När det inte går skjuta upp längre.

I eftermiddags var dagen då jag skulle göra ett gäng ärenden jag skjutit på en längre tid.
Sådana saker jag lagt på hög just för att jag inte varit speciellt sugen på att göra dem eller för att de inte varit direkt akuta.
Det hela innebar att jag behövde göra många av Solbackens affärer samt bege mig in på stan för att avverka en hel hop affärer där.
Sammanlagt tog det en sisådär 3 timmar.
Och jag säger er mina vänner, det här med att gå omkring på stan, gå omkring i affärer, det måste verkligen vara en försmak av helvetet.
För mycket folk, för mycket varor. Jag blir matt bara jag tänker på det!
Hur många prydnadskuddar kan Åhléns kunder tänkas behöva välja mellan för att förbättra sina hem? Eller Kapp-Ahl, är det någon som ens vet hur många olika byxor de har
i sina ställ?
All trevlig personal som ler och säger hej, som undrar om man behöver hjälp, som undrar om man hittar det man söker.
I det där supertrevliga, glättiga och helt opersonliga tonfallet som jag självfallet förstår att de använder men som får mig att längta bort.
Det kändes efter ett tag  som om jag var på besök i ett parallellt universum.
(Jag kan för mitt liv inte förstå att jag en gång i tiden faktiskt gillade att åka till storstäder och handla! Vem var jag då?)

Lättnade var stor när jag var klar och satte mig i bilen för att åka till stugan. Bara tanken på att strax få gosa in mig i Alicens päls fick stressnivån att gå ner.
Nåväl, nu är allt avklarat och jag behöver inte gå på stan på länge igen. :D

Låt oss alla ha en finfin torsdagsafton!

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>