Normalt eller olycksbådande brusande?

Rysarinspirerad jag med sinnet total uppslukat av American Horror Story påminns ständigt om rysligheter i helt vanliga vardagssituationer.
Särskilt nu när Emil är en del av mitt liv.
Vi vet nämligen alla (ja vi rysarälskare alltså) att rysare och barn i kombination ger mycket olycksbådande och väldigt skrämmande resultat.
Möjligheterna att skrämmas med barn i rysare är oändliga.

Vilket gör att jag gissar att dessa bilder av Emils babymonitor väcker samma obehagskänsla hos er som den gör för mig.
(Förvisso är känslan snabbt övergående, men den finns där likafullt.)
Vickan och Mark, som inte ser rysare, förstår ingenting när skeptiskt jag berättar om hemskheter involverandes babymonitorer.
Herregud så dåligt insatta de är. De har liksom inte den blekaste aning om hur mycket hemskt som kan utspela sig tack vare den. Vilket är ett måste så man är förberedd den dag en avgrundsröst väser genom den. Eller man hör sin sovande älskling jollra och prata med klar stämma på ett främmande språk.
…tack och lov har de ingen kamera i Emils rum, för där hade min gräns gått. Ni vet precis vad jag pratar om, eller hur?
Någon typ av självbevarelsedrift måste man faktiskt ha.
I vilket fall, hans babymonitor har (hittills) inte återgivit några ljud som inte är synonymt med småbarn.
Tack och lov, för jag skulle nog inte hantera det speciellt väl.
Tvärtom, den dagen lär jag förmodligen lämna Vallgatan utan att ta med mig varken Emil eller Alice. Var och en får liksom rädda sig själv i den typen av situation tänker jag. Punkt.


… om jag borde sluta se rysare? Förmodligen. ;)

Midsommar i morgon.
Mina planer tar mig till Bureå och trevligheter förlagda hos Katta och Robban.
Ser fram emot det! God mat, god dryck och kul människor.
Förhoppningsvis väldigt bra musik också.
Med lite tur gör solen oss sällskap.
Kanske blir det en sväng förbi något traditionellt midsommarfirande under dagen.
För att visa svensk midsommar i all sin ”dansa kring midsommarstång sjungandes Små grodorna”-glans för Emil och Mark.
Förhoppningsvis är Emil för ung för att få några permanenta skador av att se det hela, Mark däremot riskerar dock att få men för livet. Men är det midsommar så är det. :D


Låt oss alla ha en finfin torsdagskväll!

Ps. Golfen gick igenom besiktningen idag. För en vecka sedan var den uträknad, men nu är den åter på banan. Det gör mig synnerligen glad! Ds.

När ett hemsökt hus, förväntan och överbett resulterar i trivsel.

God afton vänner!
Hur är det med er? Med mig är det bra. Förra veckan var ingen riktig höjdare, men det har rätat ut sig och jag är åter mitt glada och sprudlande (…) jag.
Tre saker gör mig på extra bra humör dessa dagar, nämligen följande:

1. American Horror Story säsong 1; Murder House.
Er Degerman, som i vanlig ordning är sist på bollen, har alltså börjat se American Horror Story.
Inte själv givetvis, hell no, jag är alldeles för kyckling för det det så Erika, min vapendragare, ser den med mig.
(Tanken var förvisso att se den själv, fast det var innan jag börjat se den.)
Erika hade pratat varmt om den här serien och tyckte jag borde ge den en chans.
Vilket jag gjorde. Men efter 1 minut och 12 sekunder (ja ni läste rätt, en minut och tolv sekunder) fegade jag ur.


Detta skickades till Casa Hawk minuterna efter fiaskot.

Sjysst Erika, som redan sett första säsongen och visste hur bra den är och hur mycket jag skulle gilla den, erbjöd sig att se den med mig. Vilket vi numera alltså gör.
Och herregud så bra den är!
8 avsnitt in och den kvalar definitivt in som en av de bättre serier jag överhuvudtaget sett.
Jag skulle gärna berätta vad den handlar om. Men ni som sett den vet att det är snudd på omöjligt. Det här är förmodligen det närmaste jag kan komma:
En man och hustru i äktenskapskris gör ett försök att rädda sin relation genom att flytta in i ett nytt hus.

Alla försök till vidare förklaring av vad serien handlar om är bara att skrota. Det går helt enkelt inte.
Huset visar sig (för oss tittare) nämligen vara hemsökt. Vilket orsakar en följd händelser som åtminstone jag inte kan återberätta och samtidigt lyckas göra mig förstådd.
Låt oss bara säga att familjen; mamma, pappa och dotter i tonåren aldrig hade kunnat förutse vad som skulle komma härnäst.
Det är så fantastiskt skruvat att jag njuter av varje minut. Särskilt med tanke på att det här är en rysar-serie.(Som gener är den märkt skräck, drama och thriller.)
Jag vet inte hur många gånger jag ryckt- och skrikit till. Underbart, underbart!
Vi har flera säsonger att se fram emot i sommar.
Vilka förresten är nya givar för varje säsong. Återkommande skådespelare blandat med nya men helt nya berättelser. Spännande upplägg där jag hoppas att jag kommer att gilla de andra säsongerna också.
Hehe, tur Erika kunde tänka sig att se serien igen, annars hade jag gått miste och allt det här fantastiska.

2. Globen i november.
Patrik ringde i fredags och berättade att hans favoriter, Five Finger Death Punch, ska spela i Globen i november.
Tillsammans med In Flames.
Han tyckte vi borde fara. Vilket jag också genast tyckte. Nu är 5FDP kanske inte riktigt min kopp te (versmässigt hårda, drivande och jäkligt bra, men lite för trallvänliga refränger för att passa mig) men jag tror de blir jäkligt kul att se live!

In Flames är gamla idoler till mig. Det är några år sedan jag lyssnade på dem på allvar, de utvecklades åt ett håll där jag är mer förtjust i deras lite äldre skivor nämligen.
Har sett dem live vid några tillfällen tidigare så det blir ett väldigt kul återseende!
Och Globen, en perfekt arena anser jag. Ljudet, de gånger jag varit där, har varit fenomenalt.

Så i november är tanken att vi drar till Stockholm för en helg och umgås med vänner samt njuter av väldigt mycket bra musik!
(Fast först har vi ju en vecka av festivalande/Stockholms-häng att se fram emot i början av augusti. Musik och umgänge, det blir inte mycket bättre än så. :) )

3. Tuna.


Hahahaha, jag såg den här bilden i mitt FB-flöde för ett bra tag sedan. Sparade den på min dator just för att den får mig att le.
Det är liksom total igenkänning på den då man vaknat upp dagen efter en kul fest hehe.
Ännu roligare blev det då det visade sig att hunden, som alltså heter Tuna (och hans helfestliga utseende) är på riktigt och något av en internet-kändis.
Föll nämligen över hans instagramkonto härom dagen och insåg att han har massor med följare, nämligen 1.9 miljoner!
Just tack vare hans fenomenalt charmiga överbett.
Jajamän hörrni, kolla in tunameltsmyheart.com., därifrån hittar ni även hans instagram.
Han är absolut oemotståndlig och att se bilder på honom i mitt flöde får mig att må väldigt gott.


Så måste jag givetvis lägga till en extra punkt till min lista om tre, nämligen:
4. Emil.

Jag får inte nog av honom.

Kolla vilken fin bild av Vickan, Emil, mamma och mig, tagen under morsdagsfirandet för någon vecka sedan.

Låt oss alla ha en finfin tisdagsafton!

C som i Ch.

God afton!
Söndag säger vi, inte dumt det inte. Min är en bra sådan, hoppas er också är det.
Gårdagen spenderades på IKEA och senare på Casa Hawk. Vilket gjorde att även lördagen var en pärla.




Emil och jag ägnade oss åt roliga saker på Avion samtidigt som Vickan och Mark fördjupade sig i köksalternativ inför deras husbygge.

På Sunnanå hängde jag tillsammans med familjerna Skogly/Ganeteg.
Det bjöds på finfint umgänge, väldigt god mat och massor med suverän musik.
Definitivt en kväll i min smak.


Lika vackert som gott! Snacka om att hon är skicklig den där fru Skogly.

Max (äldsta sonen Skogly) och jag höjde ribban rejält för det som för några månader sedan började med att min mobil började försvinna om lämnad obevakad för en sekund. Numera är det fullskaligt krig skulle man kunna säga.

Han är snabb, förslagen och håller masken skrämmande bra.
Jag får kämpa för att hålla jämna steg. Men förlust mot honom är givetvis helt uteslutet.
Jag kände mig sannerligen nöjd när jag plockade hem den sista segern.
Bara för att inse när jag for hem på nattkvisten att det i själva verket var han som fått det sista ordet.
Hatten av, verkligen! :D

På natten, väl hemkommen till stugan, visade termometern minusgrader.

Juni?

Så, en härlig helg har det sannerligen varit.
Det enda som är pissigt är att mina hörlurar dött.
De har hängt med överallt och blivit använda oändligt många timmar de senaste 2.5 åren.
Och till sist tog de sakerna ut sin rätt gissar jag.
Jag har haft dem tejpade de senaste två veckor, med godkänt resultat, men idag dog de alltså bortom lagningsmöjligheter.
Jag ska göra ett försök att hitta ett par likadana då jag är helt såld på dem.
Innan hade jag ett par Sennheiser som höll i en sisådär 6 år som jag absolut avgudade och som på många sätt satte standarden för hur jag vill ha hörlurar. När de väl havererade snavade jag över dessa, ett par lågprislurar som visade sig sitta helt perfekt och ha ett grymt ljud.


Nejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnej!

Ser att de finns på Amazon.com. Däremot ska jag kolla köp/säljsidor på Facebook först. Med lite tur finns det någon i stan som har ett par precis sådana i fint skick. Eller om de av någon anledning går få tag i på/via ICD där jag köpte dem.
Det får helt enkelt bli morgondagens ta-tag-i.
(Jasså, du menar att du har ett par av dessa Edifier (H850) och inte använder dem, hör då genast av dig så köper jag dem.)

Med risk för att inte kunna sluta upprepa mig, men hur söt är inte Emil?!
Hans röda busigt långa och lite lockiga hår smälter mitt hjärta totalt.
När han skrattar mot mig eller tar tag i min hand. Eller när han säger mitt namn, som låter ungefär som Chi-Chi. (Haha, på samma sätt som jag heter Chi-Chi heter Alice Alich.)


Emil och kompisen Alich.

Låt oss alla ha en finfin söndagsafton!

… i brand.

Herregud, ägglossningstider.
Hela jag brinner.
Och allt som existerar är män i arbetskläder. Och män med synliga ådror på  underarmarna.
… manlighet, en våldsam variant av sådan.
Hahaha, jag står inte ut!

Om och om igen har jag skrivit om just den här extremt levande delen av månaden.
Senaste tankarna återfinns här.

I övrigt, låt oss alla ha en finfin fredagskväll!