3 dagars grubblande och funderande fick ett avslut på 3 minuter.
Japp, så enkelt kan det vara.
När man, liksom jag, kört fast och inte hittar ut.
Där en utomstående ser på saken med helt andra ögon.
Katta gav mig åter igen den insikten innan vi just så pass hunnit få
av oss ytterkläderna, ännu mindre hunnit få vår beställda lunch.
Hon är skarpsynt, den där Burebon.
Eller så såg hon på mina funderingar med helt andra ögon.
Liksom öppna på ett helt annat sätt än vad mina är.
Det handlade om tankar kring mat, kring operationen och om känslan av att misslyckas.
När jag jämför mig med andra. Och kommer till korta varenda gång.
Jodå, mitt fullvuxna jag vet att jämförelser med andra människor sällan är bra.
De leder sällan till något gott.
Vilket de ju inte gjorde denna gång heller.
Katta låg steget före mig, så hon plockade sönder mina funderingar i
molekyler med 4-5 välriktade meningar.
Och helt plötsligt såg jag på saken på ett helt nytt sätt.
Det tog inte henne mer än 3 minuter att sätta perspektivet rätt.
Vilket gjorde mig glad och lättad, i första hand.
Och i andra hand på allvar bekymrad över att jag inte kommit fram till det själv.
Jag var inte ens i närheten av att tänka i hennes banor.
Men jag gissar att det är så det fungerar ibland.
Men jag tyckte, och tycker, nog att jag borde kunnat dra hennes slutsats själv.
Men tja, jag är glad att perspektivet blev tillrättalagt.
Och jag förundras än en gång hur självklart min goda vän ser på saker och ting.
Vänner är sannerligen bra att ha.
God lördagsmorgon på oss alla.