”Tomorrow will take us away far from home…”

I kväll var planen att göra en tidig kväll. Ni vet sänggående kanske redan en timme
innan man i vanliga fall går och lägger sig. Bara för att man kan, och bara för att det
är skönt att liksom sova en timme längre trots att väckaren kommer att ringa precis
samma tid som andra vardagsmornar.
Det tidiga sänggåendet blev det dock inget av, då hade jag sovit redan vid 22-tiden.
Vilket jag inte är ens i närheten att göra fastän klockan strax blir 02.30.
Nåväl.

Aftonen har spenderat på Casa Hawk med säsongsavslutningen av ”The walking dead”.
Vi avverkade även sista avsnittet av serien ”Innan vi dör”.
Båda levererade, rejält.
Vilket resulterade i den där tomma känslan som alltid följer ett säsongsuppehåll eller
ett serieavslut.
Oundvikligt, men bara att tugga i sig som serieälskare.

Väl hemma var planen alltså att gå och lägga mig tidigt.
Nu blev det uppenbarligen inte så. I det här läget vet jag inte om det bara blir
sen natt eller hinner bli tidig morgon innan jag går och lägger mig.
Jag har ägglossning och då händer de här vakna dygnen oftare än under andra
delar av månaden.
Nivån av energi är i natt fortfarande så hög att det inte spelar någon roll att jag
tagit större dos sömnmedicin än vanligt.
Det är enklast att bara gilla läget och göra det bästa av det.
Vilket innefattar musik.
Samt hoppas att samma energi ska hålla mig vaken och pigg i morgon under dagen.
Då spelar det nämligen inte lika stor roll om nattens sovande timmar blir i underkant.
Oavsett tid för sänggående ringer väckaren likafullt sin vanliga vardagstid, 06.45.

Förmodligen sitter jag och skriver ett tag till, så rimligtvis kommer ni att
mötas av ett inlägg i morgon som handlar om den typen av månadsstyrd energi.
Det finns mycket att berätta och tycka om kring den.

Själv kommer jag att spendera de närmaste timmarna med musik.
Energin som varit så hög under dagen är fortfarande hög, däremot ändrar den karaktär
när kvällen kommer. Istället för glad och högtempad blir den allvarlig och eftertänksam.
Även sentimental, till viss del.
Och att lyssna på helvetes bra musik (och kanske även gråta en del) är precis vad
jag i det läget ägnar mig åt. En natt som denna.
Inte för att jag är ledsen, tvärtom, jag är på väldigt bra humör. Jag ligger bara
högt till i känsloregistret och då vakenheten håller i sig på natt-timmarna
blir den alltid sentimental. Vilket ofrånkomligt leder till en önskan om att
lyssna på musik. Musik som av olika anledningar och på olika sätt rör vid
strängar i ett helt plötsligt nästan outtömligt känsloregister.
Hahaha, ja ni hör ju själva hur jag låter här.
Och jag njuter hejdlöst av alla känslor som sköljer över mig när jag lyssnar på
all den underbara musiken.

En låt som i den här sinnesstämningen går på repeat är Blind Guardians ”The bard´s song”.
Den har precis allt jag önskar mig i det här läget.
Jag är sedan första gången jag hörde Blind Guardian helt såld på Hansi Kürsch
helt omisskännliga röst och ovanliga sätt att sjunga på.
(Att de blandar in instrument, melodier, körer och takter från förr gör
dem rejält intressanta för mig som gillar renässansens musik en hel del, trots att
deras typ av metal inte riktigt är min genre.)
Ovanstående fenomenala blandning kommer fram extra tydligt i deras mer lågtempo-låtar,
vilket gör att det är precis en av dessa som just nu går på repeat i mina lurar.
Den här låten har varit speciell för mig ända sedan jag hörde den för första gången
för många år sedan.
Och just i den här delen av min månad blir den en drog för mig.
Den blir smärtfylld, njutningsfull och jag blir ett med den.
Lurarna på mina vänner, vi vill höra den här med bästa tänkbara ljud.
Blind Guardian ”The bard´s song”.

Känslosam Degerman signar ut.

3 reaktion på “”Tomorrow will take us away far from home…”

  1. Vet känslan när en serie är slut, när kommer nästa? Kommer jag att hitta något som är lika bra?
    Att nattsömnen inte infinner sig, det vet jag allt om, men jag har som tur var ingen klocka som ringer på morgonen. Ibland är lilla Sigge min klocka när han inte kan hålla sig längre.
    Nu får jag bara hoppas att dagen iaf blir bra och kommande natt blir mera sovrik
    Kram Erica

    • Ja man undrar verkligen om man ska hitta någon lika bra, och man blir lika glad varje gång man hittar den där som är ännu bättre.
      Skönt att kunna välja när man vill stiga upp de nätter sömnen är på glid.
      Hihi, kan tänka mig att Sigge till slut tycker att matte borde kliva upp. :)
      Kram på dig tjejen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>