Hörrni, vilken kanonförmiddag det är idag!
Ungefär den absolut bästa på länge!
Jag ska nämligen ha mens. Wihooooo!
Inte nu, men om ett antal dagar.
Jag har nämligen ägglossning! JAG HAR ÄGGLOSSNING!!!
Jajamän, ÄNTLIGEN!
Lyckan var total när jag nyss, vid torkande av den Degermanska rumpan,
såg slemmet.
Det fantastiska slemmet, ja flytningarna som blivit sega och slemaktiga,
som visar att ägglossning pågår i min kropp.
Hur absolut toppen är inte det!
Min kropp fungerar åter.
Vilket är de bästa nyheterna ever.
Jag gillade verkligen inte när mensen hoppade över förra månaden.
Det bekymrade mig faktiskt, fastän jag inte ville låtsas om det så mycket.
Men nu, nu är jag på banan igen, min kropp är åter en lagspelare.
Det underbart goda humöret såhär mitt på blanka dagen kan också bero på att
jag just fått göra nummer 2.
Och när man, som jag, endast gör det 2 gånger per vecka så är det i princip
något som man bör poppa champagnekorken för!
Needless to say så känns det bokstavligt talat som om jag gör mig av
med några kilo varje gång jag går på toaletten i nummer 2-ärende.
Ah, vilket fantastisk inlägg detta är, känner ni inte det? 🙂
Förhoppningsvis har ingen satt kaffet eller bakiscolan i fel strupe.
Ni måste helt enkelt lära er koderna för vad som komma skall, när jag,
finkänsligt nog, faktiskt varnar er för dessa inlägg redan i rubriken.
Okej? 🙂
Kod röd = kvinnocykelinlägg.
Allt från spännande uppdateringar kring min ägglossning,
där slem livligt diskuteras, till renodlade äntligenharjagfåttmens-inlägg.
Kod brun = min mages förträffliga tömningar hittar vi här under.
Allt från antal gånger, till brist på antal gånger, samt konsistens, givetvis.
Varsågoda, nu kan ingen komma och säga att ni inte är förvarnade. 😉
I vilket fall, om vi ska bli lite mindre kroppsfunktionsfixerade här inne så vill jag givetvis
hälsa er ett härligt nytt 2014!
Ett språnkansch nytt år!
Visst känns det fräscht?
Eller vad, lugn, vänta. Fräscht?!
Personligen sitter jag i trosor och tröja med datorn i knäet, lite halvdarrig i kroppen
efter en kul fest igår.
Så fräscht, njae, det är nog inte exakt så jag skulle vilja kalla det hela.
Just för tillfället.
Min andedräkt dödar förmodligen…
Men absolut, ett nytt fräscht år är det nu.
Jajamän.
Fast egentligen innebär inte det nya kalenderåret just något för mig.
För mig börjar det nya året på hösten.
Har alltid gjort faktiskt.
Jag älskar hösten, det är min årstid.
Och det är då det nya året börjar för mig.
Jag har skrivit om det förr, så jag grävde fram det ur arkivet och här
läser ni om mitt nyår, det riktiga nyåret enligt mig.
Det nya kalenderåret firades däremot in igår.
Alternativt att vi firade ut det gamla.
Vi gjorde förmodligen både och.
En kul fest var det.
Jag hade inte behövt vara nervös, insåg jag när jag kom dit.
Stämningen var en härlig sådan, så all nervositet försvann väldigt fort.
Skönt.
Kvällen handlade om god mat, japp, jag slickade min tallrik.
Förrätten, en fin hjärtformad smörgåstårtebakelse, smakade absolut toppen!
Och varmrätten, grillat! Himmel vad jag längtat efter grillat!
Det grillade köttet ihop med gratäng och god sallad med sås till fick mina smaklökar att
skratta lyckligt.
Efterrätten hade jag förmodligen kunnat döda för, men tja, det hjälper ju inte,
så jag nöjde mig med att se på när de andra högg in på den.
(Läs, jag förföljde deras skedar med efterrätt, från tallrik till mun, med mina ögon.)
Galet god verkar den ha varit, jag gjorde mitt bästa för att inte lyssna på de andras
gillande, men tja gaffeln djupt nedkörd i låret tog inte bort min hörsel, så god verkar
efterrätten absolut ha varit.
Ja just ja, vi åt ju inte bara.
Nejdå, vi drack gott, väldigt gott också, och spelade spel.
Umgicks, helt enkelt.
Jag konstaterar dock att mitt berusade jag inte blir så knivskarpt.
Jag hade seriösa problem med att förstå spelreglerna.
Så mitt annars så skarpa sinne blir smulans slött.
Hehehe, eller så är mitt skarpa sinne inte så skarpt som jag vill
tro… nåväl tur vi spelade i lag. 🙂
Snälla mamma och pappa kom och hämtade mig, vilken service!
För att gå hem i natt var jag inte helt sugen på, och tja att få tag i en
taxi på nyårsafton är förmodligen smulans svårt.
Kvällen blev lagom lång för min smak.
Jag åkte hem i en pensionärsaktig tid, redan 00.30, för då var jag liksom nöjd.
Kom hem, tvättade bort mascaran, som jag kvällen till ära strukit på, gjorde
mig en kvällsmacka och plockade bort kläder och annat.
Så när jag vaknade i morse såg allt väldigt bra ut.
Och jag har officiellt gått och blivit pensionär.
Herregud!
När i hela friden inträffade detta?
Kära nån, jag har blivit nästan löjligt pretto…
Det här är inte okej.
Eller är de det?
Hihi, jag inser att jag trivs alldeles förträffligt med det, när jag tänker på det.
Jag mår bra av det… hihihi, herregud, jag mår bra av det.
Jajamän.
JAG MÅR FASEN BRA AV DET! 🙂
Så nu vet ni, en lite mer pretto, och kanske då en lite mer trist variant av mig själv,
har gjort entré på banan.
Kanske är det var året 2014 kommer att innebära?
Ja inte att vara en tristare variant av mig själv, nej det vore ju smulans skittrist,
utan jag tänkte mer på det här med att göra saker som jag mår bra av.
Ni vet, liksom känna efter vad man mår bra av.
Och fortsätta med de sakerna.
Självklart? Tydligen inte för mig. 🙂
Men nu ska det bli det. Jajamän!
Konturskapande. Inför mig själv. Inför andra.
Ahhhh, det låter jäkligt fint i mina öron.
Det låter nästan nytt i mina öron.
Fräscht i mina öron.
Finfina grejer det där med ägglossningsslemmiga flytningar och nummer 2.
Uppenbarligen får de mig att känna mig absolut toppen med mig själv.
Eller så är jag fortfarande berusad.
God eftermiddag på oss alla!
Och god fortsättning på det nya, fräscha året 2014. 😉
Här hittar ni för övrigt min återblick på 2013.