När ett hemsökt hus, förväntan och överbett resulterar i trivsel.

God afton vänner!
Hur är det med er? Med mig är det bra. Förra veckan var ingen riktig höjdare, men det har rätat ut sig och jag är åter mitt glada och sprudlande (…) jag.
Tre saker gör mig på extra bra humör dessa dagar, nämligen följande:

1. American Horror Story säsong 1; Murder House.
Er Degerman, som i vanlig ordning är sist på bollen, har alltså börjat se American Horror Story.
Inte själv givetvis, hell no, jag är alldeles för kyckling för det det så Erika, min vapendragare, ser den med mig.
(Tanken var förvisso att se den själv, fast det var innan jag börjat se den.)
Erika hade pratat varmt om den här serien och tyckte jag borde ge den en chans.
Vilket jag gjorde. Men efter 1 minut och 12 sekunder (ja ni läste rätt, en minut och tolv sekunder) fegade jag ur.


Detta skickades till Casa Hawk minuterna efter fiaskot.

Sjysst Erika, som redan sett första säsongen och visste hur bra den är och hur mycket jag skulle gilla den, erbjöd sig att se den med mig. Vilket vi numera alltså gör.
Och herregud så bra den är!
8 avsnitt in och den kvalar definitivt in som en av de bättre serier jag överhuvudtaget sett.
Jag skulle gärna berätta vad den handlar om. Men ni som sett den vet att det är snudd på omöjligt. Det här är förmodligen det närmaste jag kan komma:
En man och hustru i äktenskapskris gör ett försök att rädda sin relation genom att flytta in i ett nytt hus.

Alla försök till vidare förklaring av vad serien handlar om är bara att skrota. Det går helt enkelt inte.
Huset visar sig (för oss tittare) nämligen vara hemsökt. Vilket orsakar en följd händelser som åtminstone jag inte kan återberätta och samtidigt lyckas göra mig förstådd.
Låt oss bara säga att familjen; mamma, pappa och dotter i tonåren aldrig hade kunnat förutse vad som skulle komma härnäst.
Det är så fantastiskt skruvat att jag njuter av varje minut. Särskilt med tanke på att det här är en rysar-serie.(Som gener är den märkt skräck, drama och thriller.)
Jag vet inte hur många gånger jag ryckt- och skrikit till. Underbart, underbart!
Vi har flera säsonger att se fram emot i sommar.
Vilka förresten är nya givar för varje säsong. Återkommande skådespelare blandat med nya men helt nya berättelser. Spännande upplägg där jag hoppas att jag kommer att gilla de andra säsongerna också.
Hehe, tur Erika kunde tänka sig att se serien igen, annars hade jag gått miste och allt det här fantastiska.

2. Globen i november.
Patrik ringde i fredags och berättade att hans favoriter, Five Finger Death Punch, ska spela i Globen i november.
Tillsammans med In Flames.
Han tyckte vi borde fara. Vilket jag också genast tyckte. Nu är 5FDP kanske inte riktigt min kopp te (versmässigt hårda, drivande och jäkligt bra, men lite för trallvänliga refränger för att passa mig) men jag tror de blir jäkligt kul att se live!

In Flames är gamla idoler till mig. Det är några år sedan jag lyssnade på dem på allvar, de utvecklades åt ett håll där jag är mer förtjust i deras lite äldre skivor nämligen.
Har sett dem live vid några tillfällen tidigare så det blir ett väldigt kul återseende!
Och Globen, en perfekt arena anser jag. Ljudet, de gånger jag varit där, har varit fenomenalt.

Så i november är tanken att vi drar till Stockholm för en helg och umgås med vänner samt njuter av väldigt mycket bra musik!
(Fast först har vi ju en vecka av festivalande/Stockholms-häng att se fram emot i början av augusti. Musik och umgänge, det blir inte mycket bättre än så. :) )

3. Tuna.


Hahahaha, jag såg den här bilden i mitt FB-flöde för ett bra tag sedan. Sparade den på min dator just för att den får mig att le.
Det är liksom total igenkänning på den då man vaknat upp dagen efter en kul fest hehe.
Ännu roligare blev det då det visade sig att hunden, som alltså heter Tuna (och hans helfestliga utseende) är på riktigt och något av en internet-kändis.
Föll nämligen över hans instagramkonto härom dagen och insåg att han har massor med följare, nämligen 1.9 miljoner!
Just tack vare hans fenomenalt charmiga överbett.
Jajamän hörrni, kolla in tunameltsmyheart.com., därifrån hittar ni även hans instagram.
Han är absolut oemotståndlig och att se bilder på honom i mitt flöde får mig att må väldigt gott.


Så måste jag givetvis lägga till en extra punkt till min lista om tre, nämligen:
4. Emil.

Jag får inte nog av honom.

Kolla vilken fin bild av Vickan, Emil, mamma och mig, tagen under morsdagsfirandet för någon vecka sedan.

Låt oss alla ha en finfin tisdagsafton!

En reaktion på “När ett hemsökt hus, förväntan och överbett resulterar i trivsel.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>