Sjön.

Lite oförhappandes blev jag ledig både torsdag och fredag.
Vilket gjorde att jag direkt efter avslutad dag packade väskan och drog
iväg till stugan.
Här sitter jag alltså nu och känner mig sådär jordad som man gör ibland.
Jag hör sannerligen hemma här.
Särskilt när jag är helt själv. (Helt själv innefattar givetvis Alicen också.)
Stugområdet är fyllt med fågelkvitter, men inte en människa så långt varken
ögon eller öron når.

På helgerna är det givetvis annorlunda, då kommer folk ut till sina stugor.
Ju närmare sommaren veckorna tar oss desto fler flyttar ut för säsongen.
Då är det inte riktigt lika behagligt här om det är det tysta och stilla man är ute efter.
Bara ordet stugområde berättar att det handlar om flera stugor. Man skulle
kunna beskriva det som ett villaområde i miniatyr, mitt i naturen. Ungefär.

Jag trivs allra bäst här då Alice och jag är helt själva.
Skulle några av de mer avlägsna grannarna vara här också gör det mig inget.
Jag ser dem inte, utan vet bara att de är här. Det ger en viss känsla av trygghet på något vis.
Tack och lov har jag turen att inte vara speciellt mörkrädd.
(Förutom då Erika och jag maraton-ser rysare, då är jag mörkrädd mitt på blanka dagen
promenerandes genom stan.)
Förvisso att jag känner av mörkret när jag är här själv under årets mörkare månader.
Då kan en orolig känsla svepa över mig och jag kan definitivt hoppa till av en skugga
eller vid ett oväntat ljud.
Just de sekunderna kan det helt tomma stugrådet kännas skrämmande ensligt.
Men på det stora hela är jag väldigt förtjust i att vara här helt själv.

Alice och jag går omkring i stugområdet, vi följer strandkanten så långt vi kan och
vi är ute i skogen.
Just den här perioden på året är det tyst på det där fantastiska sättet, där fåglarnas
härliga kvittrande är en del av tystnaden.

Det här tysta dagarna och kvällarna är dock strax ett minne blott.
Sommaren är på väg och då står denna tystnad i stark kontrast till de där riktigt
vackra sommardagarna där precis alla gästar sina stugor och där vänner, barn
och barnbarn kommer på besök.
Hela området lever. Bilar kommer och far, det klipps gräsmattor, spelas olika
trädgårdsspel, grillas och skrattas samt badas i massor.
Ljud överallt.
Trevligt egentligen, i lagom dos. Om man gillar människor.
Men min ensamvargs-ådra och stresskänslighet slås på rätt fort och jag får
ett enormt behov av att komma bort från allt.
Vilket jag enkelt löser genom att ta med Alicen i skogen. Där är det åter tyst på det
där djurlivsaktiga sättet.
En timme eller två på det viset rustar mig fint för att återvända till stugområdets
liv och rörelse.

Vad jag verkligen gillar med stugan är att den ligger vid en sjö.
Jag är med andra ord på många sätt uppvuxen med att ha vatten alldeles i min närhet.
Vilket har kommit att vara väldigt viktigt för mig.
Jag tycker om att se vattnet. Jag tycker om luften som blir när vatten finns i närheten.
Jag tycker om (de tyvärr lätträknade) gångerna då isen hunnit bildas innan snön kommer.
Det gör nämligen skridskoåkning möjligt.
Jag har alltid gillat att åka skridskor, och att då ha tillgång till kilometer efter
kilometer av en hel sjö att åka på!
Jag gillar att fiska. Både på sommaren och på vintern, att då ha en sjö utanför
dörren är väldigt praktiskt.
(Att jag däremot inte klarar av att maska på är en helt annan sak… )
Paddla kanot gör jag också gärna, det är otroligt rofyllt.
Tyvärr gick vår kajak sönder. Den gillade jag smulans bättre än kanoten eftersom
man paddlar den själv samt endast sitter några få centimeter ovanför vattenytan.
Men kanoten funkar fint den med.
Skoter och sjö är också kul, särskilt om man kört länge i skog och därför haft en
lite mer långsam takt ihop med mer fysisk körning, då är det jäkligt skönt att
bara få sträcka ut över en sjö.
Det finns alltså väldigt mycket jag gillar med sjö.
Allt från det vackra med den, till det man kan göra tillsammans med den.
Många kanske också förknippar sjö med bad, men jag tillhör inte badankornas släkte så
sjö för mig betyder inte bad. Förutom det väldigt behagliga med att vada ut till knäna. ;)

Jag har svårt att tänka mig att bo där jag inte har direkt tillgång till vatten på
något vis.
Sjö är det ultimata, men en älv eller å skulle kunna fungera också.
Hav däremot är inte för mig, inte där man ser horisonten i alla fall. En havsvik
eller liknande skulle däremot funka fint.
Just det där med att se horisonten gör det ogreppbart stort för mig.
Jag fixar inte att det inte tar slut. Utan att vattnet bara fortsätter och fortsätter…
Jag har ingen aning om varför jag känner så, jag bara gör det.
Samtidigt njuter jag absolut av havet med sin horisont, det är sannerligen en vacker utsikt.
Likafullt, jag behöver uppfatta sjöns gränser omkring mig. Det är trygghet.

Tills alldeles nyss trodde jag att alla kände för sjö precis som jag.
Gissa om jag blev förvånad när några vänner och jag satt och pratade och det visade
sig att de på inget sätt känner likadant inför sjö som jag.
Absolut att de gillar vatten, en sjö att besöka och bada i, fiska i, grilla vid,
njuta av, men inte nödvändigtvis att ha som närmaste granne.
Haha, för mig är det så självklart att vilja och behöva bo vid vatten att jag av
någon outgrundlig anledning aldrig ens tänkte tanken att andra inte känner så.

I soffan kan jag sitta långa stunder och bara titta ut över vattnet.
Låta tankarna vandra helt utan mål samtidigt som jag har vattnet framför mig.
Tilläggas ska att vyn är många gånger inte ens speciellt vacker.

Precis i skrivande stund.
Som nu i afton där vädret är allmänt regngrått, då är inte sjön utanför spektakulär
på något vis, den ser hellre väldigt kall ut.
Men likafullt sitter jag gärna och tittar över den. Den är mjuk för själen även nu.

Andra gånger, med fördel tidig morgon eller sen kväll, då är sjön magnifik.
När vinden är helt stilla och gör vattnet spegelblankt. Och när himlen som vissa
sommarnätter står i brand speglar sig i den vindstilla ytan…
Jag har sett vyn i precis hela mitt liv. Och blir ståendes tittandes varje gång
sjön är spegelblank.
Kväll efter kväll, morgon efter morgon, som om jag kan inte kan se mig mätt på den.
Den är lika vacker varje gång jag ser den på det viset.
Den trollbinder mig ungefär som om det vore första gången jag såg den i all
sin skönhet.
En av sommarmornarnas mer vanliga vyer. Vid 8-tiden är det ofta vindstilla nämligen.


Ibland är det vindstilla även mitt på dagen.


Taget mitt i natten kring 01.30 innan solen börjat gå upp.


Tidig morgon vid 04-tiden innebär ofta dimma.



Bilder tagna någonstans mellan sen natt och tidig morgon.

Jag stannar till, kanske bara för en halvminut, för att ta in det jag ser.
Jag hämtar ofta telefonen för att fota. Jag måste ha hundra bilder av sjön.
Jag får ett så enormt behov av att ta bilder på det underbara, som om det vore sista
gången i livet jag ser sjön så vacker. Fastän sannolikheten är väldigt stor att jag får
se samma skådespel redan morgonen eller kvällen efter.

De gånger storspoven hörs samtidigt som jag står vid stranden och tittar ut
över sjöns oändliga skönhet tänker jag att såhär måste det se ut i himmelriket.

Låt oss alla ha en finfin onsdagsafton!

Sista etappen. Må den bli lyckad!

Historien om min krånglande piercing kan idag ha nått sitt slut.
Om jag har tur.
Idag nåddes nämligen sista etappen vilken innebar rätt längd på smycket.
Funkar det kommer jag att bli väldigt glad!
Funkar det inte tar jag helt enkelt ut den och låter den växa igen.

I afton känns det bra. Då den blev ”knölad med” tidigare idag och numera
alltså har ett klart kortare smycke känner jag av den, men inte på ett oroande vis.
Jag hoppar att den kommer att fortsätta kännas såhär bra, jag gillar den
nämligen väldigt mycket. Den är våldsamt vacker i sin placering.
Jag är otroligt nöjd med samtliga piercingar för övrigt.
Balansen skapad mellan dem tilltalar mig väldigt mycket.

Skulle den dock börja krångla på något sätt, ja då får jag helt enkelt
acceptera att den inte fungerar på det stället av läppen ihop med den längden
på staven.

Julia har varit suverän i den här processen som pågått under dryga tre månader.
(Jag gillar det faktum att Skellefteå har en så otroligt skicklig och erfaren piercare.)
Hon har från dagen det inleddes varit klar och tydlig med vilka alternativ vi
hade, hur det hela skulle gå till, vad som kunde förväntas och i vilket skede
den skulle vara tvungen att släppas.
Här hittar ni hur allt började.

Samma dag som hudfliken insida läpp tagits bort.
Hygienen här var rigorös kan jag berätta för er.

Läkmyckets väl tilltagna längd är viktig för att tillåta svullnad.

Idag, med precis den längd på smycket jag vill ha.

Nu håller jag tummarna att det här ska gå vägen. Några dagar framöver
kommer jag att behandla piercingen som om den vore nygjord.

Vilket innebär:
Att skölja munnen med koksaltlösning direkt jag ätit eller druckit något.
Att skölja med Corsodyl morgon och kväll.
Att tvätta utsida läpp med koksaltlösning vid behov.
Inga konstigheter med andra ord.

Låt oss alla ha en finfin tisdagsafton!

Tvättstugan nästa. För allas trevnad.

Iiiihhhh!
Den vida och väldigt snygga ponchon var tänkt att dölja det faktum att
samtliga bh:ar/sportbh:ar i morse befann sig i tvättkorgen.
Gissa om den där jäkligt bra:iga känslan min snygga outfit gav mig
fick sig en känga då jag passerandes ett skyltfönster såg något röra sig
bröstlikt. Nere vid navelområdet.
Hehehe, du milde, helt plötsligt kände jag mig naken på allra sämsta tänkbara sätt.
(Det här med bh-löst är uppenbarligen ingenting för mig. Det vore okänsligt av mig att
skrämma folk från vettet, tänker jag hänsynstagande.)

I vilket fall, er Degerman är tillbaka. En lång paus här inne har det minsann blivit.
Inte av någon speciell anledning, utan mer att en dags uppehåll blev till två,
för att sedan bara bli fler och fler.
En kort sammanfattning under tiden jag inte varit här; jobb, avslappnande häng i såväl
stuga som på Casa Hawk. Samt ett par luncher med roligt folk.

Nu blir det alldeles strax första avsnittet av nya serien ”Outcast”, har ni sett den?
God afton till oss alla!

Ps, Österrike, vilken valrysare. Som tack och lov landades på den människovarma sidan. Ds.

En dag. Två versioner.

Min dag i två versioner.
Den första versionen är en ”allt är toppen” version.
Den andra är en mer, låt oss säga, verklighetstrogen sådan.
Först ut är guld och gröna skogar-varianten av min dag.

Puh, trött morgon minsann, sov lite för lite och lite för dåligt.
Det redde upp sig fint då jobbet gav den energi jag behövde.
Lunchade också med Katta, vilket var väldigt trevligt och gott.

KAKA!
Då jag totalt gick loss på min sub och valde vitlöksdressing, vilket jag i
vanliga fall inte väljer då jag jobbar, var jag den första att berätta för mina
kunder om min trevliga och goda lunch. Och därigenom skrattande be om ursäkt för
eventuell vitlöksodör.

Och hörrni, vilket härligt väder vi haft idag. Soligt och varmt, inte dumt det inte!
Efter avslutat jobb drog Alicen och jag till Vitberget för en runda.
Det luktade sådär våraktigt att alla sinnen bara totalt smälte.

Efter avslutad runda gjorde jag slag i saken och besökte Karamelltåget för
inhandling av livsnödvändig choklad. Den jag längtat efter hela dagen that is.
Fick även ett tillfälle att iaktta folk som agerar lite annorlunda än
jag själv gör när jag är ute på stan. Intressant och obehagligt.

Väl hemma värmde jag en bit pizza som blev kvar från gårdagen då
kylskåpsrensning gått av stapeln och innebar en pizza gjord på lite allt möjligt.
Rester när de smakar som bäst. (Och är som mest enkla att värma upp dagen efter.)

Jag hoppas på att somna tidigt i afton.
Då jag ligger smulans minus på sömnkontot efter nattens vakenhet borde det
inte vara några problem.
Jag ser för övrigt fram emot i morgon afton.
Då ska Erika och jag äta gott samt se Lost. Jaaa!
Låt oss alla ha en finfin tisdagsafton!


…nu till den mer verklighetstrogna versionen av min dag!

Väckaren ringde 06.45, då hade jag sovit 4 timmar och 15 minuter.
Klockan var nämligen 02.30 senaste gången jag tittade på den i mitt
svårsovna tillstånd.
Hade de 4 timmarna och 15 minuterna varit av bra kvalitet hade det inte varit
så dumt, men nu var de upphackade till ingenting.
Lämpligt trött gjorde jag morgon och drog iväg till jobbet.
Tack och lov att jag till största delen har mina kunder på mage, eftersom
jag ägnade hela förmiddagen åt att gäspa.

Lunchen med Katta räddade i stort sett hela dagen. Äntligen fick jag lite energi!

KAKA!

Eftermiddagen gick smidigare då jag i och med god lunch med gott sällskap
alltså fick mig en välbehövlig dos energi.
Att jag däremot valde en vitlöksdressing till min sub var ett mindre bra val.
Jag var förmodligen fortfarande trött då jag skulle göra alla val ett besök på Subway kräver.
Nej allvarligt, jag brukar inte äta vitlök till lunch när jag har kunder på
eftermiddagen, det känns inte riktigt professionellt.
I vilket fall.
Efter avslutat jobb for jag upp på Vitberget med Alicen för en runda.
Underbart vackert väder. Men satan så varmt. Er Degerman framförde sig i vinterjacka
nämligen…
Rundan var likafullt härlig. Det luktade fantastiskt våraktigt.

Skillnaden mellan den vackra skogsbilden i ovan version av dagen och denna är
en behovsuträttande Alice. Hennes kissande passade inte riktigt in i den mer
”perfekta” version av dagen. Här däremot passar hon finfint.

Åkte ner på Karamelltåget för att handla ett kilo choklad efter avslutad runda.
(Vilket var det enda vettiga att göra efter en dag som denna.)
Där var det en mupp i 20-årsålderna som antingen liksom jag hade en skitdag
eller var påverkad, då han bråkade med andra kunder alldeles utanför entrén.
Och jag som är ruskigt känslig för högröstade människor som beter sig hotfullt
fick känna en rejäl ångest ramla ned över mig.

Väl hemma värmde jag en bit pizza som blev kvar från gårdagen då jag
hade en allmän kylskåpsrensning och gjorde pizza på det.
Rester av den pizzan blev en god middag även idag.
En mer klok jag skulle givetvis ha ställt en timer. Uppvärmningen gick nämligen lite
överstyr, vilket resulterade i kanter som hamnade direkt i den bruna behållaren.

Låt er inte luras av att de inte ser helt vidbrända ut. De var stenhårda och
gick inte äta.

Jag hoppas på att somna tidigt i afton. Kanske att jag tar någon extra
Attarax till min vanliga dos. Bara för att inte lämna något till slumpen.
Jag ser för övrigt fram emot i morgon afton. Massor.
Erika och jag tänker äta gott samt se Lost. Jaaa!

Nu ska jag parkera mig själv i soffan och inte göra ett skapandes skvatt
under resten av kvällen.
Punkt.

Söka, söka, söka och söka ännu lite till.

Jag behöver bli väldigt mycket bättre på att bokmärka saker jag vill hitta tillbaka till.
Det är väldigt frustrerande att inte hitta. När jag vet att jag nyligen läst det.
…där kan man tycka att internethistoriken borde vara en given vinnare, men nej.
Och skärmdumpar, så enkelt när jag vill ha kvar en bild eller en påminnelse om något.
Så enkla men helt omöjliga saker att göra.

Tills vidare skrattar vi åt denna.
Det finns mycket att gilla med denna man.

Vårstökande.

En lååång dusch var sannerligen välbehövlig.
Lukten som omgav mig var nämligen inte helt angenäm.
Angående en helg i stugan där allmänt iordningställande inför sommaren pågått.
Ni vet, krattning, bort med vintergrejer, fram med sommargrejer. And stuff.
Min kropp har redan nu potential att kunna kännas använd i morgon bitti när
väckaren ringer.
…jippi.

Trädgårdsarbete, god mat, trivsel och trötta muskler har den här helgen stavats.

Men allvarligt, så jäkla dåligt tagen bild, men ni förstår vad jag vill visa.
Nästan 15 grader i skuggan, vilket är värme helt i min smak. Och perfekt väder att vårstöka i.
(Blir det mycket varmare kan det tänkas att man behöver ta av sig kläder, och det händer inte.)

Låt oss alla ha en härlig söndagsafton.