När läget övergår till att bli skarpt. På riktigt.

Ägglossningstestet visade positivt igår morse.
På dag 2 efter min geléaktiga väns ankomst.
Må vara att min ägglossning i sig inte längre är regelbunden, men händelseförloppet då den geléaktiga flytning väl dyker upp är däremot pålitligt.
Vilket är väldigt tacksamt en sådan här gång då jag ska befinna mig i Köpenhamn dagen efter att ägglossningsstickan visat plus.
Nu fick jag plusbeskedet halvvägs på min resa, precis som jag hoppats på, nämligen befinnandes en bit från Stockholm i Anettes och Kristians mysiga sommarstuga. Vilket utlöste smärre panik i allt det braiga med beskedet.

Gjorde först ett test, för att också dubbelkolla med ett andra test.
Pratade modell osammanhängande med Anette med testet liggandes mellan oss i väntan på att resultatet skulle visa sig på displayen.
Både hon och jag visste förvisso vad det skulle visa, eftersom vi redan sett resultatet på första provstickan. Men ändå. Ett andra test var ett måste.
När saken var avgjord började jag vanka.
Jag reste mig upp, min kropp kunde inte sitta stilla, jag behöver göra mig av med energin som liksom okontrollerat forsade.
Fram och tillbaka började jag nöta på deras mattor, pratandes lika osammanhängande som mina tankar kändes ostrukturerad.

Anette styrde upp och ordnade så att resan till Köpenhamn bokades, vilket var tur för jag kände mig alldeles för spretig och ofokuserad för att fixa det.
Ett kort tag efter att teststickan visat vart jag skulle befinna mig idag var både resa och tid på kliniken ordnade.
Vilket kändes otroligt skönt, för då kunde jag släppa den biten och bara följa med i min hjärnas försök att greppa allt som händer dessa dagar, liksom alla känslor kring det här.

Klockan 14.00 idag är vad som gäller.
Om min kropp är i efterfrågat läge angående livmoderväggar och slemstatus (typ) promenerar jag från kliniken 30 minuter senare med spermier i min kropp.

Är min kropp däremot inte i fas blir jag kvar i Köpenhamn någon dag till i förhoppning att min kropp ska komma i rätt läge.

Just nu sitter jag på tåget till Köpenhamn alltså.
4 timmar tar resan. Vilket är perfekt.
Jag får all tid jag behöver för att förbereda mig.
Jag kände mig helt fokuserad och lugn när jag steg upp i morse. Jag har landat fint. Och sista delen nu innan jag är i Köpenhamn kommer jag att använda till att ta det lugnt.
Rammstein högt i lurarna skapar mig en helt egen och privat bubbla.
Jag är okej med att i nuläge inte veta om jag kan lämna Köpenhamn i eftermiddag.
Min förhoppning är att bli klar i eftermiddag givetvis. För att åka tillbaka till Stockholm i afton för att ta nattåget hem till Skellefteå.
Men det vet jag alltså inget om förrän i eftermiddag.
Jag har även så väl ordnat för mig att jag har sovplats hos Anette och Kristian i Stockholm om det skulle visa sig bli aktuellt. Mycket tacksamt!

Jag hade för övrigt väldigt härliga 24 timmar jag spenderade med mina vänner.
Jag anlände precis 9.07 lördag morgon i Katrineholm.

Vi gjorde lite ärenden som innefattade bland annat plantor och choklad.
Sedan bar det av till stugan.
Där det, efter att jag kissat på sticka, alltså stod klart att jag skulle resa vidare redan följande morgon.

När allt var bokat och klart kände jag hur otrolig trött jag var.
Nattåg är nämligen knepiga saker att sova på, vilket gjorde att jag uppskattningsvis gjorde mig 2.5 timmar av dålig sömn natten till lördag.
Sov som bäst vid 4 på morgonen då 3 killar klev på och festade resten av resan till Stockholm inför deras utlandsresa.
Glada var de förvisso och verkade trevliga, men ni vet ju sedan tidigare hur jag känner inför killar/män.
Och nu blev jag tvungen att ha 3 helt okända av dessa alldeles för nära mig.
Tack och lov att jag var så trött, annars hade paniken förmodligen gjort resten av resan till ett helvete.
Nu fixade jag dessa timmar hyfsat.
Dock väldigt väl medveten om deras rörelser och hur alldeles för nära de satt mig.
Jag svettades som ett svin.
Men det fanns ingen annan stans att sitta så jag var tvungen att sitta kvar på min plats.
Det var som att springa ett maraton.
Att de partajade inför sin kommande utlandsresa gjorde mig ännu mer medveten.
Berusade människor är nämligen oförutsägbara på ett sätt nyktra människor som regel inte är.
Men de betedde bra så jag försökte andas lugnt och slappna av så gott det gick.
Jag kan däremot tryggt påstå att ingen i vår vagn sov något mer den natten.
Partyglada killar det där. 🙂
Det gjorde mig förvisso ingenting att de festade den tiden.
Det var ju liksom inte så att jag hade någon kvalitetssömn på gång hur som helst.
Jag var mest glad att jag faktiskt fixade att ha dem så alldeles för nära mig.

Med det sagt, jag gick och la mig väl Köpenhamnsbokad och inkvarterad i sommarstugan.
Somnade omedelbart.

Eftermiddagen och kvällen spenderade vi med ett besök på gulligt fik i närheten av stugan, en promenad i underskön natur, ätandes god mat, konsumerandes choklad och pratandes.
Vi hängde med varandra. Avslappnat och med inget som helst tak på våra samtal.
Det är sköna människor de här två:ern, och deras stuga blev dessa 24 timmar min.
Deras varma och välkomnande vänskap blev min.
Jag hade så gärna vetat stanna längre, men min ägglossning väntar inte på saker som önskemål om längre kompishäng.
Jag vet sedan tidigare att Anette är strukturerad.
På det sätt som tilltalar mig, på det sätt som i många och mycket påminner om mig själv.
Vilket i kombination med hennes lugn underlättade precis allt, då min hjärna helt i sedvanlig ordning har en tendens att sluta fungera normalt då jag når en viss typ av stress.
Som den där jag alltså satt och stirrade på provstickans resultat.

Vi softade hela eftermiddagen och hela kvällen.
Vilket gjorde att jag kände mig lugn och landad i morse.
Jag steg upp tidigare än behövligt bara för att i lugn och ro kolla över min packning samt att ha gott om tid att sitta skönt tillbakalutad i en fåtölj och lyssna på Rammstein.
(Jag undrar vad grejen med Rammstein är förresten. Jag inser att jag lyssnar på dem direkt jag känner mig orolig och vill fokusera. Och deras musik fungerar klockrent för ändamålet. Varje gång.)

Det här en väldigt annorlunda resa i mitt liv.
Konstaterar jag när jag nu sitter på tåget till Köpenhamn, för att genomgå en insemination.
Jag har fasen svårt att greppa det själv.