Man down, man down!

Eller mer korrekt; woman down, woman down!
Mitt i Bonnstan, alldeles bredvid en kvinna med barnvagn, flättade jag och föll.
Inte med en sådan där intressant arm- och benfäktande stil där det för en sekund
finns en chans att man ska fortsätta stå på benen.
Nix, isen vann på det där omedelbara sättet där man inte tar emot sig. Alls.
(Vilket förmodligen var tur då det ofta är just den detaljen som gör
att man bryter armarna när man faller.)
Kvinnan med barnvagnen stannade och frågade vänligt om jag brutit något, vilket
jag på inget sätt gjort. Tvärtom, jag kände mig helt okej där jag låg.
(Förutom detaljen att min ära och heder fått sig en knäck givetvis.)
Däremot hade jag fallit med huvudet i marken och jag tänkte att det inte
fanns en chans att glasögonen hållit för smällen.
Men det hade de tack och lov! De blev väldigt vinda och skeva
(vilket Larssons optik fixade) och fick sig ett lacksläpp, men förutom det klarade
de sig fint.
Förutom en del huvudvärk (inte alls av kalibern hjärnskaksvarning) uppstod lite blodvite.
Som om tajmat in i minsta detalj (för er som känner till Skellefteå och Bonnstan) ligger ju
Landskyrkan alldeles bredvid Bonnstan, och där kunde jag låna toaletten för att ta bort det
blod som runnit. Smidigt, då jag inte hade någon lust att gå genom stan med
ett utseende som antydde att jag fått stryk.)

Ser finfint ut nu i afton.

Risk föreligger dock att jag i morgon bitti vaknar med känslan av att vara 105 år.
Jag är hyfsat öm i revbenen. Ni vet när man hostar, snyter sig, skrattar till,
reser sig upp eller sätter sig ner. Nu mot aftonkvisten har det dock lättat en aning.
Kanske känns kroppen likafullt som min egen i morgon bitti när väckaren ringer.
En får hoppas!

Strax blir det middag på Vallgatan, surströmming! Jag har längtat hela dagen!
Låt oss alla ha en finfin måndagsafton!
(Och mer surströmming åt folket!)

Förresten, stopp för tusan! Vad gör de där linjerna vid mitt öga? (De som så tydligt
syns i bilden här ovan.)
Är de verkligen mina? När hände det och vem gav tillåtelse?
Och viktigast av allt, hur lämnar man tillbaka dem?

2 reaktion på “Man down, man down!

  1. Nämen nej! Jäkla is! Må den försvinna snabbt och inte komma åter på väldigt länge. Hoppas allt höll och att det känns bättre efter lite suring.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>