Den spontana, fantastiska och omedelbara reaktionen.

Och där kom hon gåendes. Vickan. På Skelleftemark igen.
Vi hämtade henne på flygplatsen igår afton.
Det känns alltid lika underligt som bekant när Vickan kommer gåendes genom
dörrarna till ankomsthallen.
Vi skrattar alltid mot varandra på precis samma sätt, i precis samma ögonblick, precis varje gång.
Jag ser henne alltid på långt håll, med sin längd och det fantastiska röda håret
är hon omöjlig att missa.
Och precis samma reaktion sker varje gång vi ses på det här sättet.
Ni vet när man längtat efter någon och personen helt plötsligt dyker upp framför en.
Den varma känslan som exploderar hjärtat och som gör att leendet skiner över hela
ansiktet från ögonblicket man fått ögonkontakt.

Ankomsthallens alltid lika vackra vägg.

Det var sannerligen ett kärt återseende!
Efter upplockandet åkte till Vallgatan där vi hängde resten av kvällen, åt gott och tog det lugnt.
Avslappnat och skönt.
Pappa satt med ett tag innan hans ork tog slut, jag hoppas han mådde bättre än på länge.
Det är alltid en viss anspänning när Vickan kommer hem.
Just för att vi alla vet att det är under en begränsad tid och att vi aldrig vet hur länge
det kommer att dröja tills vi ses nästa gång. Och att man därför vill proppa in så mycket
som bara möjligt under det besöket.
Som regel går det något/några år mellan gångerna vi ses, det är en betydande sträcka
mellan Sverige och Nya Zeeland.
Den här gången är det dock annorlunda, för jag vet att vi kommer att ses redan
senare i vår och i sommar.
Därför gör det ingenting att hon endast är hemma tre dagar.
Tvärtom, dessa tre dagar är en bonus. En finfin bonus.
Hon kommer utan Mark och Emil den här gången. Hela familjen är i London sedan
en tid tillbaka då Marks pappa är förlorat sjuk.
Och då situationen är som den är med vår egen pappa bestämde hon sig för att
göra en avstickare till norr. Sådant bara måste man gilla!
Så nu blir det Vickan-häng ett par dagar. Det ska bli kul!

Fantastiskt väder för promenad idag. Dock med inslag av glashalkighet,
vilket gjorde att en öm, men hel, handled behövde kylas ned.

Förresten, låt mig slå ett slag för innehållet i den här burken.
Skavsår på onämnbara ställen no more! ;)
(Saxat ur kategorin; sådant man inte pratar om.)


Låt oss alla ha en fortsatt härlig söndag!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>