När jag har ont i huvudet blir jag alltid väldigt rosig om kinderna.
Kanske inte sådär fint rosig som om jag just varit ute i kyligt väder.
Snarare ilsket röd, om kinder och hals.
Jag vet inte varför det blir så. Men det slår aldrig fel.
Har jag ont i huvudet så är jag röd om kinder och hals.
Idag är en sådan dag.
Inget känns riktigt roligt eller bra.
Heller inte direkt dåligt.
Bara den där molande värken som gör sig påmind hela tiden,
den som gör att dagen inte känns helt okej,
som gör att jag längtar tills det är dags att sova.
För att vakna med mer energi i morgon, istället.
En händelse har dock fått mig att le och bli alldeles varm idag.
Ni vet, sådär glad som man kan bli när man blir överraskad
av något vänligt.
Hoppade in i min älskade Golf idag.
Tyckte nog att jag hade sätet lite väl långt bak, la ihop det
med insikten om att handbromsen heller inte varit åtdragen när
jag åkte iväg.
Tittade på mätartavlorna och ser att min tankmätare står på
proppfull.
Vilket nog inte hänt det senaste året.
Pappa, snälla fina pappa, hade under dagen farit iväg med min
bil och tankat den.
Utan att berätta något.
Jag blev sådär nästan fånigt glad.
Att han tänkt på mig. (Och gissningsvis även på min klart ansträngda
julklappsplånbok.)
Så en mycket tacksam dotter sitter vid tangenterna ikväll, med en
jävla skithuvudvärk och rosiga kinder, men med fulltankad bil.
Och ett synnerligen glatt hjärta.