Äntligen är jag en del av mitt Lag. På riktigt.

Det här med att vara 50 % av en relation.
Då menar jag alla typer av relationer.
Med partner, vänner och familj.

Hur fantastisk är inte det?
Jag har inte levt mitt liv så, på något vis, så när jag väl träffar
på det sjunger det i hela kroppen.

Jag gästade Stockholm för några veckor sedan.
Under den vistelsen hann jag besöka 2 vänner.
Som jag ville besöka.
Som ville ha besök av mig.
Som båda hämtade och skjutsade mig för att göra våra träffas möjliga.
Jag kan inte ens börja förklara vad den känslan gav mig.
Att förstå att de gjorde sig omvägar för att lyckas styra ihop en träff.
För att umgås med mig.
För att vi skulle kunna spendera tid ihop.

Tiden vi spenderade ihop blev en av de mer trevliga eftermiddagar och
kvällar jag haft på väldigt länge.
Vi umgicks som jämlikar.

Det gav mersmak. En enorm sådan.

Jag beskrev de träffarna för mitt Lag.
Deras första reaktion var en fråga.
”Skulle du vilja säga att du var 50 % av relationerna, Cicci?”
Huvudet på spiken.
Jag var lika stor del i relationen som mina vänner.
Jag räknades lika mycket.

Herregud vilken känsla.
Jag tänker på det nästan varje dag. Hur fantastisk den känslan var.
Jag blev synlig. Från att ha varit transparent.
Min röst och min vilja hördes helt plötsligt.
Jag hade en plats i vår gemenskap.
Den var på mina villkor också.

Jag mådde gott den lördagen.
Jag blev påmind om hur härligt det är att vara delaktig och medräknad.
På ett hjärtligt och naturligt sätt.

Liksom smaka på det, de böjde sin tid för att vi skulle hinna träffas.
De hämtade och skjutsade mig.
Bjöd mig till en hel dag. Fika, rosé, middag, hämtning och skjutsning.
Mig! De ville umgås med mig!

Den känslan den dagen gav mig behåller jag nära hjärtat.
Den var/är fantastisk.
De fick mig att känna mig värdefull.

I morgon är det midsommarafton.
Det ska bli en kul sådan, med människor jag känner och gillar.
Människor jag inte träffat på ett tag.
Det folket, ihop med god mat och god dryck, det är en given hit.

Jag har ingen rädsla för att alkoholen ska dra fram något sentimentalt hos mig.
Jag känner mig stabil.
Jag tillhör, för första gången på länge, mitt eget Lag.

Jag fick bekräftelse på det nu i afton.
Genom att, utan problem, dra en gräns där den hörde hemma.

Spännande, mycket spännande indeed!