2016. Året för djärvhet.

Kära nån, är det bara jag som upplever att helgerna mer eller mindre
svischar förbi? I ena andetaget är det fredag eftermiddag, för att i nästa andetag
vara måndag morgon och man har lust att gråta en skvätt för att mobilens alarm ringer
åtminstone någon timme för tidigt.

I vilket fall, min helg har tillbringats på Casa Hawk.
Umgåtts och ätit gott. Precis min typ av helg hörrni.
I fredags grillades lax på Sunnanå som avnjöts tillsammans med blomkåls- och broccolimos.
Jojomänsan, djärv Degerman fegade minsann inte ur.
Till och med hollandaisesåsen testades. (Och gillades.)
2016. Året då vi gör annorlunda, helt enkelt.
(Tidigare idag återfanns jag även sökandes bland grönsakerna på Ica.
Jag gillade nämligen ovan nämnda mos så mycket att jag bestämt mig för att ge
mig på anrättningen själv. Så nu kan jag stryka ”tillaga blomkål” från min bucketlist.)

…än en gång, 2016 it is.

I morse var det även dags för den årliga nervpressen.
Inte tandläkaren. Utan bilprovningen.
Min silverkula till Golf skulle alltså besiktigas.
Vilket gick bra. Inte igenom-bra, men fortfarande såpass bra så att jag känner
mig okej med det hela.
Något med en… ehrm… rostig-länkarms-någonting-någonting…
(Ja men herregud, hur ska jag komma ihåg vad det stod på papperet, jag har
det inte framför mig nu, och då kan jag omöjligt komma ihåg vad det stod.)
Jag hade givetvis känt mig ännu mer nöjd om pärlan gått igenom,
det hade varit både enklare och betydligt billigare, men jag är liksom lättad
över att det inte var fler fel.
Mitt nervösa jag såg framför mig en A4:a-stor arbetsorder.
Vilket, om så varit fallet, hade lett till att jag kollat på en ny bil istället
för att laga min gamla trotjänare.

(…det kan även vara så att tankar om spanska flaggan hägrade där jag satt och
tittade på när killen arbetade sig fram över min bil.)

Men det gick bättre än förväntat, så pärlan behålls ett år till.
Tack Danne för att du bytte lamporna!

Jag kastade för övrigt bort nästan tre timmar igår kväll.
Har ni sett ”The hateful eight”, Quentin Tarantinos senaste film?
Jag brukar älska hans filmer, som ofta är fantastiska orgier i såväl blod som dialog.
Den här var däremot inte alls lika bra som tidigare filmer.
En nedkortad version hade varit att föredra. Den blev helt enkelt för seg.
Nu är den i alla fall sedd. Vilket givetvis var ett måste.

Det som är kvar av denna kväll kommer att tillbringas i soffan.
Jag har snöat in mig totalt på fängelse-serien Oz.
Jag brukar se den med något års mellanrum, och nu är jag i en sådan period.
Den är skruvat bra. ”Kill your darlings” antar jag myntades i och med den serien.

Låt oss alla ha en finfin måndagsafton!

Det här inlägget postades i Prunkande rappakalja. Bokmärk permalänken.

2 svar på 2016. Året för djärvhet.

  1. Erika Skogly skriver:

    2016 it is. Synd att pärlan inte gick igenom U.A.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *