygienen här var rigorös kan jag berätta för er.

Läkmyckets väl tilltagna längd är viktig för att tillåta svullnad.

Idag, med precis den längd på smycket jag vill ha.

Nu håller jag tummarna att det här ska gå vägen. Några dagar framöver
kommer jag att behandla piercingen som om den vore nygjord.

Vilket innebär:
Att skölja munnen med koksaltlösning direkt jag ätit eller druckit något.
Att skölja med Corsodyl morgon och kväll.
Att tvätta utsida läpp med koksaltlösning vid behov.
Inga konstigheter med andra ord.

Låt oss alla ha en finfin tisdagsafton!

Tvättstugan nästa. För allas trevnad.

Iiiihhhh!
Den vida och väldigt snygga ponchon var tänkt att dölja det faktum att
samtliga bh:ar/sportbh:ar i morse befann sig i tvättkorgen.
Gissa om den där jäkligt bra:iga känslan min snygga outfit gav mig
fick sig en känga då jag passerandes ett skyltfönster såg något röra sig
bröstlikt. Nere vid navelområdet.
Hehehe, du milde, helt plötsligt kände jag mig naken på allra sämsta tänkbara sätt.
(Det här med bh-löst är uppenbarligen ingenting för mig. Det vore okänsligt av mig att
skrämma folk från vettet, tänker jag hänsynstagande.)

I vilket fall, er Degerman är tillbaka. En lång paus här inne har det minsann blivit.
Inte av någon speciell anledning, utan mer att en dags uppehåll blev till två,
för att sedan bara bli fler och fler.
En kort sammanfattning under tiden jag inte varit här; jobb, avslappnande häng i såväl
stuga som på Casa Hawk. Samt ett par luncher med roligt folk.

Nu blir det alldeles strax första avsnittet av nya serien ”Outcast”, har ni sett den?
God afton till oss alla!

Ps, Österrike, vilken valrysare. Som tack och lov landades på den människovarma sidan. Ds.

En dag. Två versioner.

Min dag i två versioner.
Den första versionen är en ”allt är toppen” version.
Den andra är en mer, låt oss säga, verklighetstrogen sådan.
Först ut är guld och gröna skogar-varianten av min dag.

Puh, trött morgon minsann, sov lite för lite och lite för dåligt.
Det redde upp sig fint då jobbet gav den energi jag behövde.
Lunchade också med Katta, vilket var väldigt trevligt och gott.

KAKA!
Då jag totalt gick loss på min sub och valde vitlöksdressing, vilket jag i
vanliga fall inte väljer då jag jobbar, var jag den första att berätta för mina
kunder om min trevliga och goda lunch. Och därigenom skrattande be om ursäkt för
eventuell vitlöksodör.

Och hörrni, vilket härligt väder vi haft idag. Soligt och varmt, inte dumt det inte!
Efter avslutat jobb drog Alicen och jag till Vitberget för en runda.
Det luktade sådär våraktigt att alla sinnen bara totalt smälte.

Efter avslutad runda gjorde jag slag i saken och besökte Karamelltåget för
inhandling av livsnödvändig choklad. Den jag längtat efter hela dagen that is.
Fick även ett tillfälle att iaktta folk som agerar lite annorlunda än
jag själv gör när jag är ute på stan. Intressant och obehagligt.

Väl hemma värmde jag en bit pizza som blev kvar från gårdagen då
kylskåpsrensning gått av stapeln och innebar en pizza gjord på lite allt möjligt.
Rester när de smakar som bäst. (Och är som mest enkla att värma upp dagen efter.)

Jag hoppas på att somna tidigt i afton.
Då jag ligger smulans minus på sömnkontot efter nattens vakenhet borde det
inte vara några problem.
Jag ser för övrigt fram emot i morgon afton.
Då ska Erika och jag äta gott samt se Lost. Jaaa!
Låt oss alla ha en finfin tisdagsafton!


…nu till den mer verklighetstrogna versionen av min dag!

Väckaren ringde 06.45, då hade jag sovit 4 timmar och 15 minuter.
Klockan var nämligen 02.30 senaste gången jag tittade på den i mitt
svårsovna tillstånd.
Hade de 4 timmarna och 15 minuterna varit av bra kvalitet hade det inte varit
så dumt, men nu var de upphackade till ingenting.
Lämpligt trött gjorde jag morgon och drog iväg till jobbet.
Tack och lov att jag till största delen har mina kunder på mage, eftersom
jag ägnade hela förmiddagen åt att gäspa.

Lunchen med Katta räddade i stort sett hela dagen. Äntligen fick jag lite energi!

KAKA!

Eftermiddagen gick smidigare då jag i och med god lunch med gott sällskap
alltså fick mig en välbehövlig dos energi.
Att jag däremot valde en vitlöksdressing till min sub var ett mindre bra val.
Jag var förmodligen fortfarande trött då jag skulle göra alla val ett besök på Subway kräver.
Nej allvarligt, jag brukar inte äta vitlök till lunch när jag har kunder på
eftermiddagen, det känns inte riktigt professionellt.
I vilket fall.
Efter avslutat jobb for jag upp på Vitberget med Alicen för en runda.
Underbart vackert väder. Men satan så varmt. Er Degerman framförde sig i vinterjacka
nämligen…
Rundan var likafullt härlig. Det luktade fantastiskt våraktigt.

Skillnaden mellan den vackra skogsbilden i ovan version av dagen och denna är
en behovsuträttande Alice. Hennes kissande passade inte riktigt in i den mer
”perfekta” version av dagen. Här däremot passar hon finfint.

Åkte ner på Karamelltåget för att handla ett kilo choklad efter avslutad runda.
(Vilket var det enda vettiga att göra efter en dag som denna.)
Där var det en mupp i 20-årsålderna som antingen liksom jag hade en skitdag
eller var påverkad, då han bråkade med andra kunder alldeles utanför entrén.
Och jag som är ruskigt känslig för högröstade människor som beter sig hotfullt
fick känna en rejäl ångest ramla ned över mig.

Väl hemma värmde jag en bit pizza som blev kvar från gårdagen då jag
hade en allmän kylskåpsrensning och gjorde pizza på det.
Rester av den pizzan blev en god middag även idag.
En mer klok jag skulle givetvis ha ställt en timer. Uppvärmningen gick nämligen lite
överstyr, vilket resulterade i kanter som hamnade direkt i den bruna behållaren.

Låt er inte luras av att de inte ser helt vidbrända ut. De var stenhårda och
gick inte äta.

Jag hoppas på att somna tidigt i afton. Kanske att jag tar någon extra
Attarax till min vanliga dos. Bara för att inte lämna något till slumpen.
Jag ser för övrigt fram emot i morgon afton. Massor.
Erika och jag tänker äta gott samt se Lost. Jaaa!

Nu ska jag parkera mig själv i soffan och inte göra ett skapandes skvatt
under resten av kvällen.
Punkt.

Söka, söka, söka och söka ännu lite till.

Jag behöver bli väldigt mycket bättre på att bokmärka saker jag vill hitta tillbaka till.
Det är väldigt frustrerande att inte hitta. När jag vet att jag nyligen läst det.
…där kan man tycka att internethistoriken borde vara en given vinnare, men nej.
Och skärmdumpar, så enkelt när jag vill ha kvar en bild eller en påminnelse om något.
Så enkla men helt omöjliga saker att göra.

Tills vidare skrattar vi åt denna.
Det finns mycket att gilla med denna man.