Både härligt och besvärande. Situation och person avgör.

Ögonkontakt.

Ibland gillar jag den, ibland inte.

När jag pratar med kompisar, familj,
människor jag tycker om helt enkelt, då gillar jag den.
Lugn och trygg ögonkontakt.

Då gillar jag den väldigt mycket.
Den sammanför.
Skapar gemenskap.
Är rolig och mysig.

I situationer där jag inte känner människor speciellt väl,
då blir jag lite sämre på ögonkontakt.
Jag kan nästan känna mig lite besvärad.

För att den andra tittar på mig.
Jag undrar vad de ser när de tittar på mig.
Det skapar en sorts osäkerhet hos mig.

Särskilt om jag upplever att den andra tittar lite
nyfiket.
Som om den undrar vem jag är.
Då kan jag känna mig smulans besvärad.

Så ögonkontakt, absolut.
För det mesta är jag mycket förtjust i den.