Lite likdoft har väl aldrig dödat någon lycka?

Härliga underbara dag!
Idag är dagen då min finfina bil äntligen gick igenom besiktningen.
Med flying colours dessutom!
(Nu handlade dagens etapp om en ombesiktning, så allt utom ett ok hade känts oerhört… snopet… men ÄNDÅ!)

Jag är nöjd och glad, och gillar min bil om möjligt ännu mer!
För er som inte vet vad jag är så förtjust i så är det en Golf diesel -93.
Behöver jag säga mer???!!!
(Jaha erhm, jasså det behöver jag?)
Nåväl…

Det enda som bekymrar mig en smula är en lukt (läs odör) i min bil som växt sig starkare de senaste veckorna.
Nu luktar det inte mumma längre om jag säger så.
Jag vet inte om det är lukten av dött djur eller lukten av död frukt eller grönsak.
Och jag har nu verkligen letat igenom bilen ska jag säga.
Men icket…och lukten blir bara värre.
Har övervägt att köpa ett gäng wunderbaumar (plural på den, hörrni?!), men förkastade idén då jag insåg att den kombon, stark parfym a la exempelvis vanilj, ihop med lukten av död inte egentligen på något vis är mer charmerande än den befintliga förruttnelselukten.
I helgen ska jag vända ut och in på allt, kolla igenom varenda vinkel och vrå.
Med lite lycka i letandet återkommer jag med en uppdatering om vad som
mött sin skapare, på ett sådant fint och väl valt ställe som i min bil.

Det här inlägget postades i Prunkande rappakalja. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *