God sömn tacklade äggfadäs.

Idag känns kroppen bättre! Tack och lov.
(Vilket räddar er från att bli fast för ett alltför gnälligt inlägg.)
Jag sov nämligen bra i natt. Både hyfsat sammanhängande och gott. Sådana saker gör underverk.
Humöret är dock fortfarande hyfsat lågt.
Jag har hållit på med en del självdestruktiva saker idag men inget som
på allvar fått mig att braka igenom alla barriärer.
Det är bra.
Jag har hela dagen haft en känsla av driv framåt, vilket gjort att destruktiviteten
inte spunnit fritt.
En aftonpromenad med Erika gjorde också susen.

Förresten, hur ställer ni er till frukost? Hit eller shit?
Jag är en frukostmänniska. Utan den blir jag smulans trist att ha att göra med.
Det var som sagt tur jag sovit gott i natt för i morse äventyrade jag å det grövsta
min frukostgrej.
Jag sabbade nämligen mina ägg.
Vilket gjorde att den goda morgonmackan smakade mindre gott, och fick mitt
fina morgonhumör att ilskna till en del.

Jag gillar lätt löskokta ägg. Och i vanlig ordning ställde jag klockan på mobilen.
Efter ett tag tänkte jag att äggen tog ovanligt lång tid för att bli klara.
Bara den tanken i sig fick mig givetvis att inse vad som just inträffat.
Den här typen av missöde händer nämligen med jämna mellanrum, vilket fick mig att
bli mer less på mig själv än förvånad.
Klockan var alltså ställd men inte igångsatt.
Vilket är obra, eftersom jag har absolut noll känsla för tid. Särskilt på morgonen
när jag försöker hinna så mycket som möjligt medans mina ägg kokar sig klara.
Låt oss bara konstatera att det den här morgonen inte fanns något lätt löskokt med mina ägg.
Jag åt förvisso ett, men det kändes torrt och trist och var inte alls
det jag hade sett fram emot att ha på min morgonmacka.
Tur Alice gillar ägg.
Allvarligt?!

Taktisk jag kokade redan i afton nya ägg för att garantera att jag inte jinxar ännu
ett gott morgonhumör.
När tidtagningen fungerat.

Låt oss alla ha en finfin onsdagskväll!