Jo tack, allt är fint!

Så slutar saker spela någon roll.
Det som brukar vara roligt spelar ingen roll.
Det som brukar vara mindre roligt spelar ingen roll.
Det som brukar kännas brinnande viktigt spelar ingen roll.
Det som brukar få mig att skratta skrattar jag inte åt längre.
Det som brukar få mig att gråta gråter jag inte åt längre.
Det som brukar engagera mig engagerar mig inte längre.
Och har inte gjort på ett tag. Jag har bara snyggat till det här inne.
Inte för att jag känner kravet på att leverera en vacker yta. Utan mer för att den tillsnyggade
versionen mer eller mindre går på autopilot.

Och känslan av ensamhet… Där jag går omkring i ett vakuum.
Där det är tyst fastän bilarna passerar mig på vägen.
Där det är tyst fastän fåglarna sitter i klungor i träden.
Där det är tyst fastän jag möter en skolklass i färgglada västar på väg någonstans.
Som om jag blivit döv… den typen av ensamhet.
Där jag befinner mig i mitt liv utan att vara närvarande.
Den ensamhet och tomhet som inte har något alls att göra med att sakna vänner. Eller partner.
Som kommer sig av att känna sig som ett ufo.
Som att man aldrig hittar ett vettigt sammanhang.

Men det är lättare att skriva att saker och ting är bra. Att man använder påskledigheten
till att ta det lugnt, hitta på roligt saker och umgås. Det funkar bättre.
Det är framför allt bättre för för den som läser.
Då spelar det ingen roll att verklighetens jag undvikit allt som har med andra att göra
den här långhelgen.
Såvida det inte varit tidig morgon eller sen kväll. När jag tror jag ska möta
så lite folk som möjligt, då har jag handlat, då har jag rört mig ute.
För träffar jag andra ökar känslan av att inte höra hemma någonstans, ökar känslan av ensamhet.
Feltonerna i mitt liv blir öronbedövande höga.

Och samtidigt är det bra för måendet att distrahera sig från stumheten.
Att låna någon annans skratt, funderingar och berättelser för en timme eller två.
Att faktiskt låna någon annans liv för en timme eller två.
Vi får se, kanske i morgon. Kanske inte.

Det är lika enkelt som det är komplicerat.
Läget är något bättre i afton än vad det varit tidigare dagar, annars hade de här raderna
inte blivit skrivna. Den förändringen är bra att påminna mig om. Att läget faktiskt
känns bättre ikväll än vad det gjorde igår, i förrgår.

Det finns ett par stressmoment som jag inte lyckas hantera på ett bra sätt själv just nu.
De går inte ta bort, de kommer att fortsätta existera. Jag behöver däremot hitta ett
sätt att förhålla mig till dem.
Med turen på min sida har Laget möjlighet att kliva in och hjälpa.

Nej hörrni, låt oss avsluta det här fantastiskt muntra inlägget med en bild på min lillgurka.

Är hon inte världens finaste så säg?
Att hon kom in i mitt liv är en av de riktigt bra sakerna som hänt mig.
Och ledsen jag tänker på hur jag skrek åt henne för några kvällar sedan.
Det krossar mattehjärtat att veta att jag skrek ”jag är så satans less på dig din
jävla fitthund”.
Jag skrek det till henne för absolut ingenting. För att hon inte gick dit jag ville.
Den kvällen insåg jag hur dåligt mitt mående blivit.

God afton mina vänner.

2 reaktion på “Jo tack, allt är fint!

  1. Kram finaste du!
    Och du… du är inte ensam. inte alls! <3
    Hela jag har kukat ut. hjärna och allt.
    Om du bara visste … Du är ganska frisk i jämnförelse!
    Kram! <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>