Det är nya tider.
På många håll och kanter.
Även ute vid fågelborden.
För någon vecka sedan hände något.
Från att ha varit knäpptyst bland matgästerna, har de övergått till att tala med varandra.
Eller kanske talar de för sig själva, vad vet jag?
Hur som helst, numera sjungs det rejält där ute.
Det kvittras i en mängd olika fantastiska kombinationer..
Eller återigen, vad vet jag om vad de förmedlar till varandra?
Kanske är kvittrandet i själva verket hot till varandra.
Jo maddafakker, ge fan i mitt solrosfrö, annars sliter jag fjädrarna av dig!
Hmmm, jag får nog aldrig veta…
I vilket fall får deras sång mig att tänka att våren är på väg.