Ditt satans, jävla, förbannade svin.
Gör mig en tjänst, dö!
Gärna med galen ångest och i vansinnig smärta.
Idag är en av de få dagarna per år jag är rent jävla rasande och galet förbannad.
Jag är ingen vänlig människa då.
Jag är bitter och elak. Som satan.
Från att igår ha känt mig allmänt hopplös, så vände det under natten.
Nu, på denna nya dag, är jag förbannad istället.
Jag skrev ett brev till honom i somras.
Det var flera sidor långt.
Bland annat skrev jag att om han dog skulle det inte röra mig i ryggen,
eller jo, det skulle faktiskt få mig att småle.
Kanske till och med att skratta lyckligt.
Och skulle han dö plågsamt och ångestfyllt vore det en bonus.
”Du är en pedofil”.
Med de orden inledde jag brevet.
Fick det honom att haja till?
Vad vet jag om hur han minns det hela.
Jag är däremot säker på att hans version inte på långa vägar liknar min.
I och med brevet jag skickade, så vet han att jag minns.
Det förbannade jävla pedofiläcklet.
Lägst i rang av alla människor.
Jag skrev till honom.
Många sidor, berättade för honom, i detalj, hur han förstört stora delar av mitt liv.
Min barndom.
Mitt vuxna liv.
Vad han förstört, och på vilket sätt han förstört.
Hur konsekvenserna av 9 års sexuella övergrepp ser ut.
Hur de påverkar mig, varenda förbannade dag.
Jag ville att han, en enda gång, skulle få läsa hur
han och hans handlingar påverkat en annan människa.
Jag mailade det till honom, och jag skickade det med vanlig snigelpost.
Jag ville vara helt säker på att han fått det.
Jag är helt övertygad om att han läste.
Innan han förmodligen kastade bort brevet, och återgick till sitt vanliga jävla familjeliv.
Utan att vara i närheten av de konsekvenser jag lever med.
Han kan leva sitt liv, medan jag försöker pussla ihop spillrorna av det som ska föreställa mitt.
Det är det närmaste jag kommer att konfrontera honom.
Han hörde inte av sig till mig.
Jag hade heller inte väntat mig det.
Han och jag sprang på varandra dagen efter han fått brevet,
på en av stadens bilaffärer.
Vi sa hej, och pratade några ord. Om bilar.
Ett av mitt livs absolut mest märkliga möten. Sannerligen.
Jag tyckte så oerhört mycket om honom när jag var barn.
Jag såg upp till honom.
Men han är en pedofil.
Så vårt umgänge blev inte normalt.
Han var vuxen och jag var 6 år.
Sedan följde 9 år som skulle förändra mig för alltid.
Jag dog redan när jag var 6 år.
Vissa gånger, som idag, är jag en riktigt arg och bitter jävel.
Det kommer över mig några enstaka gång per år.
Känslorna väller över mig när jag tänker på hur han äcklat sig på mig.
Äcklat sig med min kropp.
Jag tänker på mitt liv.
Hur det ser ut.
Hur mitt liv har varit hittills.
Hur mitt liv var när jag var barn.
Mycket hade varit annorlunda om han inte äcklat sig på mig.
Han tog bort precis allt mitt människovärde.
Han använde mig så inget blev kvar av mig.
Jag är ett skal av ingenting.
Jag är inte normal.
Inom mig är det svart och dött.
Jag dödar mig själv varenda dag.
För att jag står inte ut med vad jag är.
Skitig och äcklig.
Jag är förbrukad, som värdefull människa.
Den känslan lever jag mitt liv med.
Jag låter andra använda mig. För jag är redan värdelös.
Så om han skulle dö nu skulle det inte göra mig något alls.
Dör han smärtsamt och ångestfyllt, då skulle jag till och med le inombords.
Så förvriden som människa har jag blivit.
Vill bara lämna en kram å eftersom du inte är här så skriver jag bara säga Kram.
Man är inte så stor å stark i sådana här lägen förstår jag men Ack så värdefull du är för många,glöm inte det ♥ . Kramen
Carro, tack vännen!
Tror konstigt nog att ilskan är bra , tillåt dig vara arg ! Men sen om du kan ödsla inte din energi på honom det är han inte värd !! Men jag förstår att det är lättare sagt än gjort !!
Pedofiler är en grupp lågt stående äckel !! Som helst skulle avrättas , en efter en !! Då det är utom tvivel bevisat !!!
Men du är så otroligt stark och jag beundrar dig !! Kramar
Ja, kanske kommer det något ur att bli arg ibland.
Så länge man inte fastnar där.
Ett utlopp blir det åtminstone.
Tack för dina ord, kram.
Men det han gjorde definierar inte vem du är i dag! Det gör alla människor du mött, lärt känna och beundrar, all musik du lyssnat på och gillat, all kunskap du tagit in och använt dig av, och alla misstag du gjort och som gett dig förmågan att se saker ur flera perspektiv. Och det gör dig till nåt mycket större bättre och rikare än vad han gjorde dig till. Cross my heart <3
Katta, finaste du.
Kanske har du rätt. (Du har ju en obehaglig tendens till att ha rätt i tid
och otid)
Jag önskar bara att jag kunde känna det du skriver.
Kanske. Så småningom.
Kramisar till dej… Och det är helt OK att vara arg… Det är inget fel med de… Du har något att vara arg över och det är bra att släppa ut allting ibland. Kramisar igen till dej.. Du vet jag tänker på dej…
Gunilla, tack!
Ja, jag är arg. Så förbannat arg.
Några gånger per år.
Att släppa ut det känns oerhört skönt.
Kram.
Hejja Cesilia!
Beundrar verkligen dej att du är så stark som vågar berätta om sådana hemskheter du har varit med om. Som sagt det hjälper nog andra också.
Tack bästa bror. Tack så jättemycket för din kommentar!
Du är inte på något sätt värdelös, du betyder mycket för många, tex för mig <3 Jag blir ledsen och beklämd över att läsa vad du blivit utsatt för, ingen ska behöva vara med om något sånt 🙁 Jag beundrar din styrka, att våga berätta öppet om detta, det är inte alla som fixar det. Jag minns när vi gick friskvårds och du sa att du skulle starta eget massageföretag, då avundades jag din styrka och ditt mod, att du vågade satsa 🙂 För mig står du för styrka och mod och jag älskar våra samtal under massagebehandlingarna, dom ger mig alltid så mycket glädje och energi <3
Jag förstår att det är svårt, men försök att inte låta det förflutna styra din framtid <3
Kram <3
Underbara Liza!
Tack vännen för alla fina ord! Gissa om de värmer. Massor!
Jag läser dem om och om igen!
Kram och kärlek till dig! <3
Den person du egentligen är kan inga yttre omständigheter förändra. Var arg, skrik från hjärtat och hata allt som hänt. Glöm dock inte att det du uttrycker tydligt visar hur stark du är. Du kommer att gå vidare – HAN kommer alltid att vara felande. Ge inte bort mer av ditt liv, gumman. Och som sagt, ring om du vill. Finns alltid här för dig. Kram
Tack, min vän!
Pingback: Går det osunda att vrida sunt igen? | Svart nonsens och prunkande rappakalja
Pingback: Hur lagar jag skylten som fortfarande blinkar ”ur funktion”? | Svart nonsens och prunkande rappakalja
Pingback: Ett ställningstagande blir av. | Svart nonsens och prunkande rappakalja
Pingback: Det var då, men även nu. | Svart nonsens och prunkande rappakalja
Pingback: När grått övergår till mycket mörkt. Ovårdat språk förekommer i inlägget. I mängder. | Svart nonsens och prunkande rappakalja
Du är värdefull, för alla utom ”han”. Glöm inte det!
Tack!
Pingback: Beröring? Nej! …fast ja. | Svart nonsens och prunkande rappakalja
Tårarna rinner. Det är så fruktansvärt att du blivit fråntagen så mycket. Jag känner mig så oerhört tacksam att jag inte kan relatera till just det här. Tänker på mina barn, hur jag med all min förmåga ska skydda dem från så mycket ont jag bara kan.
Jag förstår att du aldrig kommer att få tillbaka det som togs ifrån dig och att konsekvenserna har gjort att du varit tvungen att ge bort ännu mer.
Du skriver numer om en förändring som sker i dig. Det tror jag också. Det hemska kommer inte kunna hålla kvar dig i sitt grepp, som får dig att inte veta, inte säga nej, le, får dig att känna dig värdelös. Felet var andras och valet var aldrig i dina händer. Du kommer att veta hur fantastiskt värdefull du är.
Vilket skit att det är en lång process.
Jag har själv såklart inte kommit dit ännu, men jag ser också målet och vet att det är dit jag kommer. Mina egna erfarenheter/minnen har försökt sluka mig hel. Som ett hotfullt mörker där alla de händelser där jag inte själv kunnat bestämma över mitt jag/min kropp har funnits med. Huller om buller. Ett myller av mörka jobbiga minnen. Ord, blickar, händelser. Förnedring.
Det är inte lätt att resa sig och förstå att man inte hade kunnat göra annorlunda.
Jag önskar fler fick den hjälp och stöd som vi får.
Ja den hjälpen vi får är enorm.
Utan den hade det inte blivit mycket till förändring!
Den är liksom A och O.
För ja, det är helt galet hur fel det kan bli, och så långtgående konsekvenserna
på de felen blir.
Det är skrämmande.
Och numera också hoppfullt, i och med den finfina hjälpen!
Att skydda sina barn kan inte vara en enkel uppgift.
Kram på dig Ulrika, och tacka för alla dina fantastiska ord!
De betyder mycket ska du veta!
Pingback: Samtliga system rensade. | Svart nonsens och prunkande rappakalja