Plötsligt händer det…

… fast inte på ett bra sätt.

Tänk dig att du köpt ny bil.
Låt oss säga en Volvo, just för att deras logga känns igen av de flesta vuxna i Sverige.
Även av de som har absolut noll bilintresse.
Vi står alltså och pratar om din nya bil och jag säger något till dig i stil med att:
”Den ser fin ut. Få se, vad är det för märke?”
(Vilket direkt placerar mig i ett unikt fack där endast 4 andra vuxna i hela Sverige inte heller känner igen Volvos logga.)
Varpå du svarar något förvånad: ”ja alltså, det är en Volvo.”

Precis den saken hände mig idag.
Dock inte med en Volvo.
Utan med en pudel. En pudel!

Men herregud mina vänner.
Er Degerman hade sig alltså en situation tidigare i eftermiddags. Där en önskan om att marken skulle öppna sig och göra processen kort inföll sig.

Alice och jag hängde på grönområdet mellan Erikslid och Sjungande dalen tidigare i eftermiddags. Solen sken och livet kändes toppen.
Då kom en husse med sin hund.
Hundarna var lösa så Alice sprang fram till den andra och de påbörjade sedvanlig hälsningsritual. Efter avklarad sådan började de leka med varandra.
Vilket gjorde att hussen och jag började prata lite. Han verkade intresserad av och insatt i olika hundraser, för han såg direkt att Alice var en terrier.
Så vi kom att prata ett tag om att en mer ovanlig Jack Russell än Alice sällan skådats,
gällande hennes helt felaktiga och definitivt rasotypiska färg.

I vilket fall, där stod vi alltså och småpratade i godan ro i det vackra vädret samtidigt som hundarna busade.
Plötsligt hör jag mig själv fråga: ”Få se, vad är din hund för ras?”
Varpå han svarar något förvånad: ”Ja alltså, hon är ju en pudel”, samtidigt som jag insåg mitt misstag. Fi fan. Fiii fan.
Ridå!
RIDÅ!

Nu kanske någon av er undrar vad i hela friden som var så galet med det.
Så låt mig genast förklara det för er. För det här kan liknas vid en katastrof.
För den som inte kan något om hundar och de olika raser som finns brukar man likafullt kunna känna igen och faktiskt även namnge några av dem.
Schäfer och tax är exempel på sådana hundar.
Samt pudel.
Så schäfer, tax och pudel kan alltså många av oss som inte kan just något om hundar ändå känna igen, och namnge.
(”Lassie”-hundar brukar också kännas hyfsat bekanta om än man inte riktigt alltid kommer ihåg att det är en collie.)

Även jag brukar känna igen de här raserna. Tills idag, uppenbarligen.
För hans hund kunde nämligen inte ha sett mer pudel-aktig ut.
Den var förmodligen urtypen av pudel.
Men er Degerman drabbades av någon namnlös åkomma som på en millisekund gjorde det gemytliga lilla samtalet till en önskan om att bli slukad av jorden.
Där skammens rodnad trängdes ihop med ett bubblande skratt. Ni vet det där vansinniga skrattet som ibland gör sig påmint när man är i kyrkan eller i något annat sammanhang där skratt inte riktigt passar sig.

Vi pratade några minuter till. Jag överkompenserade min fadäs genom att ställa minst 532 intresserade frågor i ämnet pudel.
Sedan gick Alice och jag vidare.
… jag är fasen blodröd om kinderna än!

Nåväl, fredag mina vänner!
Min kväll kommer att bestå av serien Mr Robot.
Såg till min stora förvåning, som direkt övergick till glädje, att tredje säsongen dragit igång.
För fem avsnitt sedan! Hur nu ens det är möjligt, jag brukar ha hyfsat koll på de serier
jag följer.
Fast det klart, efter pudelfadäsen tidigare idag borde jag ha lärt mig att jag inte har koll just på någonting.
Trevligt i vilket fall, för nu kan jag se ett helt gäng avsnitt på precis det sätt jag
föredrar det. I rad.
Njutbart!

Låt oss alla ha en finfin fredagsafton!

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>