En natt i tropikerna.

30 grader i ”mitt” sovrum här i stugan i skrivande stund.
Det är hårda pix nu mina vänner.
Er badkruka Degerman inser att ett dopp innan kvällsgåendet kommer att bli nödvändigt.
Jag vet inte annars vad som skulle kunna få ut den värsta värmen ur kroppen.
Hösten. Kom. Nu. Tack.

Hörrni, nu har vi setts två kvällar i rad här inne, det är däremot något att gilla!

 

Så vi ses igen!

Förmodligen lika förvånande för er som för mig. Det är nämligen 7 månader sedan vi sågs här inne senast.
Inte undra på att bara inloggningsproceduren i sig höll på att stjälpa kvällens återförening.
Mitt minne gällande användarnamn, lösenord och sådana där användbara saker har ett betydligt kortare hållbarhetsdatum än 7 månader, insåg jag.
Det som brukar ta 3 sekunder tog många långa minuter tills jag i stort sett testat allt.
Men nu är vi alltså här igen, välkomna!

Eftersom vi inte hängt tillsammans på ett tag tänker jag att vi startar upp det hela med en lista, liksom för att lära känna varandra igen.
(… och möjligtvis även för att jag tycker att listor av den här typen är väldigt roliga.)
Let´s go!

1. Gillar du blå ost?
Blå vaddå? Stavas det inte Edamer, Hushåll eller VB vet jag inte vad vi pratar om.
(Eller vänta ett ögonblick, Mozarella, Brie och Halloumi kan vid något tillfälle också ha slunkit ned, vid närmare eftertanke.)
Om någon eller några av ovan nämnda ostar räknas till blå ost kommer jag givetvis
att hävda att jag självfallet visste det, att jag bara missförstått frågan, alternativt
formulerat svaret fel.

2. Har du rökt någon gång?
Nej, faktiskt inte. De höga hästarna lämnas däremot bäst i stallet eftersom jag snusar vid festliga tillfällen.
(Däremot kan jag i någon typ av postpubertal rebellisk anda tycka att det kan se rätt coolt ut när folk röker ibland.)

3. Äger du något vapen?
Nej. Eller vem vet förresten vad man skulle kunna träna Alicen till?
Jag återkommer på den.

4. Vilken är din favoritsmak på glass?
Självklart choklad. (Är det ens en fråga?)
Men när jag tänker på saken så beställer jag (vid ätande av kulglass) alltid melon
alternativt polka… men svaret blir likafullt choklad givetvis.

5. Är du nervös innan läkarbesök?
Tandläkaren – ja.
Gynekologen – som satan.
Övriga besök – nej.

6. Vad tycker du om varmkorv?
Blä.
Förut gillade jag Bullens massor, men inte längre. Kanske skulle den funka i någon gratäng eller annat kamouflerande, men inte ensam i korvbröd. Min mage och smaklökar protesterar direkt, jag har ingen aning om varför.
Varmkorven som serveras på Casa Hawk däremot är väldigt god, men jag kommer verkligen aldrig ihåg vilken det är.

7. Favoritfilm?
Låt mig nämna tre favoritfilmer åtminstone, att bara säga 1 är tortyr.
Sin city, Pan´s labyrinth och Breakfast club är filmer som sticker ut oavsett
hur många bra filmer som än tillkommer.

8. Vilken dryck föredrar du på morgonen?
Vatten.
Jag skulle gärna dricka mjölk, te, juice eller något annat gott när jag vaknar, men den mer sansade delen av mig väljer vatten just för att slippa magknip. (Vilket jag anser är ett pissigt sätt att starta en dag på.)
Kaffe är dock aldrig ett alternativ. Jag kommer aldrig att lyckas lista ut hur något
som luktar så fantastiskt gott kan smaka så illa. Det borde inte vara möjligt!

9. Gör du armhävningar?
Ja, 50 varje morgon och varje kväll. Eller vänta, det gör jag ju inte.
(Jag höll just på att förväxla önsketänkande med verklighet, sorry för den!)

10. Vilket är ditt favoritsmycke?
En ring som jag köpte för 19 år sedan med pengar jag fått av moster Inga.
(Min mammas numera avlidna moster. En väldigt fin kvinna som mer var min mormor
än mammas moster, då min riktiga och underbart fina mormor dog då jag var 10 år.)
Fast egentligen är det ringen jag har i näsan som är mitt favoritsmycke. Skulle jag
bara ha möjlighet att behålla en av mina piercingar är det min septum-sådana.
Den är jag.
(Jag antar att det mer är läget där smycket är placerat som är min favorit än själva
smycket i och för sig, men det är en berättelse för en annan dag.)

11. Favorithobby?
Umgås med folk jag gillar. Spendera tid i skogen med Alice. Se serier. Äta gott.
Och blogga givetvis, fast det senaste 7 månaderna kanske inte riktigt visat det.
Musik i mängder är också en favoritsysselsättning, i hörlurar, live, ja i stort sett på vilket sätt som helst.
Tatueringar och piercingar är också precis alltid lika intressant att ägna sig åt.

12. Har du ADD?
Nej.

13. Nämn en sak du inte tycker om med dig själv?
Det ständigt återkommande; min problematik med gränssättning.
Den försätter mig i allt från lustiga situationer till irriterande, obehagliga
och skrämmande sådana.
Sedan är jag inte heller überförtjust i min morgonandedräkt, den lämnar
en hel del att önska. ;)

14. Vilket är ditt mellannamn?
Jag har två mellannamn. Sara och Anna.
Anna var givet, både min mormor och farmor hette Anna.
Sara kom däremot till av personalen på BB. Jag är nämligen född 8 veckor för tidigt.
Idag är det ingenting, men 1974 var det en stor sak. Så jag låg på lassa i dryg
1.5 månad innan jag fick komma hem.
Personalen ville inte kalla mig ett nummer så de kallade mig Sara. Vilket gjorde
att mamma och pappa kände att jag givetvis borde ha det som mellannamn då jag
blivit kallad Sara så länge.

15. Nämn 3 tankar om idag?
1. Jag skulle ha ställt min bil i skuggan. (Värmerelaterat.)
2. Jag borde gå till sjön och bada igen. (Definitivt värmerelaterat.)
3. Jag kommer inte att kunna sova i natt. (Värmerelaterat och smulans oroande.)

16. Nämn 3 drycker du dricker regelbundet?
Vatten, Cola Zero och O´boy.
(O´boyens regelbundenhet innebär en sisådär 3 gånger per år.
Jag mår alltid fruktansvärt dåligt när jag dricker den, men några gånger per
år anser jag det vara värt det.)

17. Nuvarande oro?
Se fråga 15. Kommer det ens att gå sova i natt? Jag vet inte hur det är med er, men 27 grader i sovrummet gör inte direkt underverk för en redan dåliga sömn.

18. Nuvarande irritationsmoment?
Hela jag. Jag är verkligen i behov av en dusch och rena kläder.
Samt att jag hängt i stugan sedan i söndags, vilket gör att i stort sett allt mina
föräldrar säger och gör är irritationsmoment.
Däremot är stugan svalare än lägenheten i stan, och det finns som bekant en sjö i princip utanför dörren här, vilket gör att stugan står som klar vinnare likafullt.

19. Favoritstället att vara på?
Stället kvittar i stort, bara jag får vara med människor jag tycker om.
Eller helt själv.
Så absolut; i soffan hos goda vänner, i skogen tillsammans med Alice, på en metalfestival, eller i en tatuerings/piercingstudio. Det är ställen som alltid är helt rätt.

20. Hur firar du nyårsafton?
Med människor jag tycker om. Som regel även ihop med god mat, god dryck och ovanligt uppklädd.

21. Vart skulle du vilja resa?
Såhär i tropik-klimatssammanhang lockar någon av världens utposter, varför inte Grönland eller Sibirien? De skulle givetvis locka annars också, men just nu känns det mer aktuellt än annars.
Annars, Wacken i Tyskland. Det är ett resmål som planeras att äga rum 2020. En av världens absolut största metalfestivaler händer där varje år. Det skulle vara så grymt.
Först står däremot en resa till Nya Zeeland på agendan. Om ett halvår åker jag och hälsar på Vickan med familj.
Som många av er vet bor hon där och har gjort så länge, däremot har jag aldrig hälsat på. Sedan midsommar har de också fått tillökning i familjen, en liten Frida, som jag ju gärna vill träffa. Samt att de är på slutfasen gällande byggandet av deras hus.
Det är helt enkelt dags för mig att packa väskan och dra till andra sidan jordklotet!

22. Är du framåt eller tillbakadragen?
Definitivt tillbakadragen. Även ordentligt blyg.
Min blogg ger förmodligen en helt annan bild inser jag lika roat som förfärat.
Jag har svårt att prata i ett sällskap med fler än 3 personer och då spelar det ingen roll om jag känner samtliga 3 personer väl. Istället blir jag passiv och tyst, tillbakadragen
helt enkelt.
Jag blir plötsligt medveten om hur ointressant jag är och hur lite underhållande jag är.
Vilket gör att det känns givet att bara ta klivet in i det tysta.
I större sällskap hjälper alkohol givetvis. (Hjälper om vi bara är
4-5 personer också.)
Helt plötsligt har jag tillgång till allt som hålls fast av blyghet och jag kan liksom vara mig själv fastän det är flera människor där.
Jag uppfattas nog som relativt social när jag möter någon på stan eller på affären, situationer där man ”springer på folk”. Vilket jag helt och hållet tackar flera år i växeln på Bilfrakt för. Där mötte jag människor i mängder och blyghet skulle aldrig ha funkat, vilket gjorde att en social mask växte fram.
Om vi däremot träffas en och en, och vi känner varandra väl, då funkar jag hyfsat fint.
Som regel.
Känner vi inte varandra väl gör jag ofta ett nästan medvetet val att antingen ta på mig min sociala mask eller faktiskt vara mig själv. Det sistnämnda känns alltid som en chansning dock, en mask är betydligt enklare. Men det är givetvis svårt att skapa något genuint om den ena gör sin inledande mask till en permanent sådan.
(Himmel, jag verkar ha hur mycket tankar kring detta som helst, det får bli ett helt inlägg
vid tillfälle.)

23. Äger du några tofflor?
Självklart. Ett par Foppatofflor, varianten man köper för 30 kronor var som helst, gör inte alla det?
De är ett absolut måste i stugan.

24. Vilken färg är det på tröjan du har på dig just nu?
Färgglatt svart.

25. Tycker du om att sova på satinlakan?
Absolut. Den härligt svala varianten som hotellsängar har är precis min melodi kom jag på för många år sedan, och bäddar min egen säng med därefter.
Höie-krepp är en annan favorit.

26. Kan du vissla?
Nja, egentligen inte. Inte den vanliga varianten i alla fall.
Busvissla är jag däremot betydligt bättre på. Vilket är en vettig sak att vara bra på då Alice ibland är som försvunnen men fortfarande lyssnar när jag visslar på henne.

27. Vilken är din favoritfärg?
Svart. Men också rosa.

28. Skulle du kunna vara pirat?
Om det innefattar att en av mina händer måste ersättas med krok och att ett av mina
ben behöver vara av trä istället för det befintliga känner jag mig tveksam.
Skulle det dessutom innebära att jag behöver sticka ut ett öga för att ingen
skulle kunna avslöja mig som fake när de lyfter på ögonlappen så blir svaret; nej.
Den typen av bodymod är (i nuläge) smulans för hardcore för mig.

29. Vilka sånger sjunger du i duschen?
Förmodligen den låt jag hörde alldeles innan jag klev in i duschen.
Med lite tur innehåller den höga toner. Mina höga toner gör sig nämligen väldigt bra
i duschen, om jag får tycka till själv.

30. Har du bra självförtroende?
Då det gäller mitt yrke – ja.
Då det gäller min förmåga att uttrycka mig i skrift -  ja.
I övrigt – mjae, jag vet inte.
På det stora hela är det nog hellre självkänslan som krånglar än självförtroendet.

31. Vad gillar du för musik?
Aaahhh, musik – mitt livs passion! Vilket gör att jag gillar väldigt mycket musik.
Jag har bred smak, är allätare. (Sånär som på jazz och techno, som ännu inte fallit mig i smaken.)
Jag är ute efter melodi. Söker det melodiska. På olika sätt.
Metal ligger mig väldigt varmt om hjärtat.
Där hittar jag den finfina mixen av melodi och otyglad kraft, som för mig saknar motstycke någon annan stans. Den kombinationen krossar helt enkelt ben på allra skönast sätt.

32. Vad har du i fickan just nu?
En hundbajspåse. 99 av 100 gånger är det svaret på den frågan.

33. Vad skrattade du åt senast?
Hur väl jag hanterar småkryp.
(Efter att jag rejält flaxande med armarna ihop med en löparsträcka på en sådär fem
meter lyckats skaka av mig den myra jag upptäckte på min hand.)

34. Favoritleksak som barn?
Den första sak jag kan minnas att jag tyckte om var en pilbåge.
Jag har för mig att den var av gul plast och istället för pilspets hade sugflärpsgrej.

35. Värsta skada du haft?
Jag skadade ryggen för några år sedan då jag åkte skoter.
Precis då det hände och timmarna efteråt är bland de värsta någonsin i mitt liv.
Jag trodde på fullaste allvar att jag hade brutit ryggen, för i det inledande skedet
kunde jag inte röra mig.
Jag kunde inte tänka klart. Skrikande, skrikande vansinnig smärta och en djävulsk
rädsla var allt som var innan morfinet tog udden av det hela.
Röntgen skulle senare visa att inga frakturer fanns på någon kota. Tvärtom, jag
hade klarat mig fint med endast en hoptryckt kota i bröstryggen samt en
inflammation i ländryggen.
(Den här typen av skada kallas höghastighetsskada fick jag även veta.
De blir fula och våldsamma kollisioner då hastigheten är hög och smällen kommer
underifrån.)
Jag skrev ett inlägg enbart om den händelsen för några år sedan, ni hittar det här.
Idag har jag inga besvär av den smällen. Jag kan förvisso inte ligga på mage
utan att ryggen låser sig, men det behöver självfallet inte vara kopplat till olyckan.
Däremot är jag mer rädd om ryggen nu än jag var tidigare. Jag blev liksom medveten
om att min kropp kanske inte fixar allt, något som jag aldrig tidigare reflekterat över.

36. Vart skulle du vilja bo?
Någonstans där jag lever utan grannar inom synhåll. Där det är helt tyst.
Där jag är helt privat. Och ändå inte har alltför långt till grannar och samhälle.
Jag tänker mig som här i stugan, fast utan grannar. Vilket känns lite svårlöst.

37. Hur många tv:ar har du?
Ingen. Jag ser aldrig på tv.
(Lugn, jag har dator och ser det jag är intresserad av genom den. Jag är ju inte hur skum som helst liksom.)

38. Vilket är din mest högljudda vän?
Linda, lätt! Hehe, låt mig förklara.
Man missar inte henne helt enkelt. Hon är inte högröstad, hon är inte skrikig,
hon är bara färgstark och social på det sättet att alla i ett rum eller på en fest
uppfattar henne.
Jag är totalt imponerad, och även smulans avis, av hennes fantastiska sociala förmåga.
Så högljudd i ordets riktiga bemärkelse stämmer kanske inte in på henne, men likafullt
är det hon som passar in här, hänger ni med?

39. Hur många hundar har du?
En enda. Alice. (Alicen, Gurkan, Supersnorkan, Gumms.)
Här hittar ni förresten när hon presenterade sig i en gästblogg.

40. Litar någon på dig?
Den frågan kan nog bara svaras på av andra, tänker jag.

41. Vilken bok läser du för tillfället?
Befinner mig på sista sidorna av ”I bunkerläkarens våld” av Isabel Eriksson.
Den är förfärande och bra. (Ni kanske minns rubrikerna för något år sedan, där en kvinna kidnappades här i Sverige. Mannen hade metodiskt planerat och byggt under flera år för att kidnappa kvinnor att ha som ”flickvänner”. Det här är hennes berättelse.)

42. Vilken är din favoritgodis?
Dumle. Alla kategorier.

43. Vilket är ditt favoritlag?
Då jag i stort sett är ointresserad av sport är det här lite av en icke-fråga för mig.
Men å andra sidan är jag patriot. Vilket absolut gör (S)AIK till mitt lag.

44. Favoritmånad på året?
September. När hösten kommer. Jag älskar när röten går ur och lämnar luften kall och klar.
Jag tycker om när kretsloppet börjar om, vilket det gör för mig då löven lämnar sina
grenar och faller till marken.

Sådär ja, 44 frågor är härmed svarade på.
Låt oss alla ha en finfin kväll här i tropikerna!


Men faktiskt, håll bara käften! Eller vänta, krama mig istället förresten.

Jag är arg hela tiden.
På allt, på inget, så in i helvete arg.
Arg hela jag.
När jag inte är ledsen.
För allt, för inget, som om jag aldrig kommer att skratta igen.
Ledsen hela jag.
När jag inte är orolig.
För allt, för inget, där tankarna river och sliter varje vaken minut.
Orolig hela jag.
När jag inte är uppgiven.
Gällandes allt, gällandes inget, där hopplösheten övertygar mig om att inget kommer att ordna sig.
Uppgiven hela jag.
När jag inte är glad.
För allt, för inget, när jag för en stund känner mig som mig själv igen.
Glad hela jag.

Runt, runt går karusellen.
Den går inte att bromsa, den går inte att hoppa av.

Jag vill sova bort den här veckan. Varje månad.
Går det ens? Hur gör man i sådana fall?
Eller så gör jag slag i saken och söker hjälp via Kvinnokliniken angående
medicinering igen. Det fungerade bra förra gången.
För det här är inget liv.
Det handlar om PMDS, vilket innebär att livet går åt helvete en vecka varje månad.
Året om.
Kul!


 

 

Jag är fortfarande mig själv.

Låt mig berätta hur helgen gått. Efter fredagens inlägg känns det som en bra sak att göra.
Vi börjar med soffläget, just för att den grejen hade uppenbar potential att kunna bli dödlig.
(Överdriver jag säger ni? Pffttt, icket!)
I vilket fall, redan i fredags när den klarade Alice-testet kände jag mig hyfsat trygg med att den inte skulle vara besatt.
Vilket den inte är. Vid det här laget skulle det visat sig om så var fallet. Hoppas jag.
Den har i alla fall inte gjort några märkliga ljud, givit mig några kalla kårar eller viskat vackra. härliga elakheter i mitt huvud. Vilket gör att läget känns tryggt.
För att (nära nog) citera en rutinerad kvinna; this sofa is clean.

På löptiksfronten är det lite mer kärva dagar.
Alice som är i valpskapar-tankar har absolut inga som helst planer på att vara inomhus. Nej, nej, hon ligger som regel parkerad vid ytterdörren och tittar uppfordrande på mig för att visa att hon ska gå ut.
Det ylas en del samt skälls vid minsta lilla ljud kommande utifrån.
Mellan varven sover hon som en stock. Vilket är väldigt tacksamt.
I lördags hade vi turen att möta Iros, en fantastiskt stilig och synnerligen okastrerad tibetansk terrierhane.
Han fick definitivt en valpskapande glimt i blicken när han på lukten kände i vilket läge Alice befann sig.
Helt plötsligt insåg jag att höglöpsperioden är här.
Ni som har djur vet att de är synnerligen jordnära till sin natur och på inget sätt utrustade med mänsklig blyghet då det kommer till drifter.
Vilket gjorde att Alice med svansen helt viken åt sidan ogenerat backade rakt på Iros.
Som fattade galoppen på direkten.
Jag som inte hade förstått att hon gått in i den här delen av löpet blev därför väldigt förvånad, och kände mig glad att jag vid mötet faktiskt råkade ha Alice i koppel.
Anette hade även Iros i koppel så det var inga problem att avbryta den amorösa situation som plötsligt infunnit sig.

Helgen i övrigt då?
Lördag eftermiddag och kväll spenderades på Casa Hawk med finfint sällskap, bra serie och en film att skratta åt. Och en jäkligt god spaghetti Carbonara.


Jaaaaa, huvudet på spiken Erika, tack!

Söndagen delades mellan jobb och föräldrarna. Jag passade på att ta emot några kunder eftersom jag ska vara ledig i morgon eftermiddag.
Jag gillar att jobba helger då och då. Tempot och stämningen är lugnare än under veckan
vilket gör mitt yrke ultimat.

Måndag idag som bekant.
Lunch med Katta uppvägde den saken. :D

Låt oss nu alla ha en finfin afton!


Om överlevnad. Gällande löptikar såväl som second hand-inköp.

Tålamod sägs vara en dygd.
Vilket jag i mångt och mycket kan tänka mig att hålla med om.
Vill man öva sitt tålamod till bristningsgränsen kan jag varmt rekommendera att ta  promenader med en löptik.
Närmare bestämt med Alice i nuläge, för att vara helt specifik.
Rundan som vanliga dagar tar cirka 10 minuter och innefattar en sisådär 6-7 kiss-stopp tar helt plötsligt 30 minuter. Och innefattar 15-20 kiss-stopp. Minst.
Det nosas och kissas. Nosas igen och kissas igen. Samt nosas och kissas en gång till på precis samma ställe bara för att vara på den säkra sidan.
Låt mig bara säga att precis alla mina depåer av tålamod är tömda efter en sådan runda.
Vilken sker ett flertal gånger per dag då det gäller snabbrastningar.
Jojomänsan, lusten att slita iväg henne från den så oändligt gott doftande och intressanta grenen är många gånger totalt överväldigande.
Så vill ni träna och testa ert tålamod och dess gränser rekommenderar jag att ni promenerar med en löptik i koppel.
Efter det vet ni garanterat vart era gränser går.


… hundra år senare…

Själv föredrar jag att släppa henne utan koppel på stora grönområden perioder som dessa.
Då strosar jag samtidigt som hon susar fram och tillbaka i en aldrig sinande lust att markera och kolla in vilka som varit här före henne. Den typen av rastning har visat sig vara långt mer behagligt för mitt förstånd.
Precis under höglöpet har jag henne i koppel oavsett. Just för att det förmodligen inte skulle gå kalla in henne om någon stilig och okastrerad hane skulle dyka upp på samma grönområde som vi.
Matte vs. snygg hane med valpskapande glimt i ögat: 0-1.

Tur att det här med löpperioder (i Alice fall) bara inträffar 2 gånger per år.
Det är definitivt tillräckligt, anser jag som inte har ett så väl utvecklat tålamod.

I övrigt, fredag mina vänner!
Min sådan har varit en ledig en, vilket varit väldigt härligt.
I förmiddags levererades för övrigt min nya soffa. Ja alltså inte en ny ny soffa utan en jag köpt second hand på Rondellen.
Då jag bor på 3:e våningen gillade jag verkligen att få den hemkörd och uppburen mot en kostnad på 220 kronor.
(Jag bad dem även ta med min gamla soffa, som på så vis förhoppningsvis får leva några år till i någon annans hem.)
Det hela gick oerhört smidigt vill jag tycka.

Men som vi rysarälskare vet är det här med att köpa second hand inte helt okomplicerat.
Tvärtom.
Det finns all anledning till att iaktta största möjliga försiktighet gällandes second hand-köp kan jag berätta för er.
Att ha hund underlättar definitivt i det fallet.
Hundar, och andra djur, har visat sig ha finfina förmågor att upptäcka när något elakt och mörkt följt med den införskaffade saken hem.
Men herregud människor, har ni inte sett rysare? Se genast ett par i rent utbildningssyfte innan ni second hand:ar er. Ni lär tacka er Degerman, I tell you!

Hur som helst, Alice reagerade inte på den nya soffan utan lade sig i den och sov gott
rätt fort om. Vilket gjorde att jag ansåg mig kunna bocka av första testet gällande huruvida något vilande mörker följt med eller inte.


Alice demon-testar soffan med tryggt resultat.

Andra testet blir i natt. Om inget skumt hörs eller känns anser jag att soffan därmed
klarat test två.
Det tredje testet är tyvärr av lite knepigare karaktär. För vid det laget är man själv inte medveten eller tillförlitlig, utan redan i greppet på det som som följt med den inköpta nygamla saken.
Men tecknen skulle givetvis vara tydliga. För den som är insatt.
För nu är ens nya sak allt.
I mitt fall skulle det märkas genom att jag helt plötsligt börjar involvera min soffa i de flesta av mina samtal. Dess förträffligheter skulle flikas in allt som oftast, även då det är helt irrelevant. Jag skulle heller inte ta lätt på om andra inte hyllar den på samma sätt som jag, utan börja titta under lugg på de som inte gör det.
Jag skulle heller inte att vara speciellt sugen på att lämna den. Vilket gör att jag kommer
att börja tacka nej till sådant jag tidigare tackat ja till bara för att jag vill stanna hemma i
min soffa.
(Eller vänta nu ett litet tag… det behövs ingen possessed soffa för det. Det räcker gott med en helt vanlig soffa samt en påse Dumle, iskall Cola och en bra serie för det.)

Kanske är det istället sättet jag skulle börja tacka nej till umgänge som blir avslöjande.
Att istället som tidigare dragit någon vit lögn som att jag tyvärr blivit sjuk, Alice tyvärr blivit sjuk, min papegoja tyvärr blivit sjuk, till att säga att jag och Sivan (vid det här laget skulle min soffa givetvis ha ett namn, vilket redan nu känns som Siv) ska se serier och äta middag ihop.
Då kan det vara dags att som vän eller familjemedlem börja ana oråd.
Och då gäller det att vara insatt.
Annars kommer du att göra ett par generalfel i försöken att rädda din vän eller familjemedlem som utan tvekan kommer att leda till en våldsam, skrämmande och elak död för din del. Vilket vi vill undvika.
Så än en gång vänner, se rysare!
Då vet ni hur ni ska agera och hantera uppkomna situationer och faktiskt ha en chans
att lyckas.
Men som sagt första etappen, Alice-testet, är avklarad och läget verkar klart lovande.

Strax är det middag hos föräldrarna som gäller.
Korvstroganoff!
Herregud, tänker kanske flertalet av er nu men låt mig lugna er med att säga att  jag verkligen gillar korvstroganoff. Det absolut bästa man kan tillaga av falukorv, enligt mig.
Jag äter det ungefär en gång vartannat år och njuter fullskaligt då.
(Samt tänker att jag verkligen borde laga det här själv, vilket jag aldrig gör.)

Med det sagt mina vänner, låt oss alla ha en finfin fredagsafton.
Siv önskar er detsamma!

Plötsligt händer det…

… fast inte på ett bra sätt.

Tänk dig att du köpt ny bil.
Låt oss säga en Volvo, just för att deras logga känns igen av de flesta vuxna i Sverige.
Även av de som har absolut noll bilintresse.
Vi står alltså och pratar om din nya bil och jag säger något till dig i stil med att:
”Den ser fin ut. Få se, vad är det för märke?”
(Vilket direkt placerar mig i ett unikt fack där endast 4 andra vuxna i hela Sverige inte heller känner igen Volvos logga.)
Varpå du svarar något förvånad: ”ja alltså, det är en Volvo.”

Precis den saken hände mig idag.
Dock inte med en Volvo.
Utan med en pudel. En pudel!

Men herregud mina vänner.
Er Degerman hade sig alltså en situation tidigare i eftermiddags. Där en önskan om att marken skulle öppna sig och göra processen kort inföll sig.

Alice och jag hängde på grönområdet mellan Erikslid och Sjungande dalen tidigare i eftermiddags. Solen sken och livet kändes toppen.
Då kom en husse med sin hund.
Hundarna var lösa så Alice sprang fram till den andra och de påbörjade sedvanlig hälsningsritual. Efter avklarad sådan började de leka med varandra.
Vilket gjorde att hussen och jag började prata lite. Han verkade intresserad av och insatt i olika hundraser, för han såg direkt att Alice var en terrier.
Så vi kom att prata ett tag om att en mer ovanlig Jack Russell än Alice sällan skådats,
gällande hennes helt felaktiga och definitivt rasotypiska färg.

I vilket fall, där stod vi alltså och småpratade i godan ro i det vackra vädret samtidigt som hundarna busade.
Plötsligt hör jag mig själv fråga: ”Få se, vad är din hund för ras?”
Varpå han svarar något förvånad: ”Ja alltså, hon är ju en pudel”, samtidigt som jag insåg mitt misstag. Fi fan. Fiii fan.
Ridå!
RIDÅ!

Nu kanske någon av er undrar vad i hela friden som var så galet med det.
Så låt mig genast förklara det för er. För det här kan liknas vid en katastrof.
För den som inte kan något om hundar och de olika raser som finns brukar man likafullt kunna känna igen och faktiskt även namnge några av dem.
Schäfer och tax är exempel på sådana hundar.
Samt pudel.
Så schäfer, tax och pudel kan alltså många av oss som inte kan just något om hundar ändå känna igen, och namnge.
(”Lassie”-hundar brukar också kännas hyfsat bekanta om än man inte riktigt alltid kommer ihåg att det är en collie.)

Även jag brukar känna igen de här raserna. Tills idag, uppenbarligen.
För hans hund kunde nämligen inte ha sett mer pudel-aktig ut.
Den var förmodligen urtypen av pudel.
Men er Degerman drabbades av någon namnlös åkomma som på en millisekund gjorde det gemytliga lilla samtalet till en önskan om att bli slukad av jorden.
Där skammens rodnad trängdes ihop med ett bubblande skratt. Ni vet det där vansinniga skrattet som ibland gör sig påmint när man är i kyrkan eller i något annat sammanhang där skratt inte riktigt passar sig.

Vi pratade några minuter till. Jag överkompenserade min fadäs genom att ställa minst 532 intresserade frågor i ämnet pudel.
Sedan gick Alice och jag vidare.
… jag är fasen blodröd om kinderna än!

Nåväl, fredag mina vänner!
Min kväll kommer att bestå av serien Mr Robot.
Såg till min stora förvåning, som direkt övergick till glädje, att tredje säsongen dragit igång.
För fem avsnitt sedan! Hur nu ens det är möjligt, jag brukar ha hyfsat koll på de serier
jag följer.
Fast det klart, efter pudelfadäsen tidigare idag borde jag ha lärt mig att jag inte har koll just på någonting.
Trevligt i vilket fall, för nu kan jag se ett helt gäng avsnitt på precis det sätt jag
föredrar det. I rad.
Njutbart!

Låt oss alla ha en finfin fredagsafton!

 

 

Redan måndag. Igen.

Måndag mina vänner, måndag.
Jobbet just avslutat och middag står på tur.
Lite senare i afton är planen att befinna mig på Campus och lyssna på föreläsning.
Psykeveckan inleddes tidigare idag, och det finns ett par föreläsningar jag planerar
att gå på under den.
Bland andra aftonens ”Våld i nära relationer”. (Mellan klockan 19.00-21.00 i Forumsalen, för den som är intresserad.)
Här hittar ni hela veckans schema gällande Skellefteå.

I övrigt då?
Jo tack, helgen har varit en bra sådan.
Spenderade delar av fredagen på Casa Hawk. Erika bjöd på en väldigt god soppa som vi njöt av samtidigt som vi såg några avsnitt av serien American Horror Story.
Vi är alldeles i slutet på säsong 4  ”Freak show” för tillfället.
… efter det går vi givetvis raskt in på säsong 5  ”Hotel”. :)


Har du aldrig sett serien American Horror Story är den klart att rekommendera.


Soppa när den är som godast!
(Och ser den inte fenomenalt god ut så är det förarfel på mobilkameran det beror på. ;)   )

Lördagen passade jag på att bada Alice. (Duscha är nog mer korrekt, men ja ni fattar) Alice päls hade börjat kännas lite… skitig, vilket jag inte alls klarar av och därför gjorde slag i saken att ändra på.
Alicen älskar att bada i sjön i stugan. Det är alltid mycket lek och bus då. De varma sommardagarna (eh vilka?) är det ett perfekt sätt att svalka av henne.
När ”badandet” däremot sker i badrummet är det allt utom kul.
Istället har jag mig i princip en rymmare, vilket gör att jag alltid stänger badrumsdörren
om oss.
I vilket fall, efter en rejäl schamponering och sköljning kommer det moment hon faktiskt gillar. Nämligen torkningen.
Hon älskar att bli torkad med handduk av någon anledning.
Hela proceduren tar absolut inte lång tid.
Jag skulle säga en sisådär 10 minuter från det att vi går in in badrummet tills Alice är badad, någorlunda torkad och att jag torkat upp allt vatten som kommit på badrumsgolvet. (Vilket kan bli en del.)
Så en kort tidsperiod handlar det om, och likafullt går jag och skjuter upp det.
Har hon rullat sig i bajs eller något liknande äckligt är det givetvis inget jag går och drar på, hell no, då är det bad på momangen som gäller. Utan att passera gå.
Men när det handlar om en känsla av antydan till skitig päls då har jag en tendens att dra på det i en vecka innan det blir av.
Just för att Alice inte är speciellt förtjust i det hela.  Samt att jag vet att jag kommer att bli väldigt blöt.
(Ni med hundar vet förmodligen vad jag pratar om.)
En hunds naturliga instinkt när de får vatten på sig är nämligen att skaka kroppen för att bli av med vattnet i pälsen.
Och det mina damer och herrar innebär att den som badar sin hund förmodligen heller inte är speciellt torr själv efter avslutat hundbad.)
Hennes päls är numera härligt ren.
… samt doftar kokos, nåväl.

Lördagskvällen spenderade jag i Kåge med Patrik.
Vi hann med mängder av jäkligt bra musik. En lördagskväll helt i min smak.

Söndagen var en lugn sådan. Jag gillar söndagar, som regel har jag inga speciella planer utan jag tar den som den kommer. Igår kom att handla om serietittande, boknjutning och ett besök hos föräldrarna.Helger går definitivt fort, inget snack om den saken.
Vilket alltså gör att vi redan nu skriver måndag. Igen.

Hoppas att er helg varit en trevlig sådan och låt oss alla ha en finfin start på
den nya veckan!

Don´t eat and watch.

Fredag mina vänner!
Och er Degerman gjorde helg för sisådär en timme sedan.
Vilken förvisso började med en liten fadäs, men som i skrivande stund rett upp sig.

Hungrig jag gick efter arbetets slut hem för att göra mig en god äggsmörgås.
Vi snackar ljusugnsbröd med smör och löskokt mosat ägg på. Väldigt gott!
Och nej för tusan, varken kaviar, salt eller majonäs på, bara ägg som de är.
Mums!

Vad? Det ser inte gott ut, tänker ni?
Pffftttt, svarar jag på det. :D

Där satt jag alltså i godan ro och skulle just till att sätta tänderna i ovan nämnda goda smörgås när klantig jag fipplade till och på något vis lyckades tappa den.
Självklart föll den på min dator som jag hade i knäet.
(Jag antar att jag egentligen borde vara jäkligt tacksam över att jag inte tappar ut saker oftare på min dator med tanke på att jag alltid har den i knäet… peppar, peppar!)

… det lär alltid bara vara en tidsfråga.

Med det hänt avbröts den annars trevliga lunchen rätt abrupt.
Sanering av tangentbord inleddes. Vilket för övrigt var behövligt i vilket fall som helst.
Jag är sämst när det kommer till att hålla min dator ren. Jag tänker ofta att jag borde rengöra den, men tja bara tanken i sig rengör inga datorer. Om man säger så.
Nu är den dock rengjord, smör, ägg och bröd är borta. Precis som allt annat som levt och frodats i mitt tangentbord. Maj gadd, jag borde verkligen rengöra oftare, det är en sak som är säker.

Den är numera i nyskick.
(Eller ja okej då, det var förmodligen en överdrift. Men låt oss säga att den numera är ovanligt ren, då har jag inte farit med någon större osanning. :D )

Annars då?
Eftermiddagen är tänkt att spendera ihop med en bok jag sett fram emot.
Katarina Wennstams ”Gänget”.
Äntligen blev det min tur på biblioteket.

Strax ligger jag i soffan med varm Alice på magen och läser. Längtar redan!

Aftonen kommer att spenderas hos föräldrarna, mamma fyller år idag vilket ska bli roligt
att fira!

Med det berättat, låt oss alla ha en finfin fredag!

Tajmat.

Så dök snön upp. Trevligt!
Den lär inte ligga kvar speciellt länge, det är för varmt ute för det.
Men med lite tur kommer det kallare tider och i och med det även snö som blir kvar.
Jag gillar det ljusa som snön ger, höst och vinter är annars hyfsat kolsvarta årstider
här uppe.

Min silverkula till Golf fick på sig sina vinterdäck igår.
Tack vare Patrik, precis som alltid. Han är toppen!

Väldigt tajmat till snön vill jag tycka.

Alice är för övrigt en stor älskar av snö.
Hon är förvisso en stor älskare av mycket, men just snö ligger högt på
hennes gilla-lista.
Efter avslutad arbetsdag drog vi till grönområdet där Erikslid möter Sjungande Dalen.
Hade Alice kunnat skratta skulle hennes skratt hörts över hela området, så lycklig var hon där hon sprang och lekte i snön.
Sådant får verkligen ett mattehjärta att bulta lite extra.

Älsklingsgurkan.

Dammen, stilla och vacker. Där delar av den frusit.

Vilka kontraster, i helgen var det strålande höstdagar och nu är vintern här.
Njutbart, bara på olika sätt.
Soliga höstdagar i skogen är svårslaget när det gäller njutning, enligt min bok.
Och helgen som var bjöd verkligen på en lång härlig promenad mitt i ingenstans.


Låt oss alla ha en härlig torsdagsafton!