Fredagsupplägget att gilla.

God afton!
Helg mina vänner, helg!
Är ledig i morgon och kommer att göra en heldag på Casa Hawk. Blir kul!
Vi kommer bland annat att se sista avsnittet av ”Taboo”. Har ni sett den serien?

Förutom att Tom Hardy är lika grym som vacker är serien väldigt, väldigt bra.
Annorlunda grepp på många sätt bjuder den på.
Och upplägget inför sista avsnittet är bästa tänkbara, precis vad som helst kan hända och
lär garanterat även göra så. Spännande!
Efter det ger vi oss på serien ”Big little lies”. Den verkar mycket lovande.
Till det lär vi äta en hel del gott. Till lunch ryktas det nämligen om lax- och räkpaj. Mums!
Vad Erika planerar till middag vet jag inget om, men gott lär det blir.
Såvida hon inte bestämt sig för att chocka med någon bön- eller kronärtskocks-rätt.
Då kan det hända att jag ler och säger att det var väldigt gott samtidigt
som jag ber någon av killarna att avlägsna min tallrik lite obemärkt. ;)
Hehe, det må förvisso vara 2017 och redan förra nyårslöftet (2016) var att
testa så mycket nytt som möjligt i matväg, vilket jag fortsatt även detta nya år med.
Men fortfarande finns det en del saker som är mer utmanande än andra.
Böner och linser för att nämna några. Samt ärtor.
De och jag är inte en bra kombination. Än.
Jag äter dem självklart om jag blir bjuden, det finns inte på kartan att peta
i mat när jag är bortbjuden.
Om jag däremot köper hem min favoriträtt från Tatung, kyckling med bambuskott, där ärtor
finns med, då petar jag bort. Precis varenda en.
Det här kan givetvis ändras, att jag i nuläge inte gillar bönor, linser eller ärtor alltså.
För några år sedan åt jag nämligen varken paprika eller lök, vilka definitivt tillhör mina
favoriter idag.
Så smaken kan definitivt ändras, vilket gör att jag testar bönor, linser och även
gröna ärtor med jämna mellanrum bara för att se om de börjat funka.

Än så länge är svaret dock nej på den frågan.

Låt oss alla ha en finfin torsdagskväll. Och låt sömnen för tusan funka i natt,
jag skulle inte gilla en sömnlös natt till.

God sömn tacklade äggfadäs.

Idag känns kroppen bättre! Tack och lov.
(Vilket räddar er från att bli fast för ett alltför gnälligt inlägg.)
Jag sov nämligen bra i natt. Både hyfsat sammanhängande och gott. Sådana saker gör underverk.
Humöret är dock fortfarande hyfsat lågt.
Jag har hållit på med en del självdestruktiva saker idag men inget som
på allvar fått mig att braka igenom alla barriärer.
Det är bra.
Jag har hela dagen haft en känsla av driv framåt, vilket gjort att destruktiviteten
inte spunnit fritt.
En aftonpromenad med Erika gjorde också susen.

Förresten, hur ställer ni er till frukost? Hit eller shit?
Jag är en frukostmänniska. Utan den blir jag smulans trist att ha att göra med.
Det var som sagt tur jag sovit gott i natt för i morse äventyrade jag å det grövsta
min frukostgrej.
Jag sabbade nämligen mina ägg.
Vilket gjorde att den goda morgonmackan smakade mindre gott, och fick mitt
fina morgonhumör att ilskna till en del.

Jag gillar lätt löskokta ägg. Och i vanlig ordning ställde jag klockan på mobilen.
Efter ett tag tänkte jag att äggen tog ovanligt lång tid för att bli klara.
Bara den tanken i sig fick mig givetvis att inse vad som just inträffat.
Den här typen av missöde händer nämligen med jämna mellanrum, vilket fick mig att
bli mer less på mig själv än förvånad.
Klockan var alltså ställd men inte igångsatt.
Vilket är obra, eftersom jag har absolut noll känsla för tid. Särskilt på morgonen
när jag försöker hinna så mycket som möjligt medans mina ägg kokar sig klara.
Låt oss bara konstatera att det den här morgonen inte fanns något lätt löskokt med mina ägg.
Jag åt förvisso ett, men det kändes torrt och trist och var inte alls
det jag hade sett fram emot att ha på min morgonmacka.
Tur Alice gillar ägg.
Allvarligt?!

Taktisk jag kokade redan i afton nya ägg för att garantera att jag inte jinxar ännu
ett gott morgonhumör.
När tidtagningen fungerat.

Låt oss alla ha en finfin onsdagskväll!

Man down, man down!

Eller mer korrekt; woman down, woman down!
Mitt i Bonnstan, alldeles bredvid en kvinna med barnvagn, flättade jag och föll.
Inte med en sådan där intressant arm- och benfäktande stil där det för en sekund
finns en chans att man ska fortsätta stå på benen.
Nix, isen vann på det där omedelbara sättet där man inte tar emot sig. Alls.
(Vilket förmodligen var tur då det ofta är just den detaljen som gör
att man bryter armarna när man faller.)
Kvinnan med barnvagnen stannade och frågade vänligt om jag brutit något, vilket
jag på inget sätt gjort. Tvärtom, jag kände mig helt okej där jag låg.
(Förutom detaljen att min ära och heder fått sig en knäck givetvis.)
Däremot hade jag fallit med huvudet i marken och jag tänkte att det inte
fanns en chans att glasögonen hållit för smällen.
Men det hade de tack och lov! De blev väldigt vinda och skeva
(vilket Larssons optik fixade) och fick sig ett lacksläpp, men förutom det klarade
de sig fint.
Förutom en del huvudvärk (inte alls av kalibern hjärnskaksvarning) uppstod lite blodvite.
Som om tajmat in i minsta detalj (för er som känner till Skellefteå och Bonnstan) ligger ju
Landskyrkan alldeles bredvid Bonnstan, och där kunde jag låna toaletten för att ta bort det
blod som runnit. Smidigt, då jag inte hade någon lust att gå genom stan med
ett utseende som antydde att jag fått stryk.)

Ser finfint ut nu i afton.

Risk föreligger dock att jag i morgon bitti vaknar med känslan av att vara 105 år.
Jag är hyfsat öm i revbenen. Ni vet när man hostar, snyter sig, skrattar till,
reser sig upp eller sätter sig ner. Nu mot aftonkvisten har det dock lättat en aning.
Kanske känns kroppen likafullt som min egen i morgon bitti när väckaren ringer.
En får hoppas!

Strax blir det middag på Vallgatan, surströmming! Jag har längtat hela dagen!
Låt oss alla ha en finfin måndagsafton!
(Och mer surströmming åt folket!)

Förresten, stopp för tusan! Vad gör de där linjerna vid mitt öga? (De som så tydligt
syns i bilden här ovan.)
Är de verkligen mina? När hände det och vem gav tillåtelse?
Och viktigast av allt, hur lämnar man tillbaka dem?

Den spontana, fantastiska och omedelbara reaktionen.

Och där kom hon gåendes. Vickan. På Skelleftemark igen.
Vi hämtade henne på flygplatsen igår afton.
Det känns alltid lika underligt som bekant när Vickan kommer gåendes genom
dörrarna till ankomsthallen.
Vi skrattar alltid mot varandra på precis samma sätt, i precis samma ögonblick, precis varje gång.
Jag ser henne alltid på långt håll, med sin längd och det fantastiska röda håret
är hon omöjlig att missa.
Och precis samma reaktion sker varje gång vi ses på det här sättet.
Ni vet när man längtat efter någon och personen helt plötsligt dyker upp framför en.
Den varma känslan som exploderar hjärtat och som gör att leendet skiner över hela
ansiktet från ögonblicket man fått ögonkontakt.

Ankomsthallens alltid lika vackra vägg.

Det var sannerligen ett kärt återseende!
Efter upplockandet åkte till Vallgatan där vi hängde resten av kvällen, åt gott och tog det lugnt.
Avslappnat och skönt.
Pappa satt med ett tag innan hans ork tog slut, jag hoppas han mådde bättre än på länge.
Det är alltid en viss anspänning när Vickan kommer hem.
Just för att vi alla vet att det är under en begränsad tid och att vi aldrig vet hur länge
det kommer att dröja tills vi ses nästa gång. Och att man därför vill proppa in så mycket
som bara möjligt under det besöket.
Som regel går det något/några år mellan gångerna vi ses, det är en betydande sträcka
mellan Sverige och Nya Zeeland.
Den här gången är det dock annorlunda, för jag vet att vi kommer att ses redan
senare i vår och i sommar.
Därför gör det ingenting att hon endast är hemma tre dagar.
Tvärtom, dessa tre dagar är en bonus. En finfin bonus.
Hon kommer utan Mark och Emil den här gången. Hela familjen är i London sedan
en tid tillbaka då Marks pappa är förlorat sjuk.
Och då situationen är som den är med vår egen pappa bestämde hon sig för att
göra en avstickare till norr. Sådant bara måste man gilla!
Så nu blir det Vickan-häng ett par dagar. Det ska bli kul!

Fantastiskt väder för promenad idag. Dock med inslag av glashalkighet,
vilket gjorde att en öm, men hel, handled behövde kylas ned.

Förresten, låt mig slå ett slag för innehållet i den här burken.
Skavsår på onämnbara ställen no more! ;)
(Saxat ur kategorin; sådant man inte pratar om.)


Låt oss alla ha en fortsatt härlig söndag!

Dårhus Degerman och blomjordspåsens hemlighet.

Sätter ni om era blommor?
I mina drömmar gör jag det varje år. I verkligheten not so very much.
Eftersom det är ruskigt tråkigt struntar jag som regel i mina blommors välmående till
förmån för mitt eget, vilket leder till att det hinner gå flera år mellan gångerna.
I år har jag dock varit en god blomägare och pysslat om dem med ny fräsch jord.
Och när allt kom omkring var det rätt kul. Om man bortser från all jord
som helt plötsligt fanns på varenda tänkbar yta.

Hörrni, tänker ni som jag när ni stoppar ner handen i den kolsvarta och djupa
blomjordspåsen?
Nämligen att något lever där nere och kommer att bita dig i handen med sylvassa tänder?
Eller att det i påsens oändligt djupa mörker ska finnas något krälande?
Inte?
Själv måste jag alltid ta ett djupt andetag och liksom tvinga ner handen. Och hur många
blommor jag än sätter om blir jag aldrig riktigt kvitt känslan av att något elakt lever där
nere och bara inväntar tillfälle.
Än har förvisso inget bitit eller slingrat sig på mig.
Men jag utgår ifrån att det endast är en tidsfråga.
Jag menar, hur kan man inte se det hotfulla i det här? Nåväl.

Lördag mina vänner, strax lunch på Casa Hawk och sedan Broarna runt en sväng
i den härliga solen. Inte dumt det inte!
Låt oss ha en finfin dag!

Ps, gårkvällens soprumsdykning gav inget resultat, skorna förblev ofunna
trots mina mindre graciösa försök att hitta dem. Skit. Ds.

2016 blir 2017.

Gott nytt år mina vänner!
Hade ni ett trevligt firande? Det hade jag.
Jag brukar i vanliga fall ha det toppen med familjen på Casa Hawk, däremot sammanföll
ett 50-års firande med just detta nyår. Så Skoglys drog till Umeå och hade det finfint där.
I det läget kollade jag med Katta vad hon och Bureskvadronen, eller som de vid mitt
40-årsfirande kallade sig: FFOP. (Friendly Faces Of Perfection, för den som inte förstod det direkt.)
Dessa människor är sannerligen hur sköna som helst och min tanke var att fira
nyår med dem om det var så att de hade planer.
Vilket de hade. Som jag bjöd med mig själv på.
Det visade sig vara en fullträff.

Kvällen innebar bland annat att vi åt väldigt gott.
Vi körde förrätsbuffé som inte gick av för hackor. Smaka bara på följande; übergod
lax/rompaj på kavring, toasts med fantastiskt god laxröa, krustader fyllda med
hot jalapeñoost samt vb-ost (starka de där små rackarna hörrni) samt gubbröra på bröd.
Varmrätten intogs vid 22-snåret, vi var alla proppmätta efter förrätterna, vilket gjorde att
vi sköt lite på varmrätten. Ett taktiskt genidrag.
Det hade sannerligen varit trist att inte orka den stekta oxfilén, potatisbakelserna, den
supergoda såsen, salladen och vitlöks/vb-bröden, håller ni inte med? :D
Efter det hade jag ätit klart för kvällen. (Om man inte räknar med återbesöket i ovan
nämnda lax/rompaj strax innan hemgång då. ;) )
Den (gissningsvis) smaskikata dajmkladdkakan fick bara inte plats. Vilket självfallet var synd.
Förutom allt gott vi åt drack vi även väldigt gott. Alkoholfria alternativ i form av
både bubbel och rosé fanns, så mig gick det sannerligen ingen nöd på.
Med det sagt, förtäringen var klockren.

Förutom det spelade vi spel samt hade kluriga och roliga musiklekar.
Vid tolvslaget stod vi och tittade in mot fyrverkerierna över stan, samtidigt som vi hade
facklor i våra händer. Gillade det där med facklorna för övrigt, det var länge sedan och
väldigt mysigt!
Tack Katta, Robban, Elin, Robert, Lisbeth och Hompe, ni gjorde välkomnandet av det
nya året till en minnesvärd och kul kväll!
Tack för all god mat, all god dryck, de roliga lekarna och framför allt; ert sällskap!

Jag hade gärna velat dela med mig av alla härliga festbilder, men det betyder att man även
måste ta dem, vilket jag min vana trogen alltså inte gjorde. Nåväl.
En annan beige sak var att jag inte var det minsta trött när jag kom hem,
sömnen hade ingen som helst lust att infinna sig.
Där vid 04.30 började åtminstone den rationella delen av mig vilja sova, jag hade dock
svårt att få med resten av hjärnan samt kroppen på den planen.
Med andra ord, den efterföljande nyårsdagen blev en väldigt trött sådan.

Det här klockslaget garanterade en trött Degerman dagen efter.

I vilket fall.
Strax före nyår cirkulerade en lista på min FB. Utmanades att göra den, däremot blir mina
svar som regel alldeles för långa för att vara FB-inlägg så jag lägger ut den här istället.
Enjoy!

Kan du fylla i det här utan att ljuga?

1. Vad åt du till frukost?
Köttfärsenchiladas på Taco Bar. Egentligen var det lunch, men då jag beroende på hyfsat
dålig planering i morse inte hann med någon frukost blev lunchen rent tekniskt även frukost.

2. Var är din profilbild tagen?
Frågan avser FB-profilbilden, vilken är tagen på Hufvudsaken.

3. Spelar du Pokémon go?
Visst gör jag det! Eller nej, egentligen gör jag inte det. Fast ändå lite grann.
Jag måste vara den främste av spelare som actually inte spelar själv. Jag följer med på
otaliga kilometer av pokénader och jag är även en efterfrågad pokénör, kan jag
malligt tillägga. (Chaufför till Pokémonjägare innebär det, för er som ännu inte lärt er språket.)

4. Nämn någon som fått dig att skratta idag?
Emil alldeles nyss på Skype. Haha, min systerson sprang i bakgrunden.
Senast jag såg honom så gick han stappligt, gissa om jag blev förvånad när han nu liksom
bara fräste förbi i bakgrunden!
Dagar då jag inte skrattar kollar jag med fördel på Fur Tv, och särskilt deras:
The furry guide to love.
Vettig förhandsinfo för den som aldrig sett något Fur TV-avsnitt tidigare kan vara att
veta att inhopparen för den avhoppade Jenna Jameson är grabbarnas totalflängde vän Mervin.
Vilken alltså rycker in som Mervina. Istället för Jenna. Till Fat Eds fasa och ilska. Annars
riskerar denna episod att framstå som ännu mer opassande än den redan är. ;)
Haha, jag var tvungen att se den precis nu.

5. Hur sent var du uppe i natt och varför?

Till 22.00. Den något pensionärsaktiga sänggåendetiden förklarar jag med att jag fasen aldrig
lyckades somna på nyårsnatten.

6. Om du kunde flytta nånstans, vart skulle de vara?
Kvittar vart, bara jag blir granne med en sjö, alternativt något sjöliknande i stil med
en havsvik eller i minst bästa fall; en älv.

7. Någonsin blivit kysst under fyrverkerier?
Ja. Av P och J. (Inte på samma gång.)

8. Vilken av dina facebookvänner bor närmast?
Mamma. Väldigt praktiskt när jag lämnar bort Alice. Alternativt vill ha middag
utan att orka laga den själv. Eller när jag bara är sugen på att prata lite.

9. Tror du ex kan vara vänner?
Ja. Med en del ex tror jag det går alldeles utmärkt att vara vänner.
Med andra, not so very much.

10. Vad tycker du om DrPepper?
Jag skulle föredra att dricka urin faktiskt.

11. När var sista gången du grät?
När jag skrev inlägget om pappas och min relation.

12. Vem tog din profilbild?
Katta. Hon fick mig att se väldigt bra ut på den. En jäkla bra fotograf ihop med feststyling
och tadaaaa, jag blev en mycket snyggare version av mitt vanliga jag. Sådant bara måste gillas.

13. Vem var den sista personen du tog en bild av?
Ehrm, tittar jag igenom min mobil inser jag att jag i princip bara tar bilder på Alice.
Där en riktig person senast förekommer är mamma. Och Alice givetvis. Den togs
för precis en månad sedan. Jag tar uppenbarligen inte ofta bilder. Förutom på Alice då.
Hahaha, när Alice kisar på det där viset ser hon ut som en slipad gangsterboss. I hundvärlden alltså.

14. Var i dag bättre än igår?
Definitivt. Igår var en seeeg jäkla dag med alldeles för lite sömn bakom. Idag däremot
är jag utvilad och har bland annat hunnit med lunch ihop med Anneli och Linda.

15. Kan du leva en dag utan tv?
Absolut. En dag utan dator/mobil skulle däremot kännas mer motigt.
Men fullt genomförbart. Tror jag.

16. Tror du att relationer verkligen är värt det?

Att jag gör! Både vänskaps- och kärleksrelationer. Däremot är det väldigt bra att veta
när man mår bäst av att sluta kämpa och istället bara släppa. Vilket inte är så
enkelt alltid, varken i vänskaps- eller kärleksrelationer.
Jag tror att många med mig har en tendens att kämpa för sådant som inte var skapt att fungera.
Eller där man strävar efter något som var fint och vackert en gång i tiden, men
som inte går återskapa eftersom det runnit alltför mycket vatten under broarna.
Eller att man som vän eller partner utvecklats åt så olika håll att en fortsättning
på relationen bara skulle bli hämmande.
Men absolut att jag tror att det är värt det.

17. Om du skulle kunna jobba med /göra karriär i vad som helst vad vill du göra då?
Vara tatuerare och förgylla människors liv på ett permanent sätt.

18. Har du ett dåligt inflytande?

Jag har en förmåga att få folk att snapsa på ett sätt de kanske inte hade tänkt göra.
Den inte helt goda egenskapen brukar följas av folks (samt mitt eget givetvis)
tidiga sänggående, toalettkörande och huvudvärk dagen efter.
Förutom det är jag rätt så vanilj-aktig i mitt sätt att vara.

Låt oss alla ha en finfin måndagsafton, årets allra första sådana!

När det inte är på riktigt.

Låt mig presentera Alice valp.
Jag hann inte riktigt med i svängarna när denna sötnos blev till, så pappan är
för mig okänd.
Trots att jag alltså inte träffat pappan tycker jag mig dock ana att den lille kommer att
bli väldigt pappalik. Självfallet ser jag Alice drag i honom också, han har hennes
ögon på pricken, håller ni inte med?
Men på det hela taget skulle jag nog ändå säga att pappadraget är smulans tydligare.
Sådant kan givetvis ändras.

… med andra ord; Alice är skendräktig, och det här är hennes valp.
Den har sannerligen burits och bäddats.
Numera har jag dock tagit bort den. Jag googlade i ämnet och såg att det anses mindre
stressfullt för tiken om man tar bort föremålet hon utsett till valp. Vilka ofta är tofflor
eller mjukisdjur.
Eller som i Alice fall, en gummidrake. (Eller är det en krokodil förresten?)
Jag hade förväntat mig att hon skulle gå omkring och söka den, vilket hon
inte har gjort. När den väl var borta släppte hon det direkt.

I övrigt är hon sannerligen inte sitt vanliga jag.
Alice är, milt uttryckt, en aktiv hund. Förra veckan och denna vecka finns dock
inget av det.
Hon ligger i stort sett hela dagen och aftonen, vill inte leka eller busa överhuvudtaget,
bara vila.
Enda gångerna hon är sitt vanliga energiska jag är när vi är ute.
Då är överväxeln är i för jämnan, vilket gör det knepigt att ha henne i koppel
i och med att hon är högt och lågt, sliter och drar.
Det gör att vi befinner oss en del uppe på Vitberget i dessa tider, där kan hon
nämligen springa lös. Vilket passar oss båda väldigt bra.
Och till skillnad från löpperioden är hon väldigt uppmärksam och lyssnar noga på
kommandon när vi är ute. Jag trodde att hon skulle vara väldigt splittrad och
bara gå sin egen väg, överraskande nog är det tvärtom.
Vilket är skönt för mig i och med att det då är väldigt enkelt att ha henne springande fritt.

I övrigt bäddas det alltså en hel del. Ibland timvis om natten.
Här nedan följer två videosnuttar på hur det hela ser ut.
Först ut ser vi hur hon bäddar i mina föräldrars säng.
Efter det ser vi hur hon bäddar sin egen kudde.
(Kvalitén på den kudden måste förövrigt vara fenomenal…)

Torsdagsafton mina vänner, dagarna bokstavligt talat springer iväg just nu, jag
hinner liksom inte riktigt med i svängarna.
Julen är strax här, det känns väldigt märkligt. Det ska bli kul givetvis, men hur kan
det komma sig att den är här redan om dryga veckan?

Låt oss alla ha en finfin afton!

Tårar och ihopsnörda strupar, kvittot på en riktigt bra julsång!

Jag är lite sådär semi-förtjust i julmusik.
Jag lyssnar inte på den hemma, men tycker det är allmänt småmysigt när jag går i affärer
och den flödar i högtalarna.
Även när jag hälsar på hos andra och den vevas igång, jo, det är den helt okej.

Däremot finns det en julsång som är bättre än precis alla andra.
Jag hör den gärna året om, men av förklarliga skäl blir det mest runt jul.
Ni har alla hört den.
Fairytale of New York” med The Pogues och Kirsty MacColl.
Herregud, jag som är förtjust i irländsk musik går igång rakt av på denna.

Det finns en uppsjö covers gjord på denna låt, och jag ryser i djupet av min själ
varenda gång jag hör någon annan version än just originalet.
Det finns nämligen ingen som kommer ens i närheten av Shane MacGowan, som låter så underbart avdankad.
Han är som klippt och skuren för denna juldänga.
Jag kan höra den 10 gånger på raken och njuta precis lika mycket samtliga 10 gånger.

Jag blir väldigt sentimental och rörd när jag lyssnar på musik som jag tycker om.
Det kan mycket väl komma en tår och halsen blir sådär lagomt ihopklämd vilket gör
det omöjligt att prata.
Den här låten är en sådan låt.
Jag har tidigare berättat att min mamma och jag delar det genuina intresset för musik.
Det här är faktiskt en av de få låtar som vi båda två är lika förtjusta i.
Vi hörde den häromdagen, den var inklämd mitt i en julskiva.
Mamma skulle säga något om den, gissningsvis något om hur mycket hon tycker om den.
Men endast ett skumt väsande hördes.
Eftersom hon reagerar på bra musik på samma vis som jag kom inga ord ur hennes mun.
Men det där försöket att säga något ihop med hennes blanka ögon fick mig att
greppa precis vad hon ville säga om låten. Och hur hon kände.
(Det riktigt lustiga i det hela är att vi inte ens behöver höra de låtar vi tycker
om för att reaktionen ska bli till.
Hahaha, det räcker alldeles utmärkt med att bara prata om dem så kommer tårarna
och oförmågan att få fram ett endaste ord rakt av. Det ni!)

Mina damer och herrar, nog pratat, nu lyssnar vi istället!
Njut!

Har ni haft en härlig helg? Det har jag, låt oss njuta de sista timmarna innan den
nya veckan knackar på.

Antingen eller. Kanske även både och. Eller inget av.

En lista full med hyfsat värdelöst vetande coming up!

Sommar eller vinter?
Sommar här i Sverige är ofta för varm för mig.
Jag längtar som tusan till det vita, kalla och klara vinterdagarna.
Fast när jag tänker på det är de dagarna lika sällsynta som de härliga
sommardagarna med strålande sol och endast 20 grader…

Katt eller hund?
Alice for president!

Jeans eller klänning?
Mjukisbyxor. (Lägger jag till som ett tredje alternativ, så slipper
jag snygga till verkligheten.)

Guld eller silver?
Gillar guld bättre, men passar bättre i silver.
Min blåvita hy ser förresten märklig ut i båda, nu när jag tänker på det.

Lakrits eller choklad?
Vilken väldigt märklig fråga! Nästa!

Morgon eller kväll?
Gärna tidig morgon. Däremot gör Ataraxen mig jäkligt seg på morgonen, om jag tagit den
lite för sent kvällen innan.

Pizza eller hamburgare?
Har sedan några veckor tillbaka pizzacravings, den bara dök upp och går
liksom inte bli av med.

Sjunga eller dansa?
Med risk för att låta gode mallig, men jag sjunger faktiskt väldigt bra.
Och gärna.
Särskilt i duschen, bilen eller med hörlurarna på.
Förvisso att ingen annan någonsin påtalat att jag har en vacker sångröst,
men det betyder ju faktiskt inte att jag inte har det. Right?
Dock blir det ändå dansa som ror hem priset här. För jag gillar verkligen att dansa.
Men jag gör det i princip aldrig.
Och jag skulle heller aldrig erkänna för någon att jag gillar att dansa. Någonsin.

Film eller bok?
Bok är det svar jag hade velat ge här. Men faktum är att jag inte längre kan läsa.
Jag kommer nämligen inte ihåg något.
Det är någon typ av stressgrej som gör att jag inte kan behålla min koncentration.
Därav att jag hellre ser film. Mycket enklare.

Simma eller sola?
Pest eller kolera? Nej då, jag är ju numera en badanka som ni vet.
Har badat 3 gånger på 10 år.
Sola skulle jag aldrig göra. Dels är det galet slöseri med tid och dels
bränner jag min hud knallröd inom loppet av tre minuter, vilket gör lika
ont som det ser ocharmerande ut.

Hallon eller jordgubbar?
Jag hade gillat dem om möjligt ännu mer om inte magen varje gång
slår bakut. Intag av jordgubbar kräver tillgång till toalett,
om man säger så…

Julafton eller födelsedag?
This is a tricky one.
Jag är lite känslig för båda…
Både julafton och födelsedag har varit laddade med sådant som inte fått mig
att vilja ha någon av dem.
Jag spenderade alltför många julaftnar med en familj där jag var den enda
som inte fick julklapp av min svärmor exempelvis.
Eller rättare sagt, något år fick jag, del flesta inte.
Det hade förmodligen varit enklare om hon varit konsekvent.
Min partner gav till de andra men inte till mig heller.
Så det blev liksom något smärtsamt över det här med att fira jul med min plusfamilj.
Som jag av någon outgrundlig anledning ändå verkligen ville göra, samtidigt
som jag inte ville. Knepigt det där.
Det kryper innanför skinnet på en att vara osynlig. Att alla andra var värda
att firas men att jag liksom inte ens fanns.
I mitt sinne blev det något slags kvitto på att jag inte var tillräckligt
bra, snäll, glad, rolig ja liksom allt sånt där som gör att man tycks om.
Jag lyckades aldrig förbereda mig tillräckligt för att inte känna något.
… och mina födelsedagar ignorerades av min partner.
Det enda jag till sist ville ha just den dagen var att han skulle säga grattis.
Vilket han valde att inte göra.
Det slutade spela roll att min familj och mina vänner hörde av sig och gratulerade.
Det blev bara ännu värre då.
Så nej, julaftnar och födelsedagar, dagar då man firar varandra har inte varit
något som jag gillar.
Hahahaha, herregud vad mörkt och allvarligt det blev här inne nu. Nåväl.
Numera är det annorlunda.
Jag tycker om att fylla år, och jag tycker om att fira jul.
Förändringar har skett på många plan de senaste åren.

Svart eller vitt?
Vad är det här för märkliga frågor egentligen?
Först frågas det om lakrits eller choklad, och nu om svart eller vitt!
Jaha ja, för er som inte känner mig då, svart. Alltid svart.

TV eller dator?
Har sällan igång tv:n. Ungefär var 6:e vecka är den igång.
Hade min tjock-tv inte varit så tung hade jag burit ut den för länge sedan.
(Och den kommer förmodligen inte att bli ersatt av någon platt variant, jag har helt
enkelt inget behov av en tv.)

Stad eller landet?
Natur är min grej. Utan tvekan. Så landet absolut, om det inte innebär för
nära grannar. Grannar vill jag inte ha nära mig. Alls.
Stad är dock trevligt som avstickare till landet.
Och storstad är en riktig bonus att gästa.

Blond eller brunett?
Jag skulle se mycket märklig ut som blond. Har jag på känn.
På killar gillar jag mörkt hår. I mina tankar. Men faktum är att
mina pojkvänner nästan uteslutande varit av det hyfsat blonda slaget.

Christina Aguilera eller Britney Spears?
Jag är inte helt övertygad om att miss Britney ens sjunger sina
låtar själv.
Men jag gillar låtarna i sig, oavsett vem som sjunger dem.
Christina Aguilera har däremot en fenomenal jävla röst, men låtarna,
förutom 2-3 stycken är inte riktig min grej.
Sedan gillar jag skandalerna och haverierna som Britney bjudit världen på.
Ledsamt och förfärande givetvis, men tja mänskligt haveri på bästa
sändningstid fascinerar. Ja, jag är en hemsk människa, jag vet.

Läppstift eller lipgloss?
Prova lypsyl, av märket Nueva alternativt Euerin. Det är grejer det.

Rosa eller lila?
Efter min svarta favoritfärg kommer rosa. Ibland är det till och med
hugget som stucket mellan de två färgerna.

Blåa ögon eller bruna ögon?
På motsatta könet? Spelar absolut ingen roll… så länge han inte har blå alldeles
för små slimfitbyxor är jag okej med mycket.

Hockey eller fotboll?
Inget av dem så länge inte (S)AIK är i sm-final.

Äpple eller apelsin?
Äpple. Så länge de inte är mjöliga. Herregud så äckligt det är med
mjöliga äpplen, håller ni inte med?

Stjärnor eller månen?
Jag kan inte välja.
En stjärnklar kväll är bland det vackraste som finns.
Och månen har en tendens att trollbinda i en mängd av varianter.
Dött lopp mellan dessa finheter.

Sko eller sandal?
Jag känner mig lika naken i sandaler som jag känner mig naken i linne.
Sneakers, gympaskor eller kängor är vad jag återfinns i. Sedvanligt så långt
ifrån kvinnligt man kan komma.

Bad eller dusch?
Jag är en långduschare. Gärna 20 minuter om jag har tid. Underbart skönt.
Bada är inte dumt heller, men jag blir liksom så seg efter bad, ungefär som
efter bastu. Vilket gör att jag endast gillar att bada eller basta kvällstid just
innan jag ska gå och lägga mig. Vilket är trevligt det med i och för sig…

Långt hår eller kort hår?
Klippte mig i en hyfsat kort frisyr för några år sedan, trivs fantastiskt
bra i den typen av frisyr så den lär bli kvar ett bra tag.
På killar gillar jag långt hår. Har alltid gjort, kommer förmodligen alltid att göra.
Men tja, de flesta killar i min ålder är korthåriga, vilket är fint det med.

Ring eller halsband?
Använder sällan smycken. Förutom just en ring, som jag fick av en släkting
som jag tyckte mycket om när hon var i livet.

Jeans eller leggings?
Åter igen; mjukisbyxor.

Bil eller buss?
Bil. Alla dagar i veckan.
Särskilt att köra själv. Samåka är miljövänligt men inte Ciccivänligt.
Jag gillar att kunna komma och gå efter mitt eget tycke.
Samåkning innebär alltför lite av den bestämmanderätten för att kännas kul.
Såvida jag inte hittar dit jag ska. Då samåker jag mer än gärna.

Nagellack eller läppstift?
Läppstift har en märklig smak. Det smakar illa. Som satan.
Precis lika illa som puder luktar.
Med den påföljd att jag inte använder varken läppstift eller puder.
Klarar inte av lukten helt enkelt.
Samt att jag ju heller inte sminkar mig förresten.

Nyår eller midsommar?
Båda har sin charm. Firat med människor jag gillar spelar det ingen roll vilken
av kvällarna.

Puss eller kram?
Jag är en kramig person. Eller vänta, i mina tankar är jag en kramig person.
Däremot kramas jag sällan i verkligheten.
Jag gillar närheten med en kram given av människor jag tycker om, men jag
är dålig på det här med närhet. Vilket gör att jag är dålig på att visa att jag gillar det.
Det kommer inte helt naturligt för mig och gör att jag sällan är den första att
kramas, jag väntar oftast in den andra.
Jag pussas däremot väldigt gärna med min partner.

Ful & lycklig eller snygg & olycklig?
Jag skulle föredra lycklig OCH snygg.
Jag menar, varför inte?

Lyx eller budget?
Second hand är min grej. Gällandes väldigt mycket.
Jag gillar tanken på att inte bidra aktivt till nyproducerandet,
till slit- och slängsamhället.
Det är väl det närmaste jag kommer svar på den frågan.

Pool eller havet?
Pool givetvis. Vi förutsätter att den är tempererad väl?
Havet är tänkbart på utlandet. Inte annars.
Dock så finns haj-aspekten i havet på ett sätt som inte existerar i pool…

Skidsemester eller solsemester?
Nu åker jag förvisso inte skidor.
Och jag solar alltså inte heller.
Men solsemester borde rimligtvis innefatta att ligga i skuggan, ätandes
färsk frukt sippandes på något gott, eller hur?

Singel eller förhållande?
Jag har lite märkliga erfarenheter av förhållanden.
Men jag är absolut en förhållandeperson i grund och botten.
Fast singel är jag lustigt nog helt okej med också. Kanske lite väl okej med faktiskt.
Det har visat sig att jag inte är rädd för att vara ”ensam”. Det kan
förvisso bero på att jag har fina vänner som gör att jag inte är ensam.
Bara utan partner, inte ensam.

Planering eller spontanitet?
Spontanitet någorlunda planerad?

Glass eller godis?
Ta hit Dumlepåsen för tusan!

Stökigt eller organiserat?
Hahahahahaha, jag är ordningsmänniskan personifierad. Ända ut i fingerspetsarna.
Som därmed blir stressad av stökighet.
Men bara hemma hos mig. Och hos föräldrarna.
Hos andra tycker jag om stökighet. Det signalerar att någon faktiskt lever
och bor där.

Passion eller trygghet?
Passion sveper mig av fötterna. Jag tycker mycket om den. Men den är destruktiv.
Trygghet är något jag vill ha om jag lever med någon.
En kombination där emellan är nog det mest ultimata för mig även om det handlar om
att leva med någon.
Jasså, jahapp det här är antingen eller frågor, säger du?

Bio eller teater?
Jag älskar teater. Det är fantastiskt att känna närvaron teater ger.

Skånska eller göteborgska?
Den ena har jag tur om jag förstår var tredje sagda mening av.
Den andra får mig att enbart dialektmässigt direkt tycka att personen framför mig
är en hyvens prick.

Silikonbröst eller fettsugning?
Eftersom mina boobs dragit söderöver utan att jag givit mitt tillstånd
skulle jag gärna vilja få tillbaka dem till sin ursprungsplats.
Så silikon av den anledningen. Inte nämnvärt större, bara tillbaka.
Fast då kanske det är ett bröstlyft jag ska satsa på?

Känd för skönhet eller känd för intelligens?
Jag har nått den aktningsvärda åldern då jag självklart vill bli känd för
min skönhet. Jag menar, jag är 42 år. Det vore synnerligen smickrande om
min skönhet då skulle göra mig känd.
Å andra sidan skulle jag må gott av att någon snappade upp mitt skarpsinne så till
den milda grad att jag blev känd för den också.
Jag tror att jag med säkerhet kan säga att inget av ovan kommer att inträffa.
Skit också…

Romantisk eller dirty?
Beror på humör.
Romantiskt gör mig dock osäker.
Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera romantik.
Det är liksom en vänlig sak och det mesta i vänlig väg gör mig osäker och förvirrad.
Å andra sidan behöver inte det ena utesluta det andra, eller?

Kaffe eller te?
Kaffe, såvida det innehåller alkohol.
Kaffe Karlsson, B´52, Hot shots… behöver jag säga mer?
Te i annat fall.

Porrfilm eller naturprogram?
Vill jag ha sex då väljer jag med fördel en porrfilm.
Vill jag lära mig mer om delfiner, då väljer jag med fördel inte en porrfilm.

Banta eller träna?
Gillar att pressa kroppen fysiskt. I träningsform, inte bantningsform.
Fast jag återfinns görandes båda beroende på i vilket läge jag befinner mig i.

Farlig kille eller snäll kille?
Ja hörrni, här märks tydligt vad som är riktigt fel med mig.
Jag kan inte det vänliga språket. Jag förstår däremot mindre vänligt språk.
Därav ovanstående val.

Kräkas eller ha diarré?
Efter min gbp kan jag inte kräkas. Inte hur mycket jag än stoppar
fingrarna i halsen, tro mig jag har försökt.

Shoppa på nätet eller shoppa i butik?
På nätet. Second hand från diverse Facebooksidor.

Fota eller bli fotad?
Inget av det.
Jag kommer sällan ihåg att jag faktiskt har en acceptabel kamera på min
älskade mobil.
Och att bli fotad påminner mig om min fulhet, så det undviker jag helt.

Ramlösa eller Loka?
Kranvatten tack.

Förfest eller efterfest?
Jag är galet förtjust i förfester, det är liksom det bästa ever om man är några
som ska vidare på fest.
Efterfest är kul det med, men tyvärr resulterar det ofelbart i en fruktansvärd
dag efteråt. Jag lär mig aldrig, men alkohol efter klockan 02.00 är verkligen
något jag borde överväga att låta bli.

Tidning eller bok?
Tidning. Då finns chansen att jag kommer ihåg vad jag läser.
Stressgrejen ni minns…

Kurvig eller slank?
Slank då det gäller mig själv.
Ju mindre kvinnligt formad min kropp desto mer gillar jag den.
Som om jag vill utplåna alla spår av att det är en kvinnlig kropp.
Kurvig då det gäller andra tjejer. Det är väldigt attraktivt i mina ögon.

Ge eller få?
Jag har svårt för att få.
Det generar mig. Och triggar ett enormt behov av att vilja ge något tillbaka.
För att inte riskera att den andra ska sluta tycka om mig.
Har skrivit om det här på bloggen vid flera tillfällen.
Det krockar med en känsla av värdelöshet och en felkoppling hos mig som
inte fixar vänlighet.
Inte i saker, inte i gester, inte i komplimanger.
Får jag det, då måste jag ge något tillbaka. Annars skapas obalans.

String eller hotpants?
Eh, det är mer breda menstrosor. Månaden runt.
Bort med det kvinnliga överhuvudtaget. Punkt.

Förrätt eller efterrätt?
Jag är egentligen en efterrättsmänniska men jag mår ofta väldigt dåligt
på dem vilket gör att valet faller på förrätter. Som ni redan vet har jag en
vapendragare och fantastisk vän som är en fena på mat. (Smaskelismaskens för er som söker inspiration.)
Vilket gör att jag ofta får chansen att smaka något nytt gott i förrättsväg
(och all annan matväg också för den delen) utan att för den skull kunna tillaga det själv.

Anorexi eller fetma?
Om vi helt utesluter den fruktansvärda och alltför dödliga sjukdomsaspekten i
anorexian så är den vad som tilltalar mig.
”För smal” då det gäller mig själv existerar inte.
En kropp utan kvinnliga former gör mig trygg. Punkt.

Kyckling eller fisk?
Kyckling är mitt favoritkött att äta. Alla kategorier.
Samt att jag hellre klappar kycklingar än fiskar också.
Om jag ska ha en åsikt om dessa även innan de ligger gott tillagade på tallriken alltså.

Rakhyvel eller vax?
Har aldrig testat vax. Men jag är fullt införstådd med proceduren.
Och den får mig att associera till medeltida tortyrmetoder.
Fast resultatet, om man överlever, blir ju slätt och fint i och för sig.

Mjölk eller vatten?
Kranvatten. Alltid.
Fast iskall mjölk är väldigt gott till palt. Och nybakade bullar.

Hemmafest eller utgång?
Jag gillar det intima som blir med hemmafester.
Utgång splittrar gänget jag festar med, och jag gillar att umgås när jag
väl festar.
En trevlig rockpub är inte dumt heller, men sådana växer inte på träd här i Skellefteå.

Älskad eller framgångsrik?
Jag tar båda, tack!

Skräckfilm eller romantisk komedi?
Romantiska komedier i all ära, men inget är så trevligt (?) som att
bli skrämd skiten ur på Casa Hawk där Erika och jag försöker äta en
god lunch.
Bestick och ätande är inte helt kompatibelt med rysare. Så är det bara.
Livshotande skador på mun och svalg skulle rimligtvis kunna inträffa då man
just är i färd med att stoppa en tugga i munnen samtidigt som en
skvätt-scen infaller.
Men filmgenren är det inget fel på. Förutom att den ger hjärtproblem såväl
som sömnproblem och halsont. (En del höga toner är kända för att tas
under dessa luncher också…)

McDonalds eller Max?
Max är, förutom Krysset, det bästa hamburgerstället i min smak.

Popcorn eller chips?
Popcorn. Bio-sådana eller mickrogjorda sådana. Även Estrellas som finns att
hitta på alla mataffärer är också väldigt goda.

Öppet sinne eller monogam?
Jag föredrar öppet sinne ihop med partner.
Inte med det sagt att jag bjuder in fler människor i mitt förhållande, icket.
Jag menar mer att det går göra väldigt kul saker ihop med en partner. Om båda
har öppet sinne.

Sliskiga drinkar eller öl?
Eftersom jag endast dricker öl under kraftig berusning strax innan sänggående
är svaret givet.
Öl är djävulens påfund. Vem fan dricker det liksom?
Om färgen brun skulle ha en smak så skulle den smaka öl.

Grabbkväll eller tjejkväll?
Har gästat båda företeelserna.
Intressant att vara enda tjej på en grabbkväll. Särskilt när aktuell kväll
var en bastukväll.
Killarna tyckte att det var kul med en naken tjej i alla fall.
Och jag hade kul också, ska jag i ärlighetens namn säga.
Men tjejkväll är givetvis mer min grej. Jag gillar att umgås med tjejer.

Kärlek utan sex eller sex utan kärlek?
Inget av dem.
Mitt förhållande får inte vara platoniskt. Det skulle jag inte gilla.
Under perioder givetvis, sådant som lust kommer ju och går.
Men helt utan, i alltför långa perioder är inte min grej.
Och sex utan kärlek är testat, men det är inget för mig. På något vis.
Ska jag vara så intim med någon, då är det i förhållandeform.

Frukt eller grönsaker?
Jag gillar båda. Men frukt vill jag inte leva utan.
Inte heller paprika. Eller lök.

Brun utan sol eller solarium?
Hahaha, har ni sett mig?
Exakt, då vet ni av min blåvita nyans att inget av ovanstående alternativ
används på den Degermanska hyn.

Kjol eller shorts?
… jag är tveksam till båda. Mycket.
Båda alternativen får mig att känna mig helt naken.

Vitt vin eller rött vin?
Vitt vin utblandat med Sprite light är fina grejer.
Det smakar inte längre vin då nämligen. Vilket är grejen när jag dricker vin.
Rött vin vet jag inte vad jag ska blanda ut med riktigt. Så det smakar
i nuläge väldigt mycket vin, vilket gör att jag undviker det.
Anneli, visst tipsade du om att blanda ut det röda med Ginger ale?
Å andra sidan har jag blandat ut rosé med påskmust, så jag är inte speciellt nogaräknad.
Eller så var jag bara fasligt berusad vid det tillfället och borde i rimlighetens namn
även hållit mig borta från rosén också…

Låt oss alla ha en härlig torsdagskväll, helgen är härmed officiellt inledd!

En summering innehållandes trängsel, tomt konto, generalgrodor samt fotoskills.

Söndag mina vänner!
En alldeles härlig söndag där inga måsten stått på agendan.
Vilket betytt att jag varit ute med Alicen samt dolat på en del här hemma.
Kan även tänkas att jag Criminal Minds:at mig en del… ;)

Helger går sannerligen fort, håller ni inte med?
Min fredag innebar att eftermiddagen spenderades tillsammans med förmodligen de flesta
andra av Skellefteås innvånare på stan och Solbacken.
Johodå, rean i kombination med lön fick de flesta av oss att inte vara på jobbet
utan på stan istället.
Vilket resulterade i en hel del trängsel och bilköer men även att alla julklappar
numera är inköpta.
(Sånär som på två, som kommer att inhandlas på tisdag.)
Efter det kan jag luta mig tillbaka och lalla hela december gällande julklapps-stress.
Jag gillar att vara ute i god tid, gällandes julklappsinköp åtminstone, och brukar
därför vara det.
Rean som varit i helgen gav sannerligen chansen att handla de julklappar jag
siktat in mig på till betydligt bättre pris än annars. Gillas!

En mycket trevlig sak som inträffade under min shoppingrunda var att jag sprang på
familjen Normans Nenne.
Jag har inte sett henne på en sisådär 3.5 år och hade förmodligen missat henne om hon
och jag inte hamnat direkt öga mot öga.
Jag blev så himla glatt överraskad! Familjen Norman har jag gillat mycket under en himla
massa år och har givetvis inte slutat med det bara för att våra vägar inte korsas
lika ofta längre.
I vilket fall, Nenne och jag pratade några minuter med varandra och när vi skiljdes åt
kände jag mig på strålande humör!
Trots att jag begått kardinalfelet och utbrustit den högst ocharmerande grodan;
”så stor du blivit!”
Herregud, kunde då ingen högre makt ha klivit in och räddat mig från att uttala
den fras som väl sagt för alltid förpassar mig till fossilernas förlovade ålder.
Hehe, till mitt försvar, vilket jag har ett stort behov av att ha här, vill jag inflika
att senast vi sågs var hon ett barn. Och tjejen som nu stod framför mig var en
gymnasieelev. (Fast nej, det ursäktar fasen fortfarande inte det hela, damn it!) :D

Fredagskvällen spenderades som en zombie i soffan. (Utan de skinntappande, hjärndöda
och kannibalistiska tendenserna.)
Antalet timmar på stan hade gjort er Degerman tämligen mör.

Lördagen vigdes åt att måla om delar av köket.
På eftermiddagskvisten styrdes kosan mot Casa Hawk där vi åt gott, pratade om livet och
hade en allmänt skön lördagskväll.
Skrattade gjorde vi också (och faktiskt fortfarande) åt Erikas alldeles fantastiska
egenskaper som fotograf. Av paparazzimodell. Gällande varandet eller icke varandet
av ett specifikt par byxor sittandes på någon jag fascinerats av.
Erika hade (tyvärr ;) ) lyckats med konststycket att ordna fram bevismaterial för att
klargöra vissa oklarheter i ärendet.
Jag trodde hon drev med mig när hon berättade om manövern. Så när hon väl
visade bilden steg min beundran för hennes kapacitet till en helt ny nivå.
Hela den historien ska tillägnas ett alldeles eget inlägg. När jag slutat skratta såpass
att jag klarar av att skriva ned den.

En väldigt bra helg har det varit, med andra ord.
Nu blir det en kvällsrunda med Alice, sedan tänker jag roa mig de sista timmarna av denna
söndag med den hysteriska godingen ”Crank”.

Låt oss alla ha en finfin söndagskväll!