Igår gjorde jag något som jag inte gjort på 10 år.
Och heller inte hade för avsikt att faktiskt göra heller.
Men läget krävde det.
Jag var alldeles för varm, fungerade inte tankemässigt och bet huvudet av precis
vad som än sades till mig.
Då finns det bara en sak som hjälper.
Nämligen att bada.
Vilket jag alltså inte gör.
Speciellt ofta i alla fall.
10 år sedan senast faktiskt, i Bulgarien, när jag firade min 30-årsdag.
Men igår, ja då var jag tvungen att göra något drastiskt för att kunna leva
i den här fruktansvärda värmen.
Sagt och gjort, mamma och jag bytte om och gick ner till vattnet.
Vi vadade ut.
Vattnet var skrikande kallt de första stegen, sedan började det kännas
nästan behagligt.
Då lade jag mig framåt och tog ett rejält simtag.
Lät vattnet omsluta hela kroppen.
Och slängde mig upp fort som fan, då vattnet liksom chockade hela mig med
sin kyla.
Bara för att några sekunder senare kasta mig framåt igen, ned i vattnet.
Så galet skönt.
Jag skrattade. Och mådde precis hur bra som helst.
Fortsatte att plaska omkring ett tag, låg och njöt av det absolut underbara med
svalt vatten mjukt runt hela mig.
… jag skrattade.
Kan ni ana hur fantastiskt det faktiskt kändes att skratta igen?!
Jag konstaterade att jag kommer att bada betydligt oftare än vart 10:e år.
Jag är fortfarande allmänt chockad och förvånad över att jag faktiskt
var naken bland folk.
Eller ja, i bikini. På stranden.
Men det är lika med helnaket. För mig.
Ni som känner mig vet att jag på inget sätt tar av mig kläderna.
Linne är alldeles för avklätt för min smak, shorts likaså.
T-shirt och byxor är liksom det minsta man ser mig i.
Men för att bada behöver man mindre kläder på sig än så.
Så jag lånade en bikini av mamma och skärpte till mig för att fixa att grannarna
förmodligen kunde se mig typ naken.
Jag fick givetvis hjälp av att jag var på så jävla dåligt humör att jag var
redo att prova det mesta för att få ner värmen i kroppen, och få chansen
att bli på bättre humör.
Att då ta på mig bikini och faktiskt visa mig i den gick därför nästan bra.
Trots att jag var galet medveten om min totala nakenhet.
Nu är det i alla fall gjort. Premiärdoppet. För de senaste 10 åren.
Och jag ska absolut kolla runt i affärerna efter en egen bikini att införskaffa.
Förändringens tid är uppenbarligen här.
Vart ska det här sluta?
God torsdagsmorgon på oss alla!
Ps, klockan 18.50 träffar jag min syster igen. 1.5 år sedan sist.
Det här är liksom den bästa dagen ever! Ds.
Sjön alldeles vid stugan. Svalkande att bada i, vacker att titta ut över.

Maj Gad! Äntligen! Får vi Danne att bada också, känns det som vi kan läsa världsfred!
Haha, ja men visst ska vi få honom att övergå till badandets värld.
Efter det finns inget som inte går lösa!
Men äntligen , det krävdes X antal grader innan du gav upp !
Underbart !!
Nu kommer det att öppnas en helt ny värld , njutningens värld !!
Haha, exakt, till sist var jag tvungen att göra något drastiskt.
Det här blir något för varje varm dag alltså.
Härligt Cicci 😀 Jag gjorde samma sak under den gångna veckan.
Vi är uppenbarligen inne på ”nya” eller ”längesenvigjorde” vägar 😀
Kallt var det men ytterst nödvändigt 🙂
Såg bilden av dig som badanka, härligt!
Haha, johodå, de vägarna är sannerligen våra! 🙂
Det trodde ja inte,själv är det nog 30-år sen jag badade ute,men skam den som
inte gör det värmen tar kål på allt.
Haha, det finns alltså hopp även för dig Tobbe!
Bara en tidsfråga innan du gör slag i saken och doppar dig!