Semesterspenderande Degerman uppdaterar.

Hallå där!
Jag har inte glömt bort oss här inne. Fast det onekligen blivit ovanligt klent med
uppdateringar den senaste tiden.
Semesterlunken, ni vet. :)

Inget vettigt kommer att skrivas heller denna afton, jag kikar endast in här för
att visa att jag lever.
I morgon kanske jag skriver något mer vettigt.
Eller så inte. Kanske har jag annat för mig.
Vi får helt enkelt se vad morgondagen för med sig.

Nu bär det i alla fall av till Casa Hawk.
Förberedelser för mama Skoglys 40-årsfest pågår.
Jajamän, henne ska vi fira nu på lördag. Can´t wait!
Det blir grejjer det!

Låt oss alla ha en härlig onsdagskväll!
(Jag hoppas det är onsdag, jag är så dagavill att jag liksom helt tappat ordningen!)

Har ni tänkt på vad en lukt kan göra förresten?
En god sådan.
Jag har blivit väldigt medveten om det den senaste tiden

Påminnelser. Av det trevliga slaget.

Igår gjorde jag den första rundan i skogen på mycket länge.
Värmen som varit har gjort att jag valt bort den formen av motion.
Men igår kom jag ihåg precis allt jag gillar med att motionera i skogen.
Det tysta. Det lugna. Det njutbara. Det trygga.
Jag fungerar perfekt där.
Jag hör hemma där.

Det blev inte något våldsamt tempo.
Men absolut tillräckligt för att jag skulle påminnas om hur mycket
jag tycker om att använda kroppen.
Trots att jag ätit på mig 6 extra kilo rörde sig kroppen förvånansvärt bra.
Den är inte i bra form, men uppenbarligen inte så dålig form som jag trott.
Den svarade bra helt enkelt. Oväntat bra.
Det fick mig att skratta.
Och det fick mig framför allt att känna mig helt redo för att utmana kroppen att prestera mer.
Våldsamt mycket mer.
Ni vet, när svetten rinner efter ryggen, när man rör sig på det vis att ingen mer kraft finns att hämta.
Jag älskar den känslan. Jag kickar på den, utan tvekan.
Rundor i skogen börjar vara ultimata igen.
Det är nämligen inte subtropiskt klimat längre här i Skellefteå.
(Tack och lov för det, jag fungerar verkligen inte överhuvudtaget i den värmen…)
Till det hör att mitt pågående matmissbrukade verkar ha börjat spela ut sin roll.
På något vis ta ut sig självt.
Det är liksom inte lika intressant längre.
Det styr mig inte riktigt på samma vis nu som för någon vecka sedan.
Absolut fortfarande, men det har hänt något. De senaste dagarna.
Och speciellt igår.
Som om både kropp och sinne börjar känna sig mätt på den grejen.
Kan det vara möjligt ens?
Kan man liksom gå varvet runt?
Gårdagens runda påminde mig om hur mycket jag tycker om att använda kroppen till gränsen för vad den fixar.
Det jag äter får då en helt annan betydelse.
Det fyllde mig med hopp.
Det här kommer att gå fint.

Igår påmindes jag även om hur bra beröring kan kännas.
Vilket alltid är jävligt komplicerat för mig.

Plötsligt händer det.

Det har hänt något mycket oväntat och väldigt märkligt de senaste två dagarna.
På ett välkommet sätt, bör skyndsamt tilläggas.
Min pappa och jag går bra överens.
Väldigt bra till och med.

Mamma är i Paris med Vickan för en weekend.
Och som ni vet gillar jag att hälsa på mina föräldrar i stugan.
Dessa ubervarma dagar speciellt. En lägenhet i stan känns väldigt lite lockande
jämfört med att ha sjön i det närmaste på gården.
Men utan mamma hemma skulle det betyda att pappa och jag alltså skulle måste spendera tid själva. Om jag hade lust att hänga i stugan alltså.
Vilket bara vid tanken kändes som världens sämsta idé.
Ni som hängt med här på bloggen vet att vår relation inte är av det fungerande slaget.
Milt uttryckt.
Men lika lite som jag har lust att sitta i en kokhet lägenhet i stan så vill jag heller inte lämna min 79-åriga pappa helt själv så många dagar.
Vi må ha en ickefungerande relation, men jag känner likafullt någon typ av ansvar.
Och kanske även kärlek.

Igår när jag kom tillbaka från att ha skjutsat mamma, Vickan och Mark till Umeå flygplats var stämingen mellan pappa och mig förändrad.
Jag kände det direkt han kom gående mot mig för att hälsa mig välkommen.
Jag såg det på honom innan han sagt ett endaste ord.
Jag gissar att han kände sig lika ny i situationen som jag.
Där vi båda vet att nu är det bara vi, så nu gör vi det bästa av situationen.

Vi var vänliga.
Pratade med varandra. Lite småpratande sådär.
Om inget speciellt, men vi växlade ord. Utan förakt, utan hån.
Utan underliggande krigsförklaring.
Vi visade hänsyn till varnadra.
Och har fortsatt så även idag.
Inte ett enda argt ord eller frustrerad suck har hörts från någon av oss.
Inte ens i närheten.
Vi umgås inte så att vi sitter ner och samtalar långa stunder.
Men vi slänger några ord till varandra när vi möts i köket, på altanen eller någonstans på gården.
Vi är vänliga med varandra.
Vi gör mer än att bara samexistera i vapenvilatider.

Och helt plötsligt känner jag att jag tycker om den gamla mannen som är min pappa.
Alla hårda ord och all skit som varit genom livet känns inte längre speciellt mycket.
Inget förändrar hur det förflutna inte fungerat.
Men nu är nu.
Och någonstans djupt inom mig har längtan efter en fungerande relation med honom alltid funnits hos mig.
Den dag våra vägar skiljs åt vill jag ha en möjlighet till ett ljust minne av honom.
Och nu helt plötsligt känner jag hopp om det.
Det gör mig väldigt glad. Faktiskt lycklig.
Märkligt att vi var tvungen att vara ensamma med varandra under mer än en eftermiddag för att vi båda skulle börja bete oss vänligt.
Rimligtvis kommer detta att falla då mamma kommer hem på tisdag, tänker jag.
Men nu har jag fått en glimt av den pappa jag någonstans velat ha hela tiden.
Och kanske lyckas jag behålla den känslan tillräckligt för att fortsätta bete mig vänligt även om (när) han glider tillbaka i gamla mönster när mamma åter är hemma.
Lyckas jag behålla fokus då och inte slitas med i att vandra i gamla mönster finns det fan i mig hopp för ett ljust minne.

Jag vill inte göra mig alltför höga förväntningar och förhoppningar, jag har varit med alldeles för länge då det gäller hans och min relation.
Men allvarligt, rent allvarligt, förstår ni hur fantastiskt underbart det är att känna såhär varma känslor för sin egen pappa?
Jag trodde inte jag hade några sådan kvar.
Men det visade sig att jag hade väldigt fel på den punkten.
Det här är liksom det bästa ever.
Det är som om jag lär känna honom på nytt.
Genom att prata några ord här och där.
Då vi passerar varandra i köket eller sitter ute på altanen några minuter ihop.
Jag håller mig inte medvetet ur vägen för honom längre.
Utan ser jag honom sitta på altanen kan jag lika gärna ta med min smörgås och sätta mig ute bredvid honom och äta den, istället för att välja ett ställe där han inte är.

Det här gör mig glad. Väldigt glad till och med.
Det ni!

Idag har jag tillbringat stora delar av dagen under en gran ett stenkast frånvattnet.
En mycket bra spenderad dag där. Vill jag tycka.

En sväng i afton till Bureås finest, för att hennes födelsedag, har gjorts.
Grattis Katta, du för evigt fantastiska och yngre än jag!
Mycket trevligt.
Hela Buredivisionen FFOP (Friendly faces of perfection, om det får säga det själva alltså.) var där och firade, och jag konstaterar än en gång att det är ett gäng galna människor.
Det är helt omöjligt att inte toktrivas i deras sällskap.
Fast det har jag ju vetat länge.

I morgon blir det surströmming med Sofia och Kicki.
Det ska bli gott. Och kul!

Strax dags för sängen.
Lillgurkan och jag ska bara ta oss en sväng i omgivningarna först.
Min, i vanliga fall, fotogenialiska Alice.

Den efterlängtade frågan!

Uppdatering från er favoritnutcase Degerman.

Givetvis börjar jag även detta inlägg med några ord om värmen.
Något annat vore ju liksom… fel.
Så denna värme alltså. Idag är det galet varmt.
Precis som varenda dag varit under en längre period nu.
Jag kollar väderapparna varje dag för at försäkra mig om att regn är på väg.
Och konstaterar att det stekheta fortsätter ett tag till innan regnet kommer.
Såvida regnet inte får för sig att missa Skellefteå alltså.
Vilket verkligen inte får hända!
Nej men allvarligt, det är svårt att fungera i den här värmen.
Men återigen, tack och lov att jag numera är en badanka.
Det är det enda som får ner kroppstemperaturen.
Om inte annat för ett litet tag. Vilket är väldigt välkommet.

Idag var dagen jag bävat för.
Vickan skulle resa hem.
Via Paris, för att fira mammas födelsedag.
Igår afton kändes det bra.
Vi åt gott ihop. Slappade.
Vickan och Mark packade. Vi tog det mycket lugnt.
Hängde i all enkelhet.
Jag kände mig inte sentimental.
Kanske var det värmen som gjorde sentimentalitet omöjlig.
Eller vänta, när jag gjort kvällsrundan med Alice stod Vickan och väntade på mig
för att säga god natt.
Då slet det till inom mig.
Men på det hela taget kändes det bra.
Vilket det aldrig någonsin brukar göra.
Med andra ord, värmen är inte enbart av ondo.

I morse gick reveljen tidigt.
Vi skulle vara i Umeå klockan 9. Vilket vi var.
Resan dit gick fint.
Det hade inte hunnit bli galet varmt den tiden.
Mercan har ingen AC så morgontimmar att färdas på var tacksamt.
Vi hade gott om tid på oss att säga hej då.
Jag tittade efter dem när de gick.
Vickan, Mark och mamma.
Jag tänkte att satan vad jag älskar min syster.
Väl ute i bilen på väg hem igen hade temperaturen stigit.
Och trafiken hade definitivt tätnat.
Så ett sicksackande mellan tradare och husvagnar i en portabel bastu var
vad den närmaste tiden efter avfärd från Umeå flygplats innebar.
Min topp gick snudd på vrida ur när jag väl kommit tillbaka till Skellefteå.
Men det var bra.
För jag fick aldrig den där sentimentala känslan.
Den har lyst med sin frånvaro hela dagen.
En saknad, utan tvekan. En sorg, absolut.
Men inte det lamslående sentimentala som annars brukar inträffa.
Då jag känner mig mest ensam i världen och bara vill lägga mig under
täcket och inte komma fram.
Det var helt enkelt för varmt för sånt idag.
Väl tillbaka i stugan badade jag.
Herregud så skönt.
Kroppstemperaturen gick från kokande till hanterbar.
Det har varit ett allmänt gatlopp ner till sjön under eftermiddagen.

Jag känner mig nöjd med avskedet av Vickan.
Vi ses igen. Det gör vi alltid.
Jag behöver inte veta när det blir. Det räcker med att jag vet att det blir.
Jag mår väldigt bra i hennes sällskap.
Jag får oftast ett driv som jag inte hade innan hon kom.
En lust att förverkliga tankar och drömmar, i det stora såväl som i det lilla.
Just nu blir det inte mycket av det dock, men när värmeböljan mojnat så kanske.
Hon ger mig alltid känslan av att vilja göra mer.
En liksom bubblande glad, drivande känsla.
Jag tycker mycket om den.
Och när den inte blev färgad av någon sentimentalitet, ja då är den
ännu bättre.
Det kommer att gå fint det här.
Jag kanske inte riktigt är mitt mest glada jag några dagar framöver, men det är helt okej.
Det har varit härliga två veckor att få ha henne hemma.
Lugnt och skönt liksom.
Och att äntligen få träffa hennes Mark.
En jäkligt fin kille!
Trots att hans modersmål får mig att känna att jag hellre pratar svenska än engelska precis alla dagar i veckan!
Nåväl.

Låt mig avrunda detta inlägg med att berätta om något mycket trevligt som hände mig tidigare idag.
Något som inte hänt på 1.5 år. Kan till och med vara ännu längre sedan.
Så pass länge sedan att jag inte trodde det skulle hända igen.
Men se där misstog jag mig.

Visar du leget för mig också?”

Mina steg kändes mycket lätta, för att inte tala om ungdomliga när jag knallade
ut från Bolaget.
Cicci pushing 40. Det ni.
Att killens tillfälliga, men ack så underbara, sinnesförvirring förmodligen kan
förklaras med att kokta hjärnor inte riktigt fungerar som de ska låter vi
vara osagt va?

I kyrkan som en gång i tiden skrämdes lades sista pusselbiten.

Värmen fortsätter.
Och verkar ska göra så ett par dagar till.
Fantastiskt!
Om man gillar sol och värme alltså.
Är du däremot som jag, som inte fungerar som människa i det här varma, ja då är det här hårda dagar för tillfället.
Jag drömmer om hösten, den kalla och klara hösten.
Min favoritårstid.
Ni vet, när röten just gått ur sin period. Då kickar min favoritårstid alla kategorier in.
Och just den drömmer jag om dessa övervarma dagar.
Tacksamt är dock att ha en sjö alldeles vid knuten.
Det gör eventuellt badande till en enkel sak.

Tidigare idag gjordes en del ärenden.
Ett av dem ledde mig till Bureå.
Jag passade på att besöka kyrkan som finns där.
Den är fantastisk. Det har jag alltid tyckt.
Förutom när jag var liten.
Då var jag nämligen hysteriskt rädd för ballongkyrkan, som jag kallade den.
Kyrktornet har en ballongliknande form, vilken fick mig att gråta hysteriskt.
Det gick dock över, och nu är den här kyrkan en av de vackraste jag vet.

Jag tycker om kyrkor överlag.
De är fantastiska.
Jag tycker mycket om atmosfären.
Den är lugn, mjuk, vänlig och andas en vördnad som jag tycker om.
Trots att jag har en mycket liten relation till den tro jag är döpt i.
Det mjuka, vänliga, och vördnadsfulla blir mycket påtagligt de gånger jag stiger innanför en kyrkas portar.
Jag kan sitta länge i en kyrka. Bara andas in det fantastiska med atmosfären.
Njuta av det storslagna. Av det vackra.
Det känslosamma hos mig måste alltid dra djupt efter andan när jag stiger in, just i det ögonblick mina sinnen sköljs igenom av allt det vackra.
Känslorna blir så starka att de vänder över i ett behov av att gråta just i det ögonblicket.
Det var något år sedan jag senast gästade Bureå kyrka.
Dess storslagna skönhet överrumplar mig precis varenda gång.
Jag andades djupt samtidigt som jag lät blicken omfamna allt det vackra.
Den är mörk, den har dramatiska former. Den blir nästan skrämmande och brutal mitt i det vackra.
Det är inte konstig att den tilltalar mig.
Jag stannade kvar länge.
Njöt av att få befinna mig på en så vacker och vördnadsfull plats.
Då jag inte är troende ber jag inte riktigt när jag är i en kyrka.
Däremot fokuseras mina tankar. Jag tror att det jag gör förmodligen har likheter med bön.
Åtminstone vad jag tänker mig att bön är.
Ett samlande av tankar, ett fokuserande. Kanske bara ett vilande och flytande vissa gånger.
Jag tänker mig att jag inte behöver vara troende för att tycka om att fokusera och samla mig just i en kyrka.
Jag tror sådana som jag är välkomna.
Jag hoppas att sådana som jag är välkomna.
Jag ser däremot alltid till att visa den största respekt när jag befinner mig på den här typ av mark.
Jag förstår att byggnader som denna, som existerar i en mängd olika trosuppfattningar är mycket viktiga för den som tror.
Det får mig att bli försiktig och tänka mig för. Så allt jag gör därinne går i linje med den som tror.
Det gör att jag som icke-troende ändå kan få vara välkommen, hoppas jag.

Där satt jag. I lugn och ro. Ingen annan än jag fanns där.
Omsluten av den vackra kyrkan.
Det kändes mycket bra och fantastiskt rätt att befinna sig där i förmiddags.
Jag har tänkt mycket på hjärnsläppen som slängdes på mig igår.
De sista bitarna som inte hade fallit på plats ännu hittades där, mitt i det lugna och vackra.
Jag har tänkt en hel del kring vänskap.
Vad vänskap är för mig. Vilken typ av vänskap jag mår bra av.
Vilken vänskap jag vill omge mig med.
Det här kommer att leda till förändringar.
Förändringar att växa och må bra av, tänker jag mig.
Jag pratade med mina närmaste vänner, med Vickan, om hjärnsläppen igår.
Om vänskap.
Jag fick respons. Samma respons faktiskt, från samtliga. Bara i tre olika format.
Vickan pratade länge, reflekterande och analyserande. Klockren som alltid.
Att hon har en bakgrund som kurator gör henne väldigt skicklig på kartläggning.
Erika skrev två meningar. Innehållandes sammanlagt endast fyra ord.
Jag vet ingen som är så skicklig på att sammanfatta med ett minimalt antal ord.
Katta meddelade att den långa tystnaden inte berodde på att hon ignorerade mig, utan på att hon var mållös.
Att hon skulle återkomma. Hahahaha, hon är bara så jävla skön.

Läst och lyssnat till dem insåg jag att de har mycket liknande åsikter som varandra.
Och som mig.
Samma typ av värdegrund.
Är det något jag vill eller behöver prata om vänder jag mig med fördel till dem.
Av den enkla anledningen att de är trygga i sig själva.
Vilket avspeglas i hur de tänker. Om världen. Om människor.
De känner sitt eget värde. Och de känner andras värde.
Vilket gör att de har ett varmt och vänligt sätt att se på världen.
Många är ämnena och sakerna vi pratat och bollat under åren.
Deras självkänsla gör dem bra att prata med.
Deras trygghet i sig själva gör att deras svar inte är baserade eller färgade av någon rädsla.
Där skiljer sig de rejält från mig.
Jag har levt mitt liv med en enorm rädsla för väldigt mycket.
Särskilt för att förlora människor, eller för att bli bortvald.
Rädslan blir en enorm och mycket destruktiv drivkraft.
Som fått mig att ta alltför många dåliga beslut i mitt liv.
Att då ha människor i mitt liv som inte drivs av just denna rädsla har varit, och är, väldigt positivt.
Det har betytt mycket för mig.
Låt mig bjuda på Kattas ord, vilket hon är okej med att jag gör, by the way.
Jag tycker om hennes sätt att se på det hela.

”Jag har en kompis som kom till mig en gång med ett liknande problem.
Hennes kompis ”ställde krav” på hennes vänskap.
Jag sa att jag resonerar såhär: är man i en kärleksrelation så är det ett givande och tagande, ibland så får man kompromissa för att ha kvar sin pojkvän/flickvän i sitt liv.
En vänskapsrelation däremot ska vara kravlös. En riktig vän kommer och går i ens liv beroende på hur livet ser ut just då. Blir man till exempel bortvald av en riktig vän under en period så är det inte av elakhet från dennes sida, utan för att personen behöver det just då.
Sårad kan man alltid bli, men börjar du ställa krav på en vänskap har du just börjat gräva dess grav.”

Hon och jag har pratat om det här tidigare. Många gånger genom åren.
Om vänskap.
Hon och jag använder olika ord, men känslan, andemeningen med dem, är i mångt och mycket densamma.
Människovänlighet. Värme. Förståelse. Acceptans. Respekt.
Mixat med en rejäl jävla dos av humor och roligheter.
Det är sättet jag tycker om vänskap på.
Som jag vill ha. Som jag vill ge.

Nåväl, nog pratat om kyrkor och om vänskap.
Jag håller på att svettas ihjäl.
Min tröja är helt blöt och min hud är klibbig.
Om ofräschheten hade ett ansikte skulle det vara mitt för tillfället.
Inget, och då menar jag absolut inget, känns fräscht med mig.
Jag är genomkokt, svettig, seg i huvudet och orkeslös.
Charmigt. Not.
Ett bad ska strax gå av stapeln. Igen. Jajamän, idag badas det minsann.
Bara för att få ner kroppstemperaturen.
Och för att få igång hjärnan en smula.

Sista dagen och kvällen med Vickan och Mark är pågående.
Det känns okej. Jag är förberedd för morgondagen.
Jag gissar att det är värmen som bedövar alla sinnen för närvarande.
Det kanske inte är så dumt med värme i det här läget likafullt.
Hahaha, vem hade kunnat ana att 30 grader och solsken skulle innebära något positivt överhuvudtaget?!
I morgon klockan 9 skiljs våra vägar för en lång tid framöver.
Efter det klockslaget kan det tänkas att jag inte är människa på ett tag.
Att jag blir ledsen och slutar fungera.
Tacksamt nog har bilen ingen AC.
I vanliga fall är det döden dessa dagar, men i morgon kommer avsaknaden av den att hjälpa mig finfint.
Jag kan garantera er att färden till och från Umeå inte kommer att kännas speciellt sentimental. Den kommer mest bara att kännas galet varm.
På det där sättet då inget annat än längtan efter en kall dusch existerar.
Men tja, när den duschen, efter hemkomst, alltså är gjord…
Då kan det hända att jag går in i en bubbla.
Där jag blir ledsen. Och slutar fungera.
Men ha överseende. Jag återkommer självklart till livet.
Förhoppningsvis lämnar jag det aldrig ens.
Vilket jag ska jobba hårt på.


Bjuder på en bild av Vickan och Mark från tidigare idag.
Termometern visade då 30 grader i skuggan.
Observera att de jobbar i solen.
I solen.
Kort efter gick vi ner och badade, igen.

Som fan läser bibeln.

Idag var dagen då världen fick hjärnsläpp på er Cicci.
Jajamän, två gånger inom loppet av en timme, till och med.
Jag blev mycket förvånad.
Faktiskt.
Båda kom helt oväntat.

Jag blev rasande. Och trött. Så in i helvete trött. På allt.
Dock så såg jag till att ta tag i den ena situationen direkt.
Jag må vara konflikträdd, men när jag blir förbannad och tycker att folk har tappat förståndet totalt, då finns ingen konflikträdsla hos mig.
Grejen är att jag gillar den här personen och kände att jag ville bemöta hennes ord om mig.
Det ledde till ett bra samtal.
Vi bollade hit och dit hur vi tänker och hur vi känner inför saker och ting.
Det visade sig att vi förstod varandra.
Tyckte jag. Och jag hoppas hon kände detsamma.
Det var en glad och nöjd jag som skildes från min vän vid lunchtid.

I det andra fallet blev jag mycket förvånad.
Så till den milda grad att jag läste meddelandet tre gånger innan det liksom sjönk in vad personen faktiskt skrev till mig.
Jag är inte van att andra lägger ord i munnen på mig, eller på annat vis bestämmer betydelsen av mina ord.
Det förvånade mig mycket.
Det störde mig mycket.
Kanske att det faktiskt gjorde mig besviken också…

Jag känner att jag kunde ha struntat helt i den efterfrågade ärligheten.
Det finns ingen anledning till någon sådan om den andra ändå ska ha tolkningsföreträde till mina ord.

Det är nämligen väldigt sällan jag är uppriktig.
Jag läser oftast av andra människor, och speglar.
Låter bli att visa just något av mig själv.
Med den här personen valde jag att göra annorlunda.
Dels för att jag själv ville, men även för att det var vad som efterfrågades av mig.
Nu ångrar jag det.
Jag skulle inte ha visat mig själv så tydligt.
Jag kommer inte att göra det igen.

Därför blev jag bara så ruskigt trött och less på allt när förmiddagen började med dessa hjärnsläpp.
Känslan av hopplöshet drog in över mig.

Jag behöver värme den här veckan.
Just för att jag, trots att Vickan befinner sig på samma plats som jag själv i skrivande stund, känner den där förlamande tomheten redan nu. Innan hon ens ha farit.
Ångesten kommer slitandes över mig.
Jag dövar den på alla sätt jag kan.
Det destruktiva hos mig visar sig på många plan.
Utan att jag behöva ta avstånd från henne.
Tvärtom, nu vill jag ha henne i blickfånget hela tiden.
Som om jag inte kan se mig less på henne.
Som om jag inte kan höra mig less hennes röst.
Jag blir inte ens galen på den totala oordning som råder i stugan.
Det är liksom ett milt kaos av saker överallt.
Inte ens det bekommer mig längre, och då är det illa, I tell you.

(Den underbara bilden här intill är googlad och bor här.)

Det här är ett av de värsta lägena i mitt liv.
Jag får en fruktansvärd separationsångest. Varenda gång.
Det slår aldrig fel.
Och då behöver jag känna att jag inte är ensam.
Inte för att jag är ensam på något sätt, alls. Jag har fint folk omkring mig.
Utan det är mer känslan av ensamhet som lamslår mig.
Som gör mig ledsen.
Som får mig att längta efter värme och vänlighet.
Fast jag samtidigt helst av allt vill gå under jorden ett par dagar.
Liksom skita i allt. Bara vara själv.
Boka av precis allt.
Vilket jag inte ska göra.
Många är gångerna då Laget och jag på Kliniken har pratat om detta.
Mitt destruktiva sätt att hantera ångesten.
Den blir värre om jag bokar av. Det gäller att hålla fast vid de saker jag har bokat upp.
Det kan förvisso kännas oöverstigligt jobbigt att fara iväg på grejer, men när jag väl är där brukar jag ha roligt.
Och det är vad jag ska hålla mig till den här gången.
Då blir inte svackan bråddjup. Den blir heller inte långvarig.
Jag har teori för en livstid gällandes ångestproblematik.
Nu gäller det att göra annorlunda.
Att bita ihop och bara göra. Punkt.

Det här är inte en vecka i min smak.
Förutom det absolut fantasiska med att jag får umgås med min syster förstås!

Dagen efter kvällen före.

Kära nån.
Herregud.
Du milde tid.

Precis så tänkte och kände jag när jag vaknade fullt påklädd ovanpå sängöverkastet vid 7-snåret i morse.
Jag ska inte snapsa.
Så enkelt är det bara.
Jag vet det. Men kan inte låta bli.
Hahahaha, bra jobbat Cicci…
Kvällen på Ängarna var med andra ord toppen.
Vi firade Lindas födelsedag igår. Rejält.
Hade jag hållit mig till vin endast hade det gått fint.
Men jag har ingen självbevarelsedrift alls då kommer till
snapsande.
Det är så galet kul. Och jag blir så otroligt berusad.
Att tacka nej existerar inte i mitt huvud.
Så några hallon/lakritsshots senare började det bjudas på Nyköping.
Och fortsatte att göras så resten av kvällen.
Så varför jag sov med kläderna på i ouppbäddad säng var en no-brainer!
Men kul hade vi. Precis hur kul som helst!

Partypinglorna. Vad fina vi är! Grattis på födelsedagen Linda!

Idag har varit en trött dag med andra ord.
Softande har stått på schemat.
En sväng med jänkare blev det också. Fan så kul det är.
Känslan och ljudet av en V8 är får mig att känna mig extremt levande.
Trots att jag festat som om det inte fanns någon morgondag
kvällen innan.

Jag har för övrigt börjat förbereda mig mentalt på en riktigt varm vecka.
Jag och värme don´t mix, som ni vet.
Att det då pratas i termerna 25-30 grader får mig att på allvar känna mig bekymrad.
Jag blir en mycket ocharmig version av mig själv när gradantalet börjar ligga på en bit över 20.
Nu när jag blivit badanka på äldre dagar kan det tänka sig att det går bättre med värme. Hoppas jag.
Svalt vatten gör underverk för ett kokt och irriterat humör.
Mycket tacksamt då att ha en hyfsat badvänlig sjö alldeles på gården.

En försmak av helvetet. Om man frågar mig.

Idag handlar det om värme, i många olika aspekter.

Här pågår en härlig lördag.
Förutom att vädret tyvärr är åtminstone 9 grader åt helvete för varmt.
Ett under att undertecknad överlevde morgonens promenad ihop med
Bureås finest.
Nåväl, det är bara att vänja sig, väderleksrapporterna hotar om denna
tortyrliknande värme under många dagar framöver.
Rent allvarligt, jag känner mig bekymrad för hur de närmaste dagarna ska bli.
Jag klarar inte av värme. Så är det bara.
En enkel till antarktis nästa?

I vilket fall.
Morgonens promenad fick mig att än en gång förundras över min väns
absolut fenomenala förmåga att spot-on förstå vad jag pratar om.
Och liksom på det mest enkla och självklara sätt sammanfatta alla mina hundra meningar.
Hon sorterar i alla mina ord, och sammanfattar det i två meningar. Typ.
Vilket alltid gör det så enkelt att se vad jag behöver göra.
Vad jag vill göra. När jag styr mitt liv själv.

Och lösningar, alternativ, det pratade vi mycket om i morse.
Där jag sitter fast är hon fullt rörlig. Vilket ger hopp åt mig.
Fan det är ju exakt vad hon gör. Hon ger tillbaka hoppet till mig.
Varenda gång.
Hon är helt enkelt en jävel att bolla med.
Det mesta i livet, det bra, det dåliga, det glada, det ledsna och det mörka passar
perfekt att bolla med henne.
Speciellt det mörka och tärnade.
Alltid i min takt.
Hon ställer i det närmaste aldrig några frågor, utan jag pratar och pratar tills
hon greppat vad jag försöker säga.
Hon är så satans skicklig. Jag beundrar henne på många områden, det här är
utan tvekan ett av dem.
Jag borde inte på något vis förvånas efter så många års vänskap.
Men jag ler alltid för mig själv när vi skiljs.
Just för hennes ofattbara förmåga att förstå precis det jag inte ens alltid
kan förklara.
Hon är en kombination av värme, rolighet ala full-i-fan, och härlig krasshet.
En mix som passar mig mycket bra.

Jag har några pågående energitagande moment i mitt liv just nu.
Jag vet vart jag vill med dem. Var jag vill förpassa dem.
Men inte riktigt hur jag ska göra för att få dem där jag vill ha dem.
Det var vad några av de samtalsämnen vi hann avverka i morse om.
Nu vet jag.
Numera helt övertygad om vart jag vill ha dem, och vägen dit.
Gott.

I kväll kommer jag att befinna mig på en 40-årsfest.
Jajamänsan, Ängarna ska gästas.
Finaste Linda fyller år i morgon, och ska firas i kväll.
Herregud, kommer jag någonsin att nyktra till i morgon, är frågan jag ställer mig
just nu.
Det ryktas om hallon/lakritsshots.
Jag ska givetvis inte shotta. Alls.
En bra tanke, som jag givetvis inte kommer att leva efter.
Nåväl, jag ska i alla fall sluta dricka innan midnatt.
Är tanken.
För jag ska bli chaufför någon gång i morgon.
Är planen.
Vi får väl se hur det går med den.
Äsch, jag menar, några av mitt livs bästa vänner fyller 40 i sommar.
Jag går all in ihop med dem. Så är det bara.
Kvällen kommer att bli galet rolig.
Och om jag, även under hot om lögndetektortest, kan säga att jag faktiskt såg
till att dricka ansvarsfullt, så kommer ingen att vara gladare än jag.
Jag har nämligen ingen som helst lust att vara bakis i morgon.
Herregud tänk er själva, liiggandes i stan, i en galet varm lägenhet,
istället för att befinna mig i stugan, badandes.
Exakt.

Med detta önskar jag oss alla en härlig lördag.

Linda, nu jävlar, om några timmar ses vi.
Ikväll då firar vi dig precis på det sätt som du helst av allt önskar.
All in, inget annat!

Here we go again.

Låt mig bjuda er på lite märkligheter om mig själv.
Enjoy!

Sommar eller vinter?
Sommar här i Sverige är ofta för varm för mig.
Jag längtar som tusan till det vita, kalla och klara vinterdagarna.
Fast när jag tänker på det är de dagarna lika sällsynta som de härliga
sommardagarna med strålande sol och endast 20 grader…

Katt eller hund?
Alice for president!

Jeans eller klänning
Klänningar och jag har just börjat lära känna varandra.
Jag måste inte längre vara berusad för att ha klänning.
Vilket är ett stort framsteg.

Guld eller silver
Gillar guld bättre, men passar bättre i silver.
Min blåvita hy ser förresten märklig ut i båda, nu när jag tänker på det.
Crap.

Lakrits eller choklad?
Vilken väldigt märklig fråga! Nästa!

Morgon eller kväll?
Gärna tidig morgon. Fast sen kväll har visat sig fungera alldeles
utmärkt det med.

Pizza eller hamburgare?
Fast jag måste nog säga att jag senaste tiden har känt mig sugen
på en sandwichpizza. De var galet goda om jag minns rätt.

Sjunga eller dansa?
Med risk för att låta gode mallig, men jag sjunger faktiskt väldigt bra.
Och gärna.
Särskilt i duschen, bilen eller med hörlurarna på.
Förvisso att ingen annan någonsin påtalat att jag har en vacker sångröst,
men det betyder ju faktiskt inte att jag inte har det. Right?
Dock blir det ändå dansa som ror hem priset här. För jag gillar verkligen att dansa.
Men jag gör det i princip aldrig.
Och jag skulle heller aldrig erkänna för någon att jag gillar att dansa. Någonsin.

Film eller bok?
Bok är det svar jag hade velat ge här. Men faktum är att jag inte längre kan läsa.
Jag kommer nämligen inte ihåg något.
Det är någon typ av stressgrej som gör att jag inte kan behålla min koncentration.
Därav att jag hellre ser film. Mycket enklare.

Simma eller sola?
Pest eller kolera? Nej då, jag är ju numera en badanka som ni vet.
Har badat 2 gånger på 10 år. Och de båda gångerna skedde inom loppet av
förra veckan. Ganska imponerande.
Sola skulle jag aldrig göra. Dels är det galet slöseri med tid och dels
bränner jag min hud knallröd inom loppet av 3 minuter.
Vilket blev mycket tydligt i söndags då jag hängde halvnaken på tomten
(läs badandes i bikini och sittandes i träningsbyxor och t-shirt.) i stugan
bakis-slappandes efter 40-årsfesten.
Jag är röd än, och vi skriver fredag idag.
Så sol och jag don´t mix.

Hallon eller jordgubbar?
Cicci <3 jordgubbar.

Julafton eller födelsedag?
This is a tricky one.
Jag är lite känslig för båda…
Både julafton och födelsedag har varit laddade med sådant som inte fått mig
att vilja ha någon av dem.
Jag spenderade alltför många julaftnar med en familj där jag var den enda
som inte blev given julklapp av min svärmor exempelvis.
Inte heller från partner. Så det blev liksom något smärtsamt över det
här med att fira jul med min plusfamilj.
Som jag av någon outgrundlig anledning ändå verkligen ville göra, samtidigt
som jag inte ville. Knepigt det där.
Det gjorde faktiskt löjligt ont att mina svägerskor fick julklappar, men inte jag.
Jag förberedde och stålsatte mig mentalt varje år, men sånt där kryper innanför
skinnet på en.
Att medvetet bli osynliggjord.
Det blev för mig något slags kvitto på att jag inte var tillräckligt
bra, snäll, glad, rolig ja liksom allt sånt där som gör att man tycks om.
Jag lyckades aldrig förbereda mig tillräckligt för att inte känna något.
Jag tänker mig att det liksom prickade in för precist på min känslighet
och vetskap av att vara värdelös och omöjlig att älska, för att jag
skulle kunna strunta i det.
… och mina födelsedagar ignorerades av min partner.
Det enda jag till sist ville ha just den dagen var att han skulle säga grattis.
Vilket han valde att inte göra.
Det slutade spela roll att min familj och mina vänner hörde av sig och gratulerade.
Det blev bara ännu värre då.
Så nej, julaftnar och födelsedagar, dagar då man firar varandra har inte varit
något som jag gillar.
Hahahaha, herregud vad mörkt och allvarligt det blev här inne nu. Nåväl.
Numera är det annorlunda.
Jag tycker om att fylla år, och jag tycker om att fira jul.
Förändringar har skett på många plan, med andra ord.

Svart eller vitt?
Vad är det här för märkliga frågor egentligen?
Först frågas det om lakrits eller choklad, och nu om svart eller vitt!
Jaha ja, för er som inte känner mig då, svart. Alltid svart.


TV eller dator?
Har sällan igång tv:n. Ungefär var 3:e vecka är den igång.
Går den sönder är det tveksamt att jag skaffar en ny…

Stad eller landet?
Natur är min grej. Utan tvekan. Så landet absolut, om det inte innebär för
nära grannar. Grannar vill jag inte ha nära mig. Alls.
Stad är dock trevligt som avstickare till landet.
Och storstad är en riktig bonus att gästa.

Blond eller Brunett?
Jag skulle se mycket märklig ut som blond. Har jag på känn.
På killar gillar jag mörkt hår. I mina tankar. Men faktum är att
mina pojkvänner nästan uteslutande varit blonda.

Christina Aguilera eller Britney Spears?
Jag är inte helt övertygad om att miss Britney ens sjunger sina
låtar själv.
Men jag gillar låtarna i sig, oavsett vem som sjunger dem.
Christina Aguilera har däremot en fenomenal jävla röst, men låtarna,
förutom 2-3 stycken är inte riktig min grej.
Sedan gillar jag skandalerna och haverierna som Britney bjudit världen på.
Ledsamt och förfärande givetvis, men tja mänskligt haveri på bästa
sändningstid fascinerar. Ja, jag är en hemsk människa, jag vet.

Lipstick eller lipgloss?
Prova lypsyl, av märket Nueva. Det är grejer det.

Rosa eller lila?
Än en gång, har hundar dålig andedräkt?

Blåa ögon eller bruna ögon?
Jag har någon konstig och inte alltför vacker blå-ish färg på mina.
På killar spelar det ingen roll.

Hockey eller fotboll?
Att se sport är inte min grej. Men givetvis blir det hockey här.
Just för att det åtminstone händer något. Fotboll är dött.
Å andra sidan, Brasilienmatchen, med den förödmjukande förlusten borde jag ha sett.
För där hände det minsann grejer.
Så till den milda grad att en hel nation drabbades av kollektiv skam och en hel
värld drog igång ett mediahäcklande av sällan skådat slag.
Jag missade utan tvekan något mycket spännande den kvällen.

Äpple eller apelsin?
Äpple. Så länge de inte är mjöliga. Huvva, mjöliga äpplen får mig att rysa.
Vickan berättade även att äpple och kaffe direkt på morgonen får mage och tarm
att inte vara så förtvivlat rädda om sin last.
Låter som något för mig att prova. Jag måste bara lära mig dricka kaffe först.

Stjärnor eller månen?
Jag kan inte välja.
En stjärnklar kväll är bland det vackraste som finns.
Och månen har en tendens att trollbinda i en mängd av varianter.
Dött lopp mellan dessa finheter.

Sko eller sandal?
Jag känner mig lika naken i sandaler som jag känner mig naken i linne.
Sneakers eller gympaskor är vad jag återfinns i.

Bad eller dusch?
Jag är en långduschare. Gärna 20 minuter om jag har tid. Underbart skönt.
Bada är inte dumt heller, men jag blir liksom så seg efter bad, ungefär som
efter bastu. Vilket gör att jag endast gillar att bada eller basta kvällstid just
innan jag ska gå och lägga mig. Vilket är trevligt det med i och för sig…

Långt hår eller kort hår?
Klippte mig i en hyfsat kort frisyr för snart ett år sedan.
Trivs bra i den. Jag har till och med lärt mig att styla frisyren.
Vilket är framsteg för mig. Ett stort sådant.
På killar gillar jag långt hår. Har alltid gjort, kommer förmodligen alltid att göra.
Men tja, de flesta killar är korthåriga, vilket är fint det med.

Ring eller halsband?
Använder sällan smycken. Förutom just en ring, som jag fick av en släkting
som jag tyckte mycket om när hon var i livet.
Fast nu har jag ett fint halsband, som jag fick av min vän Solstrålen på min
födelsedag. Så halsband blir det att använda numera när jag vill känna mig fin.

Jeans eller leggings?
Leggings är sköna att gå i, men jag känner mig galet naken då det sitter
åt runt benen. Mina jeans sitter förvisso också åt, men känslan blir inte
lika naken trots allt.
Ja, jag har en del skumma saker för mig, I know…

Bil eller buss?
Bil. Alla dagar i veckan.
Särskilt att köra själv. Samåka är miljövänligt men inte Ciccivänligt.
Jag gillar att kunna komma och gå efter mitt eget tycke.
Samåkning innebär alltför lite av den bestämmanderätten för att kännas kul.
Såvida jag inte hittar dit jag ska. Då samåker jag mer än gärna.

Nagellack eller läppstift?
Läppstift har en märklig smak. Det smakar illa. Som satan.
Precis lika illa som puder luktar.
Med den påföljd att jag inte använder varken läppstift eller puder.
Klarar inte av lukten helt enkelt.
Samt att jag ju heller inte sminkar mig förresten.

Nyår eller midsommar?
… jag vet inte riktigt.
Båda har sin charm. Firat med människor jag gillar spelar det ingen roll vilken
av kvällarna.

Puss eller kram?
Jag är en kramig person. Eller vänta, i mina tankar är jag en kramig person.
Däremot kramas jag sällan i verkligheten.
Jag gillar närheten med en kram given av människor jag tycker om, men jag
är dålig på det här med närhet. Det kommer inte helt naturligt för mig.
Pussar, jodå, jag pussas gärna med min partner. Väldigt gärna.
Och med Linda. Jag inser att jag gärna pussas med Linda.
På lördag ska vi fira hennes 40-årsdag, och då kommer jag utan tvekan att pussas
med henne. Can´t wait.

Ful & lycklig eller snygg & olycklig?
Jag skulle föredra lycklig OCH snygg.
Jag menar, varför inte liksom?

Lyx eller budget?
Second hand är min grej. Gällandes väldigt mycket.
Jag gillar tanken på att inte bidra aktivt till nyproducerandet,
till slit-och-slängsamhället.
Det är väl det närmaste jag kommer svar på den frågan.

Pool eller havet?
Pool givetvis. Vi förutsätter att den är tempererad väl?
Havet är tänkbart på utlandet. Inte annars.
Dock så finns haj-aspekten i havet på ett sätt som inte existerar i pool…

Skidsemester eller solsemester?
Nu åker jag förvisso inte skidor.
Och jag solar alltså inte heller.
Men solsemester borde rimligtvis innefatta att ligga i skuggan, ätandes
god frukt sippandes på något gott alkoholhaltigt, eller hur?

Singel eller förhållande?
Jag har lite märkliga erfarenheter av förhållanden.
Men likafullt är jag en förhållandeperson i grund och botten.
Fast singel har visat sig vara något jag verkligen gillar.
I alla fall det här senaste året. Det har visat sig att jag inte är
ett dugg rädd för att vara ”ensam”. Det kan förvisso bero på att jag har
fina vänner som gör att jag inte är ensam. Bara utan partner, inte ensam.

Planering eller spontanitet?
Spontanitet någorlunda planerad?

Glass eller godis?
Ta hit Dumlepåsen för fan! Och Pollypåsen, när du likaså är igång! Genast!

Stökigt eller organiserat?
Hahahahahaha, jag är en ordningsmänniskan personifierad. Ända ut i fingerspetsarna.
Som därmed blir stressad av stökighet.
Men bara hemma hos mig, eller på andra ställen där jag liksom är hemma,
typ i stugan.
Hos andra tycker jag om stökighet. Det signalerar att någon faktiskt lever
och bor där.

Passion eller trygghet?
Passion sveper mig av fötterna. Jag tycker mycket om den. Men den är destruktiv.
Trygghet är något jag vill ha om jag lever med någon.
En kombination där emellan är nog det mest ultimata för mig även om det handlar om
att leva med någon.
Jasså, jahapp det här är antingen eller frågor, säger du?

Bio eller teater?
Jag älskar teater. Det är fantastiskt att känna närvaron teater ger.
Var förvisso på bio så sent som igår afton. Såg underbara
”Förr eller senare exploderar jag”, jag älskade den.

Skånska eller göteborgska?
Den ena har jag tur om jag förstår var tredje sagda mening av.
Den andra får mig att enbart dialektmässigt direkt tycka att personen framför mig
är en hyvens prick.

Silikonbröst eller fettsugning?
Eftersom mina boobs dragit söderöver utan att jag givit mitt tillstånd så
skulle jag gärna vilja få tillbaka dem till sin ursprungsplats.
Så silikon av den anledningen. Inte nämnvärt större, bara tillbaka.
Fast då kanske det är ett bröstlyft jag ska satsa på?
Kan vi lägga till det som ett tredje alternativ på den här antingen-ellerfrågan?

Känd för skönhet eller känd för intelligens?
Jag har nått den aktningsvärda åldern då jag självklart vill bli känd för
min skönhet. Jag menar, jag är strax 40 år. Det vore synnerligen smickrande om
min skönhet då skulle göra mig känd.
Å andra sidan skulle jag må gott av att någon snappade upp mitt skarpsinne så till
den milda grad att jag blev känd för den också.
Jag tror att jag med säkerhet kan säga att inget av ovan kommer att inträffa.
Skit också…

Romantisk eller dirty?
Beror på humör.
Romantiskt gör mig dock osäker.
Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera romantik.
Det är liksom en vänlig sak och det mesta i vänlig väg gör mig osäker och förvirrad.
Å andra sidan behöver inte det ena utesluta det andra, eller?

Kaffe eller te?
Kaffe, såvida det innehåller alkohol.
Kaffe Karlsson, B´52, Hot shots… behöver jag säga mer?
Te i annat fall.

Porrfilm eller naturprogram?
Vill jag ha sex då väljer jag med fördel en porrfilm.
Vill jag lära mig mer om delfiner, då väljer jag med fördel inte en porrfilm.

Banta eller träna?
Gillar att pressa kroppen fysiskt. I träningsform, inte bantningsform.
Fast jag återfinns görandes båda beroende på i vilket läge jag befinner mig i.

Farlig kille eller snäll kille?
Ja hörrni, här märks tydligt vad som är riktigt fel med mig.
Jag kan inte det vänliga språket. Jag förstår däremot mindre vänligt språk.
Därav ovanstående val.
Jag ska berätta mer om det vid tillfälle.

Kräkas eller ha diarré?
Som vi alla har tagit del av här på bloggen så är min mage märklig.
Jag går på toa, i nummer två-syfte, i bästa fall två gånger per vecka.
Oftast bara en gång i veckan. Och jag kan försäkra er, diarré skulle
vara mycket tacksamt att ha då. Den här 15-kantiga vassa tegelstenen som
ska ut är inte någon jag föredrar. Det involverar oftast både blod och tårar.

Shoppa på nätet eller shoppa i butik?
På nätet. Second hand från diverse Facebooksidor.

Fota eller bli fotad?
Inget av det.
Jag kommer sällan ihåg att jag faktiskt har en acceptabel kamera på min
älskade mobil.
Och att bli fotad påminner mig om min fulhet, så det undviker jag helt.

Ramlösa eller Loka?
Kranvatten. Punkt.

Förfest eller efterfest?
Jag är galet förtjust i förfester, det är liksom det bästa ever om man är några
som ska vidare på fest.
Efterfest är kul det med, men tyvärr resulterar det ofelbart i en fruktansvärd
dag efteråt. Jag lär mig aldrig, men alkohol efter klockan 02.00 är verkligen
något jag borde överväga att låta bli.

Tidning eller bok?
Tidning. Då finns chansen att jag kommer ihåg vad jag läser.
Stressgrejen ni minns…

Kurvig eller slank?
Slank då det gäller mig själv.
Ju mindre kvinnligt formad min kropp desto mer gillar jag den.
Som om jag vill utplåna alla spår av att det är en kvinnlig kropp.
Kurvig då det gäller andra tjejer. Det är väldigt attraktivt i mina ögon.
Jag kan totalt falla för en tjejs runda rumpa.

Ge eller få?
Jag klarar inte av att få.
Det generar mig. Och triggar ett enormt behov av att vilja ge något tillbaka.
För att inte riskera att den andra ska sluta tycka om mig.
Har skrivit om det här på bloggen vid flera tillfällen.
Det krockar med en känsla av värdelöshet och en felkoppling hos mig som
inte fixar vänlighet.
Inte i saker, inte i gester, inte i komplimanger.
Får jag det, då måste jag ge något tillbaka. Annars skapas obalans.

String eller hotpants?
No way. Kommer inte att hända. Punkt.
Bort med det kvinnliga överhuvudtaget. Punkt.

Förrätt eller efterrätt?
Jag är egentligen en efterrättsmänniska, men förrätter är numera the shit.

Anorexi eller fetma?
Om vi helt utesluter den fruktansvärda och alltför dödliga sjukdomsaspekten i
anorexian så är den vad som tilltalar mig.
”För smal” då det gäller mig själv existerar inte.
En kropp utan kvinnliga former gör mig trygg. Då är det ingen som får
för sig att ta den ifrån mig och använda den. Punkt.

Kyckling eller fisk?
Kyckling är mitt favoritkött att äta. Alla kategorier.
Samt att jag hellre klappar kycklingar än fiskar också.
Om jag ska ha en åsikt om dessa även innan de ligger gott tillagade på tallriken alltså.

Rakhyvel eller vax?
Har aldrig testat vax. Men jag är fullt införstådd med proceduren.
Och den får mig att associera till medeltida tortyrmetoder.
Fast resultatet, om man överlever, blir ju slätt och fint i och för sig.

Platt rumpa eller platta bröst?
Jag har båda. Och inget av dem är välkommet.

Mjölk eller vatten?
Kranvatten. Alltid.
Fast iskall mjölk är väldigt gott, absolut.

Hemmafest eller utgång?
Jag gillar det intima som blir med hemmafester.
Utgång splittrar gänget jag festar med, och jag gillar att umgås när jag
väl festar.
Såvida utestället inte är en kul rockbar, då vill jag hänga med andra
som gillar hårdrock och metal.
Men sådana växer inte på träd här i Skellefteå.

Älskad eller framgångsrik?
Jag tar båda, tack!

Skräckfilm eller romantisk komedi?
Romantiska komedier i all ära, men inget är så trevligt (?) som att
bli skrämd skiten ur på Casa Hawk där Erika och jag försöker äta en
god lunch.

Bestick och ätande är inte helt kompatibelt med rysare. Så är det bara.
Livshotande skador på mun och svalg skulle rimligtvis kunna inträffa då man
just är i färd med att stoppa en tugga i munnen samtidigt som huvudpersonen
just fick en mycket jobbig situation på halsen.
Men filmgenren är det inget fel på. Förutom att den ger hjärtproblem såväl
som sömnproblem och halsont. (En del höga toner är kända för att tas
under dessa luncher också…)

McDonalds eller Max?
Max är, förutom Krysset, det bästa hamburgerstället i min smak.

Popcorn eller chips?
Skulle jag äta något av det så är det popcorn.
Bio-sådana eller mickrogjorda sådana.
Gott!

Öppet sinne eller monogam?
Jag föredrar öppet sinne ihop med partner.
Inte med det sagt att jag bjuder in fler människor i mitt förhållande, icket.
Jag menar mer att det går göra väldigt kul saker ihop med en partner. Om båda
har öppet sinne.

Sliskiga drinkar eller öl?
Eftersom jag endast dricker öl under kraftig berusning strax innan sänggående
är svaret givet.
Öl är djävulens påfund. Vem fan dricker det liksom?
Om färgen brun skulle ha en smak så skulle den smaka öl.

Grabbkväll eller tjejkväll?
Har gästat båda företeelserna.
Intressant att vara enda tjej på en grabbkväll. Särskilt när aktuell kväll
var en bastukväll.
Killarna tyckte att det var kul med en naken tjej i alla fall.
Och jag hade kul också, ska jag i ärlighetens namn säga.
Men tjejkväll är givetvis mer min grej. Jag gillar att umgås med tjejer.

Kärlek utan sex eller sex utan kärlek?
Inget av dem.
Mitt förhållande får inte vara platoniskt. Det skulle jag inte gilla.
Under perioder givetvis, sådant som lust kommer ju och går.
Men helt utan, i alltför långa perioder är inte min grej.
Och sex utan kärlek är testat, men det är inget för mig. På något vis.
Ska jag vara så intim med någon, då är det i förhållandeform.

Frukt eller grönsaker?
Jag gillar båda. Men frukt vill jag inte leva utan.
Inte heller paprika. Eller lök.
Tricky det här…

Brun utan sol eller solarium?
Hahaha, har ni sett mig?
Exakt, då vet ni av min blåvita nyans att inget av ovanstående alternativ
används på den Degermanska hyn.

Kjol eller shorts?
… jag är tveksam till båda. Mycket.
Båda alternativen får mig att känna mig helt naken.

Vitt vin eller rött vin?
Vitt vin utblandat med Sprite light är fina grejer.
Det smakar inte längre vin då nämligen. Vilket är grejen när jag dricker vin.
Rött vin vet jag inte vad jag ska blanda ut med riktigt. Så det smakar
i nuläge väldigt mycket vin, vilket gör att jag undviker det.
Anneli, visst tipsade du om att blanda ut det röda med Ginger ale?
Å andra sidan har jag blandat ut rosé med påskmust, så jag är inte speciellt nogaräknad.
Eller så var jag bara fasligt berusad vid det tillfället och borde i rimlighetens namn
även hållit mig borta från rosén också…

Sådär ja, nu vet ni ännu mer om mig.
I kategorin värdelöst vetande alltså.

God fredagsmorgon på oss alla!

40-årsfesten i bilder.

Här kommer bilder från helgens firande.
Mina fina och underbara gäster.
Samt det jag skrev om var och en av dem att läsa.
Låt mig säga de orden igen, ihop med bilder på dem.
Enjoy.
Det gör sannerligen jag.

Linda, tack för alla fina bilder!


Uffe, Linda och jag softar innan festen.


Anette och Kristian anländer. Vi ser även Lindas muskeljänkare.

Anna.


Kvällens i särklass mest värdefulla bukett. Anna, vilken pysslare du är alltså!


Galet trivsamma makarna Häggström anländer.


Mark skötte det här med bål till gästerna finfint. Rimligtvis fick han några att
önska att de redan var lämpligt berusade då han på sin klingande engelska
hälsade folk välkomna.


Bålen Mark serverade.


Gina, jag och Jessica står och lyssnar på vad kvällen kommer att innehålla.


Sofia, Erika och Sara.


Vädret för kvällen var perfekt.
Tomas, Patrik, Danne och Uffe softar.


Robert, Anders, Åsa, Veronica och Mange. Callan och Kristian skymtar i bakgrunden.


Fina vännen Sara och jag.


Det vackra vädret passade perfekt med min plan om att kunna äta utomhus.


Linda hade ordnat med en överrasknings-tipsrunda. Hur kul som helst! Tack!


Delar av Buredivisionen, FFOP – Friendly faces of perfection, verkar inte helt
säkra på svaret.
Eller är det bara jag som får den känslan?


Andra delar av Buredivisionen, Hompe, Robban och Lisbeth.


Danne.


Sofia och jag.


Patrik och jag.


Mamma kökstjänstade. Grymt bra jobbat mamma! Tack!


Bästa makarna Skogly. Min familj.


Anna, Sofia och jag.


Något säger mig att efterrätten Linda bjöd på kommer att hamna på
Erikas Smaskelismaskens så småningom.


Alla fester värda att kallas fest bör innehålla duckface-moment.
Håller ni inte med?


Patrik, Erika och Robert.


Vickan. Finaste syster.


Fina tjejerna!


Två underbara på samma bild. Fantastiskt. Katta och Anette.


Katta, tack för att du gjorde mig så otroligt fin i håret!


Tomas och jag.


Uffe.


Underbara Hällstens.


Linda och Robert.


Bästa vännerna från högstadiet.


Med vår Tomas. Högstadiet när det var som bäst!


Elin, Katta och Robban.


Två mamas på samma bild. Gillas!


Patrik.


Ååååhh, härliga bilden på Tomas, Sara, Anette och Kristian.


Delar av finaste Buredivisionen. Sophie, Katta, Robert och Elin.


Tack Erika för att du åtminstone försöker få Patrik att se normal ut på kort!


Vickan och Mark.


Kvällen bjöd på vacker himmel.


Jörsare att gilla. Mange och Anders.


Finaste Gina.


Här börjar det hända lite oväntade saker.


Väldigt intressant faktiskt.


Game on. Eller En Garde!, som vi säger här hemma i Frankrike.


Var och en av er gjorde den här kvällen fantastisk.
Tack!

Här under kan ni läsa om mina gäster.
Det här var min hyllning till var och en av dem att läsas på festen.

Anders Södermark.
Här hittar vi en vapentokig kille. Det som går skjutas med det skjuter han med.
I organiserad form, kanske bör sägas, då han är aktiv inom
Skellefteå Pistolskytteförening.
I skogen, jagandes älg, hittar man honom hösttid.
Han är en kille man gillar för hans otroligt roliga sätt. Han är lättsam, har nära
till skratt och har alltid ett roligt ord till övers när man springer på honom.
Till det är han en jäkligt kul kille att festa med.

Kul att veta är att vi har spenderat en hel del tid i fjällen ihop.
Stugan hans familj äger i fjällen har gästats för skoteråkning och avkoppling
många gånger.
Vid ett av dessa tillfällen upplevde vi några av de längsta sekunderna i våra liv.
Fjällvärlden, närmare bestämt Silvervägen var skådeplatsen för en stopp vi aldrig
kommer att glömma.
Jag låter resten vara osagt, men frågar ni Anders under kvällen kommer han säkert
att berätta anekdoten för er.
Det skrattades hejdlöst efter de sekunderna som var långa som timmar. Tro mig.

Anette Ejresund.
Min underbara vän vars vägar korsades första gången i högstadiet.
Sedan den dag jag föll för henne har jag gillat henne på ett sätt som varar för evigt.
Många år hinner passera innan vi ses vissa gånger.
Och likafullt är det som om vi sågs igår när vi väl träffas.
Är inte det vänskap i sin mest varma form så säg!

Kul att veta är att jag kallar henne Solstrålen.
Av den enkla anledningen att hon alltid får mig att le de gånger jag tappat
förmågan att le.
Hon är klockren.
Vi delar även tänket om miljö, vi anser att mycket här i världen går använda igen,
kanske inte i sitt grundsyfte, men väl i många andra syften.

Hon är även den som tar ställning. För många saker. Alltid för mig.
På ett tydligt och kompromisslöst sätt.
Hennes vackra blå ögon antingen gnistrar eller flammar. Hon är passion.

Hon är också en jävel på musik. Både att lyssna på den, skriva den, och spela den.

Anki Fahlgren.
Vi är inte bara barndomsvänner, utan framförallt vänner i vuxen ålder.
Det är få jag blir så glad av när min display på telefonen visar att det är
hon som ringer.
Anki är underbar på en löjlig mängd olika sätt.
Jag skulle kunna fylla hela det här papperet med vad jag känner för henne.
Men låt mig begränsa mig med att berätta att hon är hysteriskt kul,
varm och enormt empatisk.
Precis de egenskaper jag vill ha i en riktig vän.
Att hon sedan har tagit termen multitasking till en helt ny nivå,
får mig alltid att känna att jag har mycket att lära mig av henne i det fallet.

Kul att veta är att Anki är hemma här i stugan. På riktigt.
Jajamän förstår ni, min underbara vän har vuxit upp i stugan bredvid.
Vi har känt varandra alltid, och de somrar och vintrar vi umåtts här i stugan är många.

Anna Näslund.
Henne lärde jag känna som flickvän till Patrik.
Och vi visade oss fungera väldigt bra ihop.
Hon är kul och alltid lite full i fan, på ett sätt som får mig att skratta.
Dessutom är hon väldigt rolig att dricka vin ihop med.

Kul att veta är att hon är en riktig pysslare.
Jajamän, jag liksom förundras hur fina grejer hon skapar.
Är det inte smycken så är det stylandet av hemmet som bara blir sådär grymt fint!
Hon är en riktigt bra kompis att prata med.

… vi lämnar för övrigt gärna lappar till varandra på mitt vardagsrumsbord.

Björn Söderström.
Honom kommer ni att gilla hörrni!
Han är en riktigt glad kille som är social och alltid har ett glatt ord
till övers.
Han bjuder frikostigt på sig själv och jag har roats många gånger av historier
ur hans förflutna.
Att han inte är från dessa trakter hörs klart och tydligt på hans dialekt.
Det här är nämligen en utflyttad Lyckselebo.
Han är dessutom motorintresserad och är en fena på att laga det som är trasigt.

Kul att veta är att han ställer upp när det behövs.
Jajamän, det sitter inte fast någonstans då det gäller Björn.
Och ofta hinner han erbjuda sig innan man ens kommit på att fråga.

Callan Åhman.
En relativt ny bekantskap till mig som jag verkligen fastnat för.
Han har ett par av de mest glada ögon du någonsin tittar in i.
Smygrolig som satan.
Han har visat sig vara en av de här killarna som man gärna umgås med.

Kul att veta är att han har en bilpark större än festens deltagares samtliga bilar.
Japp, bil och motorintresserad så det förslår.
Att han dessutom gillar hårdrock måste väl ändå också räknas som ett plus i kanten,
tycker ni inte?

Daniel Skogly.
Jag hade förmånen att lära känna honom genom att han är Erikas kärlek.
Och senare kom att bli hennes make.
De är få jag gillar så mycket som Danne.
Jag skrattar ofta ända in i själen när han pratar.
Han är välkomnande, han möter mig alltid med en kram när vi träffas.
Han har nog ingen aning, men det gör mig precis lika glad varenda gång
han möter mig så!

Kul att veta är att Danne ÄR teknik.
Han gillar ljud, bild, datorer, ja liksom allt sådant som är helt främmande för mig.
Danne är för övrigt min partner in crime då det gäller musik.
Vi lyssnar högt. Vi lyssnar mycket. Och vi sjunger med.
Han kan, till skillnad från mig, sjunga väldigt bra!

Han har dessutom en pose som är mycket intressant.
Den innebär dörrpost, huvud och höft i en viss vinkel, ihop med en speciell blick.
Har vi tur kanske han ger oss ett smakprov på den.

Elin Johansson.
Denna naturkraft till tjej charmar mig varenda gång.
De där vackra ögonen ihop med en kvickhet sveper mig av benen.
Vi festar ihop vid något tillfälle per år och varenda gång är ett sant nöje.
Galet rolig med en självdistans som gör att hon underhåller oss med diverse
episoder som de flesta av oss inte skulle våga framföra inför publik.
Till allas stora förtjusning givetvis.
Hon är dessutom den du hittar i svampskogen likväl som på fjället fiskandes.
Ännu en av dessa schlagermänniskor som finns i ett ovanligt stort antal just
på denna fest.

Kul att veta är att hon har problem med skor.
(Eller vänta, det är nog mer kul att höra henne berätta om problemen med skor,
än att hon faktiskt har problem med skor, förresten!)
Det är bara något med Elin och skor som inte är kompatibelt.
Har vi fått lära oss under de många historier där skor och sår, blåsor och diverse
andra otrevligheter promenadmässigt varit inblandat.

Hennes gud stavas förövrigt “kaffe”.

Erika Skogly.
Frun på Casa Hawk. Mama Skogly.
Hon är mitt livs kärlek.
Den varma, omtänksamma, enkla och raka, för att inte tala om galet roliga
människa jag haft förmånen att få ha i mitt liv sedan jag var 17 år.
Jag skulle med lätthet kunna fylla hela det här papperet med underbara ord om henne.
Vilket jag inte ska.
Jag vill inte genera henne med en massa ord om alla hennes egenskaper jag tycker så
förtvivlat mycket om.
Hon välkomnar mig i sin familj. Det säger mycket om det sätt vi har varandra i våra liv.

Kul att veta om henne är att hon är mycket (jag repeterar; MYCKET) obekväm med
spindlar i sin närhet.
Hon skrattar som Muttley (i “Stoppa duvan”) när hon skrattar väldigt mycket.
Hon kan konsten att koppla igång ljud och bild då vi ska se rysare.
Till bådas stora förfäran.

Hon är matmagin personifierad.
Vilket födelsedagsbarnet genom Erikas “man ska dela med sig av det goda”-filosofi
smakar på titt som tätt. Mums.

Gina Lundgren.
En av de mer glada personer du någonsin kommer att träffa.
Hon får mig att le och skratta varenda gång.
Med henne går det prata om precis vad som helst, hon tål det mesta.

En mycket god vän till mig.
Som alltid ställer upp till 100 procent!

Kul att veta är att hon är en fena på att göra folks naglar vackra.
Med färg och form får hon till och med mina obefintliga naglar att se fantastiska ut.
Och som kontrast till det bör nämnas att hon hanterar en traktor och dess möjligheter
utan problem.

Jessica Håkansson.
Gillar ni fart och fläkt är Jessica utan tvekan tjejen ni ska festa med.
Jajamän, där vet man aldrig vad som ska hända härnäst. På ett bra sätt alltså.
Hon är lätt att prata med och bjuder väldigt mycket på sig själv.
Hon och jag har haft en hel del gemensamt som gör att hon i mångt och mycket
har varit en fantastisk människa att prata med för att bli förstådd. Mycket tacksamt!

Kul att veta är att hon är väldigt motorintresserad.
Tidigare var det folkrace och numera är det skoter eller caben hon roar sig med.
Inredningsintresse så det förslår har hon, vilket man uppfattar direkt man kliver
innanför dörren hos henne!
Dessutom är hon mamma till min gudson Casper.

Julia Fahlgren.
Mer människovarm tjej får vi leta.
Jag har vetat det långt innan jag fick förmånen att börja kalla henne vän.
Hela hennes närvaro är varm.
Den är rak, tillåtande, förstående, glad och inkännande.
Att träffa henne får mig alltid på bästa tänkbara humör.
För samtliga i Skellefteå som gillar piercing är hon givetvis ett känt ansikte.
Just för att ingen kommer i närheten av hennes skicklighet och erfarenhet.
Det var även så jag träffade henne. För en sisådär 15 år sedan.
De senaste åren har vi börjat umgås.
Hon är speciell för mig. Vilket det visade sig att jag är för henne också.

Kul att veta om henne är att hon är fenomenal på allt som lever.
Precis. Människor, djur och natur.
Hon lever vänligt i förhållande till ovan nämnda, brinner för de som inte har
en röst själva.
Och hon smittar av sig.
Precis som alla engagerade och brinnande människor som låter folk ha sin egen åsikt
trots att den inte är i linje med hennes gör att man alltid vill veta och höra mer.

Att hon är galet rolig och grymt vass får mig att skratta ordentligt varje gång
vi träffas.

Katta Nilsson.
Jag började skriva Katarina Nilsson, men det skrek så jävligt i mina ögon så
jag ändrade till Katta Nilsson. Just av den anledningen att hon heter Katta.
För mig.
En av mitt livs absolut bästa vänner. Någonsin.
Ni vet den handfull personer man lyckas hitta som går utanpå all annan vänskap.
Det är vad hon är för mig.
Jag skulle lätt kunna fylla hela denna sida med fantastiska ord om henne.
Hon är varm, vänlig, och vasst jävla klockren då det gäller att läsa människor.
Hon är tillåtande vilket gör att jag kan komma till henne med precis vad som än hänt.
Hon hanterar.
Vår vänskap började annorlunda.
Vi har prövat varandra bortom det mesta. Och bestått. Utan några som helst tvivel
eller tveksamheter.
Hon är en keeper. För alltid.

Kul att veta om henne är att hon har fantastiskt dålig musiksmak.
Jag, i egenskap av god vän, har givetvis överseende med det.
Att hon kan en del om hårdrock och överlever att lyssna på sådant gör att jag vissa
gånger kan drista mig till att lyssna på schlager och britpop.
Om jag är på bra och generöst humör.
Eller tillräckligt berusad.
Hon är till det en av de mest välklädda människor jag har i min bekantskapskrets.
Hon han matcha de mest udda plagg och få fram en grym outfit.
En jävel på att snapsa är hon också. Vilket har lett till många glada kvällar ihop.
… och många dagar efter med huvudvärk från helvetet.

Kristian Asplund.
Här har vi en kille jag gillar. Verkligen.
Jag har endast mött honom vid ett par tillfällen då jag fick honom inpå just för
att han är kärleken till min goda vän Solstrålen.
Det visade sig att han är långt mer än endast en partner till en vän.
Han är en av de bra killarna man möter under ett liv.

Kul att veta är att signifikant för denna kille är att han trots sin lågmäldhet har
en absolut fenomenal förmåga att hålla i ett samtal.
Den mest lågmälda samtalare som behåller ditt intresse med det lugna och galet
roliga sättet att uttrycka sig på.
En ordvirituos absolut.
Att han sedan gör våldsamt goda varma mackor anser jag helt klart kvala in som
ett plus i kanten.
Att han gillar Rammstein plussar ytterligare på ovan nämna kant.

Linda Widmark.
Den person jag känt längst av alla. Sedan vi var 4 år faktiskt.
Vi har till det följts åt precis genom hela skoltiden.
Hon är en av de mest glada människor jag känner. Hon har alltid ett leende till
mig när vi ses.
Och en kram, givetvis.
Det är helt omöjligt att ha en dålig dag i hennes sällskap. Eller jodå,
den kan vara dålig, men det avbryts precis i det ögonblick hon ler,
säger hej och kramas.

Hon är utan tvekan en av mitt livs allra bästa vänner!
Och kommer att förbli så livet ut.

Kul att veta om henne är att hon är en fena på att blanda drinkar. Och shots.
Farligt men jäkligt kul. Henne festar man gärna med, men alltid med en galen
huvudvärk dagen efter.
Hon, getingar och humlor don´t mix. Endast med väggar och glasrutor emellan.
Och jag vet ingen som är så grymt cool när hon gasar iväg på sin sporthoj.
Eller i sin svarta snygga muskeljänkare.

Lisbeth Johansson.
Vi träffas ett par gånger per år och varje gång är precis lika rolig.
Här har vi nämligen en tjej som är galet verbalt begåvad.
Hennes krassa humor får mig att skratta högt!
Jag har även haft förmånen att festa ihop med henne vid ett flertal tillfällen,
och varje gång
inser jag att jag ser fram emot nästa gång.

Kul att veta är att hon trivs lika bra i fjällen vandrandes eller fiskandes som i
badkaret hemmavid med ett glas gott vin en fredagsafton.
Att hon har en hårdrockande gen är givetvis något jag gillar med henne, tycker det
är en fin kontrast till hennes annars stora schlagerintresset.

Vi har även konstaterat att vi båda gillar Nordmans “Under norrskenet” väldigt mycket.

Magnus Hällsten.
Jag är glad över samtliga som är och firar denna dag med mig, utan tvekan.
Men att denna kille är här gör mig själaglad.
I och med att hans, frun Veronicas och mina vägar inte korsas på samma sätt
som tidigare så gör det mig enormt glad.
Mange är en av de här riktigt bra killarna man träffar.
Han är kul att festa med, och att bara prata med. Med honom kan man prata
om det mesta egentligen, har det visat sig.
Däremot har jag alltid varit lite halvrädd för honom, just för hans rätt
lågmälda sätt, fråga mig inte varför.
Och mitt i det lugna skrattar han alltid till på det där sättet som bara han gör.
Man trivs i hans sällskap helt enkelt.
Han är en riktigt händig kille som renoverar hus med otroligt fint resultat.
Ni hittar honom också i älgskogen när tillfälle ges.

Kul att veta att med honom lyssnar man med fördel på hårdrock. Jajamän, Iron Maiden
och AC/DC har vi konsumerat i massor.
Festerna på Kyrkogränd har varit galet roliga att vara på.

Många är även kvällarna då smurfspråket har varit det rådande språket
framåt morgontimmarna.

Michael Holmbom.
Hompe är en riktigt kul kille. Har väldigt nära till skratt och roar mer än gärna
de som befinner sig på samma plats som honom.
Han är driven som få och gillar att bygga upp och få fart på affärsverksamheter.
För närvarande driver han Coop i Bureå.
Han har ett brinnande intresse för innebandy och hockey.

Kul att veta är att han gillar hårdrock. En kväll i Piteå då födelsedagsbarnet
var chaufför hände det sig att Hompe med sin publikinsats till Sabaton förlorade
både telefon och plånbok, tack och lov bara tillfälligt.

Patrik Olsson.
Han var den snyggaste kille jag någonsin sett.
Yes, första dagen på högstadiet såg jag honom.
Och tokföll för honom där han gick i sitt ljusa hår långt ner på ryggen.
Jag var inte den enda som var intresserad, nejdå, han var en av stans mest
populära killar, så där blev det inget.
Förrän långt senare.
Vi passar däremot bättre som vänner än som par och jag har haft förmånen att få ha
honom i mitt liv ända sedan i högstadiet.
Han är liksom lugnet själv. Och jag kan var mig själv i hans sällskap.
Han får mig att trivas.

Kul att veta är att han fixar allt han rör vid.
Han har lösningar på vilket problem jag än slänger framför honom. Vilket är
väldigt tacksamt.
Att han är bekväm med mig antar jag kan härledas till att han alltid går på toa
utan att stänga dörren när vi umgås.
Tilläggas i ärlighetens namn bör kanske också göras att jag ju faktiskt inte
heller stänger dörren på toan i hans sällskap…

Robert Halvarsson.
Robban, min absoluta favorit då det gäller att lyssna på hårdrock ihop.
Jajamän, han och jag konsumerar stora mängder intressanta grupper
då vi träffas.
Han är en galet kul kille att just festa och lyssna på musik med.
Att han gillar att snapsa är lika kul som förödande, för mig.
Och även för honom, dagen efter.
Hans intresse för musik är precis lika stort som mitt, vi har bara våra favoriter
på lite olika håll.
Vilket gör att jag alltid får nya uppslag till bra musik när jag träffat honom.

Kul att veta är att Robban gillar sport. Yes, honom hittar ni både spelandes
innebandy själv, och i soffan framför diverse sportevenemang. Slaviskt.
Hans favoritlag orsakar att han får stryk om han inte passar sig.
Well, fråga honom själv vilket det laget är, så har jag inte sagt för mycket.

Sara Häggström.
Fina underbara tjejen som jag spenderat så otroligt många år ihop med.
Rolig, driven och helt orädd är hon.
Otroligt duktig på att rita. Jag är relativt säker på att hon är estetisk i
det mesta hon tar sig för.
Våra vägar korsas tacksamt fortfarande, trots att hon bor i Stockholm sedan väldigt
många år tillbaka. Och varje gång skrattar jag och tänker att jag har fantastisk tur
som får chansen att umgås med henne.
En energiinjektion rakt in i blodet.

Kul att veta är att hon är absolut fenomenal på att berätta.
Jag trollbinds varje gång jag hör henne berätta en anekdot. Jag fascineras av hennes
sätt att så fullt av liv, rörelse, känsla och skratt berätta att jag kan lyssna på
henne hur länge som helst.
Samt att hon är en jävel på att snapsa.
Vilket är precis lika kul kvällen före som huvudvärken blir hemsk dagen efter.

Sofia Hellgren.
Här hittar vi en relativt ny bekantskap för mig, vi har endast känt varandra i 1 år.
En annorlunda inledning hade vi sannerligen på vår vänskap, men det visade sig att
vissa saker i livet blir en fullträff trots annorlunda inledningar.
Hon är en kombination av värme, vänlighet, förtroende, järnvilja och driftighet.
Jag frågar ofta och gärna efter hennes sätt att se på saker just för våra
olikheter i sätt.

Kul att veta är att hon är lika bra med djur, speciellt hästar och hundar,
som hon är på att baka.
Det är inte en slump att hennes hem taggas som “Bageri Fältis” på Facebook.
Att hon är hårdrockare är givetvis ett plus i kanten enligt mitt sätt att se det på.

Sophie Söderström.
Här har vi en tjej som får mig att skratta hejdlöst.
Det är något så fantastiskt och underbart krasst med hennes humor att hon knockar
mig rakt av varje gång vi ses. Den kommer liksom helt oväntat och jag dör en smula,
på bästa sätt, varje gång.
Hon är en riktigt varm tjej med ett rejält driv, som jag gärna pratar med.
Jag har förmånen att träffa henne några gånger per år och jag ser alltid fram emot
nästa gång med spänning.

Kul att veta är att Sophie är en fena på att laga mat.
Jag har vid några tillfällen haft förmånen att få äta hennes mat.
Restaurangbesök känns helt plötsligt inte riktigt lika intressanta efter en middag
skapad av henne.

Tomas Häggström.
Min finfina vän från förr.
Han ser ut precis som på den tiden det begav sig, med de där snygga blå
och livfulla ögonen.
Många är de tillfällen som hela gänget spenderade i hans källare.
Hans familjs hem var öppet för oss alla.
Numera bor han långt härifrån och våra vägar korsas alltför sällan.

Kul att veta är att han hade en hund en gång i tiden. Som döpte idrottslaget.
Jajamän, Kita ihop med diverse märkliga siffror i fråga som 4 ½, eller 12 ¾
återfanns på deras matchtröjor.

Och jag minns tydligt att jag dansade vals med honom under 9:ornas uppvisningsdans.

Ulf Widmark.
Jag gissar att alla vi vet vem Ernst är. Kirschsteiger alltså.
Ulf är en Ernst.
En tusenkonstnär. Han mekar i allt med motor, förmodligen det mesta annat också,
lika enkelt som han slänger ihop en paj till gästerna.
Till det är han jäkligt trevlig också. Och rolig.
En sådan där person som man bara inte kan låta bli att gilla massor.

Kul att veta är att han är en fenomenal berättare.
Jajamän hörrni, han kan berätta den, i vanliga fall, mest tråkiga anekdot om en
traktor som skulle levereras till någon avkrok i Norrbotten och få den att bli
den mest intressanta och roliga historia som bara måste höra ända till slutet.
Inget har liksom en chans att bli ointressant och tråkigt när han pratar.

Veronica Hällsten.
Fina tjejen som jag gillat under så många år.
Våra vägar korsas inte längre på det sätt som tidigare gjorts, därför är jag
så galet glad över att just hon är här i kväll.
Hon är en fenomenal kombination av värme och enkelhet som skapar en genuin person
som jag tycker mycket om att umgås med.
Om det handlat om att vi pratar vid köksbordet eller dricker en god drink
tillsammans spelar ingen roll, jag har lika kul i hennes sällskap oavsett.

Kul att veta är att hon är en fena på att renovera. Vi pratar hus här.
Jajamän, dels har hon och maken gjort huset i Jörn till något otroligt speciellt
och trivsamt,
och nu renoveras ett hus i Kåge som de kommer att flytta till. Imponerande.
Att hon gillar hårdrock har fått oss att resa på musikupplevelser två
gånger ihop.
Ena gången gästades Göteborg och Ullevi för Iron Maiden, och en annan gång
passade vi på att se Scorpions den sista chansen som gavs.

Åsa Pettersson.
Det är få jag har träffat som har ett så fint hem.
Hon är intresserad av heminredning, vilket märks direkt man kliver innanför tröskeln.
Jag är synnerligen imponerad över hennes känsla för detaljer.
Till det är hon en tjej som kämpat sig igenom en livomvälvande upplevelse och kommit
ut hel på andra sidan. Det i sig är fantastiskt!

Kul att veta är att Åsa och jag vid många tillfällen druckit goda alkoholhaltiga
drycker ihop.
Det skrattas en hel del när vi träffas för det.
Absolut five-förpackningen, ni vet de små söta flaskorna, är ett stående inslag de
gånger vi träffas.
Och den 23:e augusti, då är det dags igen. Ihop med surströmming. Can´t wait!


Jag är verkligen förtjust i denna bild på Vickans och mina händer.

Här läser ni om själva festandet! :)