Jag gillar Glamour.
Serien. The bold and the beautiful.
Såg den för hundra år sedan, och tog upp det igen för några månader sedan.
Varför? Självklart för att en av karaktärerna är en man helt i min smak.
Skulle någon av mina vänner se ett avsnitt skulle de klocka in honom rakt av.
Och precis veta vems efternamn jag skriver bakom mitt förnamn.
Jag är ruskigt förutsägbar ibland.
Egentligen är det lite skämmigt att jag gillar Glamour.
Att jag laddar ner varje dags avsnitt och liksom totalmyser när jag ser det.
Så i verkliga livet, då skulle jag givetvis aldrig erkänna detta.
Inte ens under tortyr. No sir, no way.
Dra ut en nagel eller två, men jag har ingen aning om vem
Logans eller Forresters är.
Har aldrig hört talas om dem.
Men här, på bloggen, som är min egen fantasivärld, här jag jag skriva det,
fastän min heder står på spel.
Så vad är jag nu så otroligt förtjust i?
Sättet alla är så härligt perfekta på. Och sättet där de som inte ska
föreställa perfekta har så underbart uppenbara karaktärsbrister.
Vem som är ond eller god, det råder det inga tvivel om.
Herregud, jag menar, de onda och beräknande är till och med klädda i
mörka färger, medan de goda och lite naiva är klädda i ljusa glada färger.
Folket är vackert.
Deras tänder, kroppar och frisyrer är oklanderliga.
De fattiga är oerhört tacksamma.
De onda manipulerar och intrigerar, och förlorar alltid till sist.
De snälla de håller sin moraliska fana högt, högt, och vinner
alltid i slutändan.
De pratar så perfekt.
Kvinnorna med sina ljusa, lite barnsliga röster
Och männen med sina mörka, lite hetsiga röster.
Kvinnorna är kvinnligt mjuka.
Och tittar med beundrande rådjursögon upp mot deras män.
Förutom den svartklädda badgirlen, hon har fått lite mer
manliga (?!) attribut, som äventyrslust, impulsivitet och en rejäl dos av
låt-oss-knulla-på-matbordet blick.
Och männen… de är manliga.
Handlingskraftiga. Konkurrenskraftiga.
De tar strid efter strid för att vara den som står som herre på täppan.
Då Glamour är en serie för kvinnor (tveksamt om någon man någonsin
tittat på serien…) så är männen självklart utrustade med
allt en riktig (?!) kvinna vill ha förutom manlighet.
Nämligen, romantik, passion och förståelse.
Jag menar, vad är det inte att gilla med Glamour?!
Fast ja, vore det inte för den överdjävulskt snygga Don Diamond (!) som gestaltar
den mycket manliga (?!) och brutala Bill Spencer, då kan det hända att jag inte
laddar ner några fler avsnitt.
Kanske.