Är det möjligt? Jag anar en något ljusare horisont.

God afton!

Ja lite försiktigt vågar jag faktiskt mena god afton.
Humöret är något bättre än igår.

Idag skrev Gina och jag foderavtal på Alice.
Vi skrev det på 1 år, och när det året gått skriver hon över henne
på mig om jag vill fortsätta ha lillgurkan.

Kul och spännande.
Och smulans ångestframkallande.
Hjälp, jag har ansvar för någon annan är mig själv.
Hur i helvete ska jag fixa det?!

Nåväl, den värsta ångesten och paniken har lagt sig, vilket bådar gott.
Så jag inte får för mig att bara lämna situationen och fly hals över huvud.

Jag har bättre ork idag än igår.
Sov väldigt gott i natt.
Vaknade utvilad helt enkelt.
Det gör underverk för ett pissigt humör.
Flyktbehovet, alltså att lämna tillbaka Alice av rädsla för att inte fixa ansvaret,
finns inte längre.
I alla fall finns det inte så starkt.
Det bådar gott, mycket gott.
Det gör att jag faktiskt törs njuta av Alice sällskap.
Liksom känna det underbart roliga med att ha henne.

Har även ätit väldigt bra idag.
Så orken har varit bättre än på flera dagar.

Till det fick jag ett mejl som, bland mycket annat, handlade om vänskap.
Hur ens sällskap värdesätts.
Vilket är ömsesidigt, för så känner jag om henne också.
Det avslutades med en kram och en önskan om en god tisdagskväll.
Klart jag blir glad av sådana rader!

Nu börjar förkylningen göra entré hos mig på ett mer märkbart sätt.
Halsen har börjat tjockna till.
Näsa och bihålor känns annorlunda.
Men det är bra egentligen.
Ju fortare det bryter ut, ju närmare är jag att blir frisk och pigg igen.

Så ja, livet börjar vända åter.
Förvisso med en förkylning som följeslagare.
Som alltså inte spelar någon roll när orken är bättre.
Med ork är jag betydligt bättre rustad att traggla mig igenom en förkylning nämligen.
Det är värt så mycket.
Helt plötsligt kommer lite ljusare tankar in hos mig.
Och då följer naturligtvis humöret med upp.

Gillas.