Pausa!

Bio.
Enda sättet att se en film utan avbrott.
Faktiskt.
På Casa Hawk har vi som bekant en förkärlek för att se film och serier.
Det mest frekventa ordet under dessa filmer och serier är ordet ”pausa”, följt
av en aldrig sinande ström av orsaker.
Japp hörrni, ett serieavsnitt som är 50 minuter långt tas inte under 70 minuter.
Och en film som är 1.45 lång ses sällan på under 2 timmar.
Det går bara inte.
”Pausa, jag måste på toa.”
”Pausa, jag ska hämta något att dricka.”
”Pausa, det ringer.”
”Pausa, det knackar på dörren.”
”Pausa, jag tänker hämta mer mat.”
”Pausa, jag måste gå och tvätta händerna. (Sagt efter avslutade måltider.)”
”Pausa, någon mer än jag som är sugen på te?”
”Pausa, jag måste förbereda lite inför middagen.”
”Pausa, jag måste bara berätta vad som hände igår.”
”Pausa, hörde du om…?”
”Pausa, jag måste fara och handla.”

Listan på ”pausa-orsaker” kan gör betydligt längre än såhär bör tilläggas.
Som regel är det Erika och jag som är de mest pausframkallande, men Danne
står för ett par också.
Vi ska också komma ihåg att the Skoglys har tre pojkar mellan 7-13 år som,
när vi själva inte givit oss någon anledning att pausa, ger oss orsaker.
Hahaha, pausandet är så vanligt att vi i stort sett inte tänker på det längre.
Någon gång händer det dock att vi ser något som är så spännande eller
på annat sätt absolut inte får störas av pauser.
Då håller vi inne alla toabesök, påfyllningar gällande mat och dryck,
smaskiga händelser att berätta och und so weiter.
Men som regel pausar vi med jämna mellanrum.

Förutom i afton, då vi alltså gick på bio och såg Inferno.
Den njöts opausad. Vilket inte alls var dumt!

Höst när den är fantastisk!

Så mina vänner, även idag skiner solen!
Hela gårdagen lyste den på sitt fantastiska sätt upp den vackra hösten här i Skellefteå!
Helt plötsligt var alla 3865 dagar av kompakt grått som bortglömda.

Dagen igår var en riktigt behaglig sådan. Njutbar, skulle man kunna säga.
Promenader (partierna av halkighet i dessa var kanske inte
fullt så njutbara förresten), umgänge och väldigt god mat sammanfattar gårdagen.
En repris på det i dag är vad som gäller.
Casa Hawk blir stället, samt en sväng till stugan först för att kolla in läget.

Hoppas allas vår söndag blir härlig på precis det sätt vi själva önskar!

Aldrig.

Vissa dagar bjuder på överraskningar man aldrig kunnat förutse.
Det är inte ofta jag blir så överrumplad som jag blev idag.

Följer ni Norrans och VK:s gemensamma granskning och kartläggning av nazister
här i norr? Det gör jag.
Så när en bekant till mig idag berättade att hon, genom omständigheter hon inte kan
påverka, har fått in en av just de granskade nazisterna i sin bekantskapskrets
började jag skratta.
Japp, ni läste rätt. Jag började skratta!
Inte för att det var roligt, utan för det helt bisarra i situationen.
Vilket givetvis min bekanta också tycker.
Helt plötsligt sitter hon i en väldigt märklig sits, som är komplicerad.
Inget är enkelt här.
Min bekantas åsikt i ämnet nazism är förvisso enkel, kristallklar.
Men det betyder givetvis inte att den någorlunda nyuppkomna situationen blir
enklare för det. Snarare tvärtom.
Omständigheter är det som avgör om situationer är enkla eller mindre enkla.
(För att förtydliga vad jag menar med att situationers knepighet beror på
omständigheter kan vi föreställa oss följande; tänkt om vännens nya partner visar
sig vara nazist. Att dotterns mycket omtyckte ridläraren visar sig vara nazist.
Eller om din egen arbetsgivare visar sig vara nazist. Enkelt eller inte enkelt?)

Efter att ha tagit del av Norrans granskning, kände jag mig intresserad av att veta mer.
Jag surfade runt på, i tidningen nämnda, Nordiska motståndsrörelsen och deras ”Nordfront”.
Efter en timme av läsande satt jag stum i soffan med en känsla av fasa.
Och rädsla, för att vara uppriktig.
Som om jag sett en dokumentär om Hitler-tiden. I nutid.
De här människorna vill ha ett ras-rent Sverige. Ett ras-rent Norden.
Vårt land är förgiftat och fördärvat. De vill rena.
Med våld. Om det är vad som krävs för att uppnå det.
Det riktas mot de i vårt land som inte är av svenskt ursprung.
Mot de som inte är hetrosexuella.
Det politiska upplägget i Sverige vill de motarbeta.
Deras kvinnosyn är väldigt unken och förlegad på en mängd punkter.
Listan på vad de inte accepterar och vill förändra med vårt land är lång.
Jag rekommenderar er att läsa Norrans och VK:s granskning, kanske också att
läsa vidare på deras egen plattform på nätet, för att få ett bättre begrepp
om vilka de är och vad de står för.

Jag har på allvar svårt att förstå att människor har den här övertygelsen.
Den här brinnande övertygelsen.
Jag läste inlägg, artiklar och tillhörande kommentarsfält.
Tongångarna var förvisso inte främmande.
SD och delar av deras anhängare använder sig av liknande, dock i en klart mildare variant.
Likheterna är dock helt omisskännliga.Tro aldrig något annat!
När jag läste bland kommentarsfälten insåg jag att de vilar något väldigt farligt här.
Ju mer jag läste spred sig en mörk och dov rädsla i magen.

Som grupp är de organiserade. Och de vill synas. Både på nätet och i den verkliga världen.
De står för sina åsikter, många öppet och stolt.
De demonstrerar. De vill attrahera. De vill mobilisera.
En del syns med sina ansikten, andra väljer att dölja.
Istället för att endast verka i det dolda vill de föra kampen på gatorna.
De är övertygade och har ingen avsikt att gömma sin övertygelse.
Tvärtom, de vill rekrytera.
Deras kamp handlar om att värna om vår ras.
De tar kampen för allas vår skull.
För att vårt land ska bebos av sanna svenskar.
Att länderna i norr ska vara rena länder.

När jag läser detta inser jag att de lever i ett helt annat Sverige än vad jag gör.
Till skillnad från dem känner jag mig inte hotad i min svenskhet.
För mig håller Sverige inte på att fördärvas, förgiftas eller förloras till någon.
Och jag vill absolut inte att de ska föra någon raskamp i mitt namn.

De har tågat i Skellefteå. Jag var inte där.
Nu när jag plöjer texter om- och av dessa människor inser jag att jag borde ha varit där.
Jag behöver se hur de ser ut, se vilka de är.
Vare sig de täcker sina ansikten eller inte.
Jag behöver visa att jag inte står på deras sida. Deras kamp är inte min kamp.
Deras vision för vårt Sverige är inte min.

Så ja, tidigare idag skrattade jag åt den bisarra situation min bekanta berättade om,
vilket jag fortfarande faktiskt gör.
En hel dags funderingar kring det här har alltså inte fått mig att landa
tillräckligt för att sluta skratta av förvåning och förfäran.
Det visar hur galet det är.

Har du inte ännu tagit del av Norrans och VK:s granskning tycker jag
att du ska lägga några minuter på den.
Del 1: Nazismen ökar i norr.
Del 2: Raskrigarna.
Del 3: Här är nazisterna.
Del 4: Offren.
Del 5: Bagateller.
Del 6: Avhopparna.

Det är inte läge att blunda.

Till något helt annat nu; yr.no ljög inte!
Solen syntes idag. Genom moln. Den fick i alla fall den grå massan att lysa lite extra.
Kanske också att den för några minuter faktiskt strålade i all all sin glans
precis när den gick ned för dagen.
Jag hade nog hoppats att kartbilden där solen täcktes av moln på något sätt skulle
innebära åtminstone någon minut av helt klar sol. På bästa sändningstid.
Men icket.
Däremot har jag givetvis kollat in väderrapporteringen för morgondagen.
Det ser mycket lovande ut, tycker ni inte?

Intressant.

Klatchigt grått även denna dag.
I morse sågs, kanske med ett rejält mått av önsketänkande, något blått skymta
i det gråa. Det visade sig givetvis vara en synvilla.
Solen känns så avlägsen att man på allvar undrar om den någonsin existerat.
Har den det?

Så, föreläsning med Sanna Lundell på Statt igår afton alltså!
Tack och lov var Linda och Kicki ute i helt rätt tid och tog några av lokalens
absolut bästa platser.
Vi hade definitivt vip-feeling där vi satt i våra club-fotöljer med tillhörande bord
att ha den serverade drickan och snacksen på.
(Till skillnad från många andra som i brist på sittplatser gjorde ett styvt
jobb med att ståendes längs väggarna lyssna på föreläsningen.)

I vilket fall, föreläsningen var bra.
Den gav en övergripande bild av medberoende.
En del statistik kändes ny och intressant att ta del av.
Jag hade däremot önskat att hon beskrivit hur medberoende faktiskt ser ut.
Inte bara begreppet, utan hur det ser ut i vardagen.
Vilket förmodligen kan vara svårt att föreställa sig om man inte har egen erfarenhet.
Jag tror hennes föreläsning hade fått mer tyngd om hon beskrivit hur medberoendet
sett ut i hennes vardag.
Kanske utgick hon från att många av oss i publiken redan sett och läst
”Djävulsdansen” hon gjort och skrivit ihop med Ann Söderlund.
Där berättar båda om sig själva, sina erfarenheter varvat med samtal gjorda med andra
i liknande situationer.
Jag hade önskat att hon tagit med mer av det även igår.
På det hela taget var det dock väldigt intressant och jag är glad att jag hade
möjlighet att lyssna på henne!

Föreläsningen drog igång tankar på hur alkoholmissbruk i olika varianter
funnits i mitt liv.
Ofta är det bara som dåliga minnen från ett annat liv någonstans långt bak i
huvudet, föreläsningen pillade lite på locket till dem.
Det är inte ofta jag pratar om det. Det är inte känsligt på något sätt, det
är mer att ämnet tillhör gruppen ämnen-man-egentligen-inte-pratar-om.
Å andra sidan, skulle jag prata om det föredrar jag gärna att prata med
folk som har egna erfarenheter av missbrukare och det medföljande medberoendet.
För då gör det inget om jag inte kan förklara hur jag menar, om jag tappar
ord eller faktiskt inte förstår själv. De vet precis vad man pratar om likafullt.
Vilket gjorde att jag efter föreläsningen tog kontakt med den jag haft stort utbyte
av att prata med gällande det här. Vi bokade in en lunch redan i morgon.
Det är många månader sedan vi träffades vilket gör att jag ser
fram emot att äta ihop, prata om allt mellan himmel och jord och njuta
av hennes vansinniga galghumor.

Låt oss alla ha en finfin onsdagsafton hörrni!
… trots dag 5849 utan tillstymmelse till sol.
(Och ja Erika, rubriken gör sig bäst med franskt uttal. ;) )


… jag hade bara ingen vettig bild att förgylla inlägget med.
Därför tänkte jag att en bild på Alicegurkan liksom inte kan bli fel, right?

Säsongspremiärer.

Och ond bråd död blev det. Precis som utlovat.
Bänkade i soffan på Casa Hawk fick Danne, Erika och jag igår svaret på frågan vi och
många med oss slitit med sedan april.
Vem? Vem slogs ihjäl?
Nu vet vi svaret.
Sadism och övervåld inledde säsong 7 av ”The walking dead” som förra säsongen
avslutades med en cliffhanger av stora mått.


Nu vet vi alltså, och den dag Negan får möta sin egen Lucille, en yxa eller något annat
lika smärtsamt och dödligt kommer vi att fira.
Han har sannerligen förtjänat precis allt som kommer i den vägen. Redan nu.
Frågan nu är hur våra överlevare ska fixa det här?
En synnerligen spännande säsong väntar!

Jeffrey Dean Morgan är fenomenal som Negan.

I vilket fall, hej hörrni! :)
Det har varit uppehåll här inne sedan i början av augusti. Det är en lång tid.
De senaste veckorna har dock en förändring smugit sig på.
Jag har funnit mig själv tänkades kring ord, meningsuppbyggnader och formuleringar
som för mig är synonymt med det jag absolut älskar med ord.
Som de senaste månaderna inte funnits ett spår av.
Förändringen betyder att jag, i huvudet, leker väldigt mycket med ord.
Jag låter ord och meningar flyga, klättra, springa, porla och forsa fram.
Och jag låter dem slå, smeka, skrika, skratta och gråta.
Jag provar olika vinklar, byter ut, lägger till, vänder helt och så vidare.
Det är en lek, en avkoppling, en utmaning. Det är en tillfredsställelse.
I duschen, under promenader eller när jag lyssnar på musik.
I sammanhang där mitt fokus inte behöver vara riktat finner jag att mina
tankar ibland exploderar i ord som dansar överallt. I takt, i otakt.
För att så småningom samlas och ta riktning.
Och i precis det läget, när rätt ord speglar känslan, tanken eller åsikten ja då
väcks lusten att skriva ned dem.
Förstår ni?
Den här nya känslan kan mycket väl resultera i att vi hädanefter träffas här
inne oftare än var tredje månad.
Kanske är det säsongpremiär i flera avseenden. Kul!

I afton blir det föreläsning.
Sanna Lundell gästar Skellefteå och ska föreläsa om medberoende.
Ska bli väldigt intressant. Om vi får några platser vill säga.
Ni som har Facebook och är intresserade, läs mer här.

Låt oss alla ha en finfin tisdag… trots alla 382 nyanser av grått på himlen.