När jag i morse steg ut i trapphuset fylldes jag av en alldeles berusande doft.
Mild, manlig och alldeles underbar.
Jag blev förälskad i världen när jag andades in den.
Jag blev förälskad i mannen som hade den på sig när jag andades in den.
Utan att ha någon aning om vem han är.
Den var så njutbar att jag blev stående långa sekunder och bara vilade i den.
Det var en väldigt bra start på dagen.
Hur som helst. Jag snavade över en intressant insändare i Norran.
Den avhandlar riskerna med tatueringar och piercingar, men inte de traditionella
smitto- och infektionsriskerna, utan helt oväntade sådana.
Läs den om du har en minut över, den lär berika din dag.
Låt oss ha en finfin torsdagsafton!