27 grader i september.

Sommarens värme har som sig bör denna årstid lämnat min lägenhet.
Den har dock kommit tillbaka. I form av byggfläktar.

Ni som passerar Hyttlidgatan och Vallgatan vet att renovering av taken pågår.
Takstolar och ventilation görs om och byggställningarna gör att området ser ut som en rejäl byggarbetsplats.

Förra veckan kom turen till mitt hus.
Allt gick enligt planerna tills det började regna förra torsdagen.
Trots att taket var skyddat med presenningar kom vatten in någonstans.
Min granne kunde timmarna efter regnets början torka upp fyra liter.
Tack och lov drabbades varken jag eller några andra grannar.
Byggfläktar sattes genast igång för att torka upp under taket.

Och sommarvärmen i min lägenhet var ett faktum.

Jag bor nämligen längst upp, det vill säga alldeles under den aktuella skådeplatsen
för såväl fukt som byggfläktar.
Vilket medför att jag numera bor i tropikerna.
Jajamän hörrni, gradantalet ligger på konstanta 27 grader inne hos mig denna vecka.
Med fönsterna öppna på vid gavel.

Jag var med andra ord lite väl snabb att ta fram mitt fina, fluffiga
och mycket varma vintertäcke konstaterar jag.
Att sova under det gör att jag, milt uttryckt, svettas som en gris under nätterna.

Underkläder är med andra ord koden för klädseln här hemma denna vecka.

Emil Chamberman.

Min systerson har anlänt!
Jajamän mina vänner, han är äntligen här!
Ett gäng dagar tidigare än beräknat och väldigt efterlängtad!
Han är verkligen supersöt!

Tänk er, jag har blivit moster! Hur spännande är inte det!
Hihi, det är liksom så roligt att se honom på bild, senast jag såg
honom låg han mjukt inbäddad i en kalaskula till mage.
Och nu är han alltså här. Helt fantastiskt.
(Jag har dock lite svårt att greppa att något så stort nyss legat i Vickans mage,
och att hon liksom lyckats klämma ut honom!)

Jag ser fram emot att träffa hela familjen när de dyker upp på svensk mark i
slutet av november!

Det här är verkligen jättekul!

När Vickan och jag avslutade vårt Skypande i torsdags var det för att hon
behövde besöka bekvämlighetsinrättningen.
Någon minut senare kom det här meddelandet.
Och några timmar senare kom Emil till världen.

Vi ses alldeles strax.

Visst har du skrivit på sekretessavtalet?

…undrade Linda på väg upp mot Norrböle.
Haha, kan du hajja!
En galen eftermiddag. Gissar jag att det hela kan sammanfattas med.
En nästan 3 timmar lång lunch ihop med Linda och Patrik.
De där två:ern är sannerligen ruskigt underhållande, jag misstänker att de inte
är riktigt navlade by the way. ;)
Vi hann med det sagt avhandla väldigt mycket under solen.
Högt i taket så till den milda grad att sociala masker à la er Ciccis inte finns behov av.
Hahaha, precis så är det.
Och nu har jag liksom flera dagar framför mig av funderande över ämnena
vi avverkade. På ett bra sätt.
En del funderande inlägg är att vänta här på bloggen med andra ord. ;)

Jag gillade det sorglösa idag. Allvarligt och galet i precis samma andetag.
Jag är i en svart period just nu, där mörkret rör vid mig hela tiden.
Det har helt enkelt varit ett tungt år allt som allt, med många glada och
färgsprakande tillfällen absolut, men på det hela taget har det varit
ett svårt år.
De senaste veckorna har liksom varit kulmen på mörkret.
Nu har det börjat plana ut. Jag har blivit lugnare.
Men det svarta finns omkring mig i en alltför stor dos för att det ska
kännas bra likafullt.
Jag jobbar med det, och det går i helt rätt riktning.
Dagens långlunch var därför som en välbehövlig vitamininjektion. Rakt i blodet.


Andra gången inom kort som turen står mig bi på parkeringsfronten.
Den lär inte göra det för evigt, så jag borde sluta chansa medans tid finnes,
tycker vi inte? ;)