Förkylnings och ägglossningstider.
När de sammanfaller, ja då är det sannerligen kärva tider, mina vänner.
Vilket de gör just nu.
Ägglossningstidpunkten gör mig nämligen väldigt nedstämd,
smått paranoid och allmänt skum.
Jag gillar verkligen inte mig själv under de dagarna.
Jag känner liksom inte igen mig själv.
Tack och lov vet jag alltid när det är, av den enkla anledningen att
min kropp visar det tydligt, i form av sega flytningar.
(Sorry, jag kanske skulle ha varnat för visst äckel i detta inlägg,
hoppas ingens kräkreflex kom igång nu!)
Så jag får alltid en förklaring, rätt fort om, då humöret sjunker som en sten.
Vilket är tacksamt.
För att skona andra, brukar jag hålla mig för mig själv.
Vore hänsynslöst att utsätta andra för mitt urgängade jag.
Denna månad kombineras alltså ägglossningen med en förkylning.
En ultimat kombination, om man gillar dippar i livet.
Kände det direkt jag vaknade på det nya årets första morgon.
Ni vet, de omisskännliga tecknen som halsont, nästäppa och trötthet.
Så den nyårsdagen gick som i sirap.
Idag sov jag ut rejält, eftersom jag legat vaken halva natten.
Svalt segt slem i kombination med Läkerol original.
Jag menar, herregud, vad jag tyckte synd om mig själv av just
den kombinationen.
Inte bara karlar det blir synd om vid förkylning, nejdå, räkna
in mig dit också, tack.
Jag har känt mig smulans ynklig idag.
Läget blev dock lite bättre då jag under min 20 minuters, snigelfarts-
promenad passerade en grupp renar på mycket nära håll.
De är sannerligen vackra varelser.
Annars är det nedbäddad i soffan eller sängen som fyller dagen.
Med det sagt, i morgon bör jag vara tillbaka på banan igen.
Förkylningen borde, efter 2 dagars konstant vilande, vara på bättringsvägen.
Ägglossningstider varar, som ni vet, inte heller för evigt.
Så i morgon, ja då lär det finnas hopp om liv.
Och med det, även minska riskerna för denna typ av halvgriniga inlägg.
Vinst för oss alla, med andra ord.