Lova att inte säga det till någon.

Tack för er respons.
På allvar. Tack!
Otrohet är uppenbarligen ett ämne som berör.
Inga konstigheter där.
Men er respons förvånar mig. Rör mig. Berör mig.
Ni skriver till mig om händelser i era liv. Som man inte pratar med andra om.
Där ni är den andra kvinnan.
Och jag läser era tankar.
Jag har inga svar. Men jag lyssnar. Utan att slå.

Jag inser att vi är många som bär på den typen av hemligheter. På den typen av mörker.
Tack till er jag känner som mejlat, för ert förtroende.
Tack till er jag inte känner som mejlat, för att ni delar med er.

I eftermiddag tänker jag vidare kring mörkersidan av relationer.
Otrohet har vi pratat om.
Och vad den andra kvinnan river upp för sår, antingen du är hon eller har måstat
möta henne, det har vi också pratat om.

Den här gången handlar det inte om otrohet.
Det kan, i och för sig, även innefatta otrohet, men det handlar mer om bekräftelse, på ett
sätt som man inte gärna stoltserar med att behöva.

Nämligen att ligga med sitt ex.
Jag har gjort det.
Nej vänta!
Innan fantasin skenar iväg med oss, och riskerar att någon får lust att kanske spöa mig,
så nej, jag har inte haft sex med J sedan vi blev före detta partner med varandra.

Om jag lyssnar på människor jag har omkring mig så verkar det inte vara helt ovanligt.
Vilket ibland kan få en att höja ögonbrynet i förvåning.
Speciellt där man vet att känslorna mellan exen varit hårda. Efter separationen.
Ni vet, hårda ord om att man aldrig i helvetet ska ha något med den andra att göra
igen, ja ni vet hur det kan låta.
Där man spontant tänker att det aldrig kommer att lallas på igen.
Och så visar det sig att de absolut träffas. Nakna, tätt omslingrade dessutom.

Förvånande.
Fast egentligen inte.

Hårda känslor är likafullt känslor.
Ju stormigare desto mer passionerat? Jag vet inte.
Utan konstaterar bara att folk som, enligt dem själva, aldrig skulle ta i den
andra med tång igen, uppenbarligen gör det.
Utan tång dessutom.
Hårda arga känslor kan uppenbarligen göra en 360 och bli till hårda passionerade känslor.
Jag har ingen erfarenhet av just det så jag utgår mer från det jag ser.

Det är inte många som pratar högt om detta fenomen.
För det är ju något pinsamt med det hela.
Att liksom ligga med den man nyss varit ett par med, men av olika anledningar valt att
inte fortsätta vara par med.
Det blir något skamligt och nästan löjligt med det hela.
Och jag kan tänka mig att man inte vill höra omgivningens kommentarer på det.

Varför i hela friden delar man något så intimt med någon man avslutat med?

I mitt fall, för många år sedan, handlade det om att jag fortfarande var kär i mitt ex.
Han gjorde slut med mig, och jag var oerhört kär i honom.
Jag tog uppbrottet vansinnigt hårt.
Jag hade ingen aning om att han ändrat sig angående oss.
Och så en dag så ville han inte vara ett vi med mig.
Han ville däremot fortsätta ha sex med mig.
Och jag, kär och ledsen, för att inte tala om desperat, jag gick gladeligen med på det.
Jag hoppades givetvis att han skulle ändra sig, och vilja bli tillsammans med mig igen.
En klassiker. En riktigt ful klassiker.
Tills jag insåg att han hade sex med andra också.
Då dog liksom det jag kände för honom rätt fort efter det.

Så det kan vara en av anledningarna.
Att den ena har kvar sina känslor, och den andra är inte riktigt redo att
släppa helt heller.

Eller så handlar det om att båda känner sig lite ensamma. Inga direkta känslor
för varandra, men tja sex är kul och skönt och bekräftelse är verkligen fina grejer.

Eller så är det bekräftelsen i sig som är grejen.
Att få vara uppskattad och attraktiv för någon, att det är sitt ex det kommer ifrån
spelar egentligen inte så stor roll.
Man slipper liksom anstränga sig också.

Eller är det enkelheten med det hela?
Du vet vad din förra partner går igång på, och han vet detsamma om dig.
Eller kanske hade ni jäkligt bra sex.
Ert förhållande kanske sprack på många andra ställen, men sexet fortsatte att vara
jäkligt bra.

Jag antar att det finns en massa skäl till varför man fortsätter ligga med sitt ex.
Eller varför man återupptar den delen av relationen ett tag efter att man gått skilda vägar.
Jag har väldigt liten egen erfarenhet på det här planet, som skrivet, men tja jag inser
att det är hyfsat vanligt.
Och något man helst inte talar om.
Just för att det är något pinsamt över det hela.
Nej, när det är slut förväntas man agera moget och antingen bryta helt eller vara vänner.
Sex, nej det förväntas man inte ha med varandra.

Och vad som händer när ens ex träffar en ny partner?
Det kan utan tvekan få folk att börja göra lite annorlunda.
Helt plötsligt har din före detta, kanske till och med din före detta som du inte gillar
för fem öre, gått och träffat en annan.
Helt plötsligt blir du osäker på vad du känner för honom.
Känslor som varit borta sedan länge börjar dyka upp.
Funderingar kring förhållandet som var börjar susa omkring i skallen, och dra igång
känslor, som alltså inte funnits på länge.
Men blir ledsen, arg, rädd och skamfull.
För man vill inte börja känna något nu. När det är över. Och den andra gått vidare.
Med en ny.
Då händer det där som man verkligen inte pratar om.
Att ha sex med sitt ex när denna skaffat en ny.
Nix, det är tabu.
Sådan får man bara inte göra.

I den perfekta världen alltså.
Där vi alla sitter på höga hästar och sällan gör fel.
Eller jodå fel gör vi, men inte den här typen av fel.

Jag har delvis erfarenhet av detta själv.
En före detta pojkvän, för hundra år sedan, gick hem med en tjej efter en utekväll.
Och helt plötsligt dog jag.
Vi var vänner. Absolut bara vänner.
Men när jag fick veta att de gått hem med varandra och haft sex med varandra,
så dog jag likafullt.
Jag blev helt chockad.
För jag trodde liksom att han var min, fastän han ju inte var det.
För han hade varit kär i mig fastän det var slut mellan oss.
Jag hade honom, liksom.
Tryggt. Mycket tryggt för mig.
Så när jag insåg att han kunde bli intresserad av någon annan, då blev jag alldeles
tokförvånad, sårad och faktiskt chockad.
Och gjorde klart mindre smickrande saker för att försäkra mig om att hon skulle
försvinna fortare än kvickt.
Jag trodde helt plötsligt att jag var kär i honom.
På allvar.
Jag kände det.
Fast jag inte var det.
Hur galet och märkligt som helst.
Eller egentligen, rätt självklart.
För jag var så säker på honom och mig, på vart jag hade honom, att jag faktiskt
hade honom väldigt nära mig.
Det som hände, när han gick hem med en annan tjej, var att jag blev tokrädd
för att förlora honom.
Jag kunde inte sortera och se att jag var rädd för att förlora honom som mycket nära
vän, nix, jag trodde helt enkelt att jag fortfarande var kär i honom.
Hon åkte ut fortare än kvick då jag pratade med min före detta kille.
Och mina känslor, de där kära känslorna jag kände att jag hade, dog i princip
samtidigt som han stängde dörren efter henne.
Så nej, kär var jag uppenbarligen inte igen, utan rädd för att förlora.
Och stolt över hur jag fick ut henne ur hans liv, eller hur jag fick honom att få
ut henne ur hans liv, nej det är jag inte.
Det tillhör utan tvekan en av de saker jag gjort i livet som jag inte gillar med mig själv.
Så det är min erfarenhet av det hela.
Det innebar inte att jag låg med honom, det behövde jag inte, utan det räckte med att jag
pratade, läs grät, floder inför honom.
Men jag hade utan tvekan legat med honom om jag inte fått ut henne, för jag trodde på
allvar att jag var kär i honom igen.
I och för sig, jag hade kunnat ligga med honom likafullt, omän jag lyckats sortera mina
känslor rätt. Bara för att faktiskt få ut henne ur hans liv.
Så gärna ville jag ha kvar honom som min. Utan att behöva vara tillsammans med honom.

Jag spelade mina kort skickligt. Och vann.
En seger som kom att smaka väldigt konstigt.
Även hundra år senare.

Så om du får panik, att känslorna blir diffusa över ditt ex, där du inte alls haft
problem att sortera dina känslor tidigare, så är det är helt okej.
Det är förmodligen normalt.
Man är rädd för att bli ensam.
Man är rädd att förlora den andra.
Särskilt om man haft varandra, helt platoniskt, sedan det blev slut.
Då är det kanske naturligt att man inte vill förlora den andra.
Och att man i det läget mixar känslor och går vilse i dem, japp det köper jag.
Och att man börjar ligga med varandra, jajamän, inget konstigt under solen där heller.

Däremot blir det ju en jävligt skitig situation i och med att han ju faktiskt är upptagen.
Och kanske inte alls tänkt avsluta den nya relationen.
Utan tänkt äta både ny och gammal ehhh… mat.
Men det säger förmodligen mer om honom och deras relation än om dina, för tillfället,
diffusa känslor.

Däremot blir du den andra kvinnan.
Du spelar andrafiolen helt plötsligt.
Och det är sällan någon höjdare.
Det har jag erfarenhet av, och om ni läst det inlägget, ja då vet ni i alla fall
min känsla av det hela.
Att den skitigheten vill jag inte utsätta mig själv för någonsin igen.
Och heller aldrig utsätta någon annan för igen heller, för den delen.

Bekräftelse får oss att göra mycket märkliga saker.
Och i vissa fall, kanske även tappa bort oss själva.
Och blir det så, ja då pratar vi inte gärna högt om det, utan viskar det lite
tyst i den goda vännens öra.

Nu är det strax dags att duscha, för att sedan åka till Casa Hawk för umgänge, middag,
filmer och vin.
Rysare står på agendan.
Det kan bli trångt i äkta makarna Skoglys säng i natt.