Don´t eat and watch.

Fredag mina vänner!
Och er Degerman gjorde helg för sisådär en timme sedan.
Vilken förvisso började med en liten fadäs, men som i skrivande stund rett upp sig.

Hungrig jag gick efter arbetets slut hem för att göra mig en god äggsmörgås.
Vi snackar ljusugnsbröd med smör och löskokt mosat ägg på. Väldigt gott!
Och nej för tusan, varken kaviar, salt eller majonäs på, bara ägg som de är.
Mums!

Vad? Det ser inte gott ut, tänker ni?
Pffftttt, svarar jag på det. :D

Där satt jag alltså i godan ro och skulle just till att sätta tänderna i ovan nämnda goda smörgås när klantig jag fipplade till och på något vis lyckades tappa den.
Självklart föll den på min dator som jag hade i knäet.
(Jag antar att jag egentligen borde vara jäkligt tacksam över att jag inte tappar ut saker oftare på min dator med tanke på att jag alltid har den i knäet… peppar, peppar!)

… det lär alltid bara vara en tidsfråga.

Med det hänt avbröts den annars trevliga lunchen rätt abrupt.
Sanering av tangentbord inleddes. Vilket för övrigt var behövligt i vilket fall som helst.
Jag är sämst när det kommer till att hålla min dator ren. Jag tänker ofta att jag borde rengöra den, men tja bara tanken i sig rengör inga datorer. Om man säger så.
Nu är den dock rengjord, smör, ägg och bröd är borta. Precis som allt annat som levt och frodats i mitt tangentbord. Maj gadd, jag borde verkligen rengöra oftare, det är en sak som är säker.

Den är numera i nyskick.
(Eller ja okej då, det var förmodligen en överdrift. Men låt oss säga att den numera är ovanligt ren, då har jag inte farit med någon större osanning. :D )

Annars då?
Eftermiddagen är tänkt att spendera ihop med en bok jag sett fram emot.
Katarina Wennstams ”Gänget”.
Äntligen blev det min tur på biblioteket.

Strax ligger jag i soffan med varm Alice på magen och läser. Längtar redan!

Aftonen kommer att spenderas hos föräldrarna, mamma fyller år idag vilket ska bli roligt
att fira!

Med det berättat, låt oss alla ha en finfin fredag!

Tajmat.

Så dök snön upp. Trevligt!
Den lär inte ligga kvar speciellt länge, det är för varmt ute för det.
Men med lite tur kommer det kallare tider och i och med det även snö som blir kvar.
Jag gillar det ljusa som snön ger, höst och vinter är annars hyfsat kolsvarta årstider
här uppe.

Min silverkula till Golf fick på sig sina vinterdäck igår.
Tack vare Patrik, precis som alltid. Han är toppen!

Väldigt tajmat till snön vill jag tycka.

Alice är för övrigt en stor älskar av snö.
Hon är förvisso en stor älskare av mycket, men just snö ligger högt på
hennes gilla-lista.
Efter avslutad arbetsdag drog vi till grönområdet där Erikslid möter Sjungande Dalen.
Hade Alice kunnat skratta skulle hennes skratt hörts över hela området, så lycklig var hon där hon sprang och lekte i snön.
Sådant får verkligen ett mattehjärta att bulta lite extra.

Älsklingsgurkan.

Dammen, stilla och vacker. Där delar av den frusit.

Vilka kontraster, i helgen var det strålande höstdagar och nu är vintern här.
Njutbart, bara på olika sätt.
Soliga höstdagar i skogen är svårslaget när det gäller njutning, enligt min bok.
Och helgen som var bjöd verkligen på en lång härlig promenad mitt i ingenstans.


Låt oss alla ha en härlig torsdagsafton!

 

Hur gör man?

Alla känner vi någon som inte kan fatta sig kort i skrift.
Bland de mina är det förmodligen… jag.
Allvarligt, jag försöker verkligen skärpa mig genom att använda få och tydliga ord.
Liksom bara säga det som ska sägas utan att sväva ut.
Det går väl sådär skulle jag vilja tycka… eller egentligen går det väl skitdåligt, vid närmare eftertanke.
Det är i det närmaste omöjligt att hålla sig kort när det finns så mycket mer att säga än det mest nödvändiga. När det finns så många fler underbara ord att använda förutom det minsta antal som behövs för att göra sig förstådd.

Chatt på Messenger, WhatsApp eller sms kommer hyfsat förpackat med en utmaning.
Det är, gissar jag, någorlunda meningen att konversationen där ska vara snabb.
Vilket därigenom gör den hyfsat kortfattad.
Haha, herregud det är ju lika frustrerande som att endast äta två Dumle när man har en hel påse väntandes, det lönsch liksom int.
Folk jag av olika anledningar messar med har ett klart gemensamt drag, de är kortfattade, roliga som satan och informativa i ett och samma andetag.
Ofta ordnörderi på det mest njutbara av sätt.

Jag däremot, jag känner mig i det närmaste otrevlig när jag är för kortfattad för
min egen smak.
Vilket är den största anledningen till att jag därför heller inte håller mig kort.
… samt det faktum att jag har svårt att begränsa mig när orden bara väller upp i mitt huvud. Nåväl.

Jag får helt enkelt öva på att vara kortfattad.
Hej då!

……………………………………………………………………………………………………………..

Men herregud, ni ser ju precis hur otrevligt det där avslutet ser ut!
Nej hörrni, nu gör vi om och rätt med ett avslut Cicci-stil istället, det här är ju trots allt
ingen chatt. Vilket borde göra det helt okej att aldrig lyckas sluta skriva, right? Puh.

Låt oss alla ha en finfin tisdagsafton!
(… aaahhh, much better!)

 

 

 

Rätt ställe vid rätt tidpunkt är grejer det.

Ica Maxi visade sig igår vara stället att vara på.
Där träffade jag nämligen två personer jag inte träffat på hundra år.
Eller ja, i Linkos fall handlade det mer om att vi inte setts sedan höstfesten vilken var för 1.5 månad sedan men som känns som hundra år sedan.
Jag ofta tänkt på henne och ofta haft för avsikt att ringa, men det har av någon anledning bara inte blivit av.
Det var väldigt kul att träffa henne under några minuter.

På kvällen gjorde jag åter Ica Maxi ett besök.
Då sprang jag på Marielle, som jag var svägerska med under många år, och som jag bokstavligt talat inte sett på hundra år.
… eller ja, inte på en sisådär 3 år sedan i alla fall.
Det var jäkligt kul att prata bort en kvart, vilket gör att jag redan nu ser fram emot att springa på henne om en sisådär 3 år igen. :D

I vilket fall, fredag mina vänner!
Då jag ska vara på Casa Hawk i kväll har jag gjort mig av med Alicen.
Inte för gott självfallet, hehe det där blev lite fel, utan på det vis att hon följde med mamma och pappa till stugan i förmiddags.
Det känns alltid bra att lämna henne hos dem. Hon har det bra där och blir vansinnigt bortskämd med godis, lek och mys.

Helg alltså, mina vänner.
Själv gjorde jag ledigt redan vid lunchtid, nice.
En dusch nu och lite senare off to Sunnanå är vad som står på agendan.


Senast grabbarna Skogly och jag hängde. (Jag vann inte.)

Hoppas vi alla får en härlig fredag!
Ps, har det inte flistrat lite i nederbörden idag? :D Ds.

Nu är den nära.

Täckbyxor, täckjacka, mössa, halsduk och vantar.
Full vintermundering var den gällande klädkoden i morse.
Jag är faktiskt i det närmaste redo för vinter nu.

… men skulle gilla ett par soliga och vackra höstdagar innan dess.

Låt oss ha en härlig torsdagsafton!
(Hörde jag någon säga tårta? :) )


Avsaknaden av tangenter – den nya formen av terapi?

God afton!
Er Degerman har inte haft alltför strålande veckor sedan senast, därav helkass uppdatering här inne.
The Chambermans (Vickan, Mark och Emil) har åkt hem under dessa veckor.
Det lämnade minst sagt ett tomrum. Nästan ett vakuum.
5 månader på hemmaplan har aldrig inträffat på de 21 år Vickan inte bott i Skellefteå.
En stor omställning när de kom och en lika stor omställning när de for hem
till Nya Zeeland.

Hösten må vara min favoritårstid alla kategorier men den innebär också som regel ett humörmässigt dippande.
Vilket garanterat förstärkts av det konstanta regnandet.
Det har fått mig att bli en väldigt instängd version av mig själv, där jag i princip låst dörren och inte gått ut mer än nödvändigt.

Jag fick även höra en väldigt rolig nyhet av en god vän häromdagen.
Kul och välförtjänta framgångar angående något hon jobbat hårt för.
Själaglad jag firade ihop med henne samtidigt som det fick mig att (som brukligt på hösten när jag dippar) börja fundera kring mitt eget liv och de saker jag inte är nöjd med alls.
Så mitt i allt det glada fastnade jag till och kände hur mitt eget liv sög. (Suger.) Nåväl.

I dag känns allt däremot bättre. Och helt plötsligt fick jag lust att skriva här inne.
En kort ordväxling textmässigt fick mig att skratta högt. Vilket drog upp mitt humör det där sista snäppet jag inte själv kunnat fixa.
Den korta textväxlingen fick liksom allt det ledsna och uppgivna att helt plötsligt släppa och bubbla ut i form av skratt.
Jag lovar, jag låg och kved på soffan och fick inte åt mig andan av skratt. Tårarna sprutade och skrattet blev till sist bara ett väsande.
Det hela var egentligen inte så roligt (eller jo, det var fan i mig hysteriskt roligt) det Erika och jag skrev om.
Jag tänkte lägga upp konversationen här, men som vi alla vet är det ofta mycket mer som spelar in än bara orden. När man känner någon väl hör man tonfallet, men vet hur personen uttalar och betonar orden och man vet hur denne ser ut när den säger orden.
Här var det en salig röra av bokstäver som krävde fantasi för att förstås eftersom Erika haft en liten olycka med sitt tangentbord vilket resulterat i att vissa av de väldigt nödvändiga tangenterna slutat fungera.
Vi hade en ordväxling kring det vilken fick mig att helt plötsligt skratta okontrollerat samtidigt som det mesta av mörkret bara försvann.
Helt ur proportion naturligtvis. Det vi skrev om var förvisso hysteriskt kul, men min reaktion var mer än bara det.
Erikas jävlart totalkrassa humor, som idag alltså ackompanjerades av ett ickefungerande tangentbord, lockade fram det där förlösande skrattet som fastnat.
Vilket alltså resulterade i att jag väsande kved av skratt.
(Jag hade faktiskt lika gärna kunnat börja gråta. När starka känslor får utlopp kan det för mig lika gärna bli gråt som skratt. Eller att skrattet övergår till gråt.
Jag har inte riktigt koll på varför det blir så, det är bara en fantastiskt glad känsla som kommer ut. Oftast som skratt men ibland som gråt.)
Efter den konversationen kändes det mörka, frustrerande, uppgivna och ledsna inte lika hemskt längre, utan mer hanterbart.

I vilket fall, en sak som jag sett fram emot länge är att jag på fredag ska vara barnvakt åt the Skogly boys.
Makarna Skogly ska ut och fira Dannes 40-årsdag vilket gör att jag hänger med killarna.
Jag har självfallet ingen aning om de kommer att ha polare så jag knappt ser skymten av dem, eller om vi dödar varandra i Monopol eller ser någon film.
Vilket som blir perfekt. Jag gillar att ha dem omkring mig. Oavsett om det är på avstånd, där de är i sina egna rum med sina polare och man bara hör dem på håll.
Eller om de hänger i samma soffa eller sitter vid samma matbord som jag.
Jag gillar det vilket som.
Och skulle det visa sig att killarna drar iväg till kompisar så har jag ett par konserter jag mer än gärna kan tänka mig att njuta av med hjälp av makarna Skoglys jäkligt bra ljud.
Jag menar, tänk er Rammstein eller Paradise Lost live med perfekt ljud och bild.
Så fredagskvällen, vad än den kommer att innehålla, ser jag fram emot!

I övrigt sedan jag var här inne senast… Nazister som marscherat i Göteborg… hur fan börjar man ens kommentera det?
Och senaste dagarnas vrål med #metoo, som bara fortsätter och fortsätter att växa i styrka. Äntligen!

Vi avslutar med några bilder som får mitt humör att kännas jäkligt bra.

Emil i sin übersöta pandatröja.
Det är egentligen för tidigt att titta på bilder av Emil. Inser jag exakt nu.
Jag saknar honom så mycket att bilder av honom gör väldigt ont. Speciellt bilder som denna, där han och jag hänger med varandra och gör roliga saker.

Dukat för fest när Vickan och Mark bjöd familjen Fahlgren och mig på skaldjursmiddag.


Brieost skulle visa sig vara väldigt gott till skaldjur. Otippat.

Det fantastiska med att äntligen både se och känna solen.

Stugan är numera helt redo för vinter.
(Som gärna får låta vänta på sig då ett par vackra och soliga höstdagar vore skönt att få njuta av först.)

Låt oss alla ha en finfin onsdagsafton!