När det seeega är allt jag vill ha. Kod röd-oro goes nyårsfest-oro.

Jag äter som en häst.
I alla fall började jag med det alldeles nyss.
Jag gick all-in och tog en macka extra.
Jag kommer att äta många fler mackor extra innan jag gör natt.
Jag vet det redan nu.
Jag är i det ilet, har haft det i tankarna några dagar, på att äta extra, alltså.
Men inte gjort något av de tankarna.
Förrän precis nu.

Jag hoppas att denna craving på mer mat/mellanmål betyder att jag
är på väg in i ägglossningstider.
Min mens hoppade nämligen över förra månaden.
Den kom bara inte.
Ägglossningen verkar ha uteblivit.
Tjejerna här inne vet vad jag pratar om gissar jag.
Man blir sugen på allt som är gott (läs ”onyttigt”), humöret växlar farligt fort
och man får flytningar som är ett segt slem.
Sorry för den, men vid det här laget så innebär ”kod röd”-varning i överskriften
att inlägget under kommer att innehålla smulans mer information än vad man kanske är sugen på.
Och kod röd, mina vänner, det innebär mensrelaterade inlägg.
Vad kod brun-inlägg betyder, ja det får ni sluga människor där ute lista ut,
annars finns risk att ni sätter kaffet i fel strupe. Igen.

Nej men allvarligt, min kropp brukar signalera klart och tydligt när ägglossningen
äger rum.
Japp, jag äter choklad dagarna i ända då, i alla fall i mitt huvud.
Jag tänker på sex ungefär precis hela tiden.
Samt att jag har flytningar som är segt som… lim?

Inget av det hände egentligen förra månaden. Inte på allvar i alla fall.
Den här månaden händer matsuget, det konstanta sniffandet i föräldrarnas godisskål,
samt att det här med sex dyker upp ständigt i kroppen.

Men flytningarna uteblir. Än så länge.
Jag hoppas verkligen att de kommer igång, för då vet jag, då är det ägglossning.
Då vet jag att min kropp fungerar.
Då vet jag att mensen kommer inom ett givet antal dagar.

Jag gillar inte när min mens är på vift.
Den saknas mig.
Min kropp fungerar ju inte ultimat då.
Och min fråga blir varför den inte gör det.
Beror det på att jag inom en hyfsad tidsrymd slutat med blodtrycksmedicinen, och
med min ångestdämpande medicin?
Beror det på att jag stressat väldigt mycket?
Beror det på att mitt näringsintag är fel?
Eller är det en kombination?

Jag vet alltså inte.
Och det gör mig inte glad.
För min kropp ska vara pålitlig, enligt mig.
Och jag skulle inte gilla om det är så att jag misskött den på något sätt, så att
den inte kan fungera ultimat och pålitligt.

Därför hoppas jag att drivet efter sex och mat faktiskt beror på att kroppen fungerar
precis som den ska och att ägglossning och mens är i antågande.
För annars måste jag kartlägga igen.
Och det känns bara så jävla jobbigt.
Jag vill kunna det här nu.
Vad min kropp behöver och vad mitt sinne behöver.

Nåväl, det blir intressant att se vad som händer härnäst.

Annars är de sista förberedelserna inför morgondagens nyårsfest gjorda.
Jag ska till Stina och Nicke, och idag fick jag veta att det kommer fler folk än de
jag redan visste om.
Det betyder att det blir många okända ansikten.
Några ansikten är bekanta, men inte så att jag känner dem än, utan mer att jag
träffat dem vid ett tillfälle tidigare.
Men som sagt, några blir helt nya.
Och det här gör mig smulans nervös.

Jag är inte helt bekväm bland nya människor.
När de i antalet vida överstiger Stina och Nicke alltså..
Jag blir nervös, helt enkelt.
Jag känner mig orolig över om jag kommer att passa in.
Det tänker jag alltså fastän jag har vetskap om att jag fixar de flesta situationer
och människor, just för att jag är en jävel på att härma.
På att spegla andra.
På sättet att få folk att acceptera mig. Och kanske även tycka att jag är okej.
Men jag gör det ju endast för att hålla dem långt borta från mig,
Det är något märkligt det där.
Jag bekräftar andra för att ha dem på en armlängds avstånd.
Det låter helt galet, men egentligen är det rätt logiskt.
För pratar jag om dig, jag då kan vi inte prata om mig.
Och jag vill inte prata om mig.
Där kickar självkänslan, den obefintliga in, för pratar vi om mig, då kommer det
att märkas att jag inte är speciell på något vis.
Inte speciellt rolig, smart, påläst eller social.
Och det har jag till varje pris tänkt undvika att visa någon.
För det kan kosta mig platsen att få följa med.
Det kan kosta mig platsen att vara medräknad.
I mitt huvud fungerar det så, åtminstone.

Laget och jag, vi har slitit med detta många gånger.
Och det går framåt. Utan tvekan.
Men i morgon kan det hända att jag trillar tillbaka några pinnhål.
Det är helt enkelt en lite för pressande situation.
För många nya människor.
Några av dem är karlar, och det vet vi alla vid det här laget hur jag känner då.
Och jag ska alltså fixa att äta under dessa omständigheter.
Jajamän, god middag blir det, och jag förväntas klara av att äta under den pressen.
Jag är inte helt säker på hur det ska gå till, men jag kan ju berätta att jag kommer att
ta hjälp av min vän alkoholen.
Japp, pinsamt nog kommer jag att ha druckit åtminstone 1 vinglas innan jag drar mig
iväg till festen.
För den tar bort udden av det som känns jobbigt.
Jag blir mer avslappnad, mindre blyg och mer intresserad av andra människor.
Jag blir mindre reserverad. Mindre tyst.
Och bekymrar mig lite mindre över hur otight min mage ser ut mot klänningens tyg.
Den sociala träning jag har, i och med att jag jobbat i en reception, kickar in.
Jag börjar fungera. Genom att bekräfta andra.
Vilket kanske är bra.
Fast egentligen är det skit.
För när jag ägnar mig åt det så visar jag som sagt inget av mig själv.
Utan jag ger bara dig vad du vill ha.
Men det köper mig tid att under tiden jag pratar med dig bilda mig en uppfattning om dig.
Det gör att jag efter ett tag vet om jag vill berätta något alls om mig själv, eller om jag
vill fortsätta att ägna mig åt att bekräfta dig.

Nu låter det som att i morgon känns skit va?
Men nej, så är det givetvis inte.
Det ska faktiskt bli rolig, jag ser fram emot det.
Samtidigt som jag önskar att jag ska drabbas av magsjuka eller 40-graders feber och
förkylning.
Jag alltså både längtar och inte längtar.
Det är motsägelsefullt. Precis som det är när jag tänker mig att umgås med andra.
Jag vill. Samtidigt som jag inte vill.
Hahahaha, ja det är fan komplicerat.

Men nejdå, jag kommer att gå på festen.
Jag har provat klänningen ikväll. Testa örhängen till, samt vet vilket nagellack jag
ska använda.
Jag är liksom redo.
Det är bara den mentala biten som ska falla på plats.
Och det kan den endast göra om jag faktiskt far på festen.
För om jag skippar den, ja då blir jag kvar på ruta 1 för evigt.
Jag vet att jag måste utmana mig själv, och göra sådant som jag vill, men alltså
låter bli då jag inte kan gömma mig bakom någon annan.
Och festen i morgon blir en sådan övning.

Mitt mål är att ha kul.
På det sätt där jag fungerar ihop med andra.
Där jag både ger men också tar.
Där jag är nyfiken på dig, och låter dig vara nyfiken på mig.
Ömsesidigt alltså.

Hehehe, ja herregud, vi får se hur det kommer att gå.
Inte undra på att jag äter mer än vanligt i kväll.
Det har kanske inte ett piss att göra med att ägglossningen är på g.
Nejdå, överätandet kan utan tvekan bero på att jag är nervös för morgondagen också.
Japp.

Sedan funderar jag en hel del på den tillbakablick jag kommer att göra över det strax
gångna året 2013.
Det väcker en del känslor som också får mig att vilja äta precis allt jag kommer över.
Glada känslor mixas med ångest när jag tittar tillbaka.
När jag känner och när jag kommer ihåg,
Då finns ångesten väldigt nära. Alldeles, alldeles bakom det glada.
Av den anledningen borde jag göra just en årssammanställning.
För att komma ihåg.
För att sluta jobba på att glömma.
Ni vet, när skammen ligger nära till hands, då är det trevligare att inte komma ihåg.
Men det leder ingen vart.
Utan det gäller att se saker och ting för vad de är.
För att helt enkelt kunna bearbeta det som varit, på det sätt det varit.
Och inte liksom bearbeta något efterkonstruerat, liksom en version som jag själv
hittat på, bara för att mildra min egen skam över hur jag levt.
Men det är sådana tankar som flyter omkring i kroppen och i huvudet ikväll.
Och de oriver.
Samt blir viktiga av just den anledningen.
Att de oriver berättar för mig att de bör tittas på lite extra.

Vad fan, inte konstigt att jag äter som en häst för tillfället.
Det är nog bara önsketänkandet det där om att det skulle bero på en ägglossning
som är på g.
Jag vet innerst inne att den mycket väl kan vara på drift även denna månad.
Men än så länge, då hoppas jag på de seeega flytningarna som ska visa att
ägglossning pågår i min kropp.
Till dess betyder matlusten och sexlusten att det faktiskt är det som kommer att
hända om bara någon dag.

Jajamän, när segt slem är det bästa någonsin.

3 reaktion på “När det seeega är allt jag vill ha. Kod röd-oro goes nyårsfest-oro.

  1. Pingback: Midsommarafton är i morgon, vilket sammanfaller med höst, visade det sig. | Svart nonsens och prunkande rappakalja

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>