Bästa tiden på månaden.

God kväll!
Härliga tider, jag vaknade före väckaren i morse fastän jag då bara sovit två timmar.
Jag vaknade med samma känsla av absolut och omedelbar energi, precis som igår.
Vilket gjorde att jag lämnade en sovande Alice hemma och gav mig ut på en runda.
Under den blev det övertydligt att jag definitivt befinner mig i ägglossningstider.
På min väg var jag nämligen tvungen att skärpa mig för att inte skratta högt.
Strax före sjutiden på morgonen är det en del folk i rörelse och jag skulle
skrattandes riskera att verka vansinnig, så jag höll givetvis igen.
Men herregud så skönt det hade varit att bara släppa allt fritt och låta det forsa.

Hög på livet är exakt vad jag blir när jag ägglossning.
Ni som hängt med ett tag här inne vet att jag med jämna mellanrum pratar om det här.
Jag blir överrumplad över hur enorm påverkan den har på mig trots att det
kändes likadant förra månaden samt månaden före den.
Det är förmodligen för att kontrasten mot förr är enorm.
Den här perioden har sannerligen inte alltid varit härlig.
Tvärtom. För bara några få år sedan hade jag allvarliga problem med den.
Den knäckte mig lika effektivt som den nu istället lyfter.
Jag fick medicinsk hjälp, vilket gjorde underverk.
(Här hittar ni ett inlägg om just den saken.)

I vilket fall, rent fortplantningsmässigt är det givetvis ingen slump att
kroppen och känslorna reagerar så här just vid ägglossning.
Det är nämligen inte bara aptiten på livet i största allmänhet som blir
väldigt hög, lusten till sex blir nämligen enorm. (För mig.)

Tidsmässigt handlar det om ett spann på en sisådär 4-6 dagar där hela jag hamnar i brand
och fullkomligt går upp i den underbara känslan av att ha all energi i världen.
I det här läget är jag alltså berusad av livet självt.
Känslorna som är höga över hela registret kan givetvis göra mig lika vansinnigt
rasande som djupt ledsen. Rent teoretiskt är det så, men jag har tur och
verkar som regel hålla mig på den sida där allt känns som en fantastisk karusell.
Vilket gör att det går bra att hantera även om den där avgrundsdjupa ledsamheten
skulle rulla in.
Jag har lärt mig att inte agera på varken de våldsamt arga eller de mörka ledsamma
känslorna, det handlar om ägglossningstider, då är det vettigt att att inte agera alls.

Jag känner mig bara så otroligt glad nu. Som om livet vore en absolut fullträff.
Glad som om jag nästan tappat förståndet.
Det finns inga bekymmer, i det här läget är jag en fantastisk problemlösare.
Och då jag har så mycket energi blir väldigt mycket gjort de här dagarna,
arbetsmässigt såväl som på hemmafronten.
Hemma är det nu jag städar, röjer undan surdegar till högar som blivit liggandes, tar
tag i samtal att ringa, mejlar sådant som behöver mejlas om, ja ni fattar.
Effektiviteten är hög.

Men framför allt blir jag underbart känslig.
Jag tycker så mycket om den här känsligheten. Det är som jag förstår samband på ett
helt annat sätt just de här dagarna. Som om jag kan ta in andra människor mer än annars.
Jag blir fulll av kraft och energi. Som om kroppen och sinnet orkar precis allt.
Det finns liksom ingen stopp i det här läget, som om själva bromsen saknas helt.
Det är inte konstigt att jag blir trött efter de här dagarna, jag tömmer precis alla
reserver nu.
Speciellt då jag som regel sover betydligt mindre än i vanliga fall.
Men jag skulle inte byta det mot något i världen, det här är den bästa
perioden på hela månaden.
Jag känner mig som mig själv på precis alla plan.

Känslan av det så våldsamt levande och skrattande handlar på många sätt om drivet
kroppen försatts i. Den lika brinnande som självlysande känslan.
Och jag börjar från ingenstans intressera mig för män i min omgivning.
Vilket jag inte gör på det här sättet alls resten av månaden.
Jag ser de underbara ådrorna på deras armar, sättet de går på, kroppshållningen i
allmänhet, och jag hör det vackra med deras röster.
Och den underbara svaga doften av aftershave.
Jag låter mina egna ögon helt plötsligt vila i andras. Vilket jag sällan gör annars,
jag tittar som regel ner när jag möter män.
Men under den här perioden förändras det, jag vänder fortfarande ner blicken mot marken,
men jag håller kvar den en kort sekund alldeles innan.
Men framför allt vill jag ha sex i det här läget. Massor och massor med sex.

Jag har det dock inte, jag gillar inte tanken på att vara med någon jag inte är
tillsammans med. Men under den här perioden slår tanken mig gång på gång.
Att jag skulle gilla att vara med någon, att det inte spelar någon roll om han är
min partner eller inte.
Min bakgrund komplicerar däremot till saker en del, vilket gör att jag
vet bättre än att fullfölja.

Jag har inte hittat något vettigt sätt att få utlopp för det här drivet.
… förutom på det uppenbara sättet alltså.
Det blir en slags njutbar plåga istället. Kroppen i brand, mina känslor
i våldsamt högt läge. Inte undra på att det känns som om jag skimrar.

Jag blir alldeles kramig under de här dagarna, nästan närhetssökande.
Vilket är lite halvskumt eftersom jag håller sådant för mig själv annars,
eller åtminstone till väldigt få personer. Jag tycker om beröring och närhet
väldigt mycket i vanliga fall, men jag är samtidigt väldigt reserverad.
Det är mycket komplicerat det här, och då handlar det inte ens om sexuell beröring
på något vis.
Just den sexuella beröringen är på många sätt ett helt eget ämne. Vem vet,
kanske blir det ett inlägg om det en helt annan kväll.
Det här inlägget handlar mer om hur jag handskas med den jag blir i dessa ägglossningstider.

Jag skrev för några år sedan ett inlägg om det här med närhet.
När jag läste igenom det nu insåg jag att det är alltför träffsäkert för att
skriva ett nytt i samma ämne.
De ord jag använde mig av då förklarar lika bra idag.
Jag står på många sätt vid samma punkt angående det här med närheten som jag
tycker så mycket om, som är fan så komplicerad.
Därför lägger jag ut det tidigare skrivna inlägget.
Det är viktigt just för att det i viss mån förklarar hur något så enkelt som beröring kan
bli så komplicerat. I alla fall för mig
____________________________________________________________________________________

Beröring? Nej! … fast ja.
Jag tycker inte om att bli rörd. Hörde jag mig själv säga i torsdags.
Inför folket i Projekt Ö.
De känner till min bakgrund, och jag hade just berättat en episod från den.

Jag sa orden för att jag menar dem.
Och samtidigt menar jag dem inte.

För i själva verket tycker jag väldigt mycket om beröring.
Den fysiska.
Om att bli rörd, om att röra andra.
L sa att priset har varit lite för högt för att det ska kännas bekvämt.
Vilket nog är sant.

Att bli rörd av någon är inte alltid en bra sak.
För vill man inte bli rörd, då är det en väldigt dålig sak.
Och jag med min gränssättningsproblematik får genast problem när någon
rör mig på ett sätt jag inte vill.

Sunda människor skulle backa ur rent fysiskt, eller verbalt säga nej.
Jag gör inget.
Jag gör faktiskt tvärtemot.
Jag ler.
JAG LER!
Ju mer pressad desto bredare leende.
Förr, som barn var det mitt sätt förhålla mig till sådant på.
Nu, som vuxen inser jag att det inte fungerar. Alls.

Det kommer ett inlägg om det leendet så småningom.

Men den varma beröringen, av människor jag tycker om och litar på,
den är fantastisk.
Jag känner mig så enormt sedd när jag blir rörd.
Och hur fantastiskt är inte det?
Det spelar egentligen ingen roll om beröringen är platonisk eller från någon som
är älskande med mig.
Jag tycker om den oavsett.

Eller vänta, den platoniska beröringen tycker jag bättre om.
Haha, betydligt bättre till och med, vem försöker jag lura?
För med den riskerar jag ingenting. Den är trygg.
Beröring från vänner.
Det kan vara allt från en kram när vi möts, till en hand över mitt ryggslut,
en hand på min axel, eller en mjuk puff i sidan när vi passerar varandra.
Jag känner den.
Värmen efter beröringen kan sitta i länge.

Beröring är bland det bästa jag vet.

Och likafullt säger jag inför Projekt Ö att jag inte tycker om att bli rörd.
Det jag egentligen menar är att jag tar det säkra före det osäkra.
Det är enklast så.
Om jag helt enkelt utesluter den ur mitt liv kommer ingen skit ur den.
Det kommer inte heller att göra ont på något sätt.
Och samtidigt mår jag så bra av beröring att jag vill ha betydligt mer
av den i mitt liv.
Det blir motsägelsefullt. Och komplicerat.
Just för att jag inte kan sätta gränser.
Hade jag fixat det på ett bättre sätt än jag kan idag skulle det här vara
ett mindre dilemma.
Jag är på väg dit, det vet jag, men tja, än är jag inte riktigt framme
där jag vill vara.

Oftast bli det beröring från andra tjejen jag söker mig till.
Den är mycket trygg.
Just för att tjejer litar jag på mer än jag någonsin skulle lita på en kille.
Och för att beröringen till tjejer är platonisk.
Det finns inget som kan övergå till en farlig eller obehaglig situation.

Jag har heller inga kompisar av manligt kön.
Eller jo, jag har ju faktiskt börja tänka om på den punkten.
Så numera stoltsera jag med hela 2 kompisar av manligt kön.
Patrik, min goda vän sedan tonåren, samt Danne.
Danne har visat sig kunna flyga in under min radar på ett sätt som
jag tycker mycket om.
Det vill säga, jag känner mig bekväm med honom, så till den milda grad att
jag kan sitta kloss mot honom när vi knarkar musik på Spotify.

Det kan tänka sig att jag kommer att välja att titulera andra killar
i min omgivning som kompisar också.

Vem vet vart all denna förändringar leder mig? :)
_____________________________________________________________________________________

Nu har jag skrivit av mig om perioden i månaden jag alltså befinner mig i.
Det är så enkelt, samtidigt som det blir så motsägelsefullt.
Det är på många sätt den mest underbara delen på hela månaden.
Jag hanterar genom att medvetet inte agera. Istället går jag längre promenader,
jag är vaken betydligt fler timmar på dygnet, jag knarkar musik.
Jag skrattar och jag gråter samtidigt som jag älskar livet.
Och jag söker närhet hos de människor jag redan är trygg med.
Det får för nu lindra det det brinnande inom mig.
Det räcker en bit, i alla fall tillräckligt för att jag inte ska
börja göra destruktiva saker.
(Men visst, jag skulle hellre vilja dricka mig rejält berusad, lyssna på mängder av bra
musik och ligga massor.)
Nåväl.

Nu mina vänner önskar jag oss alla en god natt!

2 reaktion på “Bästa tiden på månaden.

  1. Och Oj, vad jag känner igen mig. Igen. På många punkter. Dock inte alla.
    Det där med att bli hög på livet och allt det där vet jag inget om. Men väldigt, väldigt skör och känslig. På gott och ont. Balansgången är galet svår där.

    Och ang. delen om beröring. Så väldigt träffande!! Precis så känns det.
    Man ler.
    Varför i helvete ler man? Det är ju helt galet egentligen.

    Jag tänker på dig ofta även fast jag inte kommenterar så mycket och hoppas att allt är bra med dig!
    Storkramen från söder.

    • Ja varför i hela tiden ler vi för? Det är så vrickat alltihop.
      Jag tänker på dig också. Jag har så många frågor om hur det är med dig, jag följer
      för att se om uppdatering.
      Kram tjejen!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>