Det här är sannerligen ett av de längsta inlägg jag någonsin skrivit.
Utan att ens vara långt.
Jag har skrivit på det i flera dagar.
Skrivit om. Skrivit nytt. Kastat bort.
Inget har blivit bra. Inget har blivit rätt.
Och jag har bara blivit mer frustrerad.
För jag kan inte fånga det jag vill berätta för er.
Jag hittar inte orden.

Och nu vet jag varför.
Jag känner nämligen inte till dem själv.
Och känner jag inte till dem själv, blir det inte möjligt att skriva ned dem.

Så vi får alla nöja oss med kontentan. För den känner jag tydligt till.
Men utan tillhörande förklaring.
Än så länge.
Jag är den på spåren, vad som utlöste det, varför det händer just nu.
Vad det innebär varje dag för tillfället.
Men uppenbarligen inte tillräckligt för att kunna skriva om den.
Än.

Jag har tappat bort mig själv.
Jag vet inte längre vem jag är.
Mer än till namnet. Och till utseendet.
Vad jag tycker, tänker, känner.
Vad som är jag.
Vilka mina värderingar är.
Jag vet inte heller längre vad som får mig att le, skratta eller gråta.

Jag återkommer när jag samlat ihop tillräckligt av mig sjäälv för att
göra någon som helst ordning i vad som numera bäst kan beskrivas som
en total och stum förvirring.

Jag är inte ledsen när jag skriver det här.
Inte heller desperat. Eller uppgiven.
Jag är bara tom.
Blank.

Vilket gör det väldigt passande att låta inlägget sakna rubrik.

2 reaktion på “

  1. Vad tråkigt att du är blank. För det är få som så målande kan beskriva och skriva som du. För beröra med ord är din melodi. Hoppas du snart mår bättre.

    Kram från Bettan

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>