Men åh.

Hyfsat missnöjd Degerman kikar in.
Förkylningen slog till i går kväll.
Efter en finfin dag började jag frysa på kvällen, ni vet sådär som inte känns riktigt
relaterat till temperaturen inomhus.
Samtidigt som det händer någon med salivproduktionen. Den blir på något
vis överdriven, samtidigt som halsen helt plötsligt är försedd med rivjärn.
Vilket resulterar i att man sväljer konstant fast man inte vill svälja överhuvudtaget.
Det hela gjorde att jag inte kunde sova utan tittade på klockan sista gången vid 03.30.
Vilket kändes sisådär när väckaren stod på 06.45.

I morse var dock förkylningen ett faktum.
Aldrig speciellt trevligt att vakna upp med rakbladsvass känsla i halsen.
Inga större antal grader av feber tack och lov, utan just så pass
för att göra mig trött och ömsom frysa, ömsom svettas.
Inte för att jag äger någon febertermometer för den delen.
Jag har liksom aldrig tyckt jag behöver en. Kroppen brukar vara rätt tydlig med
sina signaler vid feber. Jag har inget behov av att veta om jag har 38 grader eller
38.5. Känner jag feberkänsla ser jag till att ta det lugnt den dagen.
Såvida jag inte känner mig klubbad och misstänker att den ligger kring en 39 grader,
då vill jag gärna veta gradantalet.
Då kan jag tänka mig att be mamma komma över med deras termometer.
Hehe, det kommer dock bara på tal vid krisfall.
Jag gissar att samtliga som är födda runt mitt årtal (-74) vet precis vad
jag pratar om.
Jag begår något olagligt om jag berättar mer.
Insåg jag när jag nyss googlade den här typen av termometer. 🙂

Jag borde ha förstått att den var på väg då jag i helgen hade ett mindre
charmerande utbrott av herpes på min läpp. Dessa blåsor dyker i princip bara upp då
jag håller på bli förkyld. Eller är väldigt stressad under en period.

I morgon vore det mycket tacksamt om läget skulle kännas bättre.
Onsdag förmiddagen innebär nämligen alltid gruppen ”Konsekvenser av våld”, vilken jag
ogärna missar.
Jag får helt enkelt känna hur det känns när jag vaknar i morgon bitti.
Far jag, får jag se till att hålla mig så långt borta från de andra som möjligt.

Vad jag helst av allt skulle vilja göra nu är att bädda ned mig i sängen och ligga
där, halvsova, läsa en bok, lyssna på musik, mysa med Alicen.
Det funkar dock dåligt med tanke på att Bravida kan dyka upp när som helst.
I vår förening görs nämligen ventilationssystemet om, och därmed byts även fläktar
och fläktkåpor ut.
På min lägenhetsdörr meddelades det att de skulle komma någon gång under vecka 7,
det vill säga denna vecka.
Jag hade önskat att de kunnat precisera smulans bättre vilken dag, men jag inser
att det säkerligen inte är tvärenkelt att göra.
Så jag får nöja mig med att min köksvrå får se allmänt slagfältig ut.
Kryddhyllan och fläktkåpan ska stå tomma efter som de ska rivas ut.
Samt att allt annat som kan vara i vägen ska plockas bort.
Vilket är givet och självklart, och samtidigt får min köksregion att se allmänt
kaosartad ut.
Jag ser fram emot att det ska bli klart, det kommer förmodligen att bli toppen.
Jag gissar och tror att de kommer under denna eftermiddag, jag hör nämligen hur det
borras och bankas hos grannarna under mig.
Och kommer de inte i eftermiddag borde de komma i morgon.
Men det hela gör likafullt att jag inte bäddar ner mig i sängen eller soffan i det här läget.
Vilket alltså totalt havererar min önskan om att luffa omkring i min nattskjorta och
tjocksockar.
Egentligen skulle jag vilja ta en riktigt lång och varm dusch.
Men då kan jag ge mig tusan på att folk från Bravida dyker upp.
Vilket vore fasligt generande eftersom de ska borra några förberedande hål
i min badrumsvägg i det här arbetsmomentet också.
All duschning är med andra ord självvalt framflyttad tills åtminstone klockan 16.00.
Det är helt enkelt dålig tajming på denna förkylning.
(Vilket det förmodligen alltid är…)
Naturligtvis är det oerhört fint väder ute idag. Japp, både igår och idag lyser
solen väldigt vackert.
Helt plötsligt älskar man vintern. Rakt av.
Dagens runda ned lek i Erikslidsbacken var förmodligen mer rolig för Alicen än mig.
Hade jag fått bestämma hade hon fått göra samtliga av dagens behov en decimeter
från vår ytterbro. Dock drog vi iväg till Erikslidsområdet bara för att hon skulle få
springa av sig rejält, med tanke på att resten av dagen kommer att bli en lugn en.

Lillgurkan sover gott i soffan för tillfället.

I afton är det för övrigt dags för Skellefteå Filmstudio igen.
Min närvaro där ikväll är högst osäker.
Det skulle sannerligen vara trevligt att bara sitta i lugn och ro ihop med en bra film där.
Men just nu känns det som en pärs bara att köra till Nordanå från Norrböle.
(Eller vänta, bara att gå ut till min parkeringsplats känns i nuläge inte aktuellt.)
Återigen, jag behöver inte bestämma mig än, en Alvedon eller två kan förmodligen
göra att läget känns bättre.

Nu ska jag återgå till att fortsätta tycka vansinnigt synd om mig själv.
Ihop med Läkerol original. Den absolut sämst smakande halstabletten i världshistorien.
Så pass vidrig att jag tillägnade den ett alldeles eget inlägg för några år sedan faktiskt.

Tisdag idag, låt oss hoppas på en bättre onsdag!