Förändringens färger som sköljs över hela mig?

Min tanke och plan var att starta denna morgon med ett glatt inlägg.
Ni vet ett sådant som får folk att le, kanske till och med skratta till.
Såväl igenkännande som smulans förfärat, typ.
Den mixen har för övrigt visat sig vara en väldigt roande mix.
Liksom bjuda på något märkligt jag gjort den senaste tiden.

Det enda problemet med skapandet av ett sådant inlägg, i nuläge, är att jag inte ler själv.
Vilket är A och O.
De senaste dagarna har mitt leende liksom försvunnit.
Ihop med min ork.
Jag har en förkylning i kroppen. Tror jag.
Eller, min tunga berättar för mig att så är fallet.
(Min tunga är inte synsk på något vis. Icket, det hade varit väldigt sensationellt om den
varit det. Men nej, det bara så enkelt att den är piercad och
av någon anledning blir piercingarna i den smulans ömma när en förkylning finns i kroppen.)
Att jag har ont i lederna späder för övrigt på den indikationen. Anser jag.

Den senaste 1.5 veckan har varit smulans turbulent.
Mitt förhållande tog slut för dryga veckan sedan.
Vilket är helvetes tråkigt, då han är en så otroligt fin kille.
Men vi passade inte ihop. Mixen av oss fungerade inte.
Till slut insåg jag det och var tvungen att göra något åt det.
Smärtsamt så in åt helvete, men ändå rätt.
Jag kände mig både ledsen och lättad efteråt.
Ledsen för att ha sårat, ledsen för allt jag själv ville med oss.
Lättad för att jag tog beslutet.
En lättnad som förde med sig en typ av bra känsla mitt i det smärtsamma.
Som nu alltså är borta.
Jag liksom vandrar omkring i en mörk och trött bubbla.
Där kroppen är tung och trött. Och där tankarna knappt rör sig alls.

En dryg vecka, samt veckor innan, fyllda med dramatik på en nivå som slitit hårt
verkar ha tagit ut sin rätt.
Ihop med en förmodad kommande förkylning.

Så något glatt inlägg, fyllt med lite underhållande nonsens blir inte av denna morgon.
För just nu vill jag bara sova. Och sedan sova lite till. Och efter det sova ännu
lite till.
Ungefär så mycket ork har jag i nuläge.

Jag har en del funderingar inom mig också.
Livsomvälvande sådana, om ni ursäktar det dramatiska ordvalet.
Nej allvarligt. Ibland står man helt enkelt bara inför ett vägval.
Ett sådant, om man följer det, kan leda till något riktigt bra.
Till något intressant, till något självförverkligande.
Om man vågar kasta sig ut.

Tacksamt nog har jag blivit erbjuden ett sådant vägval.
Men jag har inte bestämt mig för vad jag vill. Än.
Om jag är redo att hoppa på det nya.
Inget är riktigt klart än, varvid jag inte berättar mer. I nuläge.
Jag väntar på att andra instanser ska säga sitt.
Klaffar det, då är valet mitt.
Men självfallet funderar jag redan nu på hur det skulle bli om jag växlar in
på det nyligen erbjudna spåret.
Spännande, utan tvekan.
Och mycket nytt.

Kanske är det faktiskt dags för något nytt i mitt liv?

Tills vidare sover jag lite till.
Och landar lite till i mitt liv som, tack och lov, inte innehåller hälsovådliga mått
av dramatik mer.
Det kanske tar ett tag innan jag hittar tillbaka till den lugn och ro jag så
gärna vill ha.
Men den kommer. Klart den kommer.
Nu gäller det att fokusera. Göra sådant jag tycker om att göra. Sådant som jag mår bra
av när jag gör.
Och tänka efter vad jag vill med mitt liv.
Tänka över detta erbjudande.
Vad det skulle kunna leda till.
Om jag vågar anta det.

Men först ska jag sova ännu lite till, som sagt. Mitt på blanka dagen.
Vem vet, kanske vaknar jag med ett ljusare sinne.
Där det låga och trötta inte känns fullt så tydligt längre.
Där leendet till och med når ögonen.

Herregud, jag har inte skrivit något under de låga perioder jag haft
på ett bra tag nu.
Det här känns verkligen ovant.
Jag har dock saknat det. Att skriva mig ur det låga.
Skrivande om det får mig förvisso att fokusera på det som känns jobbigt.
Det är självfallet inte bra.
Men det är bara en kort stund. Under den tid skrivandet sker.
Det som däremot är bättre med det, är att jag ofta kan släppa det jobbiga efter att
ha skrivit om det.
Som om själva skrivandet blir det sista jag gör innan mitt system är klart att gå vidare.
Fascinerande.

Låt oss alla ha en fin torsdag.