Beroende på vart jag tar mina promenader möts jag av olika högar.
Antingen är det högar gjorda av hundar, eller högar gjorda av hästar.
I vissa fall kan det även vara högar gjorda av älgar och högar gjorda av harar.
Men oftast är det hund eller häst som står som avsändare.
I stan är det hund.
I stugan är det häst.
Rent spontant är det första jag tänker på att hästar gör väldigt stora högar
jämfört med hundar.
Samt att de ligger ogenerat mitt på vägen.
Hundars högar är däremot mindre.
Tack och lov, kanske bör tilläggas. För en hunds hög i hästkaliber hade fått
mig att känna mig väldigt orolig inför att möta just den hunden.
Hur som helst, hundars högar är alltså mindre.
Oftast ligger de vid sidan av gångvägen, men ibland, särskilt på morgonen,
kan de ligga mitt på.
Vilket kan få mig irriterad.
Att något så litet kan få mig irriterad liksom.
Fast det är ju inte hundpoopet i sig som framkallar det, utan att dess ägare
vetat att ingen sett när hens lilla lycka bajsat av sig, och därför drar då en rövare
och låter korven ligga kvar.
Mitt på gång/cykelbanan, redo att trampas i och cyklas på av intet ont anades
trötta morgonpasserare.
Så det är alltså nonchalansen hos hundägaren som irriterar mig en smula.
Däremot tänker jag aldrig så när jag ser en hästblaffa.
De är så pass stora att de gissningsvis borde ligga på något kilo i vikt.
Men de stör mig inte det minsta.
Fastän de ligger mitt på vägen liksom.
Där blir jag nästan hellre glad.
Jag tänker att den frukosten är någon annans middag.
Någon annans ställe att föröka sig på.
Jag kan nästan bli på muntert humör när jag passerar, kliver över, går runt
just en hästblaffa.
Jag kanske borde söka hjälp för detta.
Också.
God måndagsmorgon på oss alla!