Somliga går (inte längre) med trasiga skor.

Hörrni, i afton har jag klivit ut ur min bekvämlighetszon och gjort en förändring.
Jag har nämligen gjort mig av med mina absoluta favoritskor.
Låt mig upprepa mig själv; Mina. Absoluta. Favoritskor.
De hade helt enkelt gjort sitt. (För rätt många år sedan om jag ska vara uppriktig.)
Mina löparskor som hängt med i vått och torrt, som gjort hundratals mil är numera inte kvar.
Det känns väldigt märkligt, men jag var redo. (Eller så dyker jag i soptunnan i morgon.)

En kvalificerad gissning skulle säga att de var en sisådär 14 år gamla.
Ja ni läste helt rätt. Fjorton år. Och det är nu ni börjar förstå det enorma med att ha gjort sig av med dem, eller hur?
(Eller så undrar ni kanske hellre hur fasen de hållit alla dessa år… )
De skulle faktiskt kunna vara ännu äldre… tid är ibland ett knepigt begrepp.
Jag minns hur det gick till när jag köpte dem. Jag provade skor under en halvtimme
med hjälp av löpband och kunnig personal då killen tog fram dem; prova vad du tycker om de här.
Och där var jag såld.
Sedan ett par år var Saucony det märke jag föredrog på den tiden, men dessa var Asics.
Och passade mig perfekt från första steget.
De gick på en sisådär 1500 kronor vilket jag tyckte var rätt dyrt. (Numera
är det ett okej pris när man köper en bra sko.)
Helt plötsligt fanns inga alternativ. Priset blev en icke-fråga.
Det var de skorna eller inga.

Det var alltså hundra år sedan de blev mina och först idag gjorde jag mig av med dem.
De borde givetvis ha varit slängda för flera år sedan, men jag har bara inte kunnat
skilja mig från dem.
Jag har ägt massvis med sköna skor de här fjorton åren sedan jag köpte dem.
Men aldrig några som passat mig så bra. De är utan tvekan de mest sköna skor jag någonsin gått i.
Jag gillar promenader på olika underlag. Asfalt såväl som terräng.
Jag har av någon anledning alltid föredragit löparskor trots att jag i första
hand använt dem för promenader.
I terräng funkade de bra tack vare hög stabilitet, men det var på asfalt de varit gudomliga.
Dämpningen gjorde det hårda underlaget fantastiskt roligt att promenera på.

Men skor som används tar slut.
Så även dessa, för flera år sedan.
Men jag har liksom inte förmått mig att göra mig av med dem. Förrän i afton.
De höll knappt ihop. Hål överallt och nedsliten sula. Med en insida som även den
var full med nötta hål. Förutom alla dessa förträffligheter luktade de även kadaver.
Jag såg förmodligen mer än lovligt skabbig ut när jag hade dem på mig.
Men jag tyckte att prestandan uppvägde.
Meeen ska jag vara uppriktig hade prestandan heller inte varit sitt forna jag på länge.
(Fast jag givetvis vägrade medge det… hell no, de var i toppskick ända tills
jag nyss kastade dem.)

Det kommer att kännas väldigt märkligt att inte dra på sig dem i morgon bitti.
Motvilligt inser jag att det är dags för skorna ur familjerna Reebok och Salomon att
få kliva in på ett helt nytt sätt.
Blir man någonsin redo för sådant här? Nåväl, de andra skorna är sköna de med,
det gäller bara att släppa att jag just sagt hej då till de skönaste skorna i världen.
(Som i ärlighetens namn mest levt på gamla meriter de senaste massor av åren, but still!)

Ljuset på fotot gör att det verkligen inte syns hur otroligt skabbiga de egentligen var.
Bye, bye, ni har sannerligen levererat. (Herregud vad har jag gjort?!)


Välkomna! (Sopdykning kan mycket väl stå på schemat efter morgonrundan.)

Trevlig torsdagskväll på oss alla!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>