6 kilo Alice.

Idag blev en annorlunda dag.
Bredvid mig, i skrivande stund, ligger en 3-årig Jack Russelltik vid namn Alice.
Nej, hon är inte min. Än, host, harkel, blink, blink. 🙂

Fick förfrågan idag av en kompis om att vara hundvakt en vecka i höst.
Jag nappade givetvis direkt.
Vi pratade fram och tillbaka om det hela och kom fram till att det vore
en bra grej att prova ha henne innan lite grann, för att ta reda på om
hundvakt en vecka känns som ett alternativ.

Sagt och gjort, jag fick låna henne redan idag.
Och ska ha henne till i morgon.
Eller längre om jag ville.
Jag hoppas det erbjudandet står kvar, för jag vill tokgärna ha henne över helgen.
Jag ska fråga om det är okej.
Jag är helt förälskad i henne.
Vi har lekt och lärt känna varandra.
Hur jäkla kul som helst.
Vi passar kanonbra ihop. Om man frågar mig alltså.
Frågar du Alice kanske hon skulle svara något helt annat.

Var borta i afton, såg en av Filmstudions filmer. Som för övrigt var
grymt bra. En film som satt sig i hela mig.
När jag kom hem blev jag överfallen av 6 kilo kärlek.
Himmel så glad hon var när jag klev innanför dörren.
Jag blev så underbart glad själv.
Är det såhär varje dag för er hundägare?
Att liksom bli överfallen av kärlek när man kommer hem.

Jag kan utan tvekan vänja mig vid det.