Året då vi knäppgökar och dåligt mående personer kommer att förefalla mindre annorlunda.

I afton händer något speciellt för vår stad.
En del har sett det, via hemsidan eller via Norran.
En del har absolut ingen aning om det.
En del vill delta.
En del vill absolut inte delta.
Oavsett så är det invigning i kväll.

På ”Psykisk hälsa i fokus”.
Ett projekt som går av stapeln nu och sträcker sig över hela 2014 i olika former.

”Skellefteå kommun och Västerbottens läns landsting sätter under 2014
fokus på psykisk hälsa.
Målet är att främja psykisk hälsa, förebygga psykisk ohälsa, motverka fördomar
och skapa acceptans i samhället.”

Med risk för att sparka in ett gäng öppna dörrar förstår ni ju att det här
är något jag gillar.
Och faktiskt har en liten, liten del i.
Jag kallar det projekt Ö härmed.
Jag ska kolla upp hur/vad jag får skriva om det innan jag berättar mer.
Stay tuned.

Ikväll är det invigning i en fullsatt Nordanåteater.
Jag kommer att vara där.
Det var med ett nödrop, för jag hade missat att det var ikväll det startar.
L från Laget ringde tidigare idag, och då stod det klart att jag var
endast hennes telefonsamtal bort från att missa det hela.
Vilket hade varit synd, för en text som jag har skrivit kommer att användas.
Jag ser verkligen fram emot att se hur man valt att använda den.
Det ska bli mycket spännande.

Så ikväll kan ni inte komma, ni som inte redan är anmälda alltså, eftersom
de 450 platserna redan har bokats av andra som vill delta.
Därför uppmanar jag er att klicka in er på kommunens hemsida för projektet.
Där kommer evenemangen att presenteras.
Eftersom det är kostnadsfritt så är det klokt att anmäla sig direkt
något verkar intressant.

Psykisk hälsa, jajamän det är något som rör oss alla.
Varenda en av oss, för att vara specifik.
Att vår kommun och vårt landsting tycker att det är en viktig sak att
fokusera på, det gör mig väldigt glad.
Så nu kan vi lite halvgalna människor andas ut.
Snart vet Skellefteborna mer om vad psykisk ohälsa är. Och att vi inte smittar.
Eller är ett gäng totala galningar. Eller deprimerade självmordskandidater.
Och Skellefteborna kommer också strax att veta hur de på bästa sätt ska förebygga,
så de faktiskt heller inte hamnar i vår celebra skara av skumma människor.
Och vi å våran sida, vi jobbar vidare för att snart vara på ett ställe
där vi kan leva livet utan att undra om det är något fel på oss.
Att våga erkänna för sig själv att man inte mår bra, är svårt bara det.
Att då våga säga det till andra, nej det existerar knappt.
Man vill ju liksom inte att folk ska tro att man är konstig eller så.

Jag menar, jag mår ju finfint.
Ingen skulle veta något annat alls.
Såvida man inte läser min blogg.
För här kan det hända att jag faktiskt visar vad som försiggår bakom mitt leende.
Det har som bekant hänt att det dykt upp ett och annat inlägg här som fått folk
att sätta kvällsmackan i fel strupe av ren förvåning, gissar jag.
Min blogg har blivit mitt ultimata medel för att vara privat och personlig,
att skriva av mig för min egen del.
Och samtidigt låta andra ta del av det.
För att skapa förståelse. För att jag mår bra av att berätta om mig själv.
Den jag är bakom den ubertrevliga leende fasaden Cicci.

För där finns absolut den mycket trevliga jag (japp, självgod är jag också!) som
mår bra på så oerhört många plan, men även den del där jag mår mindre bra.
Som är en del av mig. Som format mig till den ni möter idag.

Offentlighet för de mörka saker i mitt liv har gjort att min skam har blivit mindre.
Bara den enda saken i sig har gjort alla personliga och privata inlägg värt det.
Jag vet att ingen av er bett om att få ta del av de mörka detaljer gällandes mig
och mitt förflutna.
Däremot utgår jag ifrån att de av er som inte fixar att läsa om det, för länge
sedan slutat klicka in sig här på bloggen.
För här är det en salig blandning av vettigt och ovettigt, känsligt och inte
känsligt. Klickar man in sig här vet man inte riktigt vad man kommer att mötas av.
Spännande va? 😉

Det känns så bra att man tar tag i psykisk hälsa.
Främjar den.
Visar hur man får den att blomstra, och hur man förebygger dess motsats, så
de flesta av oss aldrig behöver hamna i motsatsen.
Och att när man väl har hamnat i det dåliga måendet, att visa att det finns
bra hjälp att få.

Så 2014, samarbetet mellan Skellefteå kommun och Västerbottens läns landsting,
det ser jag fram emot att få delta i.

Att få bidra till.