Okej, nu är den mentala uppladdning gjord.
Jag känner mig förberedd.
Kudden är packad.
Strax kommer jag att befinna mig i Erikas soffa.
Skönt halvliggandes på ena divanen.
Mumsandes på lite Polly och på Plopp, ihop med ett gäng krispiga ostkrokar.
Ihop med ett stort glas iskall cola.
Aaaahhhh, life is goo… WHAT?!!!
Driver ni med mig? Blir det inget?
Just ja, backa bandet, det där var mina önskedrömmar vi just tog del av.
Vi tar det från början.
Strax kommer jag att befinna mig i Erikas soffa.
Sittandes spänd som ett järnspett på ena divanen.
Tittandes på henne när hon får tekniken att samarbeta.
Med 80 %-ig sannolikhet kommer vi att måsta kontakta Danne för teknisk support.
Eller vänta nu, sist gick det geschwint, vilket det naturligtvis kommer att
göra även i morgon.
Tyvärr.
Teknikens pionjärer, Skogly/Degerman.
Efter att tekniken börjat samarbeta blir det ännu mer spänt i soffans båda divaner.
”The conjuring” kommer att rulla igång och vi kommer redan under inledningstexterna
att undra varför vi utsätter oss för detta.
Precis som vi alltid undrar.
Det är en stående fråga, som märkligt nog aldrig får något vettigt svar.
Till det här ska vi också försöka äta någon typ av frukost.
Det brukar handla om mycket goda saker.
Idag ryktas det om att smörgåstårta står på menyn. MUMS!
Ni som har mig på Facebook lär få se bild på anrättningen.
Det är inte lätt att äta samtidigt som man ser rysare.
Inte alls.
Det krävs både finess och teknik. Vilket vi har förskansat oss under årens lopp.
Det gäller att stoppa gaffeln i munnen när det inte är allt för rysligt.
Då minskar man markant risken för invärtes skador i munnen, alternativt utsida kind,
om något riktigt skvättigt skulle råka gå av stapeln lite oväntat.
Sedan gäller det att tugga fort och svälja ännu snabbare, då det kommer ett
parti i filmen som känns safe.
Vilket man ju har gått bet på ett sisådär hundratal gånger.
Ni förstår att det här inte är några lätta saker vi strax ska göra.
En utmaning varenda gång.
Och att just ”The conjuring” är baserad på en sann historia, vilket Erika var vänlig nog
att upplysa mig om, gör inte saken enklare.
Som sagt, tur att makarna Skogly har bred säng.
Det kan bli så att jag stannar där på obestämd framtid.
Önska oss lycka till, kamrater!
We´re going in!
Bajsad på en sann historia… Varför gör vi så här? Jag tyckte det var obehagligt att gå upp på toa i natt, och då hade jag ju inte ens sett den… We. Are. Insane.
Hahahaha!
We. Sure. Are.