Bakning som humöruppsvingare.

Låt mig leverera en torsdagsaftons-spya.
Ja alltså, er Degerman är på halvpissigt humör.
Som vanligt these days, skulle man till och med kunna drista sig till att tillägga.
Nej men allvarligt, den senaste tidens halvhängiga variant av mig själv där en
förkylning liksom inte kan bestämma sig för om den ska total-bryta ut eller inte,
har börjat gå mig på nerverna.
Mitt goda humör börjar vid det här laget vara smulans naggat i kanten.
För att råda bot på det har jag bakat i afton.
Bakning gör mig glad. Så är det bara.
Det allmänpissiga humöret blev en hel del mindre pissigt efter att jag
påbörjat mitt sirapslimpebak.
Goda rackare de där.
Jag ska dock inte äta upp dem själv, inte alla i alla fall. Utan jag tar med en del
till rysarlunchen som går av stapeln på Casa del Smaskelismaskens i morgon.
Det ryktas om räkbakelse (läs nudlar) ihop med ”Annabelle”.
Toppen!
Åtminstone den första halvan av den planen… filmdelen av planen känner jag mig
smulans tveksam till, om jag ska vara helt ärlig.
Vi kommer redan under inledningstonerna, att undra varför vi i hela friden
utsätter oss för det här med rysare.
Nåväl, man kan ju faktiskt sova med taklampan tänd. I kombination med resten av
hushållets samtliga lampor lika tända.
Alternativt cuddlar jag ihop mig bland makarna Skogly.
Eller låter min superbeskyddargurka till Alice sova i min säng.
Hon borde göra processen kort med dockor som på ett eller annat sätt har för avsikt
att förkorta mitt liv. Såvida hon inte blir överlycklig över en ny kompis som
kanske har lust att leka.
Det finns alternativ och strategier för att ta hand om spillrorna efter en av årets mer
efterlängtade (?!) rysare.

Ikväll roar jag mig med något inte fyllt lika rysligt.
Skrämmande utan tvekan, såhär ett avsnitt in på serien, men på inget sätt rysare
ala ovan nämnda.
Jag har bytt serien ”Sherlock” mot en annan, ”Hannibal”.
Den lovar gott. Mycket gott.
Och dess två säsonger gör att jag har måååånga avsnitt framför mig.
(Det här med fler blåsiga och snöiga kvällar kanske inte är så dumt ändå!)

Ett avsnitt till lär ses innan det är dags att krypa ned i sängen iförd endast
pyjamasbyxor och tjocksockar.
En inte alltför attraktiv kombination, dock väldigt varm och skön.
Och eftersom jag i somras klev över till att börja fylla en fyra först, så anser jag
att bekvämlighet går före utseende.
… eller vänta, det har jag ju alltid ansett, oavsett vilken siffra min ålder visat.

I vilket fall, låt oss alla ha en finfin avslutning på denna torsdag.