Idag, på Facebook, blev jag påmind om hur skruvade saker och ting är.
En länk till en graf.
Kolla in den.
Jag tappar liksom kontakten med vettiga ord, som kan beskriva känslan
jag får när jag ser den…
Känslan som blir när innebörden slår en rakt i magen.
Det får mig att minnas en dokumentär jag såg för några år sedan.
Eftersom den sågs för några år sedan, får ni ta min återberättelse
av den, med en nypa salt.
Jag berättar mitt minne av den, så många fakta kommer garanterat att bli fel.
Ett gäng efterkonstruktioner från min sida blandat med mina
egna åsikter och känslor när jag såg den.
Men likafullt, kontentan av den kommer jag ihåg tydligt nog,
för att spendera ett helt inlägg ägnat till det hela.
Dokumentären handlade om ett sexuellt övergrepp.
Samt om ungas syn på det hela.
När den var slut, då satt jag helt tom i kroppen.
Jag var faktiskt både chockad och en hel del bekymrad över framtidens
vuxna människor.
Egentligen en hel del bekymrad för allas vår medmänsklighet.
Men låt mig ta det från början.
Det handlade om en tjej i tonåren, minns inte åldern, men gissningsvis
mellan 15-17 år.
En fredag eller lördagskväll hade hon varit ute, och var nu på väg hem.
På vägen hem stannade en bil till, och erbjöd henne skjuts,
vilket hon tackade ja till, då hon kände några av personerna i bilen.
Väl i bilen gick saker och ting överstyr.
Någon ville att hon skulle suga av honom, men hon sa bestämt nej.
Vilket killen helt struntade i.
Hon blev rädd och började gråta.
Killarna hetsade varandra att våga.
Så hon tvingades suga av någon/några av dem.
Bilen stannade till, de andra kliver ut och hon blev ensam med en av dem.
En som hon kände.
Han övertalde henne att hon skulle följa med till en lägehet i närheten,
och att det inte skulle hända något dumt där.
Väl framme i lägenheten insåg hon att han ljugit, så hon låste in sig i
badrummet.
Hon övertalades att öppna dörren, en av killarna ville ju bara sitta och
snacka med henne.
Väl inne på toan försökte han ha sex med henne, hon sa nej, men han höll fast henne
över badkarskanten i sitt försök.
Det lyckades inte så efter många om och men så nöjde han sig med en avsugning.
Det här upprepades med flera av killarna i lägenheten.
På morgonen skjutsades hon hem igen.
Jag gissar att övergreppet blev polisanmält.
Däremot om det blev någon som helst påföljd eller dom minns jag inte.
Det är självklart relevant, men mitt minne sviker.
Här bytte dokumentären spår.
Första delen gick ut på att beskriva övergreppet, hur det gått till.
Andra delen av dokumentären var en diskussion.
Där unga människor fick diskutera det visade, sina tankar och åsikter kring
sexuellt våld, övergrepp och våldtäkt.
Här började den absolut verkliga fasan.
Helt vanliga ungdomar var intervjuade.
De hade absolut ingen anknytning till varken offer eller förövare,
som på något sätt kunde tänkas färga deras åsikter.
Det som tog mig med fullständig förvåning var att dessa ungdomar
tyckte att tjejen liksom, typ fick skylla sig själv, alltså.
Vad hade hon förväntat sig?
Hon valde att ensam kliva in i en bil full med killar.
(Att hon var kompis med några av dem, spelade på inget sätt någon roll.)
Hon fick skylla sig själv.
Det är ju som rätt horigt att bara kliva in i en bil med killar sådär.
Och nu kommer det som är mest sorgligt av allt, mina vänner.
Det var framför allt de intervjuade tonårstjejerna som uttryckte den åsikten.
Jag satt med fasa och lyssnade på hur dessa tjejer, hur normala och vanliga som helst,
på fullaste allvar menar att tjejen fick skylla sig själv.
Liksom.
Att vad då, hon skulle ju ha fattat att nåt kunde hända.
Många av dessa tjejer kunde inte alls förstå hur tjejen senare hade anmält
killarna. Det var ju som taskigt av henne liksom.
En del av killarna i intervjun delade många av dessa tjejers åsikter.
Men de var hela tiden lite mer reserverade.
För det kändes ju som lite fel, för tjejen hade ju skrikit och gråtit.
Killarna hade ju som gjort det, fast hon ju som inte ville, egentligen, typ.
Kanske hade de där killarna gjort fel, men om det var något brott, njae,
typ, kanske, fast ändå inte.
Fast de intervjuade killarna sa att de inte skulle ha gjort det ändå liksom,
det var ju rätt taskigt.
Fan de var ju polare med tjejen typ.
Där satt jag, men en klump av ren fasa i kroppen.
Och tänkte att herregud, vad har hänt med oss tjejer?
När blev vi så hårda, kalla och lite medmänskliga?
Med våra egna?
Klimatet måste sannerligen vara rätt kargt innan man hamnar där.
Varje dag läser man i tidningen om tjejer som kallas hora, fitta,
orre, och allt annat där emellan.
Hur de hängs ut på forum, där man vilt kan diskutera, ljuga
och hitta på saker om andra.
Posta bilder av intet ont anande andra ungdomar.
Det var nog inga konstigheter att det eskalerade och exploderade
i Göteborg strax innan jul.
Det här händer ju varenda dag, men nu gick det överstyr, nu ville man
ha tag i den som låg bakom det hela.
Polisen fick tillkallas då situtationen helt spårade ur, och helt plötsligt
var medias ögon riktade mot ett, sedan lång tid tillbaka, klart växande problem.
Äntligen kommer diskussioner igång, än en gång, angående det som händer.
Att människor hängs ut. Förnedras sexuellt.
Inte fysiskt kanske, i baksätet i en bil.
Men inför hundratals, som får veta att tjejen på bilden är villig,
särar på benen för alla, och tar den i analen om hon får en vinflaska.
Jag tänker ibland, att jag är glad över att vara vuxen.
Tonårstiden var en riktigt knepig tid för min generation också,
men krasst sett verkar den ha blivit ännu svårare att fixa, nu.
Den gemensamma, riktigt skrämmande attityden, är att man får skylla sig själv.
I Göteborgsupploppet handlade det om uthängning av ett flertal personer.
På en sida och med en användare som spreds som en löpeld.
Andra, fullt normala tonåringar, går alltså med på en Instagram-sida där
man ser att andra blir uthängda, hånade och skrattade åt.
Rena lögner och förtal, sexistiska och rasistiska, det är vad
vanliga och helt normala ungdomar går med i för grupp.
Tills det drabbar dem själva.
I det här fallet var så många drabbade, att det tack och lov urartade.
Tänka alla som drabbas under mer tysta former.
Herregud.
Och de flesta tittar på. Kanske lite förfärat, kanske lite nyfiket.
Tänker att tjejen säkert gjort något i alla fall.
För visst var det hon som…? Jo, jo men det var nog hon ja.
Det behövs absolut ingenting för att starta ett rykte som förstör.
Ofta finns självklart något, men det har nog väldigt sällan med
ryktet i sig att göra, gissningsvis hellre med krossade hjärtan,
allmän avundsjuka och lite sådana mänskliga känslor.
Tillbaka till tjejen i dokumentären.
Hon som faktiskt fick skylla sig själv.
Liksom, vem kliver in i en bil med en massa killar?
Hon var ensam som drabbades.
Inte en hel hop, som rasande går samman för att få tag i de
skyldiga.
Så polis måste tillkallas.
Hon var själv när det hände, och förblev själv när det uppdagades.
Om jag minns rätt valde hennes familj att flytta från orten.
Riktigt ont gör det att tjejer gör såhär givetvis,
särskilt mot varandra.
Av vilka anledningar man säger så, eller tycker så, det vet jag inte.
Det kan människor som arbetar med barn och ungdomar förmodligen ge
en hel del väldigt bra svar och förklaringar till.
Det är så oerhört sorgligt att tjejer blir kallade hora, fitta,
slyna och orre.
Av killar, men framför allt av tjejer.
Vi kan förebygga sexuellt våld i tid och evighet, med bra belysning i mörka
områden, med tjejtaxis, med råd och förmaningar om att tjejer gärna
bör följas åt på väg hem från krogen, inte dricka sig allt för berusade,
bla, bla, bla.
Vi har hört alla råd hundra tusen gånger om.
Det hjälper inte. Inte på lång sikt, uppenbarligen.
Fokus ligger på offret.
Inte på förövaren.
Det är så jävla dags att på allvar lära människor, redan från barnsben,
att respektera andra människor.
Att vända det som blivit fel, rätt.
Att du som gör fel, bär ansvaret.
Inte den du gjort fel mot.