Allt jag kan tänka på är att lägga mig och sova.

Status: medvetslös/koma/stirrande/hjärnslö.
Så känns jag när jag nu sitter här i soffan.

Jag är trött.
Idag har varit en intensiv dag.
Både bra och mindre bra.

Förmiddagen ägnades åt ett projekt som jag har det stora nöjet att
få delta i.
Jag känner mig entusiastisk, intresserad och nyfiken.
Det blir skapande på en lite annan nivå än den jag i vanliga fall ägnar mig åt.
Det är något jag kommer att få göra ihop med andra människor.
Kul.
Inget som jag i nuläge kommer att skriva om, men det kommer.
Inte för att säga A och sedan hålla inne med B.
Utan jag berättar mer när jag vet mer, helt enkelt.
Allt är i sin linda, därav den till synes hemliga approachen.
Stay tuned.

Väl inne på det här med hemligheter i mitt liv.
Jag har även ett annat projekt i startgroparna.
Det är mer av privat natur.
Ihop med endast en annan, och experthjälp från mitt Lag, vilket de inte vet om än.
Ska fråga och informera dem på torsdag.
Och det är inget jag heller kommer att lägga ut texten om i nuläge.
Nej, jag är inte hemlig av mig som person, det borde vi alla veta som hängt här inne
på bloggen.
Det är bara att var sak har sin tid, helt enkelt.

Dessa två projekt känns otroligt spännande.
De har vissa gemensamma nämnare, på det sätt som passar mig finfint.
Jag ser fram emot höst/vinter/vår i och med dessa saker i mitt liv.
Det kommer att bli kul. Det kommer att bli svårt. Det kommer att ge mig mycket.

I övrigt har jag haft en sisådär dag.
Tidsmässigt har det gått mycket bra.
Har hållit mig till min regel, 5 minuter tidig, nästan hela dagen.
Det krisade till sig efter lunch, mycket irriterande.
Felet var helt och hållet mitt.
Jag träffade Catrin och kunde inte slita mig.
Det var alltför kul att stå och prata med henne.
Så 5-minutersregeln kom lite på glid.

Fick även ett mildare hjärsläpp under Affektgruppen idag.
Behovet av att fly kom över mig.
Vilket jag också gjorde.
När oron blir för stark kan jag inte sitta stilla. Det går bara inte.
Så jag tackade för mig innan vi var klara.
Jag behövde ut i friska luften och få bort känslan av hopplöshet som hade
lagt sig som en blöt filt över mig.
Den friska luften hjälpte.
Jag kunde röra kroppen. Gick en sväng på Ica Kvantum, strosade omkring där i
30 minuter, planlöst bland hyllorna mitt under rusningstrafik bland gångarna.
Det var ljuvligt.
Jag rensade både i tanken och i känslan.

Hoppet kom tillbaka, lite grann åtminstone.
Hopplösheten blev i alla fall lite blekare.

Det har varit en krävande dag idag.
Jag sitter här med huvudvärk och blossande röda kinder.
Tankarna rör sig i sirap.

Tidigkväll på Norrböle är vad som gäller ikväll.
Och fantastiskt så mysigt det är med hund när livet känns lite jobbigt.
Det gör underverk att hon bara finns, att hon kommer och lägger sig i mitt knä.
Fantastiskt.