Det här med mörkgröna tegelstenar. (Kod brun gäller för inlägget.)

Katrinplommonpuré.
Är vad som är tänkt att rädda dagen. Eller åtminstone morgondagen.
Min mage (tarm egentligen) har blivit liksom obehagligt rädd om sin last.
Så till den milda grad att den inte vill göra sig av med just något.
Sedan i fredags.
Förutom den lilla kaninlort som i det närmaste kom ut under gråt i morse.
För att få ordning på det här har katrinplommonpuré rekommenderats mig.
Den på burk. Som är avsedd för barn över 4 månader.
Jag åt en sådan nyss.
Smakade fullt överkomligt med tanke på vad min avsikt med den är.
Nu är det bara att vänta.
Och behövs det så har jag en burk till väntandes i skafferiet.
Game on.

Järnet jag ska äta varje dag sedan min gastric bypass är från och med nu Niferex.
Nu är det färdiglaborerat, Niferex it is.
Om jag vill undvika tegelstenar som förvånande nog bara storleksmässigt liknar kaninlortar.
Mörkgröna sådana.
En fin nyans för övrigt. Om den hade återfunnits någon annanstans.

Sådär ja, min självutnämnda plikt att då och då leverera intressanta inlägg
anses härmed avklarad.

Låt oss alla ha en härlig tisdagskväll.