Min dag.

Sådär.
Då är jag 39 år.
Det har varit en mycket trevlig födelsedag.
Jag har spenderar väsentliga delar av den i stugan.
Middag ihop med mamma och pappa.
Jag fick en flygresa till Stockholm av dem.
Jag ska nämligen dit i december, och resan bjuder de mig på.
Helt suveränt.
Jag blev jätteglad över den!

I övrigt har denna dag varit fylld av sms och mail. Samt en kort sväng på Skype med Vickan.
Samt en massa gulliga och trevliga hälsningar på FB.
Och intet att förglömma, ett oväntat och mycket uppskattat paket från min vän Solstålen i Stockholm.

Helt enkelt en väldigt mysig födelsedag.

Sedan häpnas jag förvisso fortfarande över att jag nått en
ålder av 39 år.
Jag menar, jag är ju en fossil.
Praktiskt taget mumifierad.
Nåväl.
39 år känns helt okej, om jag ska vara ärlig.
Inte åldern i sig kanske.
Men känslan jag har, där jag befinner mig i livet.
Jag hade förvisso trott att jag skulle vara gift, ha barn
och bo i hus.
Med den utgångspunkten kan man nog säga att jag misslyckats
hyfsat fatalt.
Haha, på varenda punkt.

Å andra sidan har jag inte levt ett vanligt liv.
Giftemål och barn har inte varit aktuellt.
Hus, ja endast det senaste året

Likafullt känna det rätt.
Situationen jag befinner mig i nu.
Är inte det väldigt märkligt liksom?
Det känns helt rätt, till och med.

Och riktigt skönt har det varit att inte
fundera om, och önska mig att J skulle säga grattis.
Vilken befrielse att kunna njuta av mammas och pappas firande
av mig.
Utan en enda ångestfylld tanke och känsla.
Att inte ha något som grusar.
Utan bara trivas ihop med dem, äta den goda middagen jag
önskat mig av mamma.
Sitta i lugn och ro och höra mamma och pappa berätta om
morgonen jag kom till världen.
Utan att undra om J tyckte att det blev trist och långtråkigt
att än en gång höra den berättelsen.

Han har varit frånvarande i mina tankar idag.
Tills nu, då jag summerar och drar paralleller.
Då blir det oundvikligt att han dyker upp.
Han har spelat en stor roll på mina födelsedagar.

Det har varit en fantastisk skillnad mot tidigare år, inser jag.
Det har varit roligt att fylla år.

Om han gratulerade mig i år?
Jajamän, han var den första av alla att hälsa grattis.

Otippat?
Inte det minsta.