Sammanfattningsvis såhär en skön söndag.

Himmel, er Degerman är sannerligen inte någon frekvent berättare här inne.
Vilket kanske skulle kunna tänkas tyda på att jag inte har något att skriva om, vilket fallet inte är.
Det är mer så att jag bara inte sätter mig och skriver om det jag har pågående i huvudet eller om saker jag ägnar mig åt.

I vilket fall, långhelg på väg mot sitt slut.
Den har ägnats åt häng i stugan, hemma-i-soffan-lugn, second-hand-shopping samt tivolibesök.
Surströmming har också mumsats på. (Det borde vara stående att äta suring minst varannan vecka, tycker vi inte?)

Som ni vet har Vickan med familj landat på svensk mark sedan två veckor tillbaka.
Jag håller som bäst på att lära känna Emil, min systerson. Vilket går finfint. Vi gillar liksom varandra, jag tycker han är en toppenkille att umgås med. Han är rolig, nyfiken, busig och mysig. Allt i ett.
Vilket gör honom till någon jag börjat tycka om.
Innan har jag givetvis också tyckt om honom, men då egentligen för att han är Vickans barn liksom.
Nu däremot, när jag träffat honom under två veckors tid, har han blivit en egen person.
Någon som jag gillar för att han är just han.
Vilket gör att ”tycka om” inte bara är ett begrepp utan har vuxit sig till en varm känsla.

Jag är som bekant inte barnkär. Har aldrig varit.
Inget med barn har liksom fallit sig naturligt för mig. Jag vet inte hur man pratar med dem, leker med dem, tar hand om dem.
Barn rör väldigt sällan några varma strängar hos mig. (Vilket i sig gör att jag känner mig som ett totalt ufo och helt onormal.)
Jag känner mig fel och klumpig mest hela tiden när jag umgås med barn.
Enda undantaget är faktiskt killarna Skogly. Jag har förvånat accepterat att de krupit innanför det kyliga som är jag. Jag älskar dem helt enkelt, hur fasen det nu gick till.

Däremot hände något när jag träffade Emil den här gången. (När jag träffade honom senast var han endast någon månad gammal nu har han vuxit till sig och närmar sig sin 2-årsdag om några månader.)
Vi klickade i stort sätt rakt av redan inom de första 10 minuterna vid första träffen.
Jag kände mig inte ett dugg klumpig eller fel, tvärtom, jag kände mig helt som mig själv samtidigt som jag kände mig väldigt nyfiken på honom.
Jag tycker att det är kul att hänga med honom. Hur otippat som helst då jag inte i vanliga fall gillar barn.
Han har så otroligt glada bruna ögon. Samt det där fantastiska röda håret som gör att man direkt ser att Vickan är hans mamma. Jag bara tokgillar att han fick hennes röda hår!
Och absolut sötast är han när han säger ord på engelska. Han har börjat prata lite smått och använder sig mest av engelska ord men även av svenska. (Han förstå svenska lika bra som engelska.)
Men ni skulle verkligen höra honom prata alltså. Hahaha, ord som ”more” i samband med mat exempelvis, ”all gone” när något är slut, inte helt ovanligt i just matsammanhang heller, eller ”bye, bye” när ett plan flyger över stugan eller vi säger hej då för aftonen.
En annan favorit är ”oh no” som ofta sägs i en lika glad som dramatisk ton när han ”tappar” något.
Uttalet, det engelska, får mig att skratta inombords, det är så gulligt att hjärtat smälter fullkomligt!
Jag menar, föreställ er bara när han är törstig och säger ”water” med sin barnröst.

En annan sak som smälter mig totalt är när han är med Alice. Alice är väldigt försiktig i närheten av Emil. I vanliga fall är hon ju en rätt energisk tjej, men det är som om hon förstår att med Emil behöver hon vara lite mer försiktig.
Så hon luktar alltid lite mer stillsamt på honom, hon lägger gärna nosen mjukt mot honom istället för att, som med andra, nästan hellre stångas i sin iver att bli klappad tillbaka.
Emil har kommit på att Alice gillar mat. Han gillar att mata henne ur sin lilla, lilla hand. (Vilket är modigt, för då känner han definitivt både Alice tunga och tänder.) Han ställer även ned sin tallrik till henne när han ätit klart själv. Eller ger henne brödbitar.
Han gillar att stryka henne över pälsen. Och Alice brukar vara väldigt lugn när det är just Emil som stryker på henne.
Han har just lärt sig vart hennes tår är (tass är i det här läget överkurs, så vi kör på ”tår”) så han pillar gärna på dem när vi kollar vart tårna finns. Hon står kvar även då.
Även när han visar vart hennes öron är.

Kan givetvis tänkas att hon anser något annat om just den saken om han skulle få för sig att dra henne i öronen, peta henne i ögonen eller rycka henne i svansen. När han vid ett tillfälle klappade hennes svans lite mer än hon är van vid satte hon sig helt enkelt bara på den, så var den saken löst. Smidig tjej det där.
Det går betydligt bättre med Alice än jag någonsin hoppats på. Jag var lite orolig över att hon skulle skrämma Emil just för att hon är så full av energi och glädje, vilket gör henne studsig och väldigt snabb i vändningarna.
Men hon tar det väldigt lugnt när han är bredvid henne. Som om hon känner att hon behöver ta det lite lugnt då det gäller just honom. För han är lite reserverad när hon går fram till honom, han blir väldigt stilla.
Vilket förvisso inte är konstigt alls. Tänk er själva att en hund kommer fram till er som når er ända upp till ansiktet, det skulle vara våldsamt skrämmande. Så det är nog väldigt naturligt att han blir lite reserverad. Vilket gör henne försiktig tillbaka.
En bra mix det där.
Sedan kommer vi givetvis att hamna i situationer då jag inte kommer att hinna vara med och ett öra eller en svans blir dragen i, eller ett öga petat i. Sådant är oundvikligt då det gäller mixen småbarn/djur.
Vickan är dessutom väldigt bra på att prata med Emil om Alice. Hur man ska klappa henne, vara försiktig med hennes, inte dra i svans eller öron och sådant. Så han har rätt bra koll på det hela. Jag har inga problem med att lämna Alice och Emil själva, jag känner mig trygg med den situationen, vilket känns väldigt bra.

Skulle någon situation trots allt uppstå där Alice markerar eller knuffar Emil får vi ta det då. Då det gäller djur finns ingen hundraprocentig försäkran om att inget sådant skulle kunna uppstå. Just för att barn är nyfikna och inte riktigt har koll på hur hårt de tar i. i kombination med djur som inte kan pratar och förklara utan som reagerar.
Så det lär garanterat uppstå situationer som sådana. Och lika naturligt är det att Alice reagerar om hon blir ryckt i svansen, dragen i öronen eller klappad för hårt, petad i ögonen, trängd eller vad än som utan problem skulle kunna inträffa.
Däremot hoppas jag givetvis att hon reagerar med att bara gå undan. Skulle hon markera med tänderna eller skälla till när han står alldeles bredvid är risken givetvis väldigt stor att hon skulle skrämma Emil rejält. Och det vore givetvis väldigt olyckligt.
Men å andra sidan går sådant givetvis arbeta bort genom att se till att de får roliga stunder ihop. Att förklara det som går förklara och sedan låta lekar och roligheter bygga upp modet och tilliten igen.



Alice vill också vara med och läsa om krokodilen som inte tyckte om vatten.

Annars då? Ny vecka på ingående. I morgon kommer jag, förutom att jobba på förmiddagen, ägna mig åt cellprov samt häng på Casa Hawk.
Det enda trevligt, det andra not so very much. Nåväl, det är viktigt att hålla koll på grejerna så cellprov är en självklarhet.

Jag har snöat in på dokumentärer för övrigt. Just nu ser jag några som handlar om dödsstraff. Mycket intressant eftersom jag definitivt är emot dödsstraff. Att då också få chansen att fördjupa sig i den andra sidan, anhöriga till offer, som ser dödsstraffet som ett naturligt och kanske även självklart straff, men framför allt ett straff som de hoppas ska ge dem ett avslut.
Det har inte ändrat min egen ståndpunkt, men definitivt breddat den. Saker och ting är sällan svartvita, och de här avsnitten har ökat förståelsen för gråskalan som finns även här. Intressant!

Låt oss alla ha en finfin söndagsafton!

Här hittar ni för övrigt ett gammalt inlägg om det svåra jag har med att knyta an till barn, och även det fantastiska med undantaget till det, nämligen the Skogly boys.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>