Svart nonsens och prunkande rappakalja

Fredag och helg, inte dumt det.
Jag jobbar i helgen, men bara fredag och lördag, så kanske kan man säga att jag jobbar delar av helgen.
Det ska bli mysigt att åka iväg till jobbet ikväll, just för att stämningen är så otroligt lugn, mjuk och mysig just på helgen.

Inför helgjobb ”förbereder” jag oftast hemmet, av någon anledning.
Jag städar en del, inte minutiöst på något sätt, utan mer sådär så att det ska kännas hyfsat okej.
Typ toaletterna, gå ut med återvinning, tömma soporna, tvättar bort ur tvättkorgen, dammsuger, torkar golv och ser till att det är någorlunda rent – typ.
Till det brukar jag gärna göra några matlådor till David, så att har han att värma upp till lunch under helgen.
Han kan såklart laga mat själv (vilket jag är väldigt förtjust i när han gör – MUMS) men när han är ledig har han mycket annat han behöver göra så det kan ju vara skönt att inte behöva laga mat – om man inte vill eller hinner.
Gjorde en av hans favoritkakor idag också.
Jag tycker mycket om att liksom göra sådant för honom, det gör mig glad om jag kan underlätta hans vardag/helg. Göra saker han tycker om.
Vi må båda jobba heltid, men hans veckor är betydligt längre än mina sett till antalet timmar.

Vi verkar båda känna så för varandra. Att vi vill underlätta för den andre alltså.
David brukar som regel komma hem men någon godispåse såhär när jag ska jobba helg (som oftast stavas den Dumle, men det kan även vara något annat som jag gillar.)
Det kan såklart även vara på veckan han kommer hem men något jag gillar.
Oftast ordnar han vår middag när jag jobbar natt också.
Det är för övrigt en av de väldigt många sakerna jag tycker om med honom, att han har en otroligt bra känsla då det kommer till omtanke.
Det blir så tydligt att han känner mig, vet vad jag blir glad av, vad som underlättar om jag är trött, vet hur han kan avlasta om jag är stressad.
Jag påminns så ofta om varför han är precis den jag vill leva mitt liv med.

Hur som helst, det är alltså så min dag sett ut idag, och nu sitter jag mest bara och softar i väntan på att gå och duscha för att sedan åka iväg till jobbet.

Men innan vi skiljs åt, låt mig berätta om min orkidé.
Du milde så fin den är!
Och att den ens lever hörni!
Jag har nämligen aldrig fått en orkidé att överleva.
Jag har absolut försökt, men nej.
Så fick jag en när jag fyllde ehrmm… 32 år av kommunen förra året.
Det var alltså i augusti vilket betyder att den lyckats överleva i 1 år och 2 månader hos mig.
Det är stort ska jag säga er.
Den här gång läste jag verkligen på hur sådana ska skötas ooch jag har även följt de rekommendationerna och tadaaa – DEN LEVER!
Och ännu mer än så faktiskt – den blommar för 2:e gången!
(När jag fick den blommade den ju, och nu är den alltså inne på 2:a blomningen på hemmaplan.)

Jag kan liksom inte skriva nog om hur otroligt mycket glädje och trivsel den där jäkla blomman ger mig.
När blombladen föll av första gången tänkte jag att det nog bara var veckor bort innan den skulle vara stendöd. Men icket!
Den fortsatte ha kvar sina blad och de fortsatte även att vara gröna.
Så efter ett antal månader sköt en stängel upp. Bara sådär.
Och till min förtjusning började små knoppar bildas efter ett tag.
Här började jag bli mycket exalterad, tittade till den flera gånger per dag bara för att följa utvecklingen.
De små knopparna började strax likna gröna paprikor i formen.
Paprikorna blev större och större tills bladen (paprikan) en dag började slå ut.
Jag kommer fasen aldrig att kunna förklara hur fånigt glad jag kände mig.
En efter en slog ”paprikorna” ut och inom några dagar stod min orkidé i full prakt.
Det var stort.
Ett antal veckor senare (minns inte hur länge) började den tappa sina vackra blomblad.
Vilket gjorde mig lite ledsen.
Jag hann än en gång tänka att min orkidé förmodligen skulle vara knallentot inom kort.
Men icket.
Den har fortsatt vara grön och fin, och för några veckor tillbaka blommar den igen!
Och den här gången bjuder den på något som jag inte sett tidigare.
Den blommar nämligen i omgångar.
En dag såg jag plötsligt att de verkade komma fler knoppar, och när jag vek undan blomblad såg jag att en av kopparna till och med hunnit få den där underbara paprikaformen.
Jag skuttade bokstavligt talat runt och skrattade när jag insåg att det alltså skulle komma ännu fler blommor, trots att de första blommorna kommit för flera veckor sedan.
Den här typen av lycka är fasen svårslagen!

Så nu tittar jag till den flera gånger per dag för att följa framstegen.
Igår visade jag David, jag tror inte han riktigt förstod min lycka inför det hela, men han gjorde ett tappert försök att se intresserad ut till mitt orkidépratande.

I övrigt fyller Robban 50 år idag och ska firas i morgon lördag.
Nu jobbar jag ju även i morgon natt, men jag hinner vara med på roligheterna någon timme, vilket ska bli kul!

Låt oss alla ha en finfin helg mina vänner!

Äntligen! ÄNTLIGEN!

Gissa om en lycklig jag börjat slå in julklappar!
Det måste utan tvekan kunna räknas som friskvård!
Det är så avkopplande, kreativt, mysigt och härligt att ägna sig åt.
Julstämningen är på topp och jag känner mig som den jäklart bästa versionen av mig själv.
Såklart är det julmusik i högtalaren, och såklart är det bara djuren och jag hemma.
(Kök som förvandlats till ett hav av papper, kartonger och snören kanske inte är för precis alla i den här familjen.)

… sedan kan man givetvis fundera kring hur många gånger en sax kan försvinna inom loppet av en timme. Oproportionerligt mycket tid går sannerligen åt till att söka den lille rackaren.

I vilket fall. Årets julklappsinslagning är inledd. Lika njutbart som alltid, och min inre Grinch tänker att det här med jul kanske inte är så dumt ändå.

Ledig helg står på agendan.
Dagen idag spenderas med att sedvanligt vaka av på sämsta tänkbara sätt för
att i morgon afton äta gott och umgås med makarna Skogly.

Låt oss alla ha en finfin fredag!
(Om det nu är fredag alltså…)

Nu har jag just landat hemma från att ha gjort det sista av helgens 3 arbetspass.
Inte dumt alls!
Jag jobbar som regel 2 eller 3 nätter på raken, någon gång händer det att jag jobbar 4 pass i sträck, men just helger brukar det oftast handla om 3 pass.

Många gånger reflekterar jag över hur nattjobb leder till viss förvirring.
För det är sannerligen förvirrande i sig att växla vilken tid på dygnet man är vaken.

Idag vänder jag alltså tillbaka dygnet.
Så att jag i morgon vaknar tillbaka i privatlivs-jagets dygnsrytm.
Det brukar innebära att jag inte bäddar ner mig i sängen nu på morgonen, utan lägger mig under en filt i soffan och vilar/halvslumrar i en sisådär 4-5 timmar.
Av någon anledning verkar jag tycka att det är en bra strategi.
Vilket absolut inte stämmer.
För på det viset kommer jag att stiga upp någonstans mellan 12-14, trött som satan och fortsätta vara så resten av dagen/aftonen tills jag går och lägger mig vid 21.00 i afton.
Krasst sett betyder det att jag då såsat bort en hel dag eftersom jag varit så trött att hjärnan inte fungerat ordentligt. Allt har gått i sirap och jag har dagdrömt om kväll och sömn.

Jag inser såklart att ett bättre sätt borde vara att bädda ned mig i sängen, sova ordentligt och gott, men kanske inte 7 timmar, utan hellre ställa väckaren och kliva upp vid 14-snåret.
Sömnkvaliteten skulle då vara tillräckligt god för att inte ha zombie-känsla resten av dagen trots det lite blygsamma antalet timmar av sömn.
… men där är jag uppenbarligen inte än, utan jag fortsätter med den superdåliga idén att lägga mig i soffan och halvsova likafullt. Väl medveten om att de där timmarna jag tror mig kunna ”tjäna” genom att inte sova bort dagen inte kommer att användas till något annat än att längta efter kvällen.
Vilket ju är så dumt att jag blir småförbannad på mig själv när jag tänker om det. Nåväl.

Vad som gör ovanstående resonemang snäppet ännu mer dumt är att jag alltid sover på Melatonin. När jag sover en hel natt alltså, oavsett om den natten faktiskt infaller på natten eller är förlagd till dagen.
Jag har i hela mitt liv haft sömnproblem och därför testat många preparat.
Allt från hälsokostens sådana, samt en hel del receptbelagda, till olika avslappningsövningar, diverse tips och trix.
Jag vågar nog nästan påstå att jag testat mycket av det mesta.
Sedan några år tillbaka har jag landat i att Melatonin fungerar bäst för mig.
Jag somnar någorlunda snabbt och sover helt okej under natten.
Därtill känner jag mig pigg dagen efter. Det är gott nog för mig.
(I övrigt har jag gillat Propavan bäst, men jag fick sådana satans myrkrypningar i benen att det absolut inte var ett alternativ. Det spelade ingen roll om jag krossade tabletten eller inte. Fick även testa ett preparat som skulle ta udden av myrkrypningarna, men det fungerade inte för mig på ett vettigt sätt. Vilket var synd, för när jag väl somnade på Propavan som jag väldigt gott. Nåväl.)

Vad jag ville komma fram till är att jag kan sova vilken del av dygnet som helst eftersom jag sover på Melatonin. Därför har jag heller inga problem med att växla mellan dag och natt.
Eller som idag, vaka av för att vrida tillbaka dygnet.
Eftersom jag hur som helst tar en tablett i kväll så har jag garanterar sömn om än jag väljer att sova gott under dagen.
Vilket alltså gör att det går mycket bra för mig att jobba natt.
Min ”natt” är helt enkelt när på dygnet jag tar Melatonin.
Men nej, att vända mellan natt och dag på det sätt jag gör nu är inte alltid trevligt som sagt.

När jag jobbat helg finns det även ännu ett litet moment som krånglar till när jag kliver av på måndagsmorgonen.
Nämligen den lilla detaljen att jag de närmaste dygnen inte riktigt kommer att veta vilken veckodag det är.
Det är uppriktigt sagt svårt som tusan. Jag tyckte det var knepigt redan när jag jobbade vanlig dag/kväll på helger, men att jobba natt på helgen krånglar till det snäppet ytterligare.
Därför låter jag ofta bli att svänga mig med veckodagarnas namn om jag inte måste, för jag är allt som oftast lite osäker på vilken veckodag det faktiskt är.

I övrigt tycker jag om att jobba helg.
Och ja – jag är helt medveten om att den saken är som att svära i kyrkan.
Men likafullt, jag gillar att jobba helg.
Det är mysigt på något sätt.
Det känns i hela huset att det är helg, fastän de flesta redan sover när jag kommer.
Stämningen är liksom mjukare, långsammare och lugnare.
Jag kan inte förklara det egentligen, men skillnaden finns och känns.
Och bara en sådan sak att köra till jobbet på helgen är ju otroligt mysigt.
För är det en vacker sommarkväll kör jag mer än gärna genom centrala stan.
Då passerar jag uteserveringarna, ser hur folk sitter och trivs ihop i sällskap, folk som finklädda strosar, turister som gör kvällen, grupper med glada ungdomar på väg ut på fest.
Allt sånt är en perfekt uppladdning för nattjobb. Jag mår bara så otroligt bra av att se hur stan sjuder av liv. Glada och vackra människor i full färd med att njuta.
Jag har ingen lust att vara en del av det själv, men jag tycker det är superhärligt att se det på avstånd.

Även hemfärden lördag och söndag morgon är annorlunda.
Särskilt söndagar.
Många gånger passerar jag genom stan i stort sett själv. Knappt några bilister, cyklister eller gångare överhuvudtaget.
Som om stan ligger och drar sig härligt fortfarande.

Att helgjobb och jag är en bra kombo beror förmodligen på att jag tycker att det är trevligt att vara ledig mitt i veckan. Eftersom jag tycker mycket om att spendera tid i mitt eget sällskap funkar det mer än bra att få vara hemma själv delar av dagen innan David kommer hem.
Jag hinner många gånger längta efter honom samtidigt som jag hinner pilla på med vad än jag vill göra.
Och givetvis går det här också hand i hand med att jag umgås väldigt lite med andra.
För hade den saken varit en stor del av mitt liv hade det ju varit väldigt trist att varannan helg faller bort på grund av jobb.
Jag tycker absolut att det är finfina grejer med lediga helger också, förstå mig rätt.
Men likafullt; Cicci + helgjobb = sant.

Däremot krånglar det givetvis en hel del när man ska försöka styra ihop en träff med vänner.
Det kan gå flera månader innan man faktiskt lyckas hitta en lördag som funkar, vilket kan vara rejält frustrerande.
Och jag har också full förståelse för att många av mina kollegor önskar att det skulle vara betydligt längre mellan jobbhelgerna än vad det faktiskt är.
Men nog funderat kring detta.

Min helg har, förutom alltså arbete, bestått av att fira mamma som blir 81 år idag.
Det firades med god middag i lördags. Extra kul var att Vickan och Frida kom hem från England över helgen. (Den här gången blev Mark och Emil kvar hemma, men hela familjen dyker upp en vecka till jul, så vi ses då istället.)
Det var mysigt att träffas.

Nu återstår att lägga sig i soffan och vila några timmar, vilket alltså är mot bättre vetande.
Det sunda förnuftet har inte riktigt fått gehör än, så jag fortsätter att vrida tillbaka dygnet på det mest dåliga av sätt tills min hjärna börjar fatta bättre beslut.

Låt oss alla ha en finfin måndag.
(Om det nu är måndag vill säga… )

Nu händer det alltså att jag reser ibland.
Inte ofta på något sätt, utan mer sisådär en gång per år/ en gång vartannat år.
Eller kanske ännu mer sällan förresten.

Men när det väl händer har jag rutiner.
Eller är det ritualer?

I vilket fall, varje gång jag ska åka bort en helg eller några dagar gör jag vissa
saker innan avresa. Alltid.
Jag färgar ögonbrynen.
Jag tonar håret.
Jag har fotvård.

Varför är väl smulans oklart, men jag gissar att det handlar om att jag vill känna mig fin.
Mitt hår utan grå hårstrån, mina ögonbryn med faktisk färg samt fötter som är filade och fräscha, japp – det är uppenbarligen vad fin betyder för mig.

Är mamma och Vickan involverade i den kommande resan brukar jag skicka lite bilder på det hela i vår messenger-grupp.
Som senast, när vi skulle mötas upp i Stockholm, då strösslade jag vårt flöde med dessa bilder:

Låt oss alla ha en finfin fredag!

Själv inleder jag den starkt med att lägga mig i soffan och halvslumra någon timme eftersom jag vakar av nu på morgonen.
Då passar det mycket bra att bara vila någon timme, då är jag i sov-fas lagom till kvällen.

På bilden ser vi saker jag skulle välja före mat och vatten om det krisade.
Med den inbördes rangordningen:
Cerat
Nässpray
Dumle
Cola zero.
Generande förvisso men absolut helt sant.

Nueva: Det finns bara ett cerat som fungerar. Andra cerat – nix. (Om inte i nödfall såklart – då duger precis allt i cerat-väg.)

Otrivin menthol. Nässpray får användas i max 10 dagar. Pffffft… prova periodvis under 20 år så är vi nog betydligt närmare sanningen i mitt fall.

Dumle. Är inte det givet för oss alla? Ett liv utan Dumle – nej tack.

Cola zero: Att den är kall är ett måste – kolsyra är däremot hellre ett ”gärna” än ett måste. Bättre än så kan dryck aldrig smaka. Punkt.

Nu är det dags att komma igång, nattjobb 2/2 står för dörren.
Låt oss alla ha en finfin måndag. (Är det måndag förresten, nattjobb förvirra ibland.)

1. Hur gammal är du?
   Jag är född -74, så 32 år.
   
2. Hur gammal känner du dig?
   Jag känner mig nog ungefär lika gammal som jag är, 32 år alltså.
   
3. Var bor du?
   I en liten by utanför Bureå. Den har storleksordningen att det är skog omkring oss, det är grusväg, det är få grannar (men ändå grannar). En finfin by i mitt tycke.
   
4. Vad har du gjort idag?
   Sovit till 9-tiden, rastat Kira i det klatchigt grådaskiga vädret, handlat på Coop, gjort återvinningen ett besök, gjort Coop igen då jag inte fick med mig allt jag hade skrivit upp på min lista.
   Efter det har jag pillat på i största allmänhet här hemma. Funderar på att börja på en ny serie i afton… Adolescence, Wayward och Monster/Ed Gein ligger alla bra till.
   I övrigt är min dag en riktigt lugn en.
   
5. Sommar, höst, vinter eller vår, vilken föredrar du? Varför?
   Höst – alltid höst.
   Kall, klar och krispig luft. Borta är sommarens ofta alldeles för varma temperaturer och röten har gått ur. Det är förhoppningsvis varmt och soligt men likafullt krispigt och fräscht.
   Det luktar gott när löven börjat falla, det luktar höst, det luktar nytt.
   Det blir mörkt på kvällen. Kvällarna är även mer dimmiga och därmed även tystare.
   Allt börjar om på nytt på hösten.
   Jag gillar förvisso vintern också. -20 grader, snöstorm – jag gillar det mycket barska med vintern.
   Men självklart även de där ubervackra vinterdagarna när solen skiner och termometern visar kring -10 grader eller varmare, sådana dagar är fantastiska.
   … sedan lämnar väl vinterns alla timmar av snöskottning, fastkörningar, igen-immade bilrutor, bilrutor som måste skrapas, bilar som måste skottas fram, bilar som vägrar starta, väldigt mycket att önska, men man kan ju inte få allt.
   
6. Är du beroende av någonting?
   Såklart inte.
   Jag kan leva utan Nueva läppcerat, Otrivin Menthol nässpray, Dumle och Cola zero.
   Jag väljer bara att inte göra det.
   Jag skulle såklart kunna sluta precis när jag vill. Men jag vill inte.
   Hör ni det; JAG VILL BARA INTE.
   #självinsikt
   
7. Nämn tre saker som man kanske inte vet om dig.
   Jag älskar hudvård. Läser gärna om sådant, följer dermatologer på Youtube och liknande. Det här med serum, dag- och nattkrämer… kul, kul! Håller förvisso min egen hudvårdsrutin smal och utvald, liksom bara dag- och nattkräm, retinol, vitamin C och möjligtvis något fuktgivande serum. Men jag tycker om att fördjupa mig i det hela.
   Smink däremot – nej.
   
   En till sak man kanske inte vet om mig är att jag drömmer om att ha både höns och ankor.
   Gärna andra djur också som grisar och kanske några får. Mitt liv innehåller för närvarande alldeles för lite djur. Om det kommer att bli verklighet någon gång vet jag inte, men jag jobbar sannerligen åt det hållet. (Jag behöver även en till katt och hund i mitt liv också.)
   
   En tredje sak man kanske inte vet om mig är att mina känslor sitter på utsidan.
   Min mamma brukar säga att det räcker med att se mig komma gåendes för att veta vilket humör jag är på.
   
8. Var i världen skulle du vilja befinna dig just nu?
   Jag är precis där jag vill befinna mig i världen – nämligen hemma.
   Jag absolut älskar att vara hemma, i min by, på min gård, i mitt hem.
   Där det är tyst och lugnt och jag passar perfekt här.
   Det är tur jag tycker så otroligt mycket om mitt jobb, annars skulle jag nog i stort sett inte lämna hemmet förutom för att handla mat. Och något enstaka umgänge med alldeles för långa intervaller. Vilket inte vore speciellt sunt. Alls.
   (Det här är ett helt eget inlägg i sig, så jag tror bestämt jag återkommer i frågan.)
   
9. Vad är du på för humör just nu?
   Väldigt bra skulle jag säga. Jag har bra grym musik i lurarna, Inez (katten) ligger på mina ben, Kira (hunden) ligger invirad i en filt alldeles vid min sida.
   Har även haft kontakt med två av mina kollegor där vi började diffa kommande schema, vilket gör att kommande schemat onekligen har potential.
   Lagade en god kyckling-rätt till middag och funderar som sagt på att starta upp en ny serie.
   Det är faktiskt en fullträff till ledig dag.
   
   
   Inez.
   
   
   Kira.
   
   
10. Vilket är ditt favoritgodis?
    Dumle. Alla kategorier. Alltid.
    Sedan gillar jag sockerbitar väldigt mycket, rosa svampar och choklad i allmänhet.
    
11. Vilken är din favoritaffär?
    Det finns en secondhand/antik-verksamhet i Bureå som bara är öppen på söndagar. Där hittas jag ofta och gärna de söndagar jag är ledig. (Jag kommer bara inte ihåg vad den heter.)
    Jag har kommit hem med många rostiga saker därifrån.
    I övrigt är jag inte egentligen så intresserad av att gå i affärer, jag beställer det jag behöver på nätet för det mesta.
    
12. Är du en morgon- eller kvällsmänniska.
    Morgonmänniska alla kategorier.
    Vilket egentligen är lite motsägelsefullt med tanke på att jag jobbar heltid natt.
    Men det visade sig nämligen att nattjobb passar mig perfekt,
    Så mitt yrkes-jag är en fullt ut njutande nattmänniska.
    Mitt privata jag ligger i sängen innan 22.00 (ofta tidigare) vardag som helg, med väldigt få undantag.
    
13. Har du blivit sydd någon gång?
    Vid några tillfällen har det hänt. Om man får räkna klammer också?
    Här är en bild på min hals efter en strumaoperation. Läkt och fint, men det krävdes ett par stygn för den där.
    
    
    
    Min ”leende” hals.
    
    
14. Vem gjorde något extra speciellt för dig senast?
    David igår. Jag låg i soffan igår kväll och kände mig låg och oälskad.
    Då fluffade han in mig i en varm filt och busade lite med mig. Det får mig verkligen alltid att skratta och bli på betydligt bättre humör.
    
15. Är du blyg?
    Väldigt. Har alltid varit.
    Däremot har jag en mycket bra social förmåga som gör att man kanske inte förstår att jag egentligen är väldigt blyg. Den sociala delen är givetvis också jag, men den fungerar även perfekt som skydd för den jag innerst inne är.
    Absolut inte så att jag är snål med mitt innersta, nej, nej. Däremot behöver jag bara känna att vi på rätt sätt klickar innan jag är mer än mitt sociala jag.
    
16. Vad heter du i andra namn?
    Sara och Anna.
    
17. Vill du gifta dig?
    Jag gifte mig med mitt livs kärlek i somras. Jag har svårt att förstå det än faktiskt, att David är min man. Det är stort. Jag tycker väldigt mycket om att vara gift med honom. Jag hoppas att vi om 30 år (när jag är 62 år alltså) förnyar våra löften på något härligt sätt.
    
18. Har du något smeknamn?
    Cicci. De allra flesta säger Cicci till mig, undantaget är väl egentligen mamma.
    Hon säger Cecilia.
    Även att myndighetsfolk och personer som inte känner mig än använder Cecilia, fram tills de uppfattat mitt smeknamn, då faller Cecilia bort tämligen snabbt.
    Däremot tycker jag väldigt mycket om mitt namn. Jag tycker om klangen i det samt att det är någorlunda ovanligt. (Det blir därför även relativt regelbundet felstavat…)
    
    Nu känner vi varandra om möjligt ännu lite bättre.
    Låt oss alla ha en finfin måndagskväll.
    
    

Förra helgen spenderade jag i storstan.
Tillsammans med mamma och Vickan gjorde jag Stockholm i drygt ett dygn.
På den tiden hann vi med strosande, god mat, Wallmans och Historisk museet.
Kort, intensivt, gott och jättekul.

Kontrasten kunde inte vara större. Ena helgen i storstadens liv och rörelse, nu skönt halvliggande i soffan hemma.

Hur som helst.
Hösten är min favorit-årstid, särskilt hösten som den är precis nu.
Det bjuds fortfarande på varma dagar samtidigt som det känns krispigt och fräscht.
Det finns fortfarande en del löv kvar i träden och det luktar sådär underbart höstigt.
Hösten borde rimligtvis vara allas favorit-årstid.

Låt oss alla ha en finfin fredagskväll.

Det var klart redan från början att vårt giftemål skulle bli av det mer blygsamma slaget.
Att hålla det litet var var viktigt för oss båda.
Kanske mer för David än för mig, men absolut att vi hade samma tanke kring det hela.
Den ursprungliga planen var faktiskt att endast hans pappa och min mamma skulle vara med vid själva vigseln. (Hans mamma och min pappa har gått bort, annars skulle de såklart också ha varit med.)
Sedan tänkte vi att närmaste släkten skulle komma till oss för det sedvanliga födelsedagsfikat som varje år går av stapeln kring det datumet och då liksom bara berätta att vi gift oss tidigare under dagen.
Nu blev det istället så att närmaste släkten var med redan vid vigseln och sedan kom hem till oss för fika.
Vilket sett i backspegeln blev väldigt rätt. Jag tyckte om att ha dem med.


Vi valde med andra ord att inte ha någon bröllopsfest, utan fikat efteråt fick stå för den ”minglande” delen av vårt bröllop.
Vilket var en utmaning bara det med tanke på att det var 150 grader varmt och strålande sol.
(Egentligen var det 30 grader men hade varit så i drygt en vecka vilket gjorde att precis allt var rejält påfrestande vid den tidpunkten.)

Däremot, eftersom jag är långt mer social än David, var jag liksom ändå sugen på att fira vad som komma skulle ihop med mina vänner.
Så en fest innan (vi kan kalla det möhippa) blev lösningen.

Mama Skogly, som vet precis hur man skapar lika god mat som trivsel, tog tag i saken.
Och med henne vid rodret går saker rätt (det är sedan länge) så även denna gång.

Vi träffade över en ubergod räkbakelse och vin, och innan vi visste ordet av hade vi diskuterat igenom allt från gästlista till mat, snacks och allt annat bra att tänka på – samt skickat iväg inbjudan.
Japp, sådan är hon. En som har koll på saker på det mest effektiva av sätt.
Så en lika trevlig och god, som givande planeringsdejt hade vi.

Festligheten var planerad till min första semesterdag.
Av de inbjudna kunde samtliga komma, vilket gjorde mig väldigt glad.
Så tillsammans med Erika, Katta, Linda, Anneli, Anki, Anna, Danne och Patrik hade jag en fantastisk kväll.
Och ja, en möhippa blir inte komplett om man inte har sina bästa vänner där, råkar de vara av manligt kön är de givetvis medräknade, det säger sig självt.
Att första frågan på plats var om David också skulle komma visade förmodligen att saker och ting inte alltid sker enligt ”standard procedur”.
(Jag hade älskat om David varit med. Men han som på sin absoluta höjd festar en gång per år och just hade avslutat sin första arbetsvecka sedan semestern i den 150-gradiga värmen behövde utan tvekan soffan bättre än fest.)

Temat för möhippan var ”fest vilken som helst”.
Jag ville ha minimal fokus på mig, därför var det självklart att middag och umgänge var mitt önskemål för kvällen. Absolut inte någon traditionell möhippa, nej herregud bara nej.

Erika hade vid planeringen frågat vilken mat jag önskade mig. En väldigt svår fråga med tanke på hur god mat hon lagar, men valet föll ändå enkelt på hennes Pasta Alfredo.
Den är fantastisk.
Innan vi satte tänderna i den umgicks vi i deras kuvös (inglasning) där vi drack bubbel, snacksade och myste.
Kan även hända att de roliga vännerna förberett en del kul utmaningar och lekar gällande temat på vad som skulle komma att ske lördagen efter på det där sättet jag fixar.
De känner mig. Och hade anpassat det hela perfekt.
Jag tänker ofta på hur fantastiska vänner jag har. Den här kvällen visade det sig lika tydligt som alltid.

Vi åt alltså gott, drack gott och umgicks.
Jag måste definitivt fråga efter Ankis recept på tiopoängaren till chokladig efterrätt hon gjort!

Vi lyssnade på massor med bra musik. Mindes roligheter under alla år vi känt varandra.
Pratade om kärlek såklart.
(Kanske att jag behövde sova på makarna Skoglys soffa ett tag, men jag kvicknade till och kom tillbaka… )
Jag fick verkligen allt jag önskade mig av kvällen. På precis alla sätt.
Jag är bara så jäkla glad och tacksam att jag fick fira mitt kommande bröllop med de mina fastän jag inte kunde ha dem på plats när det väl skedde.
Nu fick jag det bästa av två världar, att umgås med mina vänner på det sättet jag önskade och även att hålla bröllopet minimalt.
Jag är verkligen så otroligt glad att var och en av dem hade möjlighet att komma.

Kanske hade jag önskat en stor fest tillsammans med både mina och Davids vänner, jag är helt övertygad om att de skulle ha gillat varandra och att vi skulle ha haft väldigt roligt.
Men den kraft och energi det skulle ha krävts att planera och genomföra en sådan sak hade jag inte.
Framförallt skulle jag inte ha varit bekväm att vara så i blickfånget om samtliga varit med på vigseln först och sedan under fest. Nej, alltså bara nej.
Absolut inte David heller. Ni som känner honom vet att han förmodligen inte kommit till sitt eget bröllop om vi hade behövt göra det så.
Och med tanke på att jag gärna ville ha min blivande make där, och att jag i mångt och mycket hade samma önskan om något litet, blev det här ett väldigt bra sätt att göra bröllopet på.

Och att jag framför allt ändå kunde fira det ihop med mina fina vänner.

Erika hade verkligen gjort allt så otroligt fint – som alltid.
Hon var definitivt klippan jag behövde när jag innan kände mig smulans nervös.
Hon planerade, styrde upp, snacksade upp, lagade mat, dukade fint, pyntade fint och var bara sådär fantastisk som hon alltid är. Hon gjorde helt enkelt min fest.
Som jag älskade hela kvällen!

Låt oss ha en finfin fredagskväll hörrni.
I morgon åker jag till Stockholm för trevligheter med mamma och Vickan. Spännande!