Hg.

Jag har feber.
Nu på morgonen har jag förvisso inte tagit tempen.
Obehaget från igår, då jag testade, är alltför färskt i mitt minne.
Jag gissar att samtliga som är födda runt mitt årtal (-74) vet precis vad
jag pratar om.
Jag begår något olagligt om jag berättar mer.
Insåg jag när jag nyss googlade den här typen av termometer.

Idag har jag alltså samma känsla i kroppen, som jag hade igår.
Jag konstaterar, med det skrivet, att febern inte sovits bort under natten.
Jag känns liksom matt. Flimrig och allmänt svårmanövrerad.
Dagens runda med lillAlicen blir en lugn sådan.
Vi tar inte fler steg än nödvändigt.
Jag får kompensera henne med några roliga sökövningar inomhus istället.
Eller vänta, jag ber mamma aktivera henne med några roliga sökövningar
inomhus istället, tror jag minsann.
Det blir nog mest behagligt för oss alla.

Jag tänker mig att detta snabbt är övergående.
Jag ser nämligen framemot att tillbringa helgen i stugan.
Har en del övningar jag vill göra med Alice.
Vi ska träna så inkallningen sitter.
Jag hoppas någon av de hundägande grannarna är där.
Inget av det man tränar är liksom ok:at förrän man fått testa övningarna
i skarpt läge.
Det vill säga med distraktioner som andra människor, något gott att äta, eller
ihop med andra hundar.
Jajamän, vi kan göra övningar som funkar klockrent, men tillsätt en annan hund
och Alice verkar helt glömma min existens.
Och då definitivt allt vi övat på.
Så ja, vi övar, och testar oss fram med hjälp av andra människor, ätbart gott
som läggs ut att störa och även ihop med andra hundar.
Det är planen. Så får vi se hur långt vi kommer i helgen.

Vi ska träna så att hon inte går mer än någon meter ifrån mig när
vi går i skogen.
Från den 1 mars till den 20 augusti gäller nämligen förbud mot att
ha hundar lösa i skog och mark.
Vilket alltså innefattar våren, sommaren och delar av hösten.
Det är viktigt att skydda djurlivet i skog och mark under den period då de bygger
bo och får sina ungar.
Helt logiskt.

Naturvårdsverket lämnar dock en öppning som jag tänker anpassa mig till.
”I praktiken får hunden, om den är lös, vara högst någon meter ifrån dig.
Du behöver ha sådan kontroll över din hund att det motsvarar ett osynligt koppel.”
Här läser ni vad som gäller.

Jajamän, den kollen ska Alice och jag arbeta oss upp till med varandra, är min plan.
Jag vill bygga ett grundmurat förtroende mellan henne och mig.
Där vi arbetar ihop. Ömsesidigt.
Där hon är uppmärksam mot mig. Så vi kan vara i skog och mark på det sätt vi vill.
Jag är inte en hundvan person, mycket långt ifrån faktiskt.
Jag har endast varit hundägare i några månader.
Det må dock vara hänt, och jag tänker inte låta det ligga mig i fatet.
För det finns mycket bra material utlagt på exempelvis Youtube.
Klipp att inspireras av och använda sig av.

Får vi detta att fungera då kan vi ta långa promenader, just i skog och mark,
där hon och jag trivs som allra bäst.
Utan att ha koppel.
Utan att hon drar iväg och stör djurlivet.
Kanske gör det henne inte fullt lika glad om hon måste vara så nära mig hela
tiden som högst någon meter bort, men skillnaden är likafullt milsvid mot att
gå i koppel.
Tänker jag mig.

Det ska vi öva på i stugan i helgen.
Mycket kontaktövningar.
Så hon och jag har koll på varandra, är uppmärksamma på varandra, på det där sättet jag
vill ha det.
Samt inkallning.

Vilket också är tänkt att fungera fint på stugtomten.
Så hon inte hälsar på grannarna direkt de verkar göra något intressant och kul.
Vilket ju egentligen är direkt de visar sig på tomten, om du frågar Alice.
Hon må vara liten, se valpigt söt ut när hon närmar sig, och vara ubercharmig
i största allmänhet.
Men jag inser (motvilligt) att alla kanske inte är fullt lika förtjusta i
henne som jag är. Och att då ha henne på sin gård direkt de kommer ut ur stugan
kan gissningsvis bli lite påfrestande.
(Hur nu det är möjligt, ser inte folk att de just får besök av världens finaste
och mest charmiga hund liksom?)
Så jag tänker göra oss alla en tjänst genom att se till att hon inte
viker från min sida när vi är på stugtomten.

Det är precis vad jag vill använda helgen till.
Samt till att se hela första säsongen av ”Lilyhammer”. Givetvis.
Min nya favoritserie, som jag roar mig kungligt till.

Planen för att den helgen ska bli möjligt stavas; sängen nu.
Eller soffan.
Vilket som, bara jag inte behöver göra några knop av ansträngning.
Det borde få mig att bli frisk på nolltid.

Jag suckar förövrigt inombords för att jag måstat avboka intressanta möten idag.
Sådana som utan tvekan skulle ha fått mig att må jäkligt gott och
skapat en galet positiv och inspirerande känsla hos mig.
Förbannade skit!

Nåväl, god tisdagsförmiddag till oss alla.
Eller åtminstone till er, själv är jag mest bara en grinig jävel idag…